Månad: maj 2012

GAIS 1 – 1 dls

Jag gick in för denna match med en inställning som präglades av fullständig apati och avsky. Under en lång tid hade jag inte ens tänkt se den, bara lyssna lite på radio. För detta syfte hade jag redan i mitt huvud börjar formulera ett försvarstal inför mina läsare. Nu kunde jag förstås ändå inte hålla mig. Medan jag förvisso intellektuellt kan försvara och stå för uppfattningen att mitt tittande inte innebär ett vitter för GAIS, varje sig ekonomiskt eller på annat sätt, kan jag ändå inte känslomässigt se det som ett annat än ett svek från min sida gentemot GAIS.

Efter den minst sagt märkliga inledningen, där två domare lyckades skada sig själva under uppvärmningen, kom matchen igång sent. Att inte en av SvFF favoriserad domare inte fick döma matchen var knappast en nackdel. Kanske snarare bättre att ha någon som inte ännu lyckas uppnå de egenskaper som SvFF anses bör prioriteras – en kombination av Anders Frisks ego och vilja att sätta sig själv i centrum för den match han bedömer tillsammans med Tobias Mattssons bedömningsförmåga.

Samtidigt var det också GAIS som gick in med inställningen att det inte fanns något att förlora. Att GAIS inledde bra övertygade emellertid inte mig. Det har hänt flera gånger att det grönsvarta laget har inlett bra för att sedan falla ihop som ett depressivt korthus så fort laget ha fått ta emot en motgång. Nu råkade emellertid istället GAIS få första målet med sig och gynnades också av lite tur i och med att dls blev av med två backar i ett tidigt skede på grund av skador. Det var under bytet av de första av dessa som Markus Gustafsson, framspelad av Hysén ett par gånger om kunde avsluta snyggt efter sex minuters spel. Under stora delar av första halvlek höll sig dls kvar i matchen genom duktigt målvaktsspel och den andra backen som senare skadats. Om denna inte varit på plan under den tid som han var frisk hade GAIS troligen gjort fler mål. Mervan Celik, som slet som ett djur matchen igenom, hade ett skruvat skott i stolpen och Wanderson do Carmo var så när fri med målvakten vid ett tillfälle. Nu blev det emellertid bara ett mål under den tid som hemmalaget skulle dominera och detta skulle tyvärr straffa sig.

GAIS vinnande spel byggde på aggressiv och hög press som tvingade dem att slå långa chansbollar och aldrig bygga upp något eget spel. Både Markus Gustafsson och Reuben Ayarna gjorde detta abete väl under den första halvtimmen. Ayarna var också duktig matchen igenom i det avseende att han bättre än tidigare under säsongen lyckades stå på rätt plats vid rätt tillfälle och bryta dls uppspel. Tyvärr lämnar har uppspel än så länge fortfarande en del övrigt att önska. Denna höga press kunde emellertid inte upprätthållas hur länge som helst och efter någon halvtimme så mattades det också av och matchen blev mer jämn.

I andra halvlek var det snarare dls som hade överhanden, även om GAIS inte tvunget var helt utspelade. Det största problemet var Eric Bassombeng som bidrog till att dls kunde anfalla så mycket på sin högerkant när de åter fick möjlighet att bygga något form av spel. Bassombeng lämnade allt som oftast Calum Angus i sticket som ensam mot två på sin kant, där dls återkommande genomförde överlappningar, och ägnade en stor tid av den tid han hade med bollen åt att drälla runt på mittplan. Det var efter några sådana frapperande misstag som dls också kunde komma fram och kvittera.

Turligt nog för GAIS så brände dls egna små gossar och gummor av ett par bengaler när de hade som mest tryck och gav GAIS en del andrum. GAIS hade också några chanser att åter ta ledningen, även om det inte blev i närheten av samma anfallsspel som i första halvlek. Erik Johansson gjorde samtidigt ett gediget arbete som mittback, vilket torde vara en orsak till att dls endast klarade av att anfalla längst med sin högerkant.

Då jag med eftertryck tagit ut förlusten på förhand kan förstås en poäng ses som ett bra utfall. Samtidigt måste jag återigen trycka på att det är närmast helt menlöst att försöka komma ur den här situationen med oavgjorda resultat. Mot dls och i det läge som GAIS befann sig i andra halvlek är ett oavgjort resultat bättre än en förlust men GAIS måste börja vinna matcher för att få poäng. Nu ligger vi fast på kvalstrecket utan chans att komma upp på säker mark innan det långa och för min mentala hälsas skull nödvändiga EM-uppehållet. AIK borta, där de gjorde fem mål häromdagen, kommer inte att bli en enkel match. Jag är endast nöjd med en seger och samtidigt är det allt för mycket att hoppas på.

