Månad: juli 2011

Framgång kommer och går

Skulle på förekommen anledning gå in på Mjällby AIF:s hemsida för att följa Pär Erikssons nedåtgående stjärna. Ja, skadeglädjen är den enda sanna glädjen. Kan inte adressen till lagets hemsida och gjorde en sökning. Notera beskrivningen som finns för det andra sökresultatet på bilden nedan:

 

Nog för att det går lite tufft för Mjällby nuförtiden men division 2…

GAIS 4 – 1 Örebro SK

Förutsättningarna för hemmamatchen var onekligen goda. Under bortamatchen hade GAIS fått en närmaste förnedrande uppvisning i anfallsfotboll av ett lag som med viss rätta siktade mot toppen. Några månader senare har GAIS fått igång sitt spel medan ÖSK tappat sin fina form och även sitt självförtroende. Samtidigt låg den jobbiga hemmaförlusten i mitt backhuvud när jag traskade in på O’Learys i Muppsala och satte mig på den inre avdelningen med en öl i näven (en Sam Adams för 2*62 spänn ger ett positivt netto på fem spänn i jämförelse med csports; den enda nackdelen är jag inte kan negga samtidigt; då det var råttor lokalen fanns det ingen anledning att beställa mat) och slog mig ner omgiven av sportstjärnor som jag aldrig hört talas om i sporter som inte intresserar mig mer än innebandy.

32. Henri Sillanpää;

2. R. Ekunde, 13. C. Angus, 15. F. Lundgren, 5. J. Tamandi;

21. E. Bassombeng, 31. M. Gustafsson, 6. R. Ayarna, 27. M. Celik (78′ 10. J. Florén);

25. W. do Carmo (85′ 29. Romario), 9. À. Santos (73′ 22 R. Omotoyossi)

GAIS började matchen bäst men utan att riktigt skapa de där chanserna som blir mål. Bollen kom ofta in i straffområdet men då gärna lite för nära eller för långt bort eller på fel sida om en spelare i grönsvart vilket medförde att det mest blev korta tillbakapass och flipper tills ett till synes inte helt stabilt ÖSK-försvar lyckades få bort bollen. Gästerna kom inte fram till några vettiga anfall inom de första tjugo minuterna och då var det oftast den för dagen omplacerade före detta Häcken-spelaren Paulino som hotade från distans.

Trots den goda utvecklingen var det tyvärr gästerna som gjorde första målet. Jimmy Tamandi gjorde en felbedömning på en djupledsboll som nådde deras högerytter som slog snabbt slog in en boll som vid bortre stolpen nådes upp av deras center som dunkade in 0-1. Ridå men inte helt oväntat då jag redan tidigare irriterade mig på Tamandis placeringar och ingripanden. Tamandi var uppenbarligen den svaga länken i GAIS backkedja. Richard Ekunde var en klippa som tog bort deras vänsterytter på andra kanten medan Calum Angus och Fredrik Lundgren gjorde livet för deras centrala anfallare rätt tufft. Det enda större misstag som begicks i backlinjen (om vi bortser från Tamandi) var några märkliga försök till cykelsparkar i eget straffområde som turligt nog kunde räddas från att leda till ett mål av Henri Sillanpää. Strax innan match hade man på 1894.se kunnat läsa att sex spelare under matchvärmningen försökte sig på bicacletas, inklusive Ekunde, men det var nog inte avsikten att denna färdighet i första hand var avsedd för försvarsarbetet.

I och med att GAIS anfallsspel i det stora hela fungerade så bra kunde ÖSK sällan hota på ett effektivt sätt. Deras alternativ var att försöka slå långa svepande inlägg förbi bortre stolpen och därigenom ställa GAIS försvar eller att skjuta från distans, vilket Paulino som sagt försökte sig på ett bar gånger. Deras mittanfallare var så pass osynlig att han inte hade skuggan av en chans att försöka sig på att vinna nickdueller mot våra mittbackar och djupledsbollar att löpa på fanns det inte mycket av.

