GAIS 4-1 Mjällby AIF

Natten innan matchen drömde jag om GAIS. I drömmen hamnade det grönsvarta laget snart under med 0-2 och fick dessutom två spelare utvisade (jag kan inte säga att jag kommer ihåg vilka). I halvtid så meddelas via högtalarsystemet att hemmalaget inte vill komma ut från omklädningsrummet efter vilan och laget lämnar följdriktigt walkover. Medan folk långsamt börjar lämna läktaren stegar klubbens ordförande saktfärdigt ut på mitten av planen och meddelar att GAIS har begärts i konkurs. Han fortsätter att tala om en del, men detta försvinner i skrik från den kvardröjande publiken och av att micken stängs av mitt i en mening – troligen hade GAIS inte betalat för att ha den på längre. Sedan vaknade jag.

Med denna dröm i bakhuvudet och som måttstock om vad som skulle komma var det svårt att föreställa sig att själva matchen skulle bli annat än ett fall framåt – det enda som skulle överträffa mardrömmen torde la vara någon form av Heysel-katastrof på läktarna. Sett i efterhand så blev det ju lite bättre, men under en tid såg det ut att bli en repris från föregående helgs match mot IK Frej.

Laguppställningen var i det stora hela snarlik den mot just Frej. Peo låter laget fortsätta spela med ett tremannamittfält, vilket i det stora hela har varit hyfsat framgångsrikt. Det verkar emellertid inte kommit åt GAIS kanske främst problem, vilket är att komma till vettiga avslut. I viss mån kan nog ett tremannamittfält förvärra situationen. Detta genom att Patrik Ingelsten hamnar lite ensam och får gå ner och möta boll, vilket innebär att vare sig han eller någon annan för den delen många gånger inte är närheten av straffområdet. Ett annat problem har varit yttrarnas saktmodighet. Detta kom något oväntat att lösas genom att Linus fick lämna återbud strax innan matchstart och att hans plats togs av Petrit Zhubi. Zhubi har fördelen (om man så vill) att ofta gå rakt fram. Ibland har detta varit en nackdel, då han snabbt hamnat vid kortlinjen lång från mål, men i denna match var det en fördel, då det gav lite mer fart åt GAIS i anfallsskedet. Detta är i övrigt något GAIS behöver arbeta med, då det är sällan vi hotar i djupled vid snabba omställningar.

I första halvlek såg saker OK ut utan att för den sakens skull inge något större hopp till luttrade gaisare som ligger i sängen och ser matchen på sin mobiltelefon eller – mot förmodan – befann sig på Gamla Ullevi (2016 – året det händer nått positivt`- var säkert ännu en av Frallans friserade publiksiffror, även om han inte friserar på samma radikala sätt som BK Häcken trimmar sin… ja, ni vet…). GAIS ägde mer boll men hade förtvivlat svårt att göra något åt ett gästande Blekingelag som låg djupt ner i positionerna (all för djupt ner även för tränarens smak, vilket framkom under den efterkommande presskonferensen). Att röra sig utan boll är inte riktigt dagens lags paradgren och därmed blir det stabbigt och stillastående. Medan GAIS vinner en del på tre centrala mittfältare var det oftast allt för lätt för Mjällby att spela förbi det med en passning. Passningar som emellertid rätt sällan hade något vettig adress. Den förbättring man kunde se mot slutet av första halvlek var att GAIS, som en vettig respons på Mjällbys samlade och låga försvar, började skjuta på distans.

I andra halvlek började Mjällby lite starkare, presterade några halvhyfsade och då kom det givetvis som ett brev på posten (dock inte från min brevbärare, som lite på måfå brukar strö runt mina brev hon mina grannar eller inte alls) ett ledningsmål för bortalaget (53′). Likheten med Frej-matchen var, som sagt skrämmande. Följdriktigt förväntade jag mig en kvart av panik följt av ytterligare någon kvart av impotens innan matchen tar slut efter några desperata chansbyten.

Detta hände inte. Istället vände GAIS matchen helt med tre mål inom loppet av sju minuter (61′, 65′, 68′). De första två genom Ingelsten, som tidigare inte setts av så värst mycket. Det är, som jag ser det och som påpekats ovan, viktigt att se till att han framöver oftare kommer i läge för avslut under matcherna. I så fall kan han bli den målgörare 2015 som GAIS behöver, genom att han har kvaliteterna för att göra mål i hyfsade lägen. Efter detta var det inte så mycket att snacka om – GAIS dominerade enkelt och i slutändan gjorde Johan Lundgren även 4-1 (78′).

