Månad: juni 2013

GAIS 1-1 Örebro SK

En tät hållen match mellan två lag som både har defensiva såväl som offensiva kvalitéer att hålla för seriens övre tredjedel. Så skulle i alla fall jag summera mina intryck av gårdagens match på Nya Ullevi. Oron över att GAIS inför mötet med ett av seriens bättre lag skulle kollapsa, som mot FFF för en tid sedan, kom av sig. Istället kunde GAIS arbeta på rätt bra trots ett mål emot sig efter en straff mitt i första halvlek.

Båda lagen försvarade sig ofta kompakt och effektivt. Offensivt skiljde sig lagen emellertid åt en smula. Medan ÖSK oftast försökte sig arbeta sig fram metodiskt och leta efter blottor så gick GAIS oftare för alternativet att slå tidiga och långa djupledsbollar för att på så sätt överraska närkingarna med byxorna nere. Båda lagens försvarsspel kom emellertid för det mesta till rätta med dessa metoder. De sätt på vilken målen tillkom avspeglade också detta. ÖSK fick en straff när det var rätt tätt med folk inne i straffområdet medan Joel Johansson gjorde ett utmärkt arbete på egen hand och använde sig av sin fart efter att Hampus Andersson brutit ett lite slö och ogenomtänkt passning i gästernas uppspelsfas.

Samtidigt var inte alla GAIS anfall långa bollar på Joel, och en allt för ineffektiv och fortsatt förvirrad 19-åring som behöver bryta ihop och komma igen. När GAIS försökte arbeta sig fram med kortare passningar kunde spelarna vara nog så skickliga. Att GAIS slog långa bollar berodde alltså på att detta bedömdes som den mest effektiva taktiken snarare än som ett nödvändigt val baserat på en oförmåga att angripa problemet på något annat sätt.

Så vad tänker vi nu om framtiden? Under normala omständigheter, om sådana någonsin existerar för fotbollsklubbar i allmänhet och GAIS i synnerhet, vore det bara att arbeta vidare med laget. Nu är situationen emellertid en annan och prio ett är att rädda elitlicensen och att detta ser ut att bli tufft, något som gårdagens publiksiffra understryker. Jag har tidigare tänkt mig att det gäller att nå lika många poäng som seriens omgångar plus sådär tio procent för att vara hyfsat säker på kontrakt nästa år. Det betyder att GAIS bara behöver tio poäng på resterande 17 omgångarna. Något som inte borde vara något problem. Alla lag utom Brage har spelat klart bättre än ett snitt på 0,6 poäng per match.Således borde GAIS med detta tankesätt kunna sälja ett par tongivande spelare och ändå klara sig med hjälp av den väl tilltagna truppen som vi redan har.

Nu är det emellertid så att det är fyra lag som potentiellt kan åka ur Superettan. Detta innebär att målet troligen måste sättas lite högre. 2012 behövdes det 35p, 2011 hela 40p för att undvika kval nedåt. Under de fem säsonger som nuvarande system för upp- och nedflyttningar har det i snitt behövts 34,4 poäng. Fast oavsett detta borde alla lag i serien, utom Brage, klara sig kvar med de poäng som GAIS nu har. Tar vi tre poäng mot Jönköping Södra så kan vi nog med tillförsikt sälja det mesta och ändå klara oss kvar sportsligt i serien, måhända efter nödinkallning av Fredrik Lundgren och Dime Jankulovski för de sista höstmatcherna.

GAIS 3-0 Landskrona BoIS

I Göteborg regnade före matchen. I Muppsala var det mer soligt. Som gräsänkling hade promenerat med avkomman till lekparken. När klockan började närma sig matchstart ville inte ungen gå hem. I slutändan fick jag ta till det där låga knepet som jag, när jag var lite yngre och därmed lite visare, suckade och skakade på huvudet åt: Vill du ha glass, vi har hemma? Nå, att muta sitt barn med en liten glass för att få se GAIS är trots allt ett lågt pris att betala.

GAIS startade matchen med en i stort sett väntad startelva. Den enda förändringen var egentligen att Angus fått gå ut i förmån för Kenneth Gustafsson. På lekparken hade jag innan match hunnit med att lyssna av Radio Grönsvarts senaste pod där kaptenen medverkade. Även om Kenneth inte riktigt nått upp till de höjder som under en säsong eller så fick mig att återkommande begära en staty i centrala Hindås så finns det nog anledning att återigen kräva detta efter dagens match. Kaptenen stod för två målpass i matchen. Överlag var detta en match där få spelare föll ur ramen, även om det återigen kunde väckas frågor kring några av avsluten. Många av dessa skapades emellertid av målsumparen, i många fall Joel Johansson, själva. Det kanske inte är någon vidare tröst men jag vill ändå peka på att GAIS för närvarande tycks ha ett både solit mittfält och försvar med en anfallare som sliter och springer och kämpar matchen igenom. Att han då bränner en och annan målchans får kanske förlåtas.

