MFF

GAIS 2 – 3 Malmö FF

En fjäril gör ingen sommar och en bra halvlek gör ingen framgångsrik fotbollssäsong. Att GAIS, mot alla odds, kunde prestera en vettig insats och i halvtid faktiskt leda mot topplaget och tronpretendenten Malmö FF var med än vad jag hade hoppats på. Desto mer smärtsamt att då behöva se spelarna klanta bort sig på sedvanligt sätt direkt i början på den andra halvlek. Snart var ordningen återställd. En förlust som vissa förvisso torde som ett fall framåt eller vill ta med sig goda intentioner ifrån vill jag med detta inlägg vederlägga. Om något så etablerar detta enbart GAIS som ett lag av förlorare – eller loosers som det numera heter heter på internetsvenska.

Jag går inte igenom matchförloppet i någon kronologisk ordning då det faktiskt är allt för smärtsamt för mig att mäkta med. Vi skall endast konstatera att båda lagen hade 9/3 i avslut i halvtid. I jämförelse med föregående match var detta definitivt en uppryckning, då GAIS endast mäktade med 2/0 på hela matchen. Att det sedan urartade till 12/10 till gästerna mot 3/2 i andra halvlek är måhända inte att förvåna. Det är i vilket fall bättre än föregående bortamatch totalt sett men samtidigt säger det snarare att GAIS var under all kritik värdelösa i den matchen. Det avgörande är trots allt att MFF tilläts göra 2 mål i andra halvlek och vinna matchen.

Vad jag emellertid ställer mig undrande till är varför inte Linus Tornblad får spela varje match från start (och sedan får bli utbytt när han inte orkar mer). Det är ju inte bara det att han är snabb – vilket är en fördel när man möter ett lag som kommer att dominera, och det gäller ju alla GAIS motståndare – utan han har också tekniskt kunnande att föra med sig bollen i trängda lägen. Snabba, unga spelare finns det gott om. Att kunna komma fram med bollen i motståndarnas straffområde som han gjorde exempelvis i samband med det ledningsmålet är inte lika vanligt. Då jag förstår det som att Peter Ijeh får betalt för prestation (prestation skall här urtolkas i en vid bemärkelse; som styrelseproffs prestationer ungefär) så finns det ingen anledning att spela honom. Det är bättre att spara på pengarna. Har herr Ijeh inte lagt undan några kronor/dollar/pund på kontot under hans karriär så är det hans problem. Om han inte kan överleva på grundlönen får han la ta och skaffa sig ett annat jobb.

Det var den positiva biten. Den negativa biten är varför Wanderson do Carmo får ta hand om GAIS straffar. Jag kan aldrig påminna mig att han varit bra på straffar, även då han var en odiskutabel stjärnspelare. Nu var förvisso Wandersons insats acceptabel i övrigt, även om han i mitt tycke överglänses av en Romario. Medan han tidigare oftast varit känd för att dribbla runt med bollen till mittplan tills han tappade bort den lyckades han denna gång även få fram några väl genomförda djupledsbollar. Genom att han, till skillnad från dagens Wanderson, oftare får bollen rättvänd och det med Linus på plan åtminstone finns en spelare som kan hota lite grann på djupet, så är ju detta en fördel och som skapar möjligheter till avslut även med ett begränsat bollinnehav i övrigt.

I det stora hela var matchen emellertid föga annat än en besvikelse. Inte bara för att GAIS förlorade – som en looser-supporter 2012 så förväntar jag mig ju egentligen föga annat än förluster. Nej, det är än värre att laget går runt och ger mig hopp i en halvlek!

Malmö FF 2 – 0 GAIS

Då jag följde matchen via radio kan jag endast lämna en känslomässig sammanfattning av matchen. Jag förväntar mig en utförligare rapport av andra, inte minst Peter som ser en av sina få matcher. Kanske behövs ett öga utifrån för att göra en mer rättvisande bedömning om exakt hur dåliga GAIS anno 2012 är (post-ed.: En riktig urusel match, tydligen. Se även kommentar till detta inlägg).

GAIS tycktes börja matchen på ett godkänt sätt. Att Linus Tornblad (på radion kallad Törnblad genom hela första halvlek) startade var något som Axén var nöd och tvungen att göra, då Ijeh var skadad, men verkade ändå vettigt. Killen är snabb och lyckades hota hemmalagets backlinje flera gånger under första halvtimmen. Under den perioden var matchen ännu öppen och MFF gick framåt med intentionen att sätta press på GAIS. Efter att vi därefter släppt in två mål behövde inte MFF chansa länge och löpytorna torde ha försvunnit. Efter en halvtimme blev det svårare och han tycks haft svårt att vinna några dueller, utan förlorade mot Daniel Andersson. Efter en halvtimme var nämligen matchen i stort sett över, i alla fall när det lag som ligger under heter GAIS och året är 2012. Vi har inte gjort mål sedan maj och det verkade inte aktuellt att vi skulle göra det denna gången heller.