Mjällby AIF 4 – 0 GAIS

Hur kan ett lag understiga ens förväntningar när man inte har några förväntningar? Detta kan tyckas svårt men det var det enda GAIS lyckades med i lördags när Mjällby – ett lag med ett skralt facit som spelar för att undvika kvalplatsen – krossade GAIS med 4-0. För de sista grönsvarta tokoptimisterna – bland vilka jag räknar de som klagar på oss supportar för att vi sprider negativ energi – var detta en potentiell sexpoängsmatch. För oss övriga var det helvetet på jorden. 4-0 var ett resultat i underkant då hemmalaget egentligen borde har gjort två eller till och med tre mål till mot ett gästande lag vars spelare lämnade sin heder och värdighet kvar i omklädningsrummet, om inte från början så i alla fall efter pausvilan.

1. D. Jankulovski;

2. R. Ekunde, 17. E. Johansson, 4. M. Mujcic, 20. K. Gustafsson;

10. J. Florén, 8. R. Spong (80′ 31. M. Gustafsson), 22. J. Aubynn (84′ 6. R. Ayarna);

29. Romario;

9. P. Ijeh, 18. L. Tornblad.

GAIS ställde upp med en 4-3-1-2 Uppställning. En sådan uppställning har fördelen av att vi får två anfallare och således potentiellt får lite mer möjligheter framåt. Detta har jag sett som nödvändigt, då det inte varit mycket en ensam anfallare har klarat av och Wanderson, numera någonstans på den Ryska stäppens södra rand, med behändigt avstånd till Krimhalvön och de vackra Kaukasien (jag har sett det på bild, OK!), ramlade ofta för långt ner för lagets bästa. Till detta fick Peter Ijeh och Linus Tornblad en hjälpgumma i form av den till en början både synlige och initiativrike Romario.

Ett problem som emellertid följer med en sådan uppställning är bristen på kantspelare. Detta blev ett problem för GAIS både i defensivt såväl som offensivt avseende. Om vi börjar med det senare medförde detta, som så många matcher förr, att GAIS inte hade något bredd i anfallsspelet och många anfall strandade på att alla spelare tryckte ihop sig centralt strax framför motståndarnas straffområde. Denna trängsel gynnade hemmalaget mer än GAIS. Dessutom hade det den negativa följden att vi fick dålig täckning på kanterna. Ytterbackarna Richard Ekunde och Kenneth Gustafsson är inte några offensiva spelare som egentligen kan bidra till bredd när anfallet går i stå centralt och defensivt var det verkligen en fara, när Mjällby ställde om. GAIS hade inget försvar som klarade sig på kanterna och detta bidrog också till några av Mjällbys mål, framförallt i början.

Jag satt på kontoret och såg matchen och beställde också för första gången sedan maj månad matchen via tjänsten csports. Denna tjänst tillhörande det numera omdöpta bolaget C More (att företaget, som inte tillhört franska Canal+ på ett antal år döps om till ett så pass töntigt namn hänger förstås samman med att de numera ägs av klantarna på TV4-gruppen, det mediabolag som gör mig glad att betala tv-licensen). Dessa har nu i bästa sovjetiska stil höjt priset till 159 kronor. Det är klart att när det blir allt lättare att hitta alternativa sätt att se matcher, genom spelbolagt som streamar för sina kunder och illegala streamingsidor som börjar bli lite bättre, och kostnaden för bredband går ner så är förstås lösningen att höja priserna. Med tanke på att GAIS inte skämde ut sig fullständigt fören de släppte in det första målet efter tio minuter medför detta en kostnad av 15.90 kronor minuten för något jag på något sätt uppskattade (det var för att jag missat så mycket GAIS på sistone som först gjorde att jag ändå var redo att betala för att bli garanterad en hyfsad bildkvalité). Jag förmodar att 071-nummer är billigare än så.

Jag skall inte bara vara negativ: GAIS hade två bra hörnor i början av matchen. Kanske de bästa hörnorna på hela säsongen (för vi har väl inte gjort mål på någon hörna eller fast situation överhuvudtaget?). Det var nog det.

Ijeh måste betraktas som föga mer än ett skämt som nu helt gett upp viljan att spela för att han vet att han ändå inte kommer att vara kvar nästa säsong. Han var både långsammare än backen Rosengren – 41 år ung – och kunde dessutom inte ta emot eller fördela bollar. Jag har inget minne av att han kom nära ett avslut heller. Han kommer säkert ändå att få spela. Jan Mak personifierar den amerikanska termen ”lame duck”. Alla spelare vet att han inte kommer eller ens vill vara kvar nästa år och han har knappast något inflytande över vare sig kontrakt eller försäljningar. Med tanke på den dåliga inställning och moral som präglar truppen så är det knappast en person som gör någon skillnad. Att ersätta Axén med honom var inget annat än ett misstag. Det hade varit bättre att låta någon med förankring och framtid i organisationen ta över ledarskapsrollen (även om SvFF väl har någon fjantig regel om att tränare officiellt skall ha gått några kurser uppe i Mordors torn i Solna).

Jag har en hel del anteckningar, vilka alla i stort sett går upp på olika klagomål. Jag kommer eventuellt att fylla på med dessa när eller om jag får lust längre fram.