Annonser

GAIS 1 – 2 GIF Sundsvall

Half a field, half a field,
Half a field onward,
All in the penalty area of Death
Ran the six and four.
‘Forward, the green and blacks!
Charge for the goal’ he said:
Into the penalty area of Death
Ran the six and four.

I oktober 1854 genomförde den lätta brigaden sitt berömda anfall under slaget vid Balaklava under det pågående Krimkriget. Ett antal hussar- och dragoonregementen trotsade sunt förnuft och anföll ner längst med en dalgång, befäst av ryska förband och batterier mot en uppsättning kanoner och några kossackregementen vid dalens slut. Anfallet var ett totalt misslyckande. Anfallet ledde till föga mer än kraftiga förluster. Likt detta anföll GAIS under torsdagseftermiddagen mot bottenlaget GIF Sundsvall.

Historien minns det utsiktslösa anfallet men också – genom en dikt av Alfred Tennyson, som finns återgiven i en modern bearbetning – hyllades moder hos de sexhundra som red in i dödens dal. Denna idealisering av att i sin nations namn och inom en militär hierarki mot sunt förnuft rida in i döden kan idag måhända uppfattas som minst sagt ålderdomlig. Detta var nationalismen – ja, jingoismens – tidevarv och andra normer gällde. Tyvärr kommer vi vare sig idag eller om hundra år se GAIS anfall som ärofulla. Ty vid första motgång rann modet bort och de tio grönsvarta utespelarna var inte längre som de sexhundra i Balaklava.

Syrianska FC 2 – 0 GAIS

Fredagens match i Södertälje måste betraktas som något av ett lågvattenmärke i modernt gaisande. En solklar hemmaseger mot ett trött och uddlöst GAIS var ingen rolig batalj att betrakta som en i de rättrognas skara. Jag har gått och funderat på när GAIS fyllde mig med så mycket hopplöshet senast. Kanske när Wanderson betecknades som illegal skyttekung på grund av utgånget arbetstillstånd, då jag verkligen gick runt och kände mig febrig. Då fanns det emellertid mer hopp än nu. Egentligen innehöll ju alla säsonger i allsvenskan utan just föregående perioder då jag kände hopplöshet. Då var hopplösheten i första hand kopplat till resultaten till planen. Nu så är det hopplösa prestationen sammankopplad med den ekonomiska som hänger likt ett damoklessvärd över våra huvuden.

Kung GAIS lever i konstant fara.

Dagen började lite bättre än vad den slutade. Som det dumhuvud man är finns det ju trots allt alltid chans till ett positivt slut. Efter att från mitt kontorsfönster (Hasardsspels-Tomas poängterade flera gånger att jag inte har något jobb utan är en skattemedelssugande parasit på samhällskoppen, så jag får inte kallade det min arbetsplats) noterat det nyckfulla värdet med ömsom störtskurar och ömsom solsken begav jag mig iväg och tog tåget in till Stockholm. Puben på stationen hade höga priser (vilket inte är några problem för Hasardsspels-Tomas som lever gott på bekostnad av baltiska spelmissbrukare) och en liten trio satt redan samlade i ett litet annex till puben i fråga. Med tiden strömmade emellertid folk till och vid tiden för avfärd med pendeltåg till Östertälje så kom den grönsvarta massan upp i ett respektabelt antal. Vi lyckades även sälja av en t-shirt till en gaisare som var på väg hem till Göteborg och av en slump stötte på oss efter att krämar-Martihn (GS-medlemmar som heter Martin eller Tomas eller motsvarande behöver nog byta namn för att bringa en viss ordning) kommit fram med en trunk med varor. med några öl och den fantastiska försäljningsframgången började planer smidas på att ta över små lokaler på platser likt centralstationen och Arlanda där vi kan börja lura turister att köpa GS-souvernierer till hutlösa priser tillsammans med sponsrande Åbro på burk.

