Syrianska FC

GAIS 0-1 Syrianska FC

Oftast är lördagsmatcher bäst. matcher på söndagen innebär att förlusten lägger som ett extra filter av förtvivlan över måndag morgon och innebär en dålig start på arbetsveckan. Att söndagen är en förlorad och förstörd dag, efter en förlust på lördag eftermiddag, är jag mentalt intränat i sedan min ungdom, då söndagar i allmänhet var förlorade och smärtsamma. En fredagsmatch förstör hela helgen. Nu förutsätter det förstås att GAIS förlorar matchen, vilket jag inte anser är ett särskilt orealistiskt antagande. Med några dagar blir det enklare att sätta saker och ting i sitt perspektiv. Jag skall gå igenom några punkter: Motståndarlaget, matchprestationen i sig och sett till föregående match, och slutligen peka på möjliga lösningar.

GAIS förlorade mot ett Syrianska som inte var särskilt bra men som är lite svårt att placera i en tänkt sluttabell. Efter att ha spelat i Allsvenskan förra året, tappat många spelare, och en i flera avseenden tumultartad situation så kan man förvänta sig att laget skall prestera dåligt. Samtidigt gick gästerna in med några segrar i bagaget. Kunde ställa upp med en defensiv uppställning som strypte GAIS kreativa försök och sedan utnyttja en av hemmalagets akilleshälar (läs: Översjös trasiga självförtroende/vilja) och fräckt lobba in matchens enda mål.

GAIS insats var inte tillräckligt sett till att vinna matchen men helt klart en förbättring sett till föregående match. Det verkade finnas någon slags spelidé, som laget kunde spela utifrån i och med att Syrianska backade hem, men som inte fungerade och sedan spolierades ytterligare genom skador på anfallarna. Skadorna först. Att spela Gabriel Altermark-Vanneryr när han till synes inte på egen hand klarar av att ta beslut om sin egen hälsa är något ogenomtänkt. Varken han eller Joel Johansson kan i nuvarande form förväntas prestera på den nivå de båda befann sig under stora delar av förra säsongen. Det kan finnas anledning att låta spelare spela på så kallade gamla meriter, då det egentligen i många fall är den bästa indikatorn på en spelares förmåga (bäst på träning säger egentligen inte så mycket). Om en spelare underpresterar några matcher kanske det är vettigt att spela honom med den rimliga förhoppningen att det lossnar. Detta förutsätter emellertid att de är friska! Kvalitetsskillnaden mellan GAIS första- och andrahandsalternativ är inte så stora att en GAV eller Joel långt under sin normala kapacitet ändå är bättre än Fredrik Jonsson eller Linus Tornblad. Till detta kommer den ökade skaderisken, vilket GAV olyckligt nog fick illustrera i samband en av få ljusglimtar framåt, efter knappt tjugo minuter.

Skador går ju aldrig riktigt att förutspå, att även Linus fick gå av kunde man ju inte gissa på förhand. Jonsson imponerade inte heller när han kom in, genom att hans bollmottagningar var mycket dåliga. Av någon anledning skall man spela på fötterna till långa killar med dålig bollmottagning och slå luftpastejer för att korta, snabba killar skall gå upp i luftduell i dagens GAIS. Det är denna ovilja eller oförmåga att använda spelare till sina styrkor och fingertoppskänsla i urvalet som helt saknas. Detta leder oss återigen in på den hett diskuterade frågan om GAIS innermittfält, och då särskilt Andreas Drugge. Drugge presterar inte i linje med högt ställda förväntningar. Eller, för att precisera, de högt ställda förväntningar som finns hos Tarra. Övrigas förväntningar är numera inte så högt ställda. I denna match är detta inte heller så konstigt. Då Syrianska spelade tätt och försvarsinriktad blev han instängd och fick inga ytor. Det är förstås lätt att skylla på spelarens personliga brister (att han inte kan eller vill spela bättre). Även Wanderson kunde emellanåt, särskilt när han inte var riktigt som bäst, raderas ut från matchen på sådant sätt. Det finns anledningar till att misstänka att en del lag gärna går in för att göra det samma med Drugge. Det fungerade också väl mot GAIS i fredags, då det inte falls någon lösning som utnyttjade de svagheter det trots allt blir för Syrianska att försvara med tre innermittfältare. Exempelvis får Asgeir Asgeirsson mer tid med boll men framspelande är inte hans spetskvalitet. I andra lägen medför det att Björn Andersson, som kan lämna Översjö med den ensamma anfallaren, kan ta och storma framåt. Något som också skedde vid ett par tillfällen. Detta kan potentiellt rubba det defensiva lagets cirklar (Noli tangere circulos meos) och skapa de luckor som ett lag på bettet kan utnyttja.

