Månad: december 2011

Fotbollens framtid XIX: Reklamavbrott

En sida på text-tv (för unga läsare: text-tv är lite som internet, fast bättre) fick mig att damma av denna gamla blogg-serie.

Reklam kan bli möjlig under matcher. Reklam i tv som är kortare än en minut ska bli tillåten vid direkt- sända sportevenemang, föreslår kultur- departementet. I dag måste reklamavbrott vara minst en minut långa och många arrangörer väljer därför att inte sända reklam under korta avbrott, skriver Sydsvenskan. Om förslaget går igenom kan det bli reklamavbrott när till exempel en spelare blir skadad i en fotbolls- match. Förslaget ska göra den svenska radio- och tv-lagen förenlig med ett EU-direktiv.
– Från SVT text-tv s.150

Är det därför den moderna fotbollen har så många och långa spelavbrott? Det handlar inte om hårdare domarbedömningar i kombination med ökat säkerhetsmedvetande och spelares tendens att i högre utsträckning ligga ner och vila för att få tiden att gå. Allt är istället en konspiration för att vi skall få nöjet att se fram emot konsumentupplysningar under pågående spel. Att faktiskt gå på matchen kommer la inte att hjälpa. Domaren kommer helt enkelt stoppa spelet för reklampauserna i alla fall. Ökade intäkter, bra för svensk fotboll! Det blir till att GAIS spelar för att jag skall acceptera en sådan situation.

Sedan kan jag ju undra varför jag bara hör eller läser ordet EU-direktiv när det blir till att försämra för konsumenter och medborgare?

Uppdatering:

Förslaget kommer från Kulturdepartmentet, ”Vissa ändringar i radio- och tv-lagen (2010:696)”. Där kan vi bland annat läsa (på sidan 26 i Ds 2011:40):

”Vid direktsändningarav sportevenemang med få pauser, exempelvis fotbolls- ellerishockeymatcher, finns det begränsade möjligheter att sända reklam utan att tittaren går miste om väsentliga inslag i sändningen. Med nuvarande reglering finns en tendens att så mycket reklam visas i det fåtaliga pauserna att det finns lite tid över för expertkommentarer, spelarintervjuer och liknande inslag som kan vara av intresse för tittarna. Om kortare annonsavbrott än en minut tillåts vid direktsändningar av sportevenemang får programföretag möjlighet att placera annonser t.ex. när det sker kortare spelavbrott i matcher. På så vis kan tv-bolagen på ett bättre sätt än i dag anpassa annonsplaceringarna efter dynamiken i sportsändningen. Detta bör vara till fördel även för tittarna.”

Mer sportklyschor är tydligen något som kan vara fördel även för tittarna. Tillåt mig betvivla detta.

Annonser

Peter Ijeh

Peter Ijeh är klar för GAIS.

*suck*

och

*stön*

Suck och stön var min initiala reaktion men jag kanske skall revidera det hela lite. Det tog någon halvtimme att gå från magen och hjärtat till hjärnan.

Magkänslan är att han inte kommer att hålla vikt och hälsa för att vara ett första alternativ.

Samtidigt säger hjärnan att han har gjort en hel del mån och under rätt förutsättningar är en ny Santos. Med Mervan Celik borta så måste vi kunna flytta ner/ut Bassombengt på mittfältet igen. Ålder är inte tvunget något negativt. Under söndagen låg jag i soffan och såg en bra insats från Marco di Vaio i Bologna och den i år på nyttfödde Seedorf i Milan. Båda är 35 år och båda gjorde mål. Förvisso skulle Seedorf fått en straff emot sig och Milan men han var ändå bättre än den unge spolingen Zlatan Ibrahimovic som filmade till sig en sådan. Antonio Di Natale är bara 34 år ung och gör nästan lika många mål på en säsong. Serie A kan vara långsamt emellanåt och gynna åldringar men vad är då inte allsvenskan? Petiga domare brukar sänkta tempot till snigelfart och tempot blir därmed tämligen Italienskt med små spattiga rörelser när lagen försöker spela brittiskt mellan de långa avbrotten för att någon har stukar luggen eller behöver byta pannband.

I hjärtat skaver samtidigt det där med tiden i dls – även om det var en relativ misslyckad tid rent sportsligt. Ja och sedan var det frågan om MP och PI i kombo och då är vi tillbaka i magtrakten igen.

Jag blev mindre orolig när jag såg att hans lön skall vara delvis prestationsbaserad. Något jag under i stort sett alla andra omständigheter är skeptisk till men i rollen som en av GAIS ”ägare” så vänder jag gärna 180 grader.

Om gräddfiler

Efter att ha gottat mig en smula kring Sigtuna skolchefs Kent Edbergs självmål när han försökte försvara Riksinternatskolornas ställning gentemot ett för all del opportunt utspel av utbildningsminister Jan Björklund gick jag tillbaka och läste lite kommentarer.

Det var förstås det vanliga utbudet av rabiata utfall samt försvar av lite extra pengar till Riksinternatskolor då andra bara är ”avundsjuka” – ett ord som tycks användas för att försvara vad som för de flesta tycks vara orättvisor på ungefär samma sätt som främlingsfientliga använder sig av uttrycket ”politiskt korrekt”.

En kommentar tycket jag emellertid var intressant:

Den som färdas i en gräddfil inser aldrig detta, det är ju bara att flyta framåt utan störningar. Det  behövs en utanförstående iakttagare för att se gräddfilen. Sorgligt men sant.