När jag hörde på radioreferatet upprepades gång efter annat fraser likt ‘GAIS anfall stannade på en Malmöförsvarare och de kan nu ställa om’. För att göra mål måste laget komma till avslut och det verkade mycket, mycket svårt för GAIS att göra det under matchen. Nu i efterhand har jag gått in på svenska fotbollsförbundets hemsida för att undersöka. Det visar sig att GAIS har två avslut, inget på mål, under hela matchen. Tornblads avslut efter tre minuter innanför straffområdet är alltså det enda egentligt farliga som händer, då Jakob Olssons skott är långt utifrån. MFF har 16 avslut, av vilka fyra är på mål. Det senare är kanske inte så imponerande men jag gissar att detta beror på att även MFF:s anfall ofta stannade på försvarare. Skillnaden var att GAIS var så nedpressat att MFF fick tillbaka bollen och en ny chans, och sedan ännu än, innan GAIS kunde komma i närheten av något bollinnehav.

På sidan som räknas (om än inte lika mycket som förr) så kommer förstås ursäkterna att Malmö FF är en svår bortamatch och något som vi inte kan förväntas vinna. Förvisso är det så men nu har GAIS haft åtta svåra bortamatcher denna säsong och tagit tre poäng. Det är ingen idé att resonera så länge. GAIS har inget att förlora borta det måste spelas för att vinnas, då det belönar sig dåligt att försöka vinna en poäng i den situation som GAIS nu befinner sig och då måste man klara av mer än två avslut mot ett lag som går för att vinna.

Det enda GAIS uppenbarligen vann var läktarslaget. Nu kanske vi istället skall börja ägna oss åt att diskutera exakt hur dåligt GAIS anno 2013 kommer att vara.

Malmö FF 2 – 1 GAIS

Efter att ha späkt mig med långpromenader under söndagen för att återhämta mig mentalt efter en ytterst bitter bortaförlust så kan jag till slut mäkta mig till att skriva en match- och resesammanfattning.

Under veckan har jag befunnit mig i en småstad på Västkusten och det var från denna resan mot Skånemetropolen inleddes. En solig lördagsförmiddag i en sömnig turistort vid säsongens ände blev något av en kulturchock mot påhoppandet i det sjöslag på räls som är en av Gårdakvarnen arrangerad resa.

Då resanden genomfördes på nåder från min bättre hälft hade jag som ambition att hålla mig i skinnet avseende inmundigandet av alkoholhaltiga drycker tog jag det lilla lugna men kunde ändå inte låta bli att i viss mån dras med i kvarnevaltågets stämning. Tåget var packat i dubbel bemärkelse och ett kort samtal med en före detta ordförande bekräftade lite underförstått mitt intryck av att resan troligen skulle ge en del likvida medel till den planerade storresan till AIK den första oktober, för vilket det också tycks som att försäljningen gick bra.

Väl framme i Malmö ledsagades den församlade skaran ut genom en omväg tills flera vid det här laget kissnödiga och väl förfriskade supportar kunde rusa bort till Malmö stations O’Learys. Jag begav mig emellertid iväg för att köpa falafelrulle, något som jag alltid passar på att göra på dessa sydligare bredgrader; lätt en tredjedel av priset mot Muppsala och godare (även om jag kan konstatera att landets bästa kebabrulle förmodligen fortfarande hittas på Campino i den småborgerliga turistorten).

O’Learys vid Malmö station var sannerligen ingen rolig upplevelse. Även om jag har en svaghet för sunkhak såg jag inte fram emot att stå oich dricka fullprisöl ur plastglas på i en lokal som luktade unket eller ute på ett räcke som var lite för varmt för min smak. Efter att ha gjort några försök att locka med mig några av de killar jag stått och snackar med på tåget så drog jag istället iväg själv men fick snart sällskap av några andra gamla bekantingar som jag drog in i Festival-Malmö med. En Kilkenny avnöjts i godan ro på en irländsk pub som, till min förvåning, hade irländsk personal. Därefter vankade vi igenom staden, tog rygg på ett par Malmö-pågar som vi snackade lite med när vi strosade genom Pildamsparken och han precis i tid till matchens start.

1. D. Jankulovski;

2. R. Ekunde, 13. C. Angus, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;

10. J. Florén (58′ 29. Romario), 31. M. Gustafsson (90′ 14. J. Lindberg), 6. R. Ayarna, 27. M. Celik;

21. E. Bassombeng, 25. W. do Carmo

Tyvärr hinner man knappt komma till rätt på Ebberröds Arena förrän GAIS släpper in sitt första mål efter en från mitt håll märkligt tilldömd hörna (domarinsatsen påminde tyvärr lite om rally i Värmlandsskogarna). Till synes stirrar GAIS spelare lite väl mycket på bollen och deras mittfältare Ivo Pekalski, något av matchens huvudperson, kan nicka in 1-0 för hemmalaget.

Det är lite svårt att sia om den hypotetiska matchutvecklingen utan detta ledningsmål men under resten av halvleken har GAIS ett visst övertag i spelet utan att på något sätt dominera. Jag missade föregående match mot Kalmar FF helt på grund av att jag var ute på en liten flygresa och genomförde en djupledslöpning på Gardemoen ungefär samtidigt som Wanderson do Carmo nickade in vårt vinnarmål i den matchen. Således såg jag inte Eric Bassombengs första insats som toppforward. Måste säga att jag blev positivt överraskat att han var så pass bra på att ta emot och fördela boll med ryggen mot mål som han faktiskt var i denna match. Tyvärr innebar det tidiga ledningsmålet för hemmalaget till att han inte riktigt kunde använda sin bästa kvalité som löpande med boll vid omställningar (även om han lyckades bli avblåst för offside i mittcirkeln vid ett tillfälle) och någon utpräglad målskytt är han ju inte heller, egentligen.