GAIS 2 – 2 Mjällby AIF

Så hitter man här igen, med jobbets automatkaffe jämte sig, och har blandade känslor. På sätt oss vis glad över den sena vändningen men ändå med mer besvikelse och fler funderingar än innan matchen. Kanske är allsvenskan 2012 ingen utmaning för de grönsvarta spelarna, som bara kan spela fotboll när de har en riktig utmaning – som att ligga under med 2-0 med en man kort?

22. H. Sillenpää;

2. R. Ekunde, 17. E. Johansson, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;

29. Romario (53′ 7. J. Olsson), 22. M. Gustafsson, 6. R. Ayarna (80′ 13. C.Angus), 27. M. Celik;

25. W. do Carmo, 18. L. Tornblad (64′ 9. P.Ijeh)

Mina problem att få se matchen var återigen problematiskt. Har tidigare sett matcherna på jobbet, då jag bytt till ubuntu hemma och tänkte att det kan bli problematiskt. Fast nu har jag ju sett piratstreamade matcher utan problem så då borde det ju att gå att få se även för betal-streamning tänkte jag. Nej, där tänker man fel och en snabbt upplagt piratstream räddade matchen (ja, inte matchen kanske men ni förstår vad jag menar). Ja, här sitter man med visakort i hand och vill betala men inte kan Csports få något att fungera som det skall. Då behåller jag pengarna för mig själv och väljer gratisalternativet.

Matchbilden var initialt avvaktande från båda lagen. Ingen ville släppa till för omställningar och detta gav ett smula nervöst spel med många felpass och långa lag. Spelet var mestadels situerat på mittfältet. Mjällby inledde hyfsat piggt men med tiden var det GAIS som blev bättre och bättre. Efter ungefär en kvart hade Linus Tornblad, som löpte på bra i första halvlek och var kanske den som försökte skapa offensiva ytor för sina lagkamrater, en hyfsad chans och efter det hade inte heller Mjällby någon chans på mål under resten av halvleken. På ett sett såg således spelet bra ut. GAIS hade mest boll och de enda, om än fåtaliga chanserna. Samtidigt undrade man vad som var fel på spelarna. Nog för att jag har förståelse för att Axén valde att tänka lite försiktigt och inte ville att laget skulle gå bort sig med detta måste la inte nödvändigtvis stå i rak motsats mot lite rörlighet offensivt bland de tre-fyra spelare som har en mer offensiv roll?

Nej, GAIS var blodfattigt och endast en smått bisarr minut skapade lite liv i det hela i andra halvlek. Tyvärr inte till GAIS fördel. Efter ungefär en timme, efter att ha stampar runt på bollen och överstegsfintat lite så drar Mervan Celik iväg ett fantastiskt vackert skott som böjer sig i en båge och slår i stolpen. Ett riktigt klassmål om den gått in, och jag är till skillnad från diverse murvlar inte så förtjust att utropa ett mål till århundrades bragd i tid och otid. Istället kontrade bortalaget och en av deras spelare föll lätt , mycket lätt efter att Richard Ekunde kommit upp i ryggen på honom. Richard Ekunde får en gul ostskiva och de gulklädda sillstryparna får en straff som Henri Sillenpää inte mäktar med att rädda.

Efter det utvecklar det sig hela till en smått tragisk föreställning. GAIS har under en lång tid ingen idé om hur de skall komma fram med bollen till mål. Mjällby är förstås hyfsat defensiva men behöver inte precis springa ihjäl sig för att hålla formen på sina försvarslinjer när GAIS anfaller i snigelfart. Det är lite som man kan tänka sig att dagens Barcelona kommer att spela om sådär 40-50 år när de möts upp för någon återträff; sidledsbollar som knappt har styrfart och några som tycks lida av någon form av starr och Leo Messi har helt klart fått alzheimers…

Efter 82 minuter puttar Ekunde till en kille vid långlinjen mitt på plan som faller lätt, mycket lätt. Ekunde får se ytterligare en gul ostskiva och sedan någon form av paketerad röd julost. Några minuter senare släpper så GAIS in ytterligare ett mål efter en sulpassning strax utanför straffområdet. Med 0-2 är situationen hopplös och det är mest så att jag vill gå lägga mig i sängen och dra en filt över mig.Men då bestämmer sig plötsligt GAIS för att försöka anfalla av någon konstig förbannat anledning. Det går la sådär, då Mjällby har en lobbning över Sillenpänn som slår i stolpen och ytterligare ett avslut som borde blivit både 0-3 och 0-4 innan en av deras mittbackar är lite passiv mot inbytte Peter Ijeh som gör 2-1 i början på övetid. Inte för att jag kan glädjas på det. Jag har vid det laget redan börjat fundera på vår ekonomi och då jag förstått det som att den före detta skyttekungen lever på någon slags provisionslön så verkar ju 2-1 mest vara en onödig extra kostnad för klubbens del. Ja, sedan tar ju Jakob Olsson och gör ett väldigt fint mål i 94:e minuten också men vem bryr sig? En poäng och jag kan ju citera mig själv från föregående matchrapport: ”En poäng som betydde mycket enligt vissa, men samtidigt så räcker det ju inte.”