Jag ser två lösningar på Drugge-frågan. Den tredje lösningen, att ta bort honom, verkar ju inte finnas på kartan. Mina förslag bygger på att Drugge faktiskt har en spetskvalitet att tillföra laget. Jag vet att inte alla tar detta för sant men jag arbetar utifrån den hypotesen. Med tanke på rådande tränare verkar det rimligt att utgå från att så kommer att ske i alla fall så det är lika väl att vara lite positiva. Det ena är att ta bort en anfallare och spela med tre innermittfältare. Detta borde på många sätt gynna speluppbyggandet och tar bort några av de säkerhetsrisker som Drugge innebär med sin något loja försvarsinsats. Det finns ett antal alternativ till tredje innermitt och kan väljas utifrån dagsform och motstånd. Nackdelen är att vi blir av med en anfallare men med tanke på det skick våra givna förhandsalternativ befinner sig i så har detta blivit något av ett mindre problem. Det andra alternativet är att flytta ut Drugge på en kant. Han har ju näppeligen egenskaperna hos en klassisk ytter men där skulle han få mer ytor att arbete med och sedan arbeta sig in mer i plan. Som en del säkert kommer ihåg var det inte ovanligt att Wanderson var placerad till vänster innan han blev självskriven på en mer central utgångsposition.

En annan del av problemet med GAIS 4-4-2 mot 4-2-3-1 eller motsvarande formationer med en central anfallare i motståndarlaget är att GAIS numerära fördel blir hos mittbackarna. Detta kan förvisso uppfattas som tryggt (i alla fall när Marcus Översjö är i någon form av mental balans…). Men när GAIS har bollen och spelar för att vinna är det något av ett slöseri att ha två mittbackar för en anfallare. det är just detta som möjliggjorde för Björn att komma fram med boll, som en modern libero, många gånger. Under matchen så sa kommentatorn, Jarnelind eller vad han hetera, att Bobby Warshaw under sin tid i Ängelholm tenderade att börja långt ner men sedan var där framme och gjorde mål. Nu är jag fortsatt något osäker på om Bobby med y är en fågel eller fisk, men rimligen är det så vi skall försöka använda honom. Istället för att sätta in honom som anfallare, så skall han börja som mittfältare på en mer tillbakadragen position eller till och med som mittback och få fungera som den gubbe i lådan som förstör och skapar oreda genom att dra isär och bryta upp försvarslinjer.

Nåja, spelar ingen roll. Nu skall vi förlora ärorikt mot Varbergs Bois på onsdag. Min prognos för Superettan säsong 2014 med 25 matcher kvar att spela är att GAIS slutar på åttonde plats (oförändrat sedan omgång 4).

