Vår ordförande ville mena att GAIS stärkt sina positioner på alla områden utom ett, det där med att spela fotboll – ett till synes marginellt inslag, närmast en parentes, i sällskapets verksamhet. Alla är vid det här laget väl medvetna om att allsvenskan 2008 var jämn och om vi bara, sa Alfons Åberg, tagit ett par segrar till så hade vi nått vårat mål på en plats bland de åtta främsta lagen. De två viktigaste trendbrotten som Wallin ville peka på är dels att numera har GAIS de ekonomiska musklerna och den sportsliga renommén att locka till oss unga, lovande svenska spelare såsom Pär Eriksson och Johan Mårtensson (Christer Wallin antyde även att ytterligare en sådan(?) var på ingång men att det inte var riktigt klart även om de hade hoppats på att få spelaren klar just till årsmötet – fast förra året så antydde han även att Prince Ikpe Ekong skulle skriva på ett fyraårskontrakt och vi vet ju hur det gick med det, Jesus och Innocent kom emellan). Det andra, negativa, trendbrottet (sic) var att vi för andra året i rad förlorade vår huvudtränare och i detta låter Wallin en smula bitter och besviken (det kan för övrigt noteras att han den där förre tränaren aldrig nämndes med namn under mötet).
GAIS styrelse 2009 – såga vad man vill om souvernirutbudet i övrigt men den där halsduken har verkligen gått hem hos gubbar och gummor. Påminner en hel del om den QPR-halsduk som min bättre och fotbollshatande hälft köpte på Loftus Road härom månadenGAIS organisation har förstärkts under året och det som gjort detta möjligt var försäljningen av Halsti timmarna innan premiäravsparken. Som en del kanske kommer ihåg från förra årsmötet var Bobbie i det läget relativt nära att lämna klubben och dessa pengar skulle i så fall användas för detta, nu blev det istället Halsti som lämnade skutan och gav GAIS ekonomi att öka på med mer personal.
Marknadsavdelningen tappar två ledande sponsorer på grund av ägarbyte , Hankook, respektive kärva ekonomiska tider, Erlanders, men trots detta och de överlag krassa världsläget har klubben lyckats knyta till sig flera andra sponsorer som skall täcka upp för tappade inkomster och kanske till och med mer därtill. Ekonomin hade redan läckts till pressen och ett positivt resultat, för sjunde året i rad, på 2,4 miljoner kunde presenteras (jag kommer att titta närmare på GAIS ekonomiska resultat och budget i ett kommande inlägg – kan dock notera att gepe gör sitt yttersta för att framställa vinsten som något i det närmaste dåligt – när det går dåligt för den lilla satan och öis så får det inte gå bra för GAIS; något om naturlagar).
Ungdomsverksamheten har gått framåt och GAIS har under tiden sen senaste årsmötet haft 5-6 spelare med i olika ungdoms- och pojklandslag (den sista a-landslagsspelaren torde ha varit Sten Pålsson någon gång på 1970-talet). Just ungdomsverksamheten presenterades närmare av Leif Gjulhem – en av de som kunnat anställas med Halsti-miljoner – och dess budget förväntas växa från runt en miljon till närmare tre. I beaktande av hur många spelare till a-laget GAIS fick upp under 1980-talet innan ungdomsverksamheten skrotades under de svåra åren och hur många lovande spelare som tycks vara på gång idag kan jag inte säga annat än att det låter vettigt att satsa några extra kronor.
Sedan traskade Alexander Axén och Matti Demegård upp tillsammans med totalt tio spelare som tillkommit a-laget sedan förra årsmötet. Själva uppmarschen och varje presentation skulle applåderas, så det tog sin lilla tid. Gubben framför hade som jag redan nämnt menat att det inte precis var som i kyrkan och någon vanlig svensk luthersk kyrka liknade det inte nu heller, mer någon gnostisk sekt när humöret och optimismen var på topp bland deltagarna i högtiden… förlåt, på årsmötet. Johan Mårtensson var redan bekant med 15 matcher förra året men fick i alla fall – och egentligen välförtjänst – lite extra applåder. Alec kommenterade genom att säga att ”Johan kommer antagligen vara med i nästa U21-landslag, annars förstår jag ingenting”. Johan Pettersson – uppflyttad från U-truppen – fick även han lovord och Alec menade att han trodde att han skulle få en hel del speltid under året (han hoppade in i en allsvensk match förra året). Den nye tränaren tar inte så mycket plats och utrymme som en annan tränare jag inte tänker nämna vid namn och vi får la tro och hoppas att det indikation på något positivt i detta fall.