Problemet ligger lite på den andra anfallaren. Jag har varit missnöjd med Mommo under säsongen. Huruvida han var dålig i denna match är svårt att sia om. I ett relativt tidigt skede blev han skadad – han har lite otur på plan tycks det som – och ersattes av Linus Tornblad. Denna vajande majskolv som under en tid förra säsongen var något av ett ljus i mörkret har hittills i år inte presterat. Vari felet ligger är svårt att spekulera kring. Att en så pass ung kille går ner sig i perioder och inte klarar av att prestera är emellertid något som man nog får räkna med, de är ju lite lata de där ungdomarna. Det säger i alla fall Magnus Henrekson och då måste det ju vara sant. Som den försiktige investerare i fotbollstalang jag inte är men skulle ha varit så hoppas jag emellertid att GAIS inte – så länge inte beteendet är uppenbart destruktivt – slänger ut killen med det badvattnet, så som GAIS tycks ha gjort i en del andra fall när unga spelare har varit bra för att sedan gå in i en svacka i en säsong. En faktor som emellertid försvårar en sådan bedömning är om GAIS har råd att behålla spelare som inte presterar fast med en trupp på 27 man där Linus är 13-14:e man i truppen så är det kanske inte han som det skall sparas på i första hand.

Om Thomas Askebrand lovat GAIS startelva glass om de vann matchen förtäljer inte historien. Däremot verkade i alla fall några av Landskrona-spelarna tryckt i sig en Big Pack strax innan match. I alla fall verkar det vara kontentan av de förklaringar som framfördes över att GAIS kunde vinna över topplaget Landskrona. För det kan ju inte vara så att GAIS helt enkelt var bättre än Landskrona?

(Bilder: http://www.gb.se)

Lilla Baltimore

Det är troligen en slump att slutrapporten av den oberoende granskningskommissionen av muthärvan i Lilla Göteborg släpps samtidigt som jag precis har börjat se om världens bästa teveserie genom tiderna, The Wire. Jag har endast skummat den och läst några valda stycken, speciellt då de som handlar om Göteborgsandan och dess historia.

Göteborgsandan handlar om något som ofta framhävs som väldigt positivt, nämligen förtroende och socialt kapital. Makthavare från olika sfärer kan träffas och diskutera problem och komma till gemensamma lösningar. För att detta skall vara möjligt så krävs det på något plan ett ömsesidigt förtroende om att den andra parten håller sin del av avtalet. På sätt går det att upprätta skapelser som saneringsbolaget Göta Lejon som effektivt och med närmast skoningslös målmedvetenhet genom sin politiska och ekonomiska tyngd kan köpa upp, tömma och riva hela stadsdelar och bygga upp en luftig och rationellt planerad framtid. En sådant förtroende vilar emellertid på att alla inte egentligen släpps in i den goa, glada gemenskapen. Om alla berörda parter skall få vara med så blir det mycket svårare att enas. Det går inte ha med tokskallar som vill rädda Haga, Almarna eller någon park i Istanbul om man vill att saker och ting skall bli förutsägbart och lätthanterligt. Det blir en massa tjafs och splittrade intressen och det kan ibland ta lång tid och det är inte ens säkert att den med mest resurser vinner.

Men häri ligger, får man verkligen hoppas, en skillnad mellan Göteborg och Baltimore, eller den version som ges i den fiktiva men ack så trovärdiga teveserien. För medan Göteborg i hög grad präglas av en anda som underlättar samarbete på bekostnad av andra, en diffus grupp av göteborgare som inte får ta del av fördelarna men där kostnaden per person antagligen inte blir så hög trots allt (i relativa termer, så länge verkstaden i Haga inte rivs och man hamnar hos Higab), så är The Wire-Baltimore en verklighet där det egentligen inte finns något förtroende alls, bara våld, pengar och knark. Göteborg har ju i alla fall GAIS.

IK Brage 0-4 GAIS

Jag är som vanligt en dålig, och allt sämre bloggare. Efter att ha missat Assyriska-matchen på grund av att TV4 Sport fintat bort mig, och jag slängt mig på cykeln för att hinna hem i tid, var jag mestadels nervös över att det även denna gång skulle vara så att jag missförstått kanalens intentioner. Dessutom så har en genomgång av matchen mot FFFFFFFF fallit bort då jag helt enkelt var för lat för att skriva någon och tiden har nu passerat bäst före datum på en sådan. Slutligen har jag dåligt samvete för att jag inte var i Borlänge. Hade gärna tagit tillfället i akt och bevittnat Domnarvets Jernverk och andra kulturhistoriskt intressanta miljöer, såsom shoppinggallerian Kupolen. På grund av diverse familjerelaterade teknikaliteter så var detta emellertid inte möjligt. Avgå mig och all heder åt GS, speciellt Hasardspels-Tomas val att stå i bar överkropp bakom vårt mål i första halvlek kan ha varit den avgörande faktor som fick Bragespelarna att tappa fokus och missa mål i första!