Det är således lite lätt melankolisk som jag lämnar biblioteket, där datorn står, och slår mig ner i soffan för att titta på lite menlös måndagsunderhållning. Delvis på grund av en travesti till domarbedömningar har vi snart slut på spelare i backlinjen för matchen mot ett svagt, i bästa fall labilt, Syrianska där vi skulle behöva tre poäng – igen. Sedan verkar det ju lika väl att starta utan några spelare, då det är endast genom riktig motgång som det går att frammana någon form av geist i laget. Oavsett vilket kommer ekonomin och tar oss för eller senare, i den mån det går att göra någon bedömning med alla de dimridåer och bristande information som jag som medlem i föreningen får kring vår balansräkning.

GAIS 3 – 0 Mjällby AIF

Förhoppningsvis kom truppen undan att drabbas av Listersjukan, det är nämligen den enda negativa eventualitet jag kan tänka på efter denna match.

Efter en del tänkande valde jag denna bort Queen’s Head och gick istället till en krog på närmare gångavstånd från G:a Ullevi. Efter att ha avverkat Gävle, Stockholm, Örebro, Norrköping och Malmö var det hög tid att se en match i Göteborg och jag oroade mig för att komma för sent eller inte kunna köpa någon biljett (jag var för första gången tvungen att köpa biljett på arenan) och ville ligga bra till.

Om matchen finns det egentligen inte så mycket att säga annat än att det var en total utskåpning av ett Mjällby som efter två mål efter nio minuter inte hade ork att komma in i matchen igen. 3-0 kändes nästan i underkant. Eftersom jag varit på resande fot och tycket att denna kommer lite väl långt efter matchens slut så skall jag inte babbla på om sådant som folk redan lämnat bakom sig (även om memma snackade något om att börja e-posta mig gamla matchrepriser på tåget till Malmö).

Två aspekter är framförallt värda att lyfta fram. Dels hur bra GAIS press högt upp i banan fungerar om spelarna vet att de är bäst och hur roligt det var att betrakta hur Eric Bassombeng vann kampen mot ”Bagarn” Rosenberg. Under de matcher GAIS har spelat mot Mjällby har jag nämligen alltid imponerats av denne åldrade mittback. Rutin och placeringssäkerhet hjälpte emellertid föga när MAIF inte kunde backa hem med sina tröga mittbackar om de ville vinna och få grepp om kampen i mitten (de försökte täppa till axeln Wanderson-Reuben, och då går det knappast att ha ett långt lag). ”Bengt” har varit så pass bra att vi kanske klarar oss utan en ny anfallare nu (skriver jag under övergångsfönstrets sista timmar) men tappar vi Mervan Celik, som gjorde två mål, lär detta nog ändock vara en nödvändighet.

Framgång kommer och går

Skulle på förekommen anledning gå in på Mjällby AIF:s hemsida för att följa Pär Erikssons nedåtgående stjärna. Ja, skadeglädjen är den enda sanna glädjen. Kan inte adressen till lagets hemsida och gjorde en sökning. Notera beskrivningen som finns för det andra sökresultatet på bilden nedan:

 

Nog för att det går lite tufft för Mjällby nuförtiden men division 2…

Mjällby AIF 1 – 1 GAIS

Ett oavgjort resultat med mersmak för GAIS. Efter att ha fallit in i ett mönster med gamla synder jobbar sig GAIS in i matchen och var, sett till statistiken, det bättre laget.

1. D: Jankulovski;

2. R.Ekunde (87′ J. Tamandi), 13. C. Angus, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson

21. E. Bassombeng. 14. J. Lindberg (89′ 7. J. Lundén), 6. R. Ayarna, 27. M. Celik;

26. A. Rennie (80′ M.  Gustafsson). 25. W. do Carmo

Det gamla synder som GAIS började matchen var med var att släppa in ett tidigt mål. Målet i sig var det förvisso inget fel på, i avseendet att GAIS gav bort det. Nicklasson slog ett bra inlägg från höger som Fredrik Lundgren sedan bröstade fram till en fritt stående Ekenberg som inte missar i sådana lägen. En bra insats av Mjällby således men även med ett inslag av bjudning av Fredrik Lundgren som vi fick se lite för många av. I de återkommande duellerna mellan vår kapten och Ekenberg var det allt för ofta den senare som drog det längsta strået.

