Månad: juli 2012

GAIS 2 – 3 Malmö FF

En fjäril gör ingen sommar och en bra halvlek gör ingen framgångsrik fotbollssäsong. Att GAIS, mot alla odds, kunde prestera en vettig insats och i halvtid faktiskt leda mot topplaget och tronpretendenten Malmö FF var med än vad jag hade hoppats på. Desto mer smärtsamt att då behöva se spelarna klanta bort sig på sedvanligt sätt direkt i början på den andra halvlek. Snart var ordningen återställd. En förlust som vissa förvisso torde som ett fall framåt eller vill ta med sig goda intentioner ifrån vill jag med detta inlägg vederlägga. Om något så etablerar detta enbart GAIS som ett lag av förlorare – eller loosers som det numera heter heter på internetsvenska.

Jag går inte igenom matchförloppet i någon kronologisk ordning då det faktiskt är allt för smärtsamt för mig att mäkta med. Vi skall endast konstatera att båda lagen hade 9/3 i avslut i halvtid. I jämförelse med föregående match var detta definitivt en uppryckning, då GAIS endast mäktade med 2/0 på hela matchen. Att det sedan urartade till 12/10 till gästerna mot 3/2 i andra halvlek är måhända inte att förvåna. Det är i vilket fall bättre än föregående bortamatch totalt sett men samtidigt säger det snarare att GAIS var under all kritik värdelösa i den matchen. Det avgörande är trots allt att MFF tilläts göra 2 mål i andra halvlek och vinna matchen.

Vad jag emellertid ställer mig undrande till är varför inte Linus Tornblad får spela varje match från start (och sedan får bli utbytt när han inte orkar mer). Det är ju inte bara det att han är snabb – vilket är en fördel när man möter ett lag som kommer att dominera, och det gäller ju alla GAIS motståndare – utan han har också tekniskt kunnande att föra med sig bollen i trängda lägen. Snabba, unga spelare finns det gott om. Att kunna komma fram med bollen i motståndarnas straffområde som han gjorde exempelvis i samband med det ledningsmålet är inte lika vanligt. Då jag förstår det som att Peter Ijeh får betalt för prestation (prestation skall här urtolkas i en vid bemärkelse; som styrelseproffs prestationer ungefär) så finns det ingen anledning att spela honom. Det är bättre att spara på pengarna. Har herr Ijeh inte lagt undan några kronor/dollar/pund på kontot under hans karriär så är det hans problem. Om han inte kan överleva på grundlönen får han la ta och skaffa sig ett annat jobb.

Det var den positiva biten. Den negativa biten är varför Wanderson do Carmo får ta hand om GAIS straffar. Jag kan aldrig påminna mig att han varit bra på straffar, även då han var en odiskutabel stjärnspelare. Nu var förvisso Wandersons insats acceptabel i övrigt, även om han i mitt tycke överglänses av en Romario. Medan han tidigare oftast varit känd för att dribbla runt med bollen till mittplan tills han tappade bort den lyckades han denna gång även få fram några väl genomförda djupledsbollar. Genom att han, till skillnad från dagens Wanderson, oftare får bollen rättvänd och det med Linus på plan åtminstone finns en spelare som kan hota lite grann på djupet, så är ju detta en fördel och som skapar möjligheter till avslut även med ett begränsat bollinnehav i övrigt.

I det stora hela var matchen emellertid föga annat än en besvikelse. Inte bara för att GAIS förlorade – som en looser-supporter 2012 så förväntar jag mig ju egentligen föga annat än förluster. Nej, det är än värre att laget går runt och ger mig hopp i en halvlek!

Annonser

Malmö FF 2 – 0 GAIS

Då jag följde matchen via radio kan jag endast lämna en känslomässig sammanfattning av matchen. Jag förväntar mig en utförligare rapport av andra, inte minst Peter som ser en av sina få matcher. Kanske behövs ett öga utifrån för att göra en mer rättvisande bedömning om exakt hur dåliga GAIS anno 2012 är (post-ed.: En riktig urusel match, tydligen. Se även kommentar till detta inlägg).

GAIS tycktes börja matchen på ett godkänt sätt. Att Linus Tornblad (på radion kallad Törnblad genom hela första halvlek) startade var något som Axén var nöd och tvungen att göra, då Ijeh var skadad, men verkade ändå vettigt. Killen är snabb och lyckades hota hemmalagets backlinje flera gånger under första halvtimmen. Under den perioden var matchen ännu öppen och MFF gick framåt med intentionen att sätta press på GAIS. Efter att vi därefter släppt in två mål behövde inte MFF chansa länge och löpytorna torde ha försvunnit. Efter en halvtimme blev det svårare och han tycks haft svårt att vinna några dueller, utan förlorade mot Daniel Andersson. Efter en halvtimme var nämligen matchen i stort sett över, i alla fall när det lag som ligger under heter GAIS och året är 2012. Vi har inte gjort mål sedan maj och det verkade inte aktuellt att vi skulle göra det denna gången heller.

