Sitter och förmiddagssurfar lite, via en artikel i DN går jag vidare till Norrtelje Tidning, där det skrivs om ett nyskapat parti med namnet Naturdemokraterna.Detta parti, som siktar på Riksdagen, har ett enda mål och det är att utrota en liten bit av just naturen.
Man kan la tycka vad man vill om vargens vara eller icke vara men sätter man denna fråga så högt att det är värt ett enfrågeparti så finns det ju inga perspektiv överhuvudtaget. Nog är det märkligt vilken förmåga vissa människor har att totalt tappa omdömet när det handlar om deras egna hjärtefråga. Vem anser att vargfrågan är så viktig att det går före frågor om arbetsmarknad, näringspolitik, övriga miljöfrågor, försvar, socialförsäkringen och så vidare?
”[Initiativtagaren] Gunilla Grönvall förklarar:
– Folk är trötta på att bli överkörda och att plöja ner en till synes outsinlig mängd skattepengar på ett djur som inte ens är utrotningshotat.
Sveriges rovdjurspolitik har förvandlats till en lekstuga som förvaltar skattepengarna som just leksakspengar.
Hon fortsätter:
– Får vi inte rätsida på rovdjurspolitiken kommer varken frågor om mobilnät eller annan service att vara viktiga om några år för då har folk börjat ge upp sina livsverk.”
Ja, i detta utlägg man vi ana oss lite till vad som ligger bakom. Det låter som ett litet desperat rop från en grupp av åsidosatta glesbygdsmänniskor. Frågan om telefoner har jag ju nyligen skrivit om. Som jag ser det kan dylika initiativ ses som en reaktion från en grupp som ingen lägre bryr sig om. Vargen blir en symbolfråga och då det inte går att få något gehör från etablerade partier eller media så tar sig missnöjet denna form. Detta kan ha en begränsad framgång, såsom med SPI, Sveriges Pensionärers Intresseparti, som verkar för pensionärer och funktionshindrade.
Pensionärers intressen kommer troligen skyddas numera när årgång 1946 går i pension. Dessa har dock företrädare som har kontakter inom makten. Ingen lyssnar längre på tokskallar ute på landet. Centerpartiet har la inte mycket att vinna på att bry som om dessa marginaliserade glesbygdsgrupper längre.
Att detta kommer med som en nyhet i DN kanske går att tolka som att huvudstadens övre medelklass är roade av Åsa-Nisse typerna på landet som tycker illa om vargar.