Efter att ha späkt mig med långpromenader under söndagen för att återhämta mig mentalt efter en ytterst bitter bortaförlust så kan jag till slut mäkta mig till att skriva en match- och resesammanfattning.
Under veckan har jag befunnit mig i en småstad på Västkusten och det var från denna resan mot Skånemetropolen inleddes. En solig lördagsförmiddag i en sömnig turistort vid säsongens ände blev något av en kulturchock mot påhoppandet i det sjöslag på räls som är en av Gårdakvarnen arrangerad resa.
Då resanden genomfördes på nåder från min bättre hälft hade jag som ambition att hålla mig i skinnet avseende inmundigandet av alkoholhaltiga drycker tog jag det lilla lugna men kunde ändå inte låta bli att i viss mån dras med i kvarnevaltågets stämning. Tåget var packat i dubbel bemärkelse och ett kort samtal med en före detta ordförande bekräftade lite underförstått mitt intryck av att resan troligen skulle ge en del likvida medel till den planerade storresan till AIK den första oktober, för vilket det också tycks som att försäljningen gick bra.
Väl framme i Malmö ledsagades den församlade skaran ut genom en omväg tills flera vid det här laget kissnödiga och väl förfriskade supportar kunde rusa bort till Malmö stations O’Learys. Jag begav mig emellertid iväg för att köpa falafelrulle, något som jag alltid passar på att göra på dessa sydligare bredgrader; lätt en tredjedel av priset mot Muppsala och godare (även om jag kan konstatera att landets bästa kebabrulle förmodligen fortfarande hittas på Campino i den småborgerliga turistorten).
O’Learys vid Malmö station var sannerligen ingen rolig upplevelse. Även om jag har en svaghet för sunkhak såg jag inte fram emot att stå oich dricka fullprisöl ur plastglas på i en lokal som luktade unket eller ute på ett räcke som var lite för varmt för min smak. Efter att ha gjort några försök att locka med mig några av de killar jag stått och snackar med på tåget så drog jag istället iväg själv men fick snart sällskap av några andra gamla bekantingar som jag drog in i Festival-Malmö med. En Kilkenny avnöjts i godan ro på en irländsk pub som, till min förvåning, hade irländsk personal. Därefter vankade vi igenom staden, tog rygg på ett par Malmö-pågar som vi snackade lite med när vi strosade genom Pildamsparken och han precis i tid till matchens start.
1. D. Jankulovski;
2. R. Ekunde, 13. C. Angus, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
10. J. Florén (58′ 29. Romario), 31. M. Gustafsson (90′ 14. J. Lindberg), 6. R. Ayarna, 27. M. Celik;
21. E. Bassombeng, 25. W. do Carmo
Tyvärr hinner man knappt komma till rätt på Ebberröds Arena förrän GAIS släpper in sitt första mål efter en från mitt håll märkligt tilldömd hörna (domarinsatsen påminde tyvärr lite om rally i Värmlandsskogarna). Till synes stirrar GAIS spelare lite väl mycket på bollen och deras mittfältare Ivo Pekalski, något av matchens huvudperson, kan nicka in 1-0 för hemmalaget.
Det är lite svårt att sia om den hypotetiska matchutvecklingen utan detta ledningsmål men under resten av halvleken har GAIS ett visst övertag i spelet utan att på något sätt dominera. Jag missade föregående match mot Kalmar FF helt på grund av att jag var ute på en liten flygresa och genomförde en djupledslöpning på Gardemoen ungefär samtidigt som Wanderson do Carmo nickade in vårt vinnarmål i den matchen. Således såg jag inte Eric Bassombengs första insats som toppforward. Måste säga att jag blev positivt överraskat att han var så pass bra på att ta emot och fördela boll med ryggen mot mål som han faktiskt var i denna match. Tyvärr innebar det tidiga ledningsmålet för hemmalaget till att han inte riktigt kunde använda sin bästa kvalité som löpande med boll vid omställningar (även om han lyckades bli avblåst för offside i mittcirkeln vid ett tillfälle) och någon utpräglad målskytt är han ju inte heller, egentligen.