GAIS studsat tillbaka på ett i det stora hela föredömligt sätt. Förhandsrapporterna kring MAIF har gett att det gillar att bolla runt på mittfältet och detta hindrade GAIS effektivt. De grönsvarta atleterna pressade aggressivt och det var också ofta förvånansvärt enkelt att plocka bort bollen från dem eller stressa dem till misstag. Jag oroade mig för hur länge GAIS skulle kunna orka pressa så pass hårt som de gjorde men sett över hela matchen gick det rätt bra. Det tycks som GAIS bättre kondition återigen visar sig vara till nytta.

Att Mjällby inte släpper in något mål i första halvlek skall troligen förklaras med två individer. Mattias Asper gjorde flera svettiga räddningar i målet, bland annat ett jättebra distansskott från Reuben Ayarna täcks ut. Sedan är det fenomenet Patrik Rosengren. 39-åringen måste ha legat nedsövd i en lada under vintern, uppkopplad till en dialysmaskin som blandar in minkblod i hans ådror. Jag hade verkligen hoppats slippa se honom så bra ännu ett år.

Giganten i GAIS var den nyss nämnde Ayarna (som tyvärr skadades i slutet av matchen och hånades med ett gult kort för detta av domaren här nere i Jimmie Åkessonland; ”GAIS are the niggers of the world” och så vidare). Med den offensivt lagde Jonas Lindberg som ersättare för Mårtensson blev rollfördelningen på innermittfältet tydligare än tidigare. Måhända har Axén läst mina klagomål på träbensbacklinjens allt för prominenta roll i uppspelsfasen. Nu var Ayarna den bläckfisk på det defensiva mittfältet som GAIS å väl behöver och det var i mitt tycke han som var bäst på plan i GAIS.

Trots mina positiva ord och förhoppningar på ett kvitteringsmål så var det Ekenberg som fick nästa chans, en straff några minuter innan halvtidsvilan. Återigen ett resultat av en duell mellan honom och vår kapten. Minkfarmaren placerar straffen vid vänstra stolproten. Kanske  inte en så hårt lagt straff men på en plats som är svår att nå. Dime Jankulovski lyckas som tur är sträcka ut sig åt rätt håll och tippa bort bollen från målburen.

I andra halvlek blir GAIS dominans tydligare. Hemmalaget backar hem och försöker leva på kontringar. I detta läge blir återigen den i mångas tycke felplacerade mittbacken Richard Ekunde en resurs, som lyckas stänga av deras anfall på den kanten. 8/3 i avslut och skott på mål mot 14/8 för de grönsvarta gästerna, som dessutom dominerar i bollinnehavet, avspeglar matchbilden i andra halvlek rätt bra. De flesta skott kommer från rakt framför straffområdet. Ett viss undantag från denna trend var Amadaiya Rennies skott från vänsterposition efter en dryg timmes spel. En utmärkt träff där Asper för en gångs skulle inte lyckades rädda situationen och GAIS fick 1-1.

Under de följande 25-30 minuterna så fortsätter GAIS att spela för att vinna. Helt i linje med den nya vinnarattityd som spelarna har vittnat i intervjuer under de senaste veckornas GAIS-hausse. Bra på många sätt och viss och nog kunde GAIS med lite tur avgjort och vunnit matchen. För mitt härjade hjärta var det däremot tämligen smärtsamt. De avslutade minuterna, efter att Ayarna förnedrats av domaren (GAIS hade då redan gjort sina tre byten) så återspelades Kalibaliken i Benden (Karl XII är la som antytts ovan stor på Listerlandet) och det var ned en utmattad pust som jag hörde domarens signal för att matchen var slut.

GAIS-haussen borde härmed snart vara över och vi kan gå tillbaka till att börja blicka neråt i tabellen. Kan GAIS fortsätta att spela så här bör detta kikande ner mot avgrunden kunna göras med viss distans snarare än med en känsla av att helveteshundarna är oss i hasorna.

GAIS 3 – 2 Mjällby AIF

Det var inte med någon större glädje jag satte mig ner i soffan för att se på GAIS mot Listerlandets stolthet – Mjällby AIF. Efter den förnedrande uppvisning i gladfotboll som denna glesbygdslag uppvisade i början av säsongen.

Ja, när man talar om glesbygd så är det nog det jag tänkte på när tevekamerorna gjorde ett panorama över läktarna strax innan matchstart. Efter att ha läst gnäll på .nu innan matchen om hur trist och jobbigt det är att gå på GAIS kan vi se att det verkligen avspeglar sig på publiken. GAIS tappar såväl klack som sittplatspublik och kom denna gång inte ens över tretusen åskådare.

1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén (78´21. J. Johansson), 4. H. Jónasson, 22. B. Andersson, 20. K. Gustafsson;
10. J. Florén, 17. J. Mårtensson, 6. R. Ayarna, 23. E. Hédinsson (60´11. T. Lycén);
14. J. Lindberg;
27. M. Celik

När jag såg uppställningen var jag en smula kluven. Nog för att jag tyckte det verkade lovande att använda sig av Jonas Lindberg i en offensiv roll på mittfältet, men var lite tveksam till Mervan Celik som ensam anfallare, då jag undrade om han klarade av den rollen. I matchen mot Malmö senast slutade det oftast med att han sökte ytor långt ute på kanterna och GAIS hade på grund av detta aldrig någon avslutare i straffområdet. Som tur är visade det sig till slut att båda dessa detaljer skulle fungera väl, även om det tog en tid.