Men vi måste kanske avbryta hyllningarna en smula och återgå till matchen – vi ligger ju under! Nej, det var inte ett tillstånd som varade så värst länge. Inom några minuter hade Eric Bassombeng passat på att placera sig på rätt ställe när ÖSK:s försvar inte hängde med och skickade in bollen för 1-1 efter ett halvmisslyckat skott av Wanderson do Carmo (jag tror det var Offside men vare sig bilder eller snack om det föreligger märkligt nog – kan GAIS verkligen göra mål utan att det är fusk, felaktiga domslut eller bara allmänt orättvist?!). Nu gjorde Bassombeng precis som i förra matchen mot Gefle mål utan att imponera på mig. Han verkar ofta inte ha några andra kvalitéer än att springa snabbt med boll. Hans skott går ibland rätt men oftast helt åt skogen (eller möjligen i Fattighusån), han överarbetar oftast situationer och hans inlägg är inte vidare bra det heller. Utöver hans fart har han emellertid förmågan att stå på rätt plats vid rätt tillfälle, vilket ger oss mål när skottet råkar bli bra. Det är +1 i jämförelse med Levon Patjadzjan och så länge man talar till honom på franska så verkar det fungera bättre där också så jag kanske inte skall klaga.

Några som klagade desto mer var ÖSK-spelarna som inte hade på sig rätt dobbar (vilket i alla fall Lundgren hade, vilket han påpekade i halvtid) och ramlade lätt och hela tiden och tittade storögt på domaren med utslagna händer som att det var hans fel att gräset var blött efter en regnskur (här hade man kanske kunnat skriva något om att ÖSK gnällde som kärringar men efter att ha sett VM-finalen för damer senare under dagen så skulle det varigt osedvanligt olämpligt med ett sådant tilltag som indirekt nedvärderar kvinnor. I damfotbollen ägnar man ig tydligen inte åt sådant och matchtiden tas till en stor del upp av fotboll och inte allmänt snack med domaren som herrarnas toppfotboll numera präglas av).

Resultatet 1-1 i halvtid var i det stora hela rättvist. GAIS hade kanske lite mer boll och chanser men ÖSK stack emellanåt upp och man vet ju aldrig – även en blind höna och så vidare. I andra halvlek skulle vågskålen med råga luta över till den grönsvartas favör.Tidigt i halvleken bryter Reuben Ayarna bollen i mittcirkeln, spelar fram till Àlvaro Santos som driver framåt mitt på plan, spelar fram till Wanderson som från straffområdeslinjen placerar in 2-1 vid vänstra stolproten. Ett utmärkt samarbete med tre pass mitt på plan där ÖSK egentligen skall ha ett övertag med tre centrala mittfältare och allt – så kan det gå om inte haspen är på!

Efter detta hade ÖSK inte en skugga av en chans att komma in i matchen. GAIS självförtroende stärktes och spelarna gick inte in för att försöka ta bollar utan med inställningen att de skulle ta bollen, vilket de också i allt högre grad gjorde. Efter ytterligare en tid blev Santos synbart hindrad att ta sig fram i straffområdet för att hinna upp en chip av Wanderson och GAIS tilldömdes en straff som den rumptunge anfallaren, som trots detta aldrig spelat i Häcken, tog hand om själv. Straffen var inte vidare bra och Alvbåge var på den men den var så pass hårt att han inte kunde hindra den för att gå in i målet.

Efter 3-1 var ÖSK helt borta ur matchen – och hade dessutom en del otur med skador när en inbytt spelare tvingade gå ut efter en kort tid på plan – och frågan var snarare hur många mål GAIS skulle göra. Razak Omotoyossi gjorde ännu ett bra inhopp och satte 4-1. Han hade även goda chanser på 5-1 när Alvbåge gjorde en dubbelräddning på hans skott och Jesper Floréns retur. Även Bassombeng hade ett bra läge men så var det ju det här med skotten… Men med totalt 14 av 16 skott på mål för GAIS säger samtidigt en hel del om hur farliga GAIS var under matchen (ÖSK hade 8/4).