Annonser

Syrianska FC 2 – 0 GAIS

Fredagens match i Södertälje måste betraktas som något av ett lågvattenmärke i modernt gaisande. En solklar hemmaseger mot ett trött och uddlöst GAIS var ingen rolig batalj att betrakta som en i de rättrognas skara. Jag har gått och funderat på när GAIS fyllde mig med så mycket hopplöshet senast. Kanske när Wanderson betecknades som illegal skyttekung på grund av utgånget arbetstillstånd, då jag verkligen gick runt och kände mig febrig. Då fanns det emellertid mer hopp än nu. Egentligen innehöll ju alla säsonger i allsvenskan utan just föregående perioder då jag kände hopplöshet. Då var hopplösheten i första hand kopplat till resultaten till planen. Nu så är det hopplösa prestationen sammankopplad med den ekonomiska som hänger likt ett damoklessvärd över våra huvuden.

Kung GAIS lever i konstant fara.

Dagen började lite bättre än vad den slutade. Som det dumhuvud man är finns det ju trots allt alltid chans till ett positivt slut. Efter att från mitt kontorsfönster (Hasardsspels-Tomas poängterade flera gånger att jag inte har något jobb utan är en skattemedelssugande parasit på samhällskoppen, så jag får inte kallade det min arbetsplats) noterat det nyckfulla värdet med ömsom störtskurar och ömsom solsken begav jag mig iväg och tog tåget in till Stockholm. Puben på stationen hade höga priser (vilket inte är några problem för Hasardsspels-Tomas som lever gott på bekostnad av baltiska spelmissbrukare) och en liten trio satt redan samlade i ett litet annex till puben i fråga. Med tiden strömmade emellertid folk till och vid tiden för avfärd med pendeltåg till Östertälje så kom den grönsvarta massan upp i ett respektabelt antal. Vi lyckades även sälja av en t-shirt till en gaisare som var på väg hem till Göteborg och av en slump stötte på oss efter att krämar-Martihn (GS-medlemmar som heter Martin eller Tomas eller motsvarande behöver nog byta namn för att bringa en viss ordning) kommit fram med en trunk med varor. med några öl och den fantastiska försäljningsframgången började planer smidas på att ta över små lokaler på platser likt centralstationen och Arlanda där vi kan börja lura turister att köpa GS-souvernierer till hutlösa priser tillsammans med sponsrande Åbro på burk.

Södertäljes arena (eller vad den nu heter) är ingen direkt upplyftande plats att besöka där den ligger inklämd mellan en ishockeyhall, ett Coop forum med parkeringsplats och en motorled. Fulast i Sverige är kanske att ta i men den är definitivt med och tävlar i toppen. Publiken, som förutom oss alla var samlade på den enda läktaren med tak, var inte många till antalet. Det skall dock sägas, till Syrianskapublikens försvar, att även om de inte har någon egentlig klack så blev det uppenbart när målen kom och segern närmade sig att de inte direkt har några marginalåskådare som är del för att ta del av gratissprit och sola sig i glansen av fotbollsklubben som kan vara fallet med en del Stockholmsklubbar och andra poplag. Alla på hemmaläktaren verkade helt enkelt bry sig på riktigt om Syrianska FC, vilket i alla fall jag måste respektera.

Det spelades en fotbollsmatch också. GAIS var trötta. Peter Ijeh, som fick börja från start, var mer en ikon för sin forna klubbs supportar (de hade en banderoll) än en tillgång för GAIS. Med en trött gamling som är en utpräglad straffområdesspelare så kunde inte GAIS hota på djupet. Spelarna verkade ovilliga att stå för några löpningar utan boll och kantspelet var fullständigt obefintligt. GAIS ”anföll” istället genom att lite planlöst passa runt bollen på offensiv planhalva tills dess att någon tappade bort den. Förvisso hade GAIS ett bra bollinnehav och några stapplande försök till intentioner under senare delen av första halvlek men det var också allt. Jag skulle kunna gå in på några detaljer men det är helt enkelt för smärtsamt.