GAIS spel fungerade överlag bra i första halvlek, då den enda som kanske föll av en smula offensivt var Jesper Florén. Malmö FF hade en del problem att hålla reda på såväl Wanderson som Mervan Celik, som de vanemässigt rusade ut på med flera spelare för att hindra honom att komma fram, vilket lämnade en del ytor annorstädes. Detta medförde att de saknade resurser att samtidigt ta bort Reuben Ayarnas roll som spelfördelare i defensiv roll men de hade samtidigt så pass bra koll centralt att GAIS inte riktigt kom igenom. Detta kunde MFF i hög grad tacka målskytten Ivo Perkalski för som sedan svärtade ner sin insats genom ett tämligen solklart och från deras perspektiv hyfsat onödigt andra gult kort och utvisning i början på andra halvlek.

Efter att ha tappar en spelare på mitten, vilket senare reparerade genom att lämna kvar den snabba men menlöse Daniel Larsson på topp, kunde GAIS verkligen började spela ut och borde i detta läge kunnat avgöra matchen till sin favör. Kvitteringen kom planenligt med en frispark från Wanderson och efter det var även jag tämligen övertygad om att vi borde kunna vinna matchen med ytterligare ett mål. Detta skedde inte utan istället var det MFF som, tämligen orättvist kunde knipa tre poäng efter en sen frispark. Dime Jankulovski framhävdes av såväl media som många supportar som syndabocken. Han rusade ut och försökte fånga bollen strax utanför målområdet men stötte där i Fredrik Lundgren och bollen tappades, vilket utnyttjades av hemmalaget. Till skillnad från en del jag talade med på tåget är jag inte övertygad att han allena skall lastas för försluten – varför stod Lundgren ivägen? – och att Sillen är ett givet förstaval i nästa match.

I vilket fall var det tämligen symptomatiskt för spel enligt den gamla manualen. I de två senaste matcher jag nu sett på plats, DIF och MFF har GAIS återigen börjat tappa, istället för att vinna poäng, i slutminuterna. Tyvärr kan nog chanserna till allsvensk medalj och spel i Europa nästan avskrivas efter denna förlust. Axén och mannarna bör, vilket de också säger utåt, nu ta matcherna en i sänder och vi övriga får hoppas på en hyfsad avslutning. Det vore tråkigt om detta var början på ett fall mot den nedre halvan.

Efter matchen erbjöd polisen vänligen men bestämd på en sightseeing-tur ute i pittoreska Limhamn. Avsikten var, vilket inte direkt avfärdades av en smått tyken representant för poliskåren längst fram i bussen, att åka runt lite med supportarna så att de skulle få mindre tid inne i centrala Malmö. Detta tilltag mötes av diverse verbala dödshot från några av bussresenärerna.

Jag vi så till slut kom fram till centralstationen och citytunneln, som för övrigt hade en väldigt trevlig videoinstallation visade det sig snart att tåget var lite försenat. Det var måhända tur i oturen. En helt ignorerad effekt av den av polisen anordnade bussturnén av eventuella orosmoment och övriga fotbollsintresserade var att den, om den varit lite väl generöst tilltaget, kunde försvåra för såväl arrangörerna inom GK samt övriga privatpersoners möjligheter att hämta saker som var inlåsta på stationen, dithän polisen först inte heller verkade vilja släppa upp folk.

Medan jag vankade fram på stationen stötte jag återigen på det kompisgäng som jag stått och snackat med på vägen ner. Att jag lämnat dem åt sitt öde var nog tur för min del, då ett antal av dem hade fått spendera matchen i arresten. Dessa hade blivit tagna av polisen på väg mot Ebberöds arena, anklagade för bengalbränning för vilket polisen påstod sig ha videobevis. Då personerna i fråga nekade och ville se bildbevisen som filmats av någon kollega som samtidigt inte var där hamnade de i på polistationen och fick spendera några timmar.

Så går det när polisen skall bekämpa huliganismen. Bortasupportar körs runt i busskolonner, mot vilken lokalbefolkningen (av vilka många givetvis inte ens varit på matchen) kan vifta med sina långfingrar, med destination och resetid okänd. Att några mordhot riktas mot några av de utsända polis-peonerna av individer som antagligen har påtagliga puglistiska tendenser leder inte till någon påföljd medan mer välartade supportar som inte kan förväntas göra fysiskt motstånd buras in för att ge lite statistik för att rättfärdiga insatsen. Omhändertagande baseras på falska anklagelser och medvetna lögner från polisens sida vilket ytterligare undergräver gemene fotbollssupporters förtroende för polisväsendet samtidigt som det eventuella problemen inte kommer en millimeter närmare en lösning.