När jag hörde på radioreferatet upprepades gång efter annat fraser likt ‘GAIS anfall stannade på en Malmöförsvarare och de kan nu ställa om’. För att göra mål måste laget komma till avslut och det verkade mycket, mycket svårt för GAIS att göra det under matchen. Nu i efterhand har jag gått in på svenska fotbollsförbundets hemsida för att undersöka. Det visar sig att GAIS har två avslut, inget på mål, under hela matchen. Tornblads avslut efter tre minuter innanför straffområdet är alltså det enda egentligt farliga som händer, då Jakob Olssons skott är långt utifrån. MFF har 16 avslut, av vilka fyra är på mål. Det senare är kanske inte så imponerande men jag gissar att detta beror på att även MFF:s anfall ofta stannade på försvarare. Skillnaden var att GAIS var så nedpressat att MFF fick tillbaka bollen och en ny chans, och sedan ännu än, innan GAIS kunde komma i närheten av något bollinnehav.

På sidan som räknas (om än inte lika mycket som förr) så kommer förstås ursäkterna att Malmö FF är en svår bortamatch och något som vi inte kan förväntas vinna. Förvisso är det så men nu har GAIS haft åtta svåra bortamatcher denna säsong och tagit tre poäng. Det är ingen idé att resonera så länge. GAIS har inget att förlora borta det måste spelas för att vinnas, då det belönar sig dåligt att försöka vinna en poäng i den situation som GAIS nu befinner sig och då måste man klara av mer än två avslut mot ett lag som går för att vinna.

Det enda GAIS uppenbarligen vann var läktarslaget. Nu kanske vi istället skall börja ägna oss åt att diskutera exakt hur dåligt GAIS anno 2013 kommer att vara.

Gefle IF 0 – 0 GAIS

I söndags passerade ännu en match förbi som en menlös revy i en säsong som gått från katastrof till långsam pyspunka mot den till synes säkrade degraderingen. Medan jag inte skrev någon matchrapport från AIK-matchen för att jag för arg och inte från ÖSK-matchen, då jag missade den, dröjde detta inlägget snarare på grund av en känsla av apati. Inlägget har legat halvfärdig med sin struktur utarbetad sedan måndagens förmiddag men vem bryr sig liksom?

Som förra året blev jag behändigt upphämtat i Uppsala av Kenny, som med totalt fyra medpassagerare rattade sin firmabil till metropolen Gävle. På vägen norrut fanns det en del god stämning i baksätet och det hela var en relativt trevlig utflykt så långt. Som bekant har jag redan gett upp säsongen så innan matchen så finns det egentligen inte så mycket att vara upprörd över. Vi kom också fram till arenan utan några problem.

Så här ser det ut när GAIS spelar FIFA 12.

Måstematchen, för de fånar som inte gett upp säsongen, var egentligen på många sätt till grönsvart favör till spelet. GAIS var egentligen det bättre laget, eller kanske inte laget. Det var nämligen tydligt att GAIS hade de bättre spelarna som i alla fall har lön nog att köpa och har möjligheten att spela tv-spelet FIFA 12 många, många timmar. GAIS spelare kunde nämligen göra flest överstegsfinter och andra tekniskt briljanta manövrar utan att tappa bollen mer än hälften av gångerna. Mervan Celik lyckades till och med få in några inlägg längst med marken från kortlinjen vid några tillfällen, synd att det inte fanns några spelare där (utom när det blev en hands-situation och ett mål dömdes bort). Gefle försökte istället med något sådant ocoolt som en enkel spelidé och att jobba för varandra. Nu var de i och för sig inte så bra på det heller.

Några korta spelarkommentarer: Henri Sillanpää var klart bäste spelare i GAIS och gjorde några demonräddningar som räddade en poäng till GAIS och medför att vi bara är två poäng efter Gefle i tabellen! Likaledes är Erik Johansson en back som verkligen har pondus och kvalitéer som man faktiskt inte är bortskämd med.  Andra delar av laget var inte lika roligt att observera, speciellt högerkanten med  Markus Gustafsson och Calum Angus var bitvis jobbig att titta på. Angus har en konstig förmåga att göra felbeslut och slå bort bollar till motspelare i farliga lägen och även Gustafsson fungerar ingen vidare på en kant, där han kommer fram och slå tidiga, precisa genomskärare rakt fram till rättvända försvarare i motståndarlaget. Reuben Ayarna ser mest lite stressar och stirrig ut jämte en habil Jeffrey Auybunn. Peter Ijeh är svår att bedöma då han ibland verkligen gör bra aktioner i uppbyggnadsarbetet men detta är mycket sällan. Det är lite svårt för min del att säga om detta beror på att de andra inte spelar till honom och utnyttjar hans kvalitéer på bästa sätt eller att han är så trött och gammal att han bara orkar vara på tårna två, tre gånger per halvlek. Sedan tror jag Wanderson do Carmo var på plan också men jag kommer inte riktigt ihåg.