Resan hem var som ett begravningsfölje. Jag har faktiskt varit på begravningar som varit lättsammare än den resan. Då har det förvisso varit fråga om gamla människor som levt sitt liv och där döden kanske till och med kommit som en befrielse. Alla har emellertid varit yngre vid frånfället än GAIS. Det krystade och begränsade konversationen gick mest ut på att någon (jag) fick ett litet ryck och talade om hur dåligt något var (ekonomi, spel, spelare) tills det rann ut i sanden eller tills någon annan bad personen att sluta prata om det för att det är så förbannat smärtsamt att ingen vill höra. Hasardsspels-Tomas har i alla fall lovat att ta över en av Usama bin Ladins gamla grottor och gömma sig tills det blir bättre – som det skulle hjälpa…

Syrianska FC 0 – 2 GAIS

Sista matchen från allsvenskan 2011 kan jag egentligen inte skriva så värst mycket om. Den ursprungliga intentionen var att jag skulle åka på matchen, då Södertälje inte är så långt bort. Det skulle emellertid inneburit en hel del byten och annat, vilket är tröttsamt då man lätt blir bortskämt med de billiga charterresor genom landet som annordnas av brödet och systrar av den sanna tron. På grund av detta och diverse åtaganden på hemmaplan innebär att jag stannade hemma.

Jag var dessutom för snål, och mina övriga åtaganden medförde att jag inte fullt ut kunde kontrollera mig tid, för att köpa hem matchen och tänkte lyssna på SR:s webbradio. När tiden började närma sig start visade det sig att just den sändningen inte kom igång. Det är lätt att först tänka sig en konspiration, där GAIS prioriteras sist men det har troligen i första hand att göra med de primitiva förhållanden som råder på och kring Södertäljes Fotbollsarena. Även rapporteringen som genomfördes av GP hade tekniska problem. Istället gick jag vidare och tittade på TV4-koncernens sändning via fotbollskanalen.se. Även om kanalens Bill och Bull, Ekwall och Lundh, tillsammans med Martin Åslund, inte precis kan konkurrera med radiosportens folk när det kommer till att fylla etern – delar av tiden var tyst när man såg tre män sitta och stirra ner på sina respektive laptops – visade detta snart ha sina oväntade fördelar. Efter en tid kunde man nämligen se Syrianska – GAIS bakom den långe (typiskt!) Lundh, som turligt nog ofta böjde sig ner över sin datorskärm.

Tyvärr fick man inte på detta sätt se Romarios tidiga ledningsmål i fjärde minuten – och de var inte ens intresserade av att visa några reprisbilder från detta mål trots att de vad jag kunde märka visade alla andra – men det andra målet kunde jag på detta snåla sätt se i realtid. Från upptakten då Mervan Celik och Hindås-giganten Kenneth Gustafsson lattjade sig upp längst med vänsterkanten, vidare över en hård tackling på Kenneth som gav frispark strax utanför straffområdet, vidare till frisparken – och i detta läge lade den påpasslige bildproducenten ut matchen i direktsändning – som slogs av Kenneth mot bortre, där Fredrik Lundgren nickade till bollen bortom bortre så att den gick ner mot ytan precis vid främre stolpen, där Calum Angus stod på pass och tryckte in 2-0. Sedan kunde man i lugn och ro vänta in matchslutet dryga fyrtio minuter senare.

Just det – innan dess hade man även i direktsändning fått se en straff för hemmalaget. Den unge debutanten Alexander Angelin, som fått gå in för en efter en halvtimme skadad Jimmy Tamandi, var tyvärr den som orsakade en relativt billig men inte direkt inkorrekt straff. Henri Sillanpää var emellertid med på noterna och slängde sig ner i rätt hörn.

Under en stor del av andra halvlek låg GAIS på fjärde- och bronsplats men fick se sitt helårsresultat ramla ner till femteplats efter två mål av Malmö FF mot ÖSK. Tråkigt men samtidigt en placering bättre innan 30:e omgången spelades och GAIS är bäst i stan.