Malmö FF 1 – 0 GAIS

Efter matcherna mot Åtvidaberg så stundade så di blåe, storklubben i diftongernas himmel på jorden. Med tanke på att Malmö FF ligger tvåa i tabellen och är i god form hade jag – och säkert de flesta med mig – inte några större förhoppningar på denna match. Istället låg fokus för min del på hur GAIS skall hantera Wanderson do Carmos frånvaro.

En del av mig har närt förhoppningar att denne fixstjärnas frånvaro från den grönsvarta natthimmelen möjlig skulle kunna lösa upp den gordiska knuten som är GAIS anfallsspel. En Wanderson i form är ett skänk från ovan men en Wanderson ur form är snarare något av en bromskloss.

1. D. Jankulovski;
2. Ekunde, 4. H. Jónasson (45´7. J. Lundén), 22. B. Andersson, 20. K. Gustafsson;
10. J. Florén, 17. J. Mårtensson, 6. R. Ayarna, 23. E. Hédinsson (72´11. T. Lycén);
27. M. Celik, 18. A. Khalili (45´14. J. Lindberg)

I den mån det går att bedöma uppställningen via tevesändningar började GAIS med ett 4-4-2 där Aram Khalili skulle agera bollmottagare och huvudspelare med Mervan Celik i den ovana rollen som den kvicke, tekniska anfallaren som hänger längst fram och söker utrymmen vid motståndarnas backlinje. Detta tycktes fallera under första halvlek på grund av ett par omständigheter.

Som den ytter han är van att spela sökte Celik oftast ytor ute på ena kanten, bakom en ytterback. Detta var inte fel i sig men ledde till ett antal problem. Först och främst så lämnade det kvar en anfallare, som Malmö inte tycktes ha några större problem att kontrollera. Det var ytterst sällan Aram Khalili syntes i bild att det från mitt perspektiv närmast krävs kremlologisk spetskompetens för att bedöma hans insats. Istället för att som ensam central anfallare ta sig an den förvisso otacksamma men för en man med hans höljd över marken lämpliga uppgiften att stångas med mittbackarna vid eventuella inlägg tycktes han söka efter icke existerande ytor mellan två mittbackar och två försvarande centrala mittfältare. Måhända går det till norrmannen försvar säga att han inte fick vidare mycket bollar att arbeta med när det väl fanns centrala ytor, i det avseendet är frågan om hans osynlighet delvis en öppen fråga. Om det från Axéns sida var avsett att Khalili skulle fylla samma funktion som Wanderson på denna position så är det inte annat än direkt korkat.

Aram Khalili är den osynliga mannen till höger om Stalin

Eyjòlfur Hèdinsson bidrog initialt till en lösning på några av dessa brister i det centrala genom sin vilja att löpa in mer centralt. Detta avtog allt mer under matchens gång. Inte heller lyftes han spel i andra halvlek, såsom senast mot Åtvidaberg då han kom med mycket mer i spelet efter paus. Istället kom Tommy Lycén med tjugo minuter kvar och bidrog med mycket mer i spelet. Synd att han tydligen feströker så mycket att han inte har Eyos lungor.

Förändringarna som skedde i GAIS spel genom förändringar i speluppställningen från två till en anfallare innebar vissa fördelar, som jag återkommer till lite längre ner, men en fundamental brist i GAIS anfallsproblem kvarstod; oavsett vem det är så måste någon alltid och obönhörligen någon fylla på med fart i bortre straffområdet för att GAIS anfall skall bli något att räkna med. Det är oberoende om grönsvart har någon naturlig målskytt eller ej. Eyo har i sina bästa stunder kunnat bidra med detta, men det skall inte vara beroende av person och position.

För att slutligen lämna anfallsspelet bakom oss (vilket jag gärna gör) fick jag även intrycket – och detta kan vara fel uppfattat av mig – tyckte jag att Mervan Celik oftare sökte sina ytor på högerkanten. Med tanke på att Jesper Florén, som huserade på denna kant, känns mer som en ytter än Eyo på andra kanten. Måhända var det en tanke bakom detta genom att överbelasta ena kanten och därigenom komma till situationer som möjliggör bollar in i boxen till Khalili vid första och Eyo vid andra stolpen eller genom snabba överflyttningar till Kenneth Gustafsson för inlägg. Det verkade i så fall inte fungera som avsett.

En del av problemen som GAIS hade framåt emanerade emellertid från längre ner i plan. Om vi börjar med mittfältet så kunde vi här se en kraftig förändring från första till andra halvlek. Genom att ta bort Khalili och lyfta in Jonas Lindberg i en central offensiv mittfältsroll kunde GAIS i andra vinna kampen om mittfältet och på så sätt skapa förutsättningar för anfall. Reuben Ayarna och Johan Mårtensson – som båda gjorde hyfsade insatser enligt min mening – blev båda tillbakapressade under första halvlek och avståndet till den tänkte, osynliga, länkspelaren centralt blev stort. Genom att Lindbergs imponerande insats i vad som i praktiken var hans debut (några minuter mot Åtvid senast räknas knappast) kom GAIS mycket bättre in i spelet och gav de två mer defensiva spelarna någon att länka samman med; både spelet med och utan boll blev bättre och det kändes om att Lindberg inte gjort något annat än att spela allsvensk fotboll i hela sitt liv.