En halvtimme närmare bestämd. Det var först då som GAIS började hota ett bortalag som inte kontrollerade spelet men hotade nästan varje gång de kom till anfall. Det var ungefär då som den utmärkte, respektlöse, Lindberg verkligen började komma rätt in i matchen genom att han fick den där eftertraktade ytan mellan försvar och mittfält och kunde komma rättvänt mot mål (det är i detta som skillnaden ligger mellan en offensiv mittfältare och en släpande forward, som arbetar mer med ryggen mot mål).

GAIS kunde även hota direkt i djupet genom genomskärare från längre ner i banan, oftast genom Reuben Ayarna. Detta försvårades emellertid oftast av motståndarlaget bäste spelare, den åldrade mittbacken Rosengren, som läste dessa djupledsbollar och tog ett steg upp för att fånga in dem. Turligt nog var inte övriga spelare i Mjällbys backlinje av samma kaliber, när bollarna kom bortom bagarsonens räckvidd kunde GAIS hota på djupet med hjälp av Celiks snabbhet. Även om han inte är vidare bra på huvudet så är han samtidigt stark nog i kroppen för att hålla bort motståndarna och kan således samtidigt hjälpligt bidra till att hålla uppe bollen för att GAIS skall kunna fylla på med andra spelare, så länge någon annan är villig att löpa utan boll.

Innan vi går vidare till glädjebeskeden framåt, så skall jag kort nämna mina omdömen om de defensiva mittfältarna. Ayarnas djupledsbollar är ett utmärkt anfallsvapen och ger GAIS spel en extra dimension, speciellt då de ofta går längst med backen, vilket passar våra offensiva spelare bättre än höjdbollar. Emellertid tycker jag att han väljer det svåra alternativet lite väl ofta och är lite slarvig i försvarsspelet, där han allt för ofta orsakar frisparkar. I det defensiva spelet var Johan Mårtensson mycket bättre och onekligen ett föredöme.

Det första målet tillkom genom att Lindberg gick ut som högerytter och slog ett inlägg mot bortre stolpen där Eyjólfur Hédinsson nickade ner bollen. Gamle mjukisbyx-Asper famlade en smula i räddningen av den hårda nicken och det var den enklaste saken i världen att nicka in bollen för Celik (även om jag kommer ihåg ett tillfälle då Kenneth Andersson lyckades missa ett sådant läge i det svenska landslaget). Se där, fördelen med två spelare i boxen vid inlägg!

Det andra målet går emot allt jag skrivit ovan om våra defensiva mittfältare och skedde bara några minuter efter det första. Uppspelet var en hög långboll som levererades av Mårtensson. Det betyder dock inte att jag har fel (har jag någonsin fel?!), utan visar måhända på fördelarna att göra det oväntade. Spelet var öppet och lagdelarna långt utsprida i båda lagen vid detta tillfälle (Mjällbys spelare var la ivriga att gå framåt för att försöka kvittera och tog tid på sig bakåt) och det var därför klokt att inte spela via mittfältare i detta läge. Genom en rockad stormade Eyjo och Celik fram som ett anfallspar och återigen, avsiktligt denna gång, kunde islänningen nicka ner till talangen från Biskopsgården som sparkade in 2-0.

Eyjo har med rätta fått en del skit för sina senaste insatser och lördagens var måhända inte lysande men det går inte att ta ifrån honom att hans löpvilja in i boxen gav GAIS den numerär framåt när Lindberg var ute och letade ytor och skapade oreda. Det är detta mantra som jag skrivit om flera gånger, minst två spelare i straffområdet vid anfall för att skapa ytor och dra isär försvaret. Även Jesper Florén skall ha en eloge för en fin insats som ytter och han kom också till ett par bra avslut genom att tråla runt i straffområdet när GAIS satte press.

Efter det andra ledningsmålet rasade Mjällbys struktur samman. De grönsvarta spelarna radade upp chanser och det var enbart tur och några desperata försvarsinsatser som räddade kvar gästerna i matchen inför andra halvlek. Det var inte svårt att hålla med bisittaren Henrik Lemans mantra om att matchen inte är över så länge Mjällby kan få in ett mål och jag förstod precis vad som avsågs – GAIS brukar ofta kunna komma ut som ett sämre lag i andra.

Det tog fyra minuter för Mjällby AIF att ta kontroll över matchen och förstärka sitt självförtroende på bekostnad av hemmalagets. Förvånar det någon att målet tillkom genom kaos och förvirring i samband med att bortalaget fick en frispark strax bortom ena kanten på straffområdet?