Nu följer sådär fyra-fem månader av koma och löjligheter. Mervan Celik kommer med all säkerhet att försvinna. Wanderson do Carmo har det inte hörts något konkret om även om det inte är osannolikt, och måhända även bra för ekonomin, att han får ett eller ett par erbjudanden under vintern. Det är svårt att sia om det går att upprepa denna placering nästa år men som jag ser det är det viktigast att bygga vidare långsiktigt. Tappar vi Mervan och en eller två startspelare till så är det möjligt att vi tappar placeringar 2012 men förhoppningsvis skall inte degradering vara aktuellt. GAIS klubbledning, spelare och supportar kommer troligen inte att drabbas av någon hybris som kan hota den långsiktiga utvecklingen, även om ekonomin oroar mig en smula.

En fråga är om Dime eller Sillen skall vara förstaval nästa säsong. Jag avser att återkomma med svaret på denna fråga i veckan, så har vi i alla fall en sak klar inför nästa säsong.

GAIS 1 – 0 Syrianska FC

GAIS inleder piggt för att sedan tappa kommandot över matchen. I andra halvlek så tycks ett oavgjort resultat skrivet i de regntunga skyarna men ett märkligt mål ger GAIS i det stora hela rättvis seger i slutminuterna. Detta var GAIS första möte mot Syrianska FC (numera kanske Sveriges mest fantasilösa klubbnamn, gratis franchise-IFK!) och det är ju trevligt med plusstatistik på i alla fall något lag i allsvenskan.

1. D. Jankulovski;

2. R. Ekunde, 13. C. Angus, 15. F. Lundgren (89′ 5. J. Tamandi), 20. K. Gustafsson;

21. E. Bassombeng, 17. J. Mårtensson, 6. R. Ayarna (66′ 31. M. Gustafsson), 27. M. Celik;

25. W. do Carmo, 9. A. Santos (71′ 22. R. Omotoyossi)

Dagen till ära, då även vädret i Muppsala var dåligt, installerade jag mig på jobbet och såg matchen i min kontorsstol, sörplandes på Norrlands Guld 2,8 % som stått i kylskåpet sedan julfesten. GAIS börjar matchen friskt och kör närmast över Syrianska som kommit in i matchen helt fel. Likt vid flera andra tillfällen fortsätter GAIS med att, i alla fall initialt, försöka dominera matchen genom hög press. Syrianska verkade inte förberedda på detta och togs helt på sängen medan GAIS kom i anfallsvåg efter anfallsvåg. Tämligen omgående hade bortalaget de flesta av sina spelare i straffområdet och värjde sig genom att stoppa skott med kroppen. Wanderson do Carmo fick i stort sett fritt spelrum och på detta sätt kunde han servera övriga offensiva spelare med bollar och sätta Syrianska under konstant press.Däremot saknades de giftiga framspelen eller farliga skotten som GAIS behövde för att komma framåt mot mål. En Wanderson i god form, som under första matcherna i år, skulle på ett eller annat sätt avgjort denna match i första halvlek.

Alvaro Santos var inbakad i en köttmur hade svårt att hitta ytor och möjligheter. Motståndarna tyckt – medvetet eller ej – fokuserat på att ta bort förstaanfallaren ur matchen snarare än andraanfallaren/offensiva mittfältaren. Santos tycks försöka men har väldigt begränsade möjligheter att prestera. Detta fungerar endast genom att backa hem i eget straffområde och det är inte konstigt att de är väldigt uddlösa framåt. Peter Ijeh (som eventuellt kanske hade varit avstängd även i allsvenskan efter ett rött kort i svenska cupen spelade för att SvFF:s byråkrati kan välja när de skall utreda formaliteter – lite som Försäkringskassan) plockades bort av GAIS mittförsvar var helt osynlig matchen igenom. De farligheter som tillkom skede snarare genom att spelare på mittfältet kom lös vid de kontringar kom då och då. Inte så konstigt med tanke på att GAIS pressade fram mittfältet i försöken att knäcka den Syrianska försvarsmuren.