GAIS spel fungerade överlag bra i första halvlek, då den enda som kanske föll av en smula offensivt var Jesper Florén. Malmö FF hade en del problem att hålla reda på såväl Wanderson som Mervan Celik, som de vanemässigt rusade ut på med flera spelare för att hindra honom att komma fram, vilket lämnade en del ytor annorstädes. Detta medförde att de saknade resurser att samtidigt ta bort Reuben Ayarnas roll som spelfördelare i defensiv roll men de hade samtidigt så pass bra koll centralt att GAIS inte riktigt kom igenom. Detta kunde MFF i hög grad tacka målskytten Ivo Perkalski för som sedan svärtade ner sin insats genom ett tämligen solklart och från deras perspektiv hyfsat onödigt andra gult kort och utvisning i början på andra halvlek.
Efter att ha tappar en spelare på mitten, vilket senare reparerade genom att lämna kvar den snabba men menlöse Daniel Larsson på topp, kunde GAIS verkligen började spela ut och borde i detta läge kunnat avgöra matchen till sin favör. Kvitteringen kom planenligt med en frispark från Wanderson och efter det var även jag tämligen övertygad om att vi borde kunna vinna matchen med ytterligare ett mål. Detta skedde inte utan istället var det MFF som, tämligen orättvist kunde knipa tre poäng efter en sen frispark. Dime Jankulovski framhävdes av såväl media som många supportar som syndabocken. Han rusade ut och försökte fånga bollen strax utanför målområdet men stötte där i Fredrik Lundgren och bollen tappades, vilket utnyttjades av hemmalaget. Till skillnad från en del jag talade med på tåget är jag inte övertygad att han allena skall lastas för försluten – varför stod Lundgren ivägen? – och att Sillen är ett givet förstaval i nästa match.
I vilket fall var det tämligen symptomatiskt för spel enligt den gamla manualen. I de två senaste matcher jag nu sett på plats, DIF och MFF har GAIS återigen börjat tappa, istället för att vinna poäng, i slutminuterna. Tyvärr kan nog chanserna till allsvensk medalj och spel i Europa nästan avskrivas efter denna förlust. Axén och mannarna bör, vilket de också säger utåt, nu ta matcherna en i sänder och vi övriga får hoppas på en hyfsad avslutning. Det vore tråkigt om detta var början på ett fall mot den nedre halvan.
Efter matchen erbjöd polisen vänligen men bestämd på en sightseeing-tur ute i pittoreska Limhamn. Avsikten var, vilket inte direkt avfärdades av en smått tyken representant för poliskåren längst fram i bussen, att åka runt lite med supportarna så att de skulle få mindre tid inne i centrala Malmö. Detta tilltag mötes av diverse verbala dödshot från några av bussresenärerna.
Jag vi så till slut kom fram till centralstationen och citytunneln, som för övrigt hade en väldigt trevlig videoinstallation visade det sig snart att tåget var lite försenat. Det var måhända tur i oturen. En helt ignorerad effekt av den av polisen anordnade bussturnén av eventuella orosmoment och övriga fotbollsintresserade var att den, om den varit lite väl generöst tilltaget, kunde försvåra för såväl arrangörerna inom GK samt övriga privatpersoners möjligheter att hämta saker som var inlåsta på stationen, dithän polisen först inte heller verkade vilja släppa upp folk.
Medan jag vankade fram på stationen stötte jag återigen på det kompisgäng som jag stått och snackat med på vägen ner. Att jag lämnat dem åt sitt öde var nog tur för min del, då ett antal av dem hade fått spendera matchen i arresten. Dessa hade blivit tagna av polisen på väg mot Ebberöds arena, anklagade för bengalbränning för vilket polisen påstod sig ha videobevis. Då personerna i fråga nekade och ville se bildbevisen som filmats av någon kollega som samtidigt inte var där hamnade de i på polistationen och fick spendera några timmar.
Så går det när polisen skall bekämpa huliganismen. Bortasupportar körs runt i busskolonner, mot vilken lokalbefolkningen (av vilka många givetvis inte ens varit på matchen) kan vifta med sina långfingrar, med destination och resetid okänd. Att några mordhot riktas mot några av de utsända polis-peonerna av individer som antagligen har påtagliga puglistiska tendenser leder inte till någon påföljd medan mer välartade supportar som inte kan förväntas göra fysiskt motstånd buras in för att ge lite statistik för att rättfärdiga insatsen. Omhändertagande baseras på falska anklagelser och medvetna lögner från polisens sida vilket ytterligare undergräver gemene fotbollssupporters förtroende för polisväsendet samtidigt som det eventuella problemen inte kommer en millimeter närmare en lösning.
Självgod och bitter 