Södertäljes arena (eller vad den nu heter) är ingen direkt upplyftande plats att besöka där den ligger inklämd mellan en ishockeyhall, ett Coop forum med parkeringsplats och en motorled. Fulast i Sverige är kanske att ta i men den är definitivt med och tävlar i toppen. Publiken, som förutom oss alla var samlade på den enda läktaren med tak, var inte många till antalet. Det skall dock sägas, till Syrianskapublikens försvar, att även om de inte har någon egentlig klack så blev det uppenbart när målen kom och segern närmade sig att de inte direkt har några marginalåskådare som är del för att ta del av gratissprit och sola sig i glansen av fotbollsklubben som kan vara fallet med en del Stockholmsklubbar och andra poplag. Alla på hemmaläktaren verkade helt enkelt bry sig på riktigt om Syrianska FC, vilket i alla fall jag måste respektera.

Det spelades en fotbollsmatch också. GAIS var trötta. Peter Ijeh, som fick börja från start, var mer en ikon för sin forna klubbs supportar (de hade en banderoll) än en tillgång för GAIS. Med en trött gamling som är en utpräglad straffområdesspelare så kunde inte GAIS hota på djupet. Spelarna verkade ovilliga att stå för några löpningar utan boll och kantspelet var fullständigt obefintligt. GAIS ”anföll” istället genom att lite planlöst passa runt bollen på offensiv planhalva tills dess att någon tappade bort den. Förvisso hade GAIS ett bra bollinnehav och några stapplande försök till intentioner under senare delen av första halvlek men det var också allt. Jag skulle kunna gå in på några detaljer men det är helt enkelt för smärtsamt.

Resan hem var som ett begravningsfölje. Jag har faktiskt varit på begravningar som varit lättsammare än den resan. Då har det förvisso varit fråga om gamla människor som levt sitt liv och där döden kanske till och med kommit som en befrielse. Alla har emellertid varit yngre vid frånfället än GAIS. Det krystade och begränsade konversationen gick mest ut på att någon (jag) fick ett litet ryck och talade om hur dåligt något var (ekonomi, spel, spelare) tills det rann ut i sanden eller tills någon annan bad personen att sluta prata om det för att det är så förbannat smärtsamt att ingen vill höra. Hasardsspels-Tomas har i alla fall lovat att ta över en av Usama bin Ladins gamla grottor och gömma sig tills det blir bättre – som det skulle hjälpa…

GAIS 2 – 2 Mjällby AIF

Så hitter man här igen, med jobbets automatkaffe jämte sig, och har blandade känslor. På sätt oss vis glad över den sena vändningen men ändå med mer besvikelse och fler funderingar än innan matchen. Kanske är allsvenskan 2012 ingen utmaning för de grönsvarta spelarna, som bara kan spela fotboll när de har en riktig utmaning – som att ligga under med 2-0 med en man kort?

22. H. Sillenpää;

2. R. Ekunde, 17. E. Johansson, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;

29. Romario (53′ 7. J. Olsson), 22. M. Gustafsson, 6. R. Ayarna (80′ 13. C.Angus), 27. M. Celik;

25. W. do Carmo, 18. L. Tornblad (64′ 9. P.Ijeh)

Mina problem att få se matchen var återigen problematiskt. Har tidigare sett matcherna på jobbet, då jag bytt till ubuntu hemma och tänkte att det kan bli problematiskt. Fast nu har jag ju sett piratstreamade matcher utan problem så då borde det ju att gå att få se även för betal-streamning tänkte jag. Nej, där tänker man fel och en snabbt upplagt piratstream räddade matchen (ja, inte matchen kanske men ni förstår vad jag menar). Ja, här sitter man med visakort i hand och vill betala men inte kan Csports få något att fungera som det skall. Då behåller jag pengarna för mig själv och väljer gratisalternativet.

Matchbilden var initialt avvaktande från båda lagen. Ingen ville släppa till för omställningar och detta gav ett smula nervöst spel med många felpass och långa lag. Spelet var mestadels situerat på mittfältet. Mjällby inledde hyfsat piggt men med tiden var det GAIS som blev bättre och bättre. Efter ungefär en kvart hade Linus Tornblad, som löpte på bra i första halvlek och var kanske den som försökte skapa offensiva ytor för sina lagkamrater, en hyfsad chans och efter det hade inte heller Mjällby någon chans på mål under resten av halvleken. På ett sett såg således spelet bra ut. GAIS hade mest boll och de enda, om än fåtaliga chanserna. Samtidigt undrade man vad som var fel på spelarna. Nog för att jag har förståelse för att Axén valde att tänka lite försiktigt och inte ville att laget skulle gå bort sig med detta måste la inte nödvändigtvis stå i rak motsats mot lite rörlighet offensivt bland de tre-fyra spelare som har en mer offensiv roll?

