Under senare tid har jag blivit intresserat av arbetskraftsförsörjning och lönebildning inom sjukvården. Inte på något djupare plan måhända, utan mera som något som jag observerar när jag läser tidningarna. Som verkar vara fallet inom de flesta Landsting har Akademiska i Uppsala en del problem med att rekrytera och behålla sjuksköterskor. Det finns förstås en del att säga om att det skulle behöva utbildas fler sjuksköterskor och att arbetsmiljön inte heller är den bästa. Låt oss emellertid hålla oss till lönefrågan.
För något eller några år sedan började sjuksköterskestudenter, främst via facebook och andra sociala medier, samla sig för att inte acceptera vad de menade var allt för låga ingångslöner. Akademiska, eller Ackis som det kallas, försökte stoiskt stå emot dessa krav; sjuksköterska är ett kall och inte behöver de ha betalt som metallare, läkare eller andra viktiga yrken. Det gick la sådär. Numera så har Ackis, för att kunna få tag i nya sjuksköterskor, i praktiken satt en ingångslön vid 25000 i månaden.
Detta har fått som följd att flera av de nyanställda och tillika nyexaminerade sjuksköterskorna får en högre lön än sådana med flera års yrkeserfarenhet. Detta ogillas givetvis av de senare och häromdagen rapporterades om att 17 av 30 sjuksköterskor på en avdelning på Ackis sagt upp sig med hänvisning till bland annat detta med lönerna. Det intressanta tycker jag är divisionschefens respons på detta krav att det, i praktiken, skulle bli ett lönegolv på 25000:
– I avtalet med Vårdförbundet står att det ska vara individuellt satta löner. Vi vet att vi måste höja lönerna för att behålla sjuksköterskor men vi kan inte sätta en lönenivå för en hel grupp.
Låt oss gå igenom detta argument i sitt sammanhang: 1) Det råder brist på sjuksköterskor. 2) Det råder också en konkurrentsituation, då sjuksköterskor exempelvis kan byta över till kommunala eller privata arbetsgivare. I detta sammanhang går en chef ut och säger att det är individuell lönesättning, men denna har inget att göra med vad andra, som gör samma arbete och har lägre erfarenhet. Det som avgör lönen är istället när man blir anställd, vilket i detta fall innebär att desto senare desto bättre. I förlängningen och i praktiken innebär detta att arbetsgivaren inte premierar erfarenhet och lojalitet, utan snarare straffar det. Höge lön får man genom att säga upp sig och byta arbetsgivare så mycket som möjligt. Jag önskar Akademiska Sjukhuset i Uppsala lycka till med sin personalförsörjningsstrategi – de lär behöva det!
Självgod och bitter 