Den taktiska omdispositionen bidrog givetvis, men så även en bättre inställning hos spelarna samt en sämre dito hos motståndarna; som min kontakt på plats hoppades på så drabbades ifif av Rolle-sjukan, där en uddamålsledning i paus ofta kombineras med att lämna över spelet till motståndarna. En perfekt kombination för GAIS som tyvärr inte gav frukt, vilket berodde på bristerna i anfallsspel som jag tog upp tidigare

Jag väljer att fortsätta med en tematisk snarare än kronologisk skildring av matchen och går således vidare med försvarsspelet. Även om GAIS brister i anfallsspelet är det som fått mest uppmärksamhet var även försvaret en akilleshäl under framförallt första halvlek. Richard Ekunde hade problem på sin högerkant och organisationen tycket överhuvudtaget vara minst sagt medelmåttigt när två-tre spelare glatt markerade en spelare medan en annan lämnades helt fri. Ärligt talat var det mer Malmö FF:s uddlöshet snarare än något annat som bidrog till att GAIS endast låg under med ett mål i halvtid. Deras anfallare Daniel Larsson tycks mig alltid vara så endimensionell varje gång jag ser honom – springer snabbt men sämre vid avslutningsögonblicket än någon grönsvart spelare – och även Agon mehmeti lyckades bränna chanser där det var svårare att göra mål under matchen.

En annan orsak var att Dime Jankulovski återigen gjorde en utmärkt match och räddade flera farliga chanser med sina patenterade handviftningar. Efter en tid kom dock det oundvikliga ledningsmålet för hemmalaget. Detta vid en fast situation, vilket inte förvånade mig. Jag skall villigt erkänna att jag kan ytterst lite om försvarsspel vid fasta situationer. Det behövdes emellertid inte något geni för att se att det inte fungerade för GAIS i dessa situationer. Här är avsaknaden av Benny Lennartsson troligen påtaglig, då ingen tycks ha kompetensen att hantera detta. Att ha någon som faktiskt tycks uppskatta denna tekniskt och organisatoriskt komplexa aspekt på fotboll är något som behövs, även om det säkert är svårt att hitta (en grupp människor som delar personliga egenskaper med sådana som kan gräva ner sig i dyngbaggarnas sexualliv eller hållfastheten för metaller vid extrema temperaturer).

I andra halvlek blev även försvarsspelet bättre genom att Hallgrimur Jónasson – som tycktes ha svårt att hänga med Malmöpågarnas framfart – byttes ut för Jonas Lundén. Lundén kunde bidra bättre till offensiven på kanten och Ekunde fungerade utmärkt i samarbetet med Björn Andersson, där den förre stod för följsamhet och spelförståelse genom att täcka upp för den senare kunde storma fram och nicka undan. Givetvis är Ekunde avstäng i nästa match, så backlinjen måste omkomponeras igenom.

Tar vi ett steg bakåt och tittar på matchstatistiken så kan vi se att GAIS hade åtta avslut under matchen, hälften så många som hemmalaget. Av dessa kom endast ett avslut under första halvlek, vilket visar på de förbättringar som skedde med en anfallare mindre. Detta enda avslut i första halvlek var en smart men ändock i första hand chansartad lobb från Johan Mårtensson lång utanför straffområdet, som med lite tur hade kunnat ramla in. Det var bättre i andra halvlek men det var endast ett enda avslut under matchen inifrån straffområdet, och det var ett skott utanför av Mervan Celik från strax bakom straffpunkten.

Med ytterligare några matcher i kväll kommer GAIS troligen återigen ligga på sin naturliga, av gudarna givna, elfteplats. Med fem poäng ner till strecket får vi hoppas att gudarna är på gott humör under hösten och inte berövar oss denna placering.

För övrigt 1: Med Pelle Blohm som bisittare (och rättare av kommentatorn) så fick GAIS spelare och spel en bedömning som var rättvis men framförallt initierad, någon denne också implicit påpekade då han vid några tillfällen berörde experternas okunskap kring GAIS.

För övrigt 2: Som skribent börjar jag bli förbannat trött på att GAIS värvar spelare vars namn innehåller accenter – Ejyòlfur Hédinsson, Lycén, Florén, Jónasso, Lundén – som jag inte vid alla tillfällen orkar eller kommer ihåg att placera på rätt plats och åt rätt håll.

GAIS 0 – 0 Malmö FF

Så var det återigen allsvenskt spel i de vackraste av tröjor. GAIS tog sig an Malmö FF under Roland Nilssons ledning, som inte lyckas vinna men inte heller förlora en match mot sin forna arbetsgivare.

Själv förberedde jag mig för ett liv i exil. Provade på att köpa matchen via internet och stannade kvar på kontoret, köpte en påse jordnötter och tog några lättöl från lunchrummet. Får nog säga att bilden jag fick inte riktigt var värt priset men kan troligen vara ett alternativ de gånger det inte går att se matchen på något annat sätt.