I halvtid kom jag till slutsatsen att objektivt sett – i ett försök att se matchen som en opartisk åskådare utan tidigare erfarenhet av GAIS – borde GAIS kunna vinna matchen men subjektivt sett – med den kunskap jag har om GAIS säsong än så länge – så var förlusten given. Jag var närmare att få subjektivt än objektivt rätt. Precis som under de två senaste förlustmatcherna så gjorde GAIS sitt bästa för att ge bort matchen på tilläggstid men GIF var helt enkelt för dåliga för att vinna ens när segern gavs till den på ett silverfat. Andra halvlek präglades dessutom av spöregn och någon slags calypsodisco som jag först trodde var någon av kioskförsäljarnas blandband från något högstadiedisco. Efter att ha framfört mitt klagomål till alla vårans karriärsupporter tog han tag i ärendet men det visade sig att det var Friskis och Svettis som spelade hög musik någonstans nedåt backen. Jag skyllde på kioskpersonalen i onödan. Det kan inte har varit lätt att ha ett gympingpass i det väder som kom över oss under andra halvlek och det var inte så lätt att stå där heller, utan tak på temporärt permanenta träläktare. Som tur vad hade jag med mig ett paraply. Det är så det är med den moderna fotbollen – man får betala 150 spänn för temporära träläktare utan tak. Storbildskärmarna har även Gelfe IF slutat med, precis som Syrianska och Åtvidaberg. Bortsett från priset så känns den moderna fotbollen mycket som den gamla fotbollen, bortsett från att jag som supporter snarare än som räkfrossare på någon VIP-stol ses som ett problem genom att stå och klaga på den yppersta underhållningskvalité som jag får för mina pengar.

Efter att GAIS misslyckats med att förlora så var det bara det traditionsenliga avtackandet av spelarna kvar. Det hela var egentligen en tämligen tragisk affär, då det snarare var spelarna som tackade publiken. Det var lite samma sak i Södertälje men det hade nu skruvats upp ett varv. Om spelarna hade visat samma inställning på plan som när det går fram och skakar hand med supportrarna kanske det inte hade varit så nödvändigt. Med tanke på hur bra många av spelarna är på FIFA 12 så kommer la de flesta att välja att söka en annan arbetsgivare nästa år i vilket fall.

Hemresan präglades av uppgivenhet och två somnade under stora delar av resan genom ett emellanåt mycket regnigt Gästrikland och Uppland. Sedan dess har ÖSK fått sin andra seger i rad mot MFF och knappat in på avståndet upp till nästjumpon GAIS. MFF kommer knappast att låta de debaclet vara emotsagt och inte heller kan vi räkna med att GAIS kan skärpa sig som ÖSK. Således kommer MFF tvåla till oss två gånger till under de följande veckorna. Sedan kan vi la börja diskutera vilka spelare vi kanske kan bli av med för att sanera finanserna inför 2013.

Noll poäng

Samma ögonblick som GAIS släppte in 1-0 mot AIK borta på ett individuellt försvarsmisstag i sista ögonblicken av matchen marscherade jag med raska steg, för sista gången, ned för trapporna på Råsunda bortasektion och försvann in i tunnelbanornas mörka värld.

GAIS 2033

Sedan dess har jag levt som om jag genomfört en lyckad själv-lobotomering. Jag har knappt tänkt på GAIS. När jag har gjort det har det varit lite som när jag kommer att tänka på någon pinsamhet från mellan- eller högstadiet; ett kort ögonblick av en förnimmelse av en klump i magen tills det avfärdas som en infantil fantomsmärta från en tid som ej längre finns eller är relevant för mitt liv idag.

Så kom jag hem från semester igår och jag vet om vad som pågår. Jag kan därför, trots att jag inte riktigt vill gå in på text-tv sidan 380 och se den röda texten över Ekunde och sedan gå in på sidan om och om igen tills dess att resultatet blir det förväntade. ÖSK vinner sin första match för säsongen borta mot GAIS.

Det gör lite ont och smärtan sitter i längre än väntat och gnager på min inre frid. Under natten vaknar jag till och ligger och vrider mig ett tag. Tror först att det är beroende på den tillfälliga sommarvärmen som för en kort tid tycks ligga still över det platta Uppländska landskapet innan ett regn drar in kring småtimmarna men jag vet ändå att det handlar om något annat.

På söndag åker jag till Gefle och även om jag inte kommer att uppleva det utan smärta så tror jag nog ändå att jag kan distansera mig från det jag kommer att uppleva. En svag känsla av hopp som på något sätt fanns bak i mitt huvud under sommaren och gnagde är nu så pass borta att jag kan ta en match i taget. Resultatet är ändå klart och kan inte ändras, då jag inte tror på gudar och endast på den materiella verklighetens obönhörliga seger över människans förhoppningar. GAIS kommer att förlora i Gävle och det är inget jag kan göra något åt. Det gör lite ont för ett ögonblