GAIS 2 – 2 Mjällby AIF

Så hitter man här igen, med jobbets automatkaffe jämte sig, och har blandade känslor. På sätt oss vis glad över den sena vändningen men ändå med mer besvikelse och fler funderingar än innan matchen. Kanske är allsvenskan 2012 ingen utmaning för de grönsvarta spelarna, som bara kan spela fotboll när de har en riktig utmaning – som att ligga under med 2-0 med en man kort?

22. H. Sillenpää;

2. R. Ekunde, 17. E. Johansson, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;

29. Romario (53′ 7. J. Olsson), 22. M. Gustafsson, 6. R. Ayarna (80′ 13. C.Angus), 27. M. Celik;

25. W. do Carmo, 18. L. Tornblad (64′ 9. P.Ijeh)

Mina problem att få se matchen var återigen problematiskt. Har tidigare sett matcherna på jobbet, då jag bytt till ubuntu hemma och tänkte att det kan bli problematiskt. Fast nu har jag ju sett piratstreamade matcher utan problem så då borde det ju att gå att få se även för betal-streamning tänkte jag. Nej, där tänker man fel och en snabbt upplagt piratstream räddade matchen (ja, inte matchen kanske men ni förstår vad jag menar). Ja, här sitter man med visakort i hand och vill betala men inte kan Csports få något att fungera som det skall. Då behåller jag pengarna för mig själv och väljer gratisalternativet.

Matchbilden var initialt avvaktande från båda lagen. Ingen ville släppa till för omställningar och detta gav ett smula nervöst spel med många felpass och långa lag. Spelet var mestadels situerat på mittfältet. Mjällby inledde hyfsat piggt men med tiden var det GAIS som blev bättre och bättre. Efter ungefär en kvart hade Linus Tornblad, som löpte på bra i första halvlek och var kanske den som försökte skapa offensiva ytor för sina lagkamrater, en hyfsad chans och efter det hade inte heller Mjällby någon chans på mål under resten av halvleken. På ett sett såg således spelet bra ut. GAIS hade mest boll och de enda, om än fåtaliga chanserna. Samtidigt undrade man vad som var fel på spelarna. Nog för att jag har förståelse för att Axén valde att tänka lite försiktigt och inte ville att laget skulle gå bort sig med detta måste la inte nödvändigtvis stå i rak motsats mot lite rörlighet offensivt bland de tre-fyra spelare som har en mer offensiv roll?

Nej, GAIS var blodfattigt och endast en smått bisarr minut skapade lite liv i det hela i andra halvlek. Tyvärr inte till GAIS fördel. Efter ungefär en timme, efter att ha stampar runt på bollen och överstegsfintat lite så drar Mervan Celik iväg ett fantastiskt vackert skott som böjer sig i en båge och slår i stolpen. Ett riktigt klassmål om den gått in, och jag är till skillnad från diverse murvlar inte så förtjust att utropa ett mål till århundrades bragd i tid och otid. Istället kontrade bortalaget och en av deras spelare föll lätt , mycket lätt efter att Richard Ekunde kommit upp i ryggen på honom. Richard Ekunde får en gul ostskiva och de gulklädda sillstryparna får en straff som Henri Sillenpää inte mäktar med att rädda.

Efter det utvecklar det sig hela till en smått tragisk föreställning. GAIS har under en lång tid ingen idé om hur de skall komma fram med bollen till mål. Mjällby är förstås hyfsat defensiva men behöver inte precis springa ihjäl sig för att hålla formen på sina försvarslinjer när GAIS anfaller i snigelfart. Det är lite som man kan tänka sig att dagens Barcelona kommer att spela om sådär 40-50 år när de möts upp för någon återträff; sidledsbollar som knappt har styrfart och några som tycks lida av någon form av starr och Leo Messi har helt klart fått alzheimers…

Efter 82 minuter puttar Ekunde till en kille vid långlinjen mitt på plan som faller lätt, mycket lätt. Ekunde får se ytterligare en gul ostskiva och sedan någon form av paketerad röd julost. Några minuter senare släpper så GAIS in ytterligare ett mål efter en sulpassning strax utanför straffområdet. Med 0-2 är situationen hopplös och det är mest så att jag vill gå lägga mig i sängen och dra en filt över mig.Men då bestämmer sig plötsligt GAIS för att försöka anfalla av någon konstig förbannat anledning. Det går la sådär, då Mjällby har en lobbning över Sillenpänn som slår i stolpen och ytterligare ett avslut som borde blivit både 0-3 och 0-4 innan en av deras mittbackar är lite passiv mot inbytte Peter Ijeh som gör 2-1 i början på övetid. Inte för att jag kan glädjas på det. Jag har vid det laget redan börjat fundera på vår ekonomi och då jag förstått det som att den före detta skyttekungen lever på någon slags provisionslön så verkar ju 2-1 mest vara en onödig extra kostnad för klubbens del. Ja, sedan tar ju Jakob Olsson och gör ett väldigt fint mål i 94:e minuten också men vem bryr sig? En poäng och jag kan ju citera mig själv från föregående matchrapport: ”En poäng som betydde mycket enligt vissa, men samtidigt så räcker det ju inte.”

Det är således lite lätt melankolisk som jag lämnar biblioteket, där datorn står, och slår mig ner i soffan för att titta på lite menlös måndagsunderhållning. Delvis på grund av en travesti till domarbedömningar har vi snart slut på spelare i backlinjen för matchen mot ett svagt, i bästa fall labilt, Syrianska där vi skulle behöva tre poäng – igen. Sedan verkar det ju lika väl att starta utan några spelare, då det är endast genom riktig motgång som det går att frammana någon form av geist i laget. Oavsett vilket kommer ekonomin och tar oss för eller senare, i den mån det går att göra någon bedömning med alla de dimridåer och bristande information som jag som medlem i föreningen får kring vår balansräkning.

Annonser

2 comments

  1. Muntergök. Härligt referat. Skönt att få grotta ner sig i den bottenlösa känslan av hopplöshet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s