Nej, GAIS var blodfattigt och endast en smått bisarr minut skapade lite liv i det hela i andra halvlek. Tyvärr inte till GAIS fördel. Efter ungefär en timme, efter att ha stampar runt på bollen och överstegsfintat lite så drar Mervan Celik iväg ett fantastiskt vackert skott som böjer sig i en båge och slår i stolpen. Ett riktigt klassmål om den gått in, och jag är till skillnad från diverse murvlar inte så förtjust att utropa ett mål till århundrades bragd i tid och otid. Istället kontrade bortalaget och en av deras spelare föll lätt , mycket lätt efter att Richard Ekunde kommit upp i ryggen på honom. Richard Ekunde får en gul ostskiva och de gulklädda sillstryparna får en straff som Henri Sillenpää inte mäktar med att rädda.

Efter det utvecklar det sig hela till en smått tragisk föreställning. GAIS har under en lång tid ingen idé om hur de skall komma fram med bollen till mål. Mjällby är förstås hyfsat defensiva men behöver inte precis springa ihjäl sig för att hålla formen på sina försvarslinjer när GAIS anfaller i snigelfart. Det är lite som man kan tänka sig att dagens Barcelona kommer att spela om sådär 40-50 år när de möts upp för någon återträff; sidledsbollar som knappt har styrfart och några som tycks lida av någon form av starr och Leo Messi har helt klart fått alzheimers…

Efter 82 minuter puttar Ekunde till en kille vid långlinjen mitt på plan som faller lätt, mycket lätt. Ekunde får se ytterligare en gul ostskiva och sedan någon form av paketerad röd julost. Några minuter senare släpper så GAIS in ytterligare ett mål efter en sulpassning strax utanför straffområdet. Med 0-2 är situationen hopplös och det är mest så att jag vill gå lägga mig i sängen och dra en filt över mig.Men då bestämmer sig plötsligt GAIS för att försöka anfalla av någon konstig förbannat anledning. Det går la sådär, då Mjällby har en lobbning över Sillenpänn som slår i stolpen och ytterligare ett avslut som borde blivit både 0-3 och 0-4 innan en av deras mittbackar är lite passiv mot inbytte Peter Ijeh som gör 2-1 i början på övetid. Inte för att jag kan glädjas på det. Jag har vid det laget redan börjat fundera på vår ekonomi och då jag förstått det som att den före detta skyttekungen lever på någon slags provisionslön så verkar ju 2-1 mest vara en onödig extra kostnad för klubbens del. Ja, sedan tar ju Jakob Olsson och gör ett väldigt fint mål i 94:e minuten också men vem bryr sig? En poäng och jag kan ju citera mig själv från föregående matchrapport: ”En poäng som betydde mycket enligt vissa, men samtidigt så räcker det ju inte.”

Det är således lite lätt melankolisk som jag lämnar biblioteket, där datorn står, och slår mig ner i soffan för att titta på lite menlös måndagsunderhållning. Delvis på grund av en travesti till domarbedömningar har vi snart slut på spelare i backlinjen för matchen mot ett svagt, i bästa fall labilt, Syrianska där vi skulle behöva tre poäng – igen. Sedan verkar det ju lika väl att starta utan några spelare, då det är endast genom riktig motgång som det går att frammana någon form av geist i laget. Oavsett vilket kommer ekonomin och tar oss för eller senare, i den mån det går att göra någon bedömning med alla de dimridåer och bristande information som jag som medlem i föreningen får kring vår balansräkning.

Livstilsbutikers selektiva berättelser

Ett allt mer förekommande koncept, även om det la egentligen inte är någon ny idé, är att företag inte bara säljer varor utan också säljer en livsstil. På senare tid hade detta utvecklats allt mer genom så kallat storytelling, vilket på svenska och mer sanningsenligt blir sagoberättande. Till konsumenten berättas en historia om företaget som skall göra oss mer villiga att köpa deras konserverade gröt, som inte alls tillverkas av moster Anna enligt gammelmormor Gretas recept, utan i en hälsovådlig fabrik i Kaliningrad.