1. D. Janjulovski;
7. J. Lundén, 4. H. Jónasson, 15. F. Lundgren, 2. R. Ekunde;
27. M. Celik (85´29.Romarinho), 17. J. Mårtensson, 6. R. Ayarna, 23. E. Hédinsson (45´19. K. Patterson);
25. W. do Carmo
22. B. Andersson (76´21. J. Johansson)

GAIS började matchen som det sämre laget. Mittfältet tycktes som bortblåst och spelarna ägnade sig mestadels åt att freda straffområdet. Speciellt hotande var Daniel Larssons djupledslöpningar och det påminde således om träningsmatchen i februari. Endast vid ett fåtal tillfällen stack makrillarna upp. En av få grönsvarta chanser kom när Wanderson do Carmo slog en frispark från mittlinjen mot flera lagkamrater placerade i straffområdet som både var etta och två på bollen men utan att få den på mål.

Under första halvleks första del fick vi väldigt många frisparkar emot oss. Antingen för att vi var det sämre laget och hade problem att hänga på Malmöspelarna eller för att domare Hansson blåse bort oss. I detta fall lutar jag faktiskt mot det förra, även om Hanssons insats för kvällen lämnade en del övrigt att önska.

Efter sådär 25-30 minuter kommer GAIS in i matchen och får ihop långa sekvenser av – med tanke på underlaget och det faktum att det är allsvenskan vi talar om – bra spel. Jag skulle tro att orsaken till detta låg i att Johan Mårtensson kom igång och började dominera mittfältet.

I samband med detta fick GAIS en straff efter att en motståndarförsvarare skulle ha tagit bollen med handen. I formell mening var så fallet men straffen var billigt och GAIS hade lika väl kunnat få både en och två straffar emot sig på samma sätt. Wanderson gick fram för att lägga straffen, försöker vänta ut målvakten, som givetvis mot reglerna stegar fram någon meter från mållinjen, Wanderson tvekar och straffen blir rätt dålig och mitt på mål. Underkända insatser av såväl Wanderson som domare Hansson, som låter målvakten gå ut.

Även om GAIS således spelar relativ bra under första halvleks andra hälft är inte anfallspelet något att hurra över. Den offensiva kvartetten uppvisar inte på något lysande lagspel, utan anfallspelet är mestadels ett resultat av individuella insatser. Även när GAIS etablerar tryck har laget frapperande svårt att komma till avslut eller ens förbi MFF:s mittbackspar. När det kommer några inlägg mot en GAIS-anfallare tenderade dessa att hamna bakom dem och vid ett par tillfällen ramlade Wanderson runt i den blekta ruccolan efter försök att vända på en femöring med fart framåt. Överhuvudtaget är inte Wanderson teknik med honom idag. Förhoppningsvis något som går att skylla på underlaget.

Eyjófur Hédinsson är blek på vänsterkanten, troligen på grund av en känning, och går också ut i halvtid för debutaten Kyle Patterson, som inte lyckas visa upp så värst mycket. Mervan Celik, till höger i första halvlek och till vänster i andra, är inte heller något att skriva hem om. Det är emellertid mer problematiskt att Björn Andersson på topp inte får igång något bra samspel med Wanderson under matchen. I mina ögon tycks de arbeta var för sig och samspel dem emellan är mer tillfälligheter en genomtänkt strategi. I slutet av matchen får Andersson kramp och ersätts av den inlånade Joel Johansson som visade en del goda intentioner men utan resultat.

Då var försvaret i många hänseenden en mycket trevligare upplevelse ur ett grönsvart perspektiv. Malmö FF försökte slå in höga bollar mot en backlinje som kunde ta hand om det mesta, speciellt när Daniel Larsson inte längre kunde få bollen vid snabba genomlöpningar som i början. Hallgrímur Jónasson är i många avseenden lysande matchen igenom och kompenserar Fredrik Lundgrens brister genom bra fart och bättre bollbehandling. Richard Ekunde, som fått hoppa in som vänsterback på grund av statymodellen från Hindås avstängning, är återigen lyckad i den positionen. Med sitt träben bidrar han givetvis föga framåt men han löser, med god hjälp av sin fart, sina defensiva uppgifter på ett förtjänstfullt sett. Det enda som riktigt stör är nickandet. När GAIS möter boll i backlinjen blir det ofta en nickning rakt upp i luften som sedan nickas rakt upp i luften av en annan spelare och så vidare, till Malmö får bollen. Nåväl, det är måhända att föredra framför Jonas Lundéns kortpassningsspel.

Efter ungefär en timmes spel börjar Malmö FF ta över matchen och i det blir en lång plåga i väntan på slutsignalen, efter fem minuters tillägg. Ett tillägg som till stor del beror på att en påg sparkar Lundgren i ansiktet. Vad som gör händelsen extra jobbig är att Reuben Ayarna blir puttad i ryggen bakifrån när han kommer i hög fart, vilket renderar ett gult kort för filmning. Ett i sig hårt tilltag som blir onödigt hårt i och med att detta var hans andra gula kort för kvället, något som Hansson tycks ha glömt, vilket således leder till en kvarts spel med en man mindre.

Först efter en dubbelhörna i slutminuten, då reservdanskarna trycker in halva laget i offensivt målområde, kan jag andas ut och sjunka ner i kontorsstolen, lätt illamående av för många lättöl.

Sammanfattningvis ett bra försvarsspel och ett OK resultat. Mer problematiskt och oroande är söndagens match, där ett Mjällby, med självförtroende efter en bra insats mot Svenska fotbollförbundets representationslag, tar emot på vad som endast kan beskrivas som den moderna svenska motsvarigheterna till Asterix galliska by, landets södra avkrok – Listerlandet. Kan vi inte redan i bakgrunden höra ljudet av duellerande banjos?