Framförallt Johan Mårtensson, som gjorde en utmärkt match och tycktes vara överallt, från innermittfältet fyllde ofta på och detta öppnade upp en del ytor. Reuben Ayarna hade svårare att komma till med sina kvalitéer – det fanns sällan möjligheter att slå djupledsbollar och Wanderson fick ta på sig den spelfördelande uppgiften – och fick i högre grad fokusera på att försöka täcka upp bakom GAIS offensivare kvintett. Yttrarna Mervan Celik och Eric Bassombeng fick ofta bra bollar men tycktes hämmade av att möta ett lag som backade hem så mycket. Det fanns få möjligheter att komma förbi med fart och det hela slutade ofta med ännu ett inkast eller att bollen gick tillbaka ner i linjen. Yttrarna gjorde flera positionsbyten inbördes men inte heller detta tycktes fungera. Istället så undrar om detta inte smalnade av spelet ytterligare, vilket gynnade det försvarande laget.

Hotet mot GAIS kom kanske framförallt från Sharbel Touma, som oftast anföll i vår vänsterkanal. Från detta fick de några hyfsade inlägg och några skott, det mesta bortsett från ett avslut i slutet på första (deras enda skott på mål) var från distans och tämligen lamt. I de får fall det behövdes presterade Dime Jankulovski som emellertid i många andra lägen såg lite ofokuserad ut och allt för ofta chansboxade ut bollar. De fick även några frisparkar på Kenneth Gustafssons kant, emellanåt orsakade av kapten Fredrik Lundgren, som kunde ha blivit farliga med tanke på Dimes det lite osäkra intryck. Som bekant brukar bollar från sidan vara lite av hans akilleshäl. Flera av frisparkarna var emellertid tämligen billiga, ivrigt framviftade av linjemannen på den sidan. Jag muttrade i halvtid kring om han skulle vara lika glad i att vifta med sin lilla flagga i halvtid. Det var han – linjemannens främsta uppgift är som bekant att markera offside… På högerkanten behövde man sällan oroa sig för där spelade Richard Ekunde. I nästa match slipper han spela högerback, då är han nämligen avstängd efter tre gula kort.

I andra hälften av första första och under stora delar av andra hade GAIS svårt att nå upp till prestationsnivån under de första tjugo minuterna. Spelarna spreds ut allt mer över planen och löpningarna utan boll blev färre och färre när GAIS spelare började spela var för sig i en trött andra halvlek. Syrianskas spelare protesterade inte över detta. De kunde under mindre press sänkta tempot, något som givetvis som alltid underlättades och understöddes av den svenska domarkåren, och förlita sig på individuella misstag eller något annat matchavgörande. Att Syrianska även de ”glömde” skruvdobbarna är snarare anledning att ge dem än fler frisparkar. 0-0 skulle i vilket fall som helst passa dem som hand i handske och i detta skede såg det också ut som det väntade resultatet. GAIS bästa chans är när Bassombeng går omkull i straffområdet. Inte skulle det varit straff, även om måhända gult kort för filmning kan varit lite väl hårt. Däremot får vi tydligen vänta på det där utjämnande av domslut som skall göra tillvaron på fotbollsplan så rättvis över en säsong.

Att så GAIS kan få 1-0 i 87:e minuten är på sätt och viss oväntat och slumpartad men samtidigt rättvist. En långspark långt nere i plan tas av Wanderson som sänder in den i straffområdet. Lundgren går som vanligt in i kampen om bollen med målvakten som blir lite störd (i straffområdet men utanför målområdet) och får inte riktigt tag i bollen. Denna far vidare till en omarkerad Calum Angus som med mer tur än skicklighet sänder bollen i en båge i mål. Wanderson höjde sin insats till godkänt genom sin målpass men slavar senare bort ett öppet läge när han istället försöker göra mål själv istället för att passa vidare bollen. När Syrianska försöker få in kvitteringen öppnar det istället bara upp ytor för GAIS som får anfalla med numerärt överläge. Segern känns aldrig hotad även om det förstås inte skadat med 2-0.