GAIS på en fjärdeplats efter 17 omgångar som består om Kalmar förlorar mot Helsingborg i en hängmatch. Nästa kamp är mot Häcken borta. Ett lag med klart bättre form än ÖSK men samtidigt har vi ju en del rutin av vinna på Rambergsvallen sedan Lukasz Chmajs dagar eller så. Jag befinner mig emellertid i Norrland och det är tveksamt om de har vare sig färgtelevision eller bredband där uppe. Radioapparater kanske det finns men i vilket fall kan vi nog inte räkna med någon initierad matchrapport därifrån (heller).

Gefle IF 1 – 3 GAIS

Så fick även jag uppleva en grönsvart seger, vilket var väldigt länge sedan. GAIS hade övertaget i en match som hade det mesta – straffspark, utvisningar, dribblingar, kamp och filmningar på ett närmast fullsatt Strömvallen under en vacker lördagseftermiddag.

Resan till Gävles gick med privatbil. Fem gubbar trängde ihop sig när den femte gubben – undertecknad – trängde in sig efter en kort paus vid Muppsalas kanske mest deprimerande korsningar; Vaksalagatan/Tycho Hedéns väg (gamla E4:an). Tur att nya bilar har sån där luftkonditionering.

I Gävle han vi med en kort runda på ett ställe som såg ut som att du kunnat ligga vid Angereds torg men som tog 68 spänn för ett glas Starobrno! Det är dyrt att dricka i småstäder var ett samtalsämne när vi mötte upp med några andra rättrogna i exil. Kontrasten mellan Gävles närmast parodiskt fula torg och Strömvallen, vackert beläget mellan Gavleån, Villastaden och Konserthuset kunde nästan inte bli större. Att betala 68 spänn för en öl hade varit mer berättigat på den senare platsen.

32. H. Sillanpää;

10. J. Florén, 13. C. Angus, 15. F. Lundgren, 2. R. Ekunde (76´5. J. Tamandi);

21. E. Bassombeng (22- R- Omotoyossi), 31. M. Gustafsson (29. Romario), 6. R. Ayarna, 27. M. Celik;

25. W. do Carmo, 9. A. Santos

GAIS inledde matchen bra och dominerande de första tio minuterna av matchen med några trevliga halvchanser – i alla fall i den mån som det gick att se från bortre änden av plan. Till skillnad mot senast tog det tio minuter för Gefles enkla men effektiva spel att komma igång och skapade därefter en del farligheter under första halvlek. En del farliga djupledsbollar kombinerades med avancemang längst med kanterna som slogs in mot två nickstarka anfallsspelare. Som tur(eller kanske inte tur) var stod GAIS bättre upp denna gång. På grund av Kenneths avstängning genomfördes en omdisponering i backlinjen som i mångt och mycket var till GAIS fördel. Gefles fördel i anfallet är att de har två killar att slå inläggen på. Kombinationen med en snabb, täckande back och en nickstark stopper fungerar inte så bra mot denna lite ovanliga anfallskombination som alltid ger yttern två alternativ. Med Calum Angus och giganten Fredrik Lundgren kunde GAIS möta upp på ett bra sätt. Det var i mina ögon ett större problem de gånger deras innermitt Chibsah dribblade sig fram mot backlinjen.

Efter en lite oroande period, då Henri Sillanpää fick göra några viktiga ingripanden, kunde så vi ta ledningen efter tjugoen minuter. En hörna från vänster av Wanderson do Carmo far genom straffområdet i maklig takt, farten sänkt en smula av Lundgren, och gick bort till Eric Bassombeng bortom bortre stolpen som bankade upp bollen i måltaket. Ledningsmålet var väldigt trevligt men kanske den enda riktigt bra insatsen från en i övrigt blek Bassombeng som inte kom till sin rätt då såväl fart som precision i inlägg och avslut (utom vid målet då) lämnade en hel del övrigt att önska.