I och med målet gick jag in i ett mörkt mål i femton minuter. Skrek och bankade så att katten, som annars inte brukar bry sig det minsta när jag tillrättavisar honom, stirrade skräckslaget på mig när jag skrek ut mina tirader över GAIS oförmåga att upprätthålla en tvåmålsledning. Det är svårt för mig att återge någon form av objektiv och sansad analys av dessa femton minuter. Nog dominerade mink- och sillskändarna men i mitt sinne höll jag metodiskt på att gå igenom åminnelsen av alla ledningar som GAIS tappar under åren. Satt och grubblade över Daniel Morais Reis och passivt agerande när GIF Sundsvall kvitterade i 94:e minuten sommaren 2008 när jag och GAIS började komma tillbaka från denna vinter av självförakt.

Efter 60:e minuten började vårt lag återigen ta kommandot över matchen och bortalagets press avtog. Tyvärr klarade spelarna inte av att få in bollfan i målhelvetet och jag satt som på nålar. I 86:e minuten gjorde en försvarare i motståndarlaget oss den goda tjänsten att bryskt och oförsiktigt sträcka ut benet i straffområdet. Genom att Mårtensson illustrerade denna regelvidrighet för domaren genom att ramla fick GAIS en möjlighet att avgöra matchen. Björn Andersson kunde, nu när inte Wanderson nödvändigtvis skall slå lösa straffar i midjehöjd, säkert slå slå in 3-1.

Klart och betalt? Givetvis inte! Genom en frispark en bit bortom hörnet på straffområdet kunde gästerna nicka in 3-2 några minuter senare och jag började maniskt tänka På Kalmar FF både en och två gånger innan domaren blåste av matchen. Låter det hela en smula bekant?

Jonas Lundén kom återigen in i laget i Ekundes bortavaro och gjorde en bra insats. Han drog givetvis på sig en skada i samband med en bra skottretur. Förändringar i GAIS backlinje till bortamatchen mot AIK. Låter la också en smula bekant. Nu blir emellertid den där värvningen av Jimmy Tamandi, som jag kritiserat, plötsligt ett möjligtgenidrag (serendipidy är ett fint engelskt ord).

Inför Mjällby-matchen

På lördag är det ännu en av de där viktiga matcherna som GAIS säsonger i allsvenskan brukar bestå av; ett gott resultat anses nödvändigt för att klara av att hålla näsan ovanför vattenytan.

Emellanåt har man emellertid lite extra motivation till att önska ett gott grönsvart resultat och tre sköna nya poäng. Bilden ovan visar det första jag ser när jag kommer in på mitt kontor varje morgon. Nej, det är inte min kollegas handduk som jag tänker på.

—

För övrigt tycker jag Jonathan Wilson skrev en bra krönika om fördelen med 4-2-3-1 gentemot ett 4-4-2, som jag tycker tydliggör varför hur GAIS kunde komma in i matchen mot Malmö genom att släppa en anfallare för en kreatör på mittfältet:

To begin with, if the playmaker operates close to the holding pair, the team cannot be ”broken” into attacking and defensive sections as Holland and Argentina were at the World Cup (which is an advantage for those sides that believe in a possession-based approach). By definition, by being only a short pass away from the creator, the two midfield holders are more involved in the attacking aspect and at least one of them can be encouraged to press forwards at times, as Xabi Alonso did for Spain, and as Seydou Keita does for Barcelona. So immediately the range of attacking options is increased.

There is also an impact on the creator himself. Playing a touch deeper offers him three advantages. He is nearer the two holding players, who can be considered his protectors, which makes it harder physically to intimidate him, while his more withdrawn position means he is farther from the opposing holding midfielders, harder to pick up and thus likely to have more time on the ball (not that Xavi or Cesc Fábregas really needs more time on the ball; one of the joys of watching Spain or Barcelona recently, or Holland or West Germany of the 70s, is their willingness to give the ball to a man under pressure, trusting his technique to release it and change the angle of attack).

The creator is also more likely to receive the ball facing goal – or at least to have time to turn so he is facing goal – with three team-mates ahead of him (as opposed to one ahead and two alongside) and the potential of others breaking from deep, and so he becomes something more like an old-fashioned playmaker than a second striker who tends to receive the ball with his back to goal. That, in theory, should make the transfer of ball from back to front quicker and thus make a side more penetrative (the example of Chile’s 3‑3‑1‑3 at the World Cup suggested that leaving players perpetually high up the pitch helps in terms of pressing and regaining the ball quickly, but can lead to the retention of possession at the expense of penetration). As Juan Román Riquelme points out, a playmaker is only effective if he has players available for whom to make the play.

Mjällby AIF 3 – 0 GAIS

I den norrländska provinsstaden Uppsala har det under de senaste veckorna vårats. Allt mer snö har smällt bort för att blottlägga en grusig barmark. När jag steg upp på söndagen möttes jag och min omgivning av ett bakslag. Det vräkte ner snö hela dagen och vid kvällen hade kung Bore tagit åter alla de vinster som våren tagit under mars månad.

