Jag gick in för denna match med en inställning som präglades av fullständig apati och avsky. Under en lång tid hade jag inte ens tänkt se den, bara lyssna lite på radio. För detta syfte hade jag redan i mitt huvud börjar formulera ett försvarstal inför mina läsare. Nu kunde jag förstås ändå inte hålla mig. Medan jag förvisso intellektuellt kan försvara och stå för uppfattningen att mitt tittande inte innebär ett vitter för GAIS, varje sig ekonomiskt eller på annat sätt, kan jag ändå inte känslomässigt se det som ett annat än ett svek från min sida gentemot GAIS.
Efter den minst sagt märkliga inledningen, där två domare lyckades skada sig själva under uppvärmningen, kom matchen igång sent. Att inte en av SvFF favoriserad domare inte fick döma matchen var knappast en nackdel. Kanske snarare bättre att ha någon som inte ännu lyckas uppnå de egenskaper som SvFF anses bör prioriteras – en kombination av Anders Frisks ego och vilja att sätta sig själv i centrum för den match han bedömer tillsammans med Tobias Mattssons bedömningsförmåga.
Samtidigt var det också GAIS som gick in med inställningen att det inte fanns något att förlora. Att GAIS inledde bra övertygade emellertid inte mig. Det har hänt flera gånger att det grönsvarta laget har inlett bra för att sedan falla ihop som ett depressivt korthus så fort laget ha fått ta emot en motgång. Nu råkade emellertid istället GAIS få första målet med sig och gynnades också av lite tur i och med att dls blev av med två backar i ett tidigt skede på grund av skador. Det var under bytet av de första av dessa som Markus Gustafsson, framspelad av Hysén ett par gånger om kunde avsluta snyggt efter sex minuters spel. Under stora delar av första halvlek höll sig dls kvar i matchen genom duktigt målvaktsspel och den andra backen som senare skadats. Om denna inte varit på plan under den tid som han var frisk hade GAIS troligen gjort fler mål. Mervan Celik, som slet som ett djur matchen igenom, hade ett skruvat skott i stolpen och Wanderson do Carmo var så när fri med målvakten vid ett tillfälle. Nu blev det emellertid bara ett mål under den tid som hemmalaget skulle dominera och detta skulle tyvärr straffa sig.
GAIS vinnande spel byggde på aggressiv och hög press som tvingade dem att slå långa chansbollar och aldrig bygga upp något eget spel. Både Markus Gustafsson och Reuben Ayarna gjorde detta abete väl under den första halvtimmen. Ayarna var också duktig matchen igenom i det avseende att han bättre än tidigare under säsongen lyckades stå på rätt plats vid rätt tillfälle och bryta dls uppspel. Tyvärr lämnar har uppspel än så länge fortfarande en del övrigt att önska. Denna höga press kunde emellertid inte upprätthållas hur länge som helst och efter någon halvtimme så mattades det också av och matchen blev mer jämn.
I andra halvlek var det snarare dls som hade överhanden, även om GAIS inte tvunget var helt utspelade. Det största problemet var Eric Bassombeng som bidrog till att dls kunde anfalla så mycket på sin högerkant när de åter fick möjlighet att bygga något form av spel. Bassombeng lämnade allt som oftast Calum Angus i sticket som ensam mot två på sin kant, där dls återkommande genomförde överlappningar, och ägnade en stor tid av den tid han hade med bollen åt att drälla runt på mittplan. Det var efter några sådana frapperande misstag som dls också kunde komma fram och kvittera.
Turligt nog för GAIS så brände dls egna små gossar och gummor av ett par bengaler när de hade som mest tryck och gav GAIS en del andrum. GAIS hade också några chanser att åter ta ledningen, även om det inte blev i närheten av samma anfallsspel som i första halvlek. Erik Johansson gjorde samtidigt ett gediget arbete som mittback, vilket torde vara en orsak till att dls endast klarade av att anfalla längst med sin högerkant.
Då jag med eftertryck tagit ut förlusten på förhand kan förstås en poäng ses som ett bra utfall. Samtidigt måste jag återigen trycka på att det är närmast helt menlöst att försöka komma ur den här situationen med oavgjorda resultat. Mot dls och i det läge som GAIS befann sig i andra halvlek är ett oavgjort resultat bättre än en förlust men GAIS måste börja vinna matcher för att få poäng. Nu ligger vi fast på kvalstrecket utan chans att komma upp på säker mark innan det långa och för min mentala hälsas skull nödvändiga EM-uppehållet. AIK borta, där de gjorde fem mål häromdagen, kommer inte att bli en enkel match. Jag är endast nöjd med en seger och samtidigt är det allt för mycket att hoppas på.
Självgod och bitter 