I söndags var jag ute och strosade med min bättre hälft, en tillfälligt inneboende och vårt bedårande bihang. Min bättre hälft ville spontant titta in i en butik, vilket innebar att jag hade gott om tid och stå och titta mig omkring. På vägen bakom disken i denna butik – låt oss kalla den Gnejs – så var butiksföretagets historia upptecknad – två personer skapade verksamheten från en idé och allt låter väldigt gulligt.

Vad som aldrig står med i sådana historier är när dessa två personer kashade in och sålde sitt lilla kärleksbarn till en stor koncern!

När jag sedan skall kolla upp detta ondskefulla investmentbolag så visar det sig vara en familjeägd koncern som började som en liten agentur i Hässleholm för nittio år sedan. Min ambition att rasa mot den ansiktslösa, förljugna kapitalismen utan långsiktigt ägande i åtanke kom lite på skam här… jag får återkomma och skriva vidare på detta inlägg när jag grävt fram lite skit om koncernen…. kanske familjen offrar småbarn till Molok eller något…

Kalmar FF 2-2 GAIS

Återigen missade jag delar av matchen och tvingades lyssna på den första timmen via radio. Jag är egentligen positiv till fredagsmatcher som idé men i mitt tycke fungerar det inte som bra för mig som exilare (eller när det är bortamatch som nu). Det är liksom ingen som tar det riktigt på allvar att GAIS skall spela en match i Kalmar mitt i den där förbannade fredagsmyshetsen. Fast bäst av allt kanske vore om SEF/SvFF/Canal plus kunde ta och sansa ner sig lite och skapa ett spelschema som det på något sätt går att anpassa sitt liv efter även för oss som faktiskt måste göra och tänka på andra saker än GAIS dygnet runt – även om vi egentligen skulle vilja det…. OK, kanske inte just i nuläget med sju poäng efter sju omgångar.

Radiolyssnandet ger mig begränsade möjligheter att egentligen säga bu eller bä om GAIS och de individuella spelarna. Lokalradiofolket hade fullt drag med (tror jag) tre reportrar för att bevaka matchen. Verkade hyfsat pålästa trots allt, trots att kommentatorn kallade Reuben Ayarna för Anyara hela tiden… Till en början var det inte heller så hemskt att lyssna på radion då det trots allt lätt som ljuv musik i mina öron. GAIS spelade tydligen verkligt bra och 1-0 målet skapades genom vackert samspel mellan en allt piggare Wanderson do Carmo och Linus Tornblad. Sedan gick det åt helvete igen. Det verkar som att GAIS gick in med en kaxig attityd och självförtroende – radiofolket poängterade detta redan innan matchen. Sedan stötte GAIS på lite motstånd, släppte in ett mål och sedan var det självförtroendet som bortblåst – som en tonåring som skall agera tuff framför sina polare och sedan visar sig hamna i en situation som denne inte riktigt kan hantera.

Så när jag tillslut kunde se på matchen så låg vi under med 1-2 och kvittering såg ut att ligga långt borta. Vari GAIS problem kan ligga i har det ju spekulerats en del om, inte minst från min sida. Som jag såg sista delen av matchen nu så verkar det som att det finns något problem med GAIS försvarsspel som fungerar väldigt dåligt då det saknas riktigt självförtroende. Hög press kan vara bra men då det inte funkar och laget blir långt så är det inte så svårt för motståndarna anfalla genom snabba bollar in på offensiv innermitt. Vidare spelade de röda guldfåglarna med 4-1-4-1 och kunde samtidigt sätta rätt hård press på GAIS båda innermittfältare och samtidigt ha en elak jävel i reserv. En elak jävel som förstås som vanligt får våldföra sig på stackars lilla Wanderson (ja, nu såg jag ju inte matchen men jag behöver inte se matchen för att bestämma hur det såg ut). Det verkar inte funka för GAIS om man pressar innermittfältarna då ytterbackarna inte riktigt duger för att föra spelet framåt. GAIS verkar inte riktigt ha klarat av att komma framåt helt enkelt.

Sedan blev det ju trots allt en del lycka mot slutet när inbytte Jakob Olsson kunde trycka in 2-2 med kraft efter en nedtagning av Peter Ijeh. En poäng som betydde mycket enligt vissa, men samtidigt så räcker det ju inte. GAIS har bara förlorat två matcher, det har BK Häcken också gjort men de ligger tvåa i tabellen istället för ovanför kvalstrecket för att de vinner matcher också…