Allt talade för en GAIS-seger innan match och med sakernas inneboende grönsvarta dialektik var en förlust att vänta. GAIS hade tagit nio poäng på de senaste fem matcherna mot Brages enda. Dessutom präglas klubben som synes av interna problem, både inom laget och klubben i sin helhet. Bland annat skall Conny Karlsson, den SM-guldvinnande, äldre tränaren som givetvis inte bor på orten, inte varit på plats i någon överdrivet stor utsträckning. Dessutom kryddades tidningsläsandet på av rapporter från Hammarby-folk om Dulee Johnson som återgavs i det Radio Grönsvart, som jag för en gångs skull han lyssna på innan det blev mer eller mindre inaktuellt. Johnson, som chockerande nog bara hunnit bli 28 år ung, skall enligt rapporten setts hängande vid en Jack Vegas-maskin på en kinakrog bara timmar innan matchstart mot Hammarby för några omgångar sedan. Sådana Järtecken pekar knappast i rätt riktning för det lag som på ett lite dls-artat sätt utsett sig självt till hela Dalarnas fotbollslag. Samtidigt ångar Dalkurd på i Division 1 Norra och det är möjligt att det blir ett skifte dem emellanåt i höst.

Taskig moral och gruppdynamik må bidra till Brages dåliga form och resultat men den är inte sämre än att hemmalaget försökte, och även tog, kommandot i början av matchen. En bidragande orsak till detta, vilket jag erfor från kommentatorn, kan ha varit att GAIS åkt upp med buss till matchen på morgonen. En viss tröghet, som inte synbart verkade bero på oförmåga eller dålig inställning, präglade i hög grad den första timmen av matchen och kan rimligen härledas till detta. GAIS verkade inte riktigt orka gå upp i en press som de ville och detta skapade en del utrymmen och möjligheter för Borlänge-laget. Trots att Richard Spong var på plan och krigade på, i en vinnande innermittskombi med den kreative Andreas Drugge, kunde Jack Vegas-stjärnan från Liberia finna mycket ytor strax framför vår backlinje initialt. Endast med lite tur och skicklighet från Tommi Vahios sida kunde GAIS hålla sig kvar i matchen under den första kvarten. Som tur var förenades en närmast gaisisk oförmåga att göra mål på sina chanser i början av matchen med en total brist på attityd och inställning nog att hämta upp ett underläge hos hemmalagets spelare.

Istället var det alltså GAIS som tog ledningen. I ett omställningsläge drog Joel Johansson ned för högerkanten och slog en boll längst med marken rakt in i straffområdet. Drugge slänge sig efter bollen men kunde inte stöta den i mål. Bortom honom kom emellertid Adam Eriksson, idag på en vänsterytterposition, och kunde skjuta bollen i mål. 1-0 till GAIS och efter det skulle det snart visa sig att gästerna skulle komma ut på topp. Först följde emellertid en halvtidsvila med sedvanliga reklampauser.

I andra halvlek var GAIS bättre i spelet och kunde etablera lite mer anfallsspel. GAIS hade bland annat några farliga hörnor som tyvärr inte resulterade i mål. GAIS var  nu det bättre laget, och resultatet från första halvlek började se lite mer ”rättvist” ut, men GAIS resultat handlar inte så ofta om ”rättvisa” och en del nervositet följde. När så GAIS fick sitt andra mål skulle botten gå ur Brage totalt. Våra spelare väggade sig fint fram genom hemmalagets försvar och Andreas Drugge gjorde 2-0 genom en tunnel på målvakten strax efter en timmes spel. Målvakten fortsatte sedan på en inslagen väg mot förnedring en kort tid senare. Han drog ner en Joel som föll mycket enkelt i jakten efter en boll som han troligen aldrig skulle ha hunnit ifatt. Återigen börjar domar gå GAIS väg. Det tycks som att GAIS sex år i allsvenskan haft ett visst inflytande på SvFF som nu sänt ut ett påbud till landets domare att GAIS inte skall behandlas styvmoderligt – i alla fall är det en konspiratorisk tanke (notera exempelvis att Brages två avstängningar gällde denna match och inte senare, med hänvisning till någon klämdag) som far igenom min skalle medan Drugge stregar upp och, därefter, skjuter in 3-0 till GAIS bakom någon stackars juniormålvakt.

Efter detta handlade det mest om att kontrollera matchen och de grönsvarta (eller röda, då de spelare i bortaställ) spelarna ägnade mer tid åt att hålla i och bolla runt bollen än att försök bryta igenom. Med tanke på att Brage var både numerärt och mentalt decimerade var detta tillräckligt för att både säkra resultatet och dessutom utöka ledningen till 4-0 genom ett nickmål av Joel.