Resten av halvleken var efter målet var lite mer av en transportsträcka och personligen var jag mest nöjd av vi höll ledningen. GAIS hade mer boll men hade svårt att få in bollen i straffområdet, där det ofta saknades folk. Något som kanske framförallt säger något om skillnaden i spelsätt gentemot Gefle som spelade på ett helt annat sätt. Medan Wanderson och även Markus Gustafsson, som ersatte den till Utrecht precis sålde Mårtensson, kampades på små ytor och försökte trixa fram genom ett samlat Gävleförsvar hade planens gigant Reuben Ayarna, stärkt av ett stort tillskott t-shirtar,  till synes all tid i världen att slå precisa djupledsbollar. En möjlighet som tyvärr inte förvaltades fullt ut av GAIS offensiva spelare som inte löpte tillräckligt i djupled eller på annat satt förvaltade de bollar de fick. Speciellt Bassombeng blev närmast bortskämd på detta sätt. I andra halvlek blev detta bättre genom att Jesper Florén började få lite kontroll på sin kant (mycket inlägg från hans sida under första halvlek) och gav GAIS en bättre möjliget att bredda spelet.

Alvaro Santos var speciellt orörlig. Något som vi måhända inte har något emot så länge han gör mål men denna gång så var avsluten inte hans starka sida. Under början av andra halvlek hade framförallt Santos flera möjligheter som inte blev mål på grund av bland annat att han kom några tiodelars sekund för sent till bollen och lägena och att foten inte riktigt var rätt inställd.

Då våra anfall under andra halvlek spelades mot vår sida av vallen började jag snart högt och ljudligt beklaga mig över detta, GAIS kan inte få så många chanser och inte göra mål och samtidigt förvänta sig att vinna matchen. En tafflig och olycklig kvittering hängde i luften, eller i alla fall härja runt i min neggiga hjärna.

Och nog fick jag rätt på ett något bisarrt sätt. Efter ungefär en timme gav deras mittback, den unge och av många hyllade Mård, en ful och mycket onödig eftersläng upp i plytet på Santos, måhända irriterad av såväl Santos spelstil som den nykomponerande ramsan ”Mård är endast hård i T(h)eorin”. Domare Stålhammar drog, efter kort konsultation med en linjeman som stod endast några få meter från situationen, upp det röda kortet.

En utvisning brukar i vanliga fall signalera att ett lag får ett tufft men på kort sikt kan det också sporra spelare att anstränga sig lite extra så långa orken håller. Detta ledde i sin tur till 1-1. En Gefle-spelare snubblade på bollen och fick en offensiv frispark. Frisparken gick mot vänstra stolproten och skulle nog gått utanför om inte Henri gått ner och sedan tappat ut bollen. Ett desperat och i flera avseenden misslyckat försök till avslut av en framrusande hemmaspelare leder till att bollen går i en hög bana över målområdet och möter upp med Dahlberg och dennes panna som i lugn och ro kan nicka in 1-1.

Efter att andra halvlek präglats av ett viss samförstånd mellan fotbollsklackarna med gemensam växelsång (SvFF – fotbollsmördare) återgick till frustration och sånger om tokiga bönder, fårskändare och annat landsbygdsfientligt skanderande. För egen del kändes det hopplöst att behöva betrakta hur GAIS misslyckades att komma fram genom Gefles försvar.

Axén hade emellertid inte gett upp utan gick för seger och genomförde flera offensiva byten. Långsamt började anfallen förbättrats och ett reducerat Gefle började tröttna. Razak Omotoyossi gjorde till min och många andra förvåning ett bra inhopp och gjorde även vad som borde varit 2-1 till GAIS. Sekunden innan hade en hemmaspelare sträckt upp armen och stoppat bollen i straffområdet. Stålhammar blåste innan bollen gick i mål och det började mumlas lite om Wandersons nonchalanta straffar. Jag försökte se det positivt i och med att detta innebar att GAIS kunde får en straff för hands även på Strömvallen, vilket vi berövades förra gången. Nu var det istället Mervan Celik som gick fram och slog bollen i mål! Ett vilt kramkalas följde längst med kortsidan där Mervan nästan lyftes över till andra sidan (gult kort följde för firandet).