Malmö FF 1 – 1 GAIS

Till många grönsvarta anhängares förnöjsamhet sändes GAIS andra träningsmatch för året direkt på Sydsvenskans hemsida. Bilden var i det stora hela god, även om kameraförningen ibland lämnade en del övrigt att önska. Kommentatorerna var sedvanligt partiska och okunniga om GAIS spelare men i detta fall torde det vara fullt förståeligt. Det är bara drömma om en sådan mediebevakning skulle erbjudas läsarna av någon större morgontidning i Göteborgsområdet.

1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén, 4. H. Jónasson, 2. R. Ekunde (86´J. Rundqvist), 20. K. Gustafsson;
27. M. Celik( 54´11. T. Lycén), 8. R. Spong, 6. R. Ayarna (86´17. J. Mårtensson), 23. E. Hédinsson ( K. Patterson);
29. Romarinho;
22. B. Andersson (75´ 9. G. Baldvinsson)

Enligt rapporterna -4 grader på ett Malmö IP omgivet av höga snövallar bjöd inte direkt in till något skönspel i denna försäsongsmatch. GAIS ställde med på papperet upp med en 4-4-1-1-uppställning av ett semiordinärt slag. Inga debutanter eller helt nya spelare i startuppställningen. Senare i matchen slängdes det dock in några av dessa, såsom Kyle Patterson och Johan Rundqvist. Wanderson var enligt tidigare beslut hemma i Göteborg och tränade för att hinna ikapp efter sin månad i limbo. Däremot saknades Fredrik Lundgren, som tidigare uppgivits som startspelare. Senare rapporter avslöjar att han dragit på sig en lindrig lårskada.

Det var lite mer än tusen åskådare på plats. Det fåtaliga gånger något hördes över bruset av diftonger var det mestadels hatramsor. Inte för att jag anser att fotbollsånger och -rop bara skall handla om kärlek och lek på vackra ängar men hatramsor på en träningsmatch mellan två klubbar utan någon utpräglad rivalitet känns det lite väl töntigt (det är la i och för sig möjligt att det inte var malmös klack utan ett kamratgäng från Skånepolisen som stod och skanderade).

Di blåe börjar matchen bäst och det ser lite osäkert i GAIS spel. Det är ofta osäkert i GAIS försvarsspel. Malmö arbetar sig ofta fram på våran högerkant eller slår snabba djupledsbollar på den likaledes snabbe Daniel Larsson. Turligt nog är dock Larsson och hans kollegors avslut i regel av det genomurusla slaget. Det är tyvärr mer tur än skicklighet att GAIS håller 0-0 halvleken igenom. I anfallsspelet springer Björn Andersson mycket men utan att få några passningar att ta hand om. Då och då lyckas GAIS få in en boll i straffområdet men då är det sällan någon spelare på rätt plats för att förvalta läget.

I backlinjen är Kenneth Gustafsson som vanligt en gigant medan Jonas Lundén är något av en säkerhetsrisk. I många situationer är hans agerande habilt men koncentration är verkligen inte den bästa och leder då och då till frustrerande misstag som sänker hans betyg betydligt. Romarinho är förstås svår att ta bollen av men måste bli bättre på att göra avvägningar när han skall dribbla och när han skall passa. Som det var nu så tog han ofta åt sig bollen och började dribbla på tills tre malmöspelare stod runt honom och han tappade bollen. I bästa fall så blev han hårt tagen och vi fick frispark.

Den som dock märker ut sig redan initialt och sedan håller en hög nivå matchen igenom är Reuben Ayarna på mittfältet. Han spelar lungt, är placeringssäker, är duktig på att finna öppnande passningar och har nu även utvecklat en bollvinnarförmåga som kanske saknats lite tidigare. Som neggare och tyckare har jag haft ett gott öga för ghananen sedan hans debut och nu tycks han ha nått en ny nivå.

Andra halvlek börjar GAIS bättre med god kontroll över hela plan. Backlinjen tycks ha hamnat bättre i positionerna, vilket försvårar malmöiternas djupledsspel och de grönsvarta spelarna kan istället sno åt sig bollen på mittfältet. Mervan Celik, som var OK i första men lite feg, byts tidigt ut för Tommy Lycén. Attityden på plan blir lite hårdare och så även på Malmös avbytarbänk som lyckas skrika sig till ett gult kort för vår Kenneth bara för att han råkade välta Storpotäten framför en hetsig Roland Andersson.

När Malmö så börjar ta över så kommer GAIS upp och tar ledningen. 2008 års sista-minuten-köp Halsti missar bollen och SBoV kan enkelt och effektivt göra mål. Ett inspel från höger av Direkt efteråt blir målskytten utbytt med Gudjon Baldvinsson.

Efter ungefär halva andra halvlek tappar GAIS spelet och MFF kan påbörja en belägring av GAIS straffområde. Dime Jankulovski, som måhända lagt på sig några kilo över jul, är i god form och tillsammans med Malmös usla avslut kan vi hålla nollan trots stormen.