Detta fick mig osökt att tänka på Janne Josefssons reportage ”På rätt sida älven” från 1987. I detta reportage så färdades reportern mellan rätt sida Göta älv (Hisingen) med femmans spårvagn till Örgyte och skildrade livet för ett antal barn på varje sida.

2008 gjorde han en uppföljning och undersökte hur det hade gått för dessa barn. För barnen i Biskopsgården hade de la gått lite si och så, bättre för en del och sämre för andra. För Örgrytebarnen hade de i alla fall till synes gått utmärkt. Till synes, då ingen av dem ville tala med Janne Josefsson. En genomgång av diverse arbetstitlar indikerade emellertid att de gått väldigt bra för dem.

Det kan förstås finnas flera anledningar till detta. Föräldrar och andra vuxna kan ha blivit upprörda och irriterade kring reportaget 1987 och kanske barnen kände sig utnyttjade av Janne Josefsson. Denne stridbare reporter rasade förstås som vanligt mot klassamhället och angrepp folk till höger och vänster men som kommer ihåg det gick aldrig några av dessa angrepp mot någon av barnen i Örgryte, som framställdes som välartade, harmoniska ungar i en välskött skolmiljö.

Så varför ville ingen från Örgryte tala om reportaget sådär tjugo år senare? Jag misstänker att det har lite att göra med den där gräddfilen som man inte ser när man befinner sig i den. De flesta av Örgrytebarnen från 1987 hade säkert fått arbeta hårt för de framgångar de uppnått 2008. I en sådan situation är det nog inte så trevligt att bli påmind av att, trots hårt arbete, så avgjorde framgången många gånger genom vilken sida älven man växte upp på. Osynliga dörrar stod på vid gavel för dessa som redan tidigt var stängda för andra barn i deras egen generation. Det är inte kul att höra att ens framgång i så pass hög grad är en produkt av ett klassamhälles privilegium (och i sammanhanget kanske vi även skall ta ett större perspektiv och beakta att Biskopsgården är en tämligen privilegierad uppväxtmiljö jämfört med många andra länder) och inte bara individens hårda arbete.

Skolchef med bristande insikter

Haromveckan blev det en hel del halabalo när det uppmärksammades att det förekom pennalism på ett par av de så kallade Riksinternatskolorna – kanske framförallt Lundsberg. Personligen var jag lite förvånad över uppmärksamheten – jag utgick från att kamratuppfostran vad sådant som Riksinternatskolorna berättade stolt om i sina reklambroschyrer.

Då tyckte jag det var intressantare att se vilka speciella regler som gäller för dessa skolor. Tydligen så har dessa dels rätt att ta ut avgifter och dessutom får de högre bidrag för barn med utlandsboende föräldrar än andra friskolor. Dessa skillnader vill nu Jan Björklund dra in, vilket får Kent Edberg, skolchef för Sigtunaskolan humanistiska läroverket (SSHL), att gå i taket och anklaga utbildningsminstern för ”svepande populism”.

Följande, längre citat från artikeln ovan är verkligen ett riktigt guldkorn i bristande självinsikt och distans:

Han anser inte att skolan har någon gräddfil.

Med gräddfil avses antagligen inte syrad grädde…

– Det är lätt att göra sådana här svepande populistiska drag, men jag hoppas att han kommer hit och ser vad det handlar om. Här finns små klasser, behöriga lärare och ordning och reda i klassrummet. Alla de saker som Björklund frågar efter, säger Kent Edberg.

Så skolan har hög lärartäthet, vad trevligt, undrar vad det kan bero på…

På skolan går omkring 490 elever, av dem är omkring 160 så kallade utlandssvenskar. Skolan får sammanlagt 23 miljoner kronor i statsbidrag för utlandssvenska elever, det är omkring dubbelt så mycket per elev jämfört med riksprislistan som gäller för andra fristående skolor.

Avgiften på Sigtunaskolan uppgår nu till mellan 180 000 och 220 000 kronor för utlandssvenska elever, och ytterligare 50 000 kronor för elever som är folkbokförda i Sverige och därmed inte täcks av statsbidraget.

Aha, skolan har helt enkelt mycket mer ekonomiska muskler än andra skolor med samma antal elever.

– Regeringen ställer krav och kommuner ska tillhandahålla och finansiera utbildning, men resurserna räcker inte. Vi har haft förmånen att täcka merkostnader med avgift. Den betalar man för att man tycker att det är värt det, säger Kent Edberg.

Så den finansiering som gäller för alla andra friskolor räcker alltså inte för barnen som går på ett Riksinternat? Kanske har att göra med det stigande priset på vaktelägg och gräddfil. Föräldrar som inte är redo att betala sådär en bruttoårslön för en hotellstädare i avgifter per år för ett av sina barn tycker la inte att utbildning är värt det helt enkelt.

Att sänka statsbidragen och dra in möjligheten att ta ut en terminsavgift skulle enligt honom betyda att skolan måste se över sina kostnader.

– Då kommer vi bli tvungna att se över lärartätheten, investeringar, undervisningen och antal program. Det kommer kanske att innebära kvalitativa begränsningar, säger han.

Mindre pengar innebär att skolan inte kan spendera lika mycket pengar. Kent Edberg har koll. Pengar kan ses som en avgörande resurs för att kunna tillhandahålla hög lärartäthet och bra undervisning. Sigtuna humanistiska läroverk vill ha mer pengar än alla andra men inte är det en gräddfil inte!

En Riksinternatskola är helt enkelt en väldigt bra skola om man råkar ha föräldrar som värderar utbildning och man inte har något emot att få stryk av äldre elever.