Efter ledningsmålet tog GAIS fullständigt kontroll över matchen och började stressa sönder Gefle med snabba passningar och positionsbyten på mittfältet. I slutet fick även Razak göra det mål som han verkligen behöver för att få tillbaka någon slags självförtroende och segern var säkrad. Därefter hade även Wanderson ett avslut som gick stolprot ut. Tidigare under matchen hade Ayarna haft en stolpträff efter ett utmärkt distansskott som endast hindrades från att gå i mål av Hugossons långfingernagel.

Efter segern var jag i ett rusigt tillstånd av förnöjsamhet. Det var nästan så att jag kunde överväga att ge upp min karriär (karriär är nog i vilket fall ett starkt ord för den dagliga verksamhet jag är involverad i) och lämna min familj för att leva som en vilde i Delsjön och följa GAIS konstant (nä, jag vill nog inte lämna min familj, så de får flytta med mig in i skogen). I vilket fall kunde jag ha släppt mina hämningar, stängt av mobilen och dragit ut på en ölhaks-oddyssé  i Stockholm, Gävle eller Sandviken (kanske inte Sandviken) och övernattat i det fria. Istället blev det ett värdigt och sansat avslut. En ljummen mellanöl i bilen och sedan en fin-folköl hemma framför datorn där det lästes och tittades på nyhetsklipp tills korna gick hem.

GAIS 2 – 3 Gefle IF

Sätter mig i biblioteket och svettar med en sangria för att avnjuta GAIS mot nåt lag utanför Norrlandsfönstret. Mitt lilla privata sommarparty uteblev dock och blev istället till något av ett h-vete. Jag ser verkligen fram emot över att nästa lördag åka över Dalälven och låta mig förnedras offentligt. Om ni ser någon som står med byxorna neddragna, en tutte i munnen och en T-shirt där det står något osedvanligt självförnedrande och korkat (jag litar på att du kan hitta på något och trycka den åt mig Evelina) framför Konserthuset i Gävle nästa helg så är det troligen mig ni ser.

Jag saknar ord för GAIS inledning mot storklubben Gefle IF.Inför matchen referade 1894.se till hur Axén resonerade inför mötet. Inget av detta genomfördes, snarare tvärtom. Det första målet skedde efter en hörna. Därefter följde två spelmål när GAIS gick bort sig. Gefle lever på att lag går in för att slå dem, går fram och spelar med bredd. Laget går upp för att anfalla, laget blir långt och sedan slås det bort bollar när det är viktigt att spela säkert. GAIS har goda intentioner och ramlar runt med bollen i snygga tiki-taka-anfall. Gefle utnyttjar sina kvalitéer och gör mål på sina lägen.  Hallgrimúr Jónasson byts tidigt ut för att han inte klarar av att hantera Gelfes anfallsduo Orlov och, speciellt,

Med tidigt underläge med 3-0 fanns det föga annat än att göra att fortsätta att bete sig direkt dumdristigt. Efter tjugo matchen var matchen förlorad och GAIS återigen nere på jorden och vi supportrar ett antal meter längre ner än så. Efter det har GAIS överlägset mest boll och har en del sådana där goda intentioner när Wanderson do Carmo får visa att han har en god blick för spelet. Det spelar liksom ingen roll när det står0-3 på resultat-tavlan.

Att Romario gör ett mål hyfsat tidigt i andra halvlek ger mig mest ont i magen. Jag vet inte om jag vill ha ett litet hopp i matchlägen som jag vet är ofantligt svåra att vända på. Under en liten tid efter målet ser det emellertid rätt bra ut och man får faktiskt lite hopp. Efter en tid så börjar spelarna gnälla lite på domaren för att de inte får några billiga frisparkar, laget och spelet tappar en massa energi på dumheter. De sista tjugo minuterna är det Gefle som är närmare mål än GAIS. Wandersons mål på tilläggstid kommer för sent för att det skall vara av något betydelse. Eller, Razak Omotoyossi hade i stort sett öppet mål men det spelar ju ingen roll.