Om väderleken fördärvade min yttre liv så var väderleken bättre nere på Listerlandet, där händelser utspelade sig som medförde att mitt själsliga liv slängdes ut i det kalla vintermörkret.

1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén, 4. H. Jónasson, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
21. J. Johansson, 17. J. Mårtensson, 29. Romarinho (75´24. J. Pettersson), 27. M. Celik (71´2. R. Ekunde);
25. W. do Carmo;
22. B. Andersson (60´19. K. Pattersson)

Inför matchen rapporterades en oväntat laguppställning som sedan inte riktigt verkade stämma. Som en följd av detta bör ovanstående uppställning läsas med en nypa salt. Vad som sades var att GAIS skulle spela med 4-4-2 med mittfältsdiamant. Johan Mårtensson på den defensiva rollen med Romarino i spetsen, Wanderson do Carmo till höger och Mervan Celik. Framför dem en typisk anfallsduo bestående av en tungre target, Björn Andersson, och en djupledslöpande Joel Johansson. Detta blev inte fallet. Istället hamnade lånet Joel ute på högerkanten där hans talanger tycktes slösas bort medan Björn Andersson, som gjorde en lam insats, var ensam och isolerad. Oavsett om det skulle föreställa att vara ett 4-4-2 eller en 4-3-2-1 så misslyckades det uppenbarligen. undertecknad misstänker att den första planen kunde varit mer framgångsrik men oavsett var laget offensivt framtungt med allt för många spelare som inte kan eller vill vinna boll och springa utan densamma.

Jag påstår mig inte vara ett fotbollsgeni men i jämförelse med GAIS, var taktiskt dispositon jag hade svårt att riktigt förstå, var tydligen i Mjällbys defensiva spel lätt at känna igen. Två band av fyra spelare i varje stängde effektivt ute de grönsvarta spelarnas offensiva försök. Björn Andersson var och är inte tillräckligt bra för att freda sig inne i en sådan mur och GAIS dribblare kunde inte komma igenom. Vad GAIS behövde göra var att försöka slita upp denna välordnade defensiv men av detta såg vi väldigt lite. Det löptes för lite utan boll men i det stora hela spelade detta ingen roll, då det saknades passningsprecision i bortalaget. Ett steg upp och bryta bollen var vad som behövdes i de flesta fall.

När så Mjällby vann bollen och gick till offensiv kunde GAIS inte freda sig. Mittfältets zonspel lämnade en hel del övrigt att önska och det var inga större problem för Mjällby att dyrka upp det låset. Den enda spelaren som visade kvalitéer både framåt och bakåt var Johan Mårtensson, i Pirlo-rollen, som dock inte mäktade med rollen att själv stå för mittfältets defensiva arbete medan övriga spelare rundades med några enkla passningar.

Även den sista försvarslinjen framför Dime Jankulovski i målet lämnade en del övrigt att önska. Fredrik Lundgren hade en av sina sämre matcher och gav dessutom motståndarna en straff samtidigt som han själv blev utvisad i slutet på matchen. Måhända hårt dömt av en herr Strömbergsson, som i övrigt utförde sin roll utmärkt i mitt tycke. Det går verkligen inte att skylla bort förlusten på domaren denna söndagseftermiddagen.

vad Mjällby verkligen har och som GAIS verkligen tycks sakna i detta nu är en van och rutinerad måltjuv. Marcus Ekenberg, skytteligavinnare i superettan förra året, har en förmåga att göra mål som jag misstänkte inte skulle funka i allsvenskan, där motståndet är lite bättre. Nu gjorde han tre mål på GAIS men det är fortfarande en öppen fråga om han har vad som krävs att göra mål mot allsvenskt motstånd – det var inte det som han ställdes upp emot i söndags.

Med tomma whisky- och ölglas framför mig, desperata sätt att dämpa ångesten – Bowmore och Oppigård ale som höll en nivå långt bättre än underhållningen – skrek jag från mitt torn högst upp ett fult miljonprogramhus ut min ångest mot snön som yrde utanför mitt fönster. GAIS åker ut i år. OK, kanske inte men det var onekligen den känsla som präglade min eftermiddagen och kväll.

—
Här i Uppsala handlade det annars om bruksorts-cupen – eller bandyfinalen, som den också kallas. Det ena laget, Bollnäs, kommer i och för sig från en ort som snarare än gammal järnvägsknutpunkt än bruksort. Hammarby, som vann, vet jag inte vad det ligger, men det måste ju vara en gammal bruksort. Bara smaka på namnet, Hammarbyn, det måste ju vara någon liten Hammarsmedja som gett namn till den orten, som rimligen ligger någonstans i Bergslagens mer avfolkade och skogsbeklädda trakter!