Ja, i alla fall fram till slutet på matchen då ett fatalt bakåtpass i eget straffområde av Lundén ger hemmalaget en guldchans som inte ens de kan misslyckas med att förvalta. GAIS har en hyfsad chans till när den nyinbytte Johan Mårtensson efter ett gott förarbete får iväg en boll till Kjell Petterssons illegitime, engelske son. Denne kommer för nära målvakten inne i straffområdet och den målvakten kan ta tag i den.

1-1 blir slutresultatet. Givetvis svårt att bedöma GAIS under dessa omständigheter. Malmö FF skall egentligen vara före oss i tabellen 2010, även om man la nästan förväntar sig att de skall underprestera igen, och oavgjort är som resultat godkänt.

GAIS 1 – 1 Malmö FF

Med en poäng garanteras GAIS spel i nästa års allsvenska. Något som var en fullständig utopi för mig under några sommarmånader. Detta förutsätter givetvis att kansliet på GAIS-gården inte ställt till med ytterligare något som kan rendera poängavdrag.

GAIS hade chansen att ta helg med tre poäng men någon minut innan full tid fick storpotatisen från förr chansen att sätta en straff efter att en i övrigt duktig Kenneth Gustafsson hängde för mycket på någons rygg i straffområdet.

Att GAIS bara fick en poäng skall dock kontrasteras till matchbilden under stora delar av andra halvlek som bestod av en hård och konstant Malmö-press. Endast lite tur och storspel av Dime Jankulovski räddade ledningen fram till slutet.

I första halvleken var spelet mer jämnt och GAIS kunde ta ledningen av ett utmärkt skott av Mattias Lindström. Helsingborgssonen har inte varit rädd för att komma in från sin position och skjuta i år men det har väl varit si och så med siktet emellanåt. MFF hade fler avslut men mestadels från distans. Det gick dock redan i detta skede att skönja den utveckling som väntade.

Problemet stod nämligen att finna på det defensiva mittfältet. Johan Mårtensson och Reuben Ayarna är båda bollskickliga spelare men deras förmåga som bollvinnare är inte i paritet med den pånyttfödde Richard Spong som numera sägs vara skadad säsongen ut. Jag har tidigare hävdad att var och en av dessa herrar skall kompletteras med Eyjolfur Hedinsson eller just Spong på innermittfältet. Den förra av dessa befann sig dock ute till vänster, en lösning som visat sig lyckosam mot bättre lag som exempelvis Elfsborg på sistone och jag förstår att Axén inte vågade ta steget att börja med en Mervan eller Tommy därute. Samtidigt tycker jag att när matchen utvecklades som den gjorde hade ett sådant byte varit värt att tänka på. Malmöspelarna spelade tufft och fick en del frisparkar emot sig men sällan på platser som utgjorde något hot för dem.

Genom att GAIS förlorade kampen om mittfältet föll laget neråt mot egen målvakt. när de grönsvarta spelarna sedan skulle rensa undan eller fick tag i bollen slutade detta nästan hela tiden med dåliga, oprecisa och slösa pass samt korta rensningar direkt till motståndarspelare. Som en följd av detta försvann förmågan att anfalla och Wanderson do Carmo försvann fullständigt ur matchen när GAIS sällan ens mäktade med att lyfta upp spelare vid en kontring.

Sett till matchen är det svårt att inte vara hyfsat nöjd med resultatet. GAIS är kvar nästa år och med ett par nya spelare för att ersätta en Wanderson som rimligen inte kan vara kvar nästa år och kanske framförallt en del byten på kansliet kanske det finns en förhoppning om att GAIS kan vara ett stabilt mittenlag nästa säsong.

Efter att ha bjudid 18000 (minus årskortsinnehavare) på gratis inträde slutade publiksiffran på lite över 11000. Arby, som i elfte timmen gått ut och tyckt att idén är förträfflig och bör genomföras en eller ett par gånger per år, bör därmed krypa tillbaka till sitt kontor och spela tetris som tidigare – på så sätt gör han minst skada för föreningen.

Efter att tvingats uppleva förra matchen via radion fick jag denna gång se den på O’Learys i Uppsala. Var la en sådär upplevelse i sig. Personalen var helt OK, även om jag tyckte det var lite pinsamt att så pass många skärmar visade GAIS bara för mig (ja, jag bytte i och för sig några ord med en man i snygg halsduk som suttit längre in i lokalen senare).

Mer pinsamt var ställets kunder och jag förstår lite varför så kallade sportbarer är så kassa på att visa sport. I matsalsdelen var intresset för skärmarna minimalt. Någon tant med sällskap klagade på att maten dröjde, för de skulle till teatern och att ljudnivån var hög medan tanten i ett annat sällskap frågade sina bordsgrannar om varför det tvunget skulle visas fotboll på teveapparaterna?

Sett till det är det tveksamt om jag pallar av att se matcher på Olearys i framtiden, när min dator kommit upp, till nästa säsong, och jag kan se matcher på exempelvis csports. Men signaturen Jonas eller andra GAIS:are som kommer upp till Uppsala och känner behov av att sällskap och negg så är det bara att e-posta – jag jobbar rätt nära O’Learys i vilket fall. Även om det mesta är nära här i lilliputland.