Verksamhetsplanen för 2009 presenterades därefter. Planen från förra året ligger fast och GAIS siktar på topp fyra i allsvenskan. Det gör även nio andra klubbar, så det lär bli tufft, men man måste ha visioner och så vidare, menade Wallin. Det kommer troligen bli ett tufft år för alla allsvenska klubbar men GAIS är som bekant vana vid att det är tufft och när man tänkar på den ekonomiska situation som rådde i klubben när Christer Wallin steg in så torde ju en global recession inte vara något större problem att hantera för honom (och jag är nästan helt allvarlig med den kommentaren). Bolagsfrågan nämndes lite kort, RF har bestämt att skjuta på frågan. Styrelsen skall dock väga för- och nackdelar och detta skall presenteras vid nästa årsmöte. Fick lite kalla kårar, oavsett vad som rekommenderas och slutligen väljs kan det verkligen vara av avgörande betydelse för klubben och ett tillfälle där ett årsmöte verkligen blir mer än en formalitet.
Den enda egentliga stormen i vattenglaset bröt ut i samband med den näst sista punkten, övriga frågor. Förra årsmötet lämnades det in en medlemsmotion om att se över utbudet av souvernirer. Då lovade styrelsen att undersöka saken men förra årets motionär menade – med rätta – att han inte kunde se att något skett överhuvudtaget. Haä blev det lite nervöst för Chister Wallin som började skruva sig. Varorna produceras av Sportsprofile som för ett tag sedan köptes upp av Wallins Intersport. Ordföranden började skylla ifrån sig om att det var mycket arbete att göra i klubben och detta inte hunnits med. Jag förstår fullt ut att frågan inte är det första som Wallin prioriterar i klubben men med tanke på vad han jobbar för på dagarna så blir det givetvis en smula pinsamt. Medlemmarna talade egentligen mer om stilen på utbudet medan Wallin talade vinst. Det framkom att Gunnebo – som lämpligt nog försvunnit från mötet – hade utlyst ett representantskapsmöte i frågan men att ingen från supporterföreningarna dykit upp. GK kontrade och menade att dels så hade de deltagit på alla möten de blivit inbjudna till och att de sänt flera förslag till Gunnebo men aldrig fick någon respons överhuvudtaget. Någon påpekade att exempelvis en klubb från 1904 sålde för mycket mer. I samband med detta kom det fram en del intressant information om att den lille satan, som har en butik på Berzeliigatan sedan flera år, onekligen hade mycket högre omsättning men knappt tjänade några pengar på detta. Den ökade tillgängligheten med butik kostar alltså minst lika mycket som det smakar. På den nya arenan skall GAIS ha gemensam affär med någon annan klubb, får la hoppas att den ökade försäljningen inte äts upp av hyran (skall för övrigt invigas den 2:a april av Wanderson do Carmo), det är antagligen av pragmatiska skäl nödvändigt att dela lokal med öis av den anledningen.
I en efterföljande debatt lyftes även klubbens profil och varumärke. Wallin har i samband med en intervju utmålat GAIS som underdogen i allsvensk fotboll. Det var förstås en relevant fråga om styrelsen har tänkt utveckla detta. Jag tycker förvisso att det är en bra stämpel som passar klubben men förstår och håller också med Wallin i att GAIS behöver vara en klubb alla. En klubb som officiellt och målmedvetet försöker framstå som ett västsvenskt St. Pauli riskerar bara att framstå som fjantig och marknadsnichen för fjantiga fotbollsklubbar är som alla vet redan överfull i regionen. Det är bättre att medlemmar och supporterföreningar får odla klubbens myter och självbilder än att klubben själv skall göra det. Wallin vill förstås att även barnfamiljer från Lindome och sponsorer skall känna sig välkomna på GAIS matcher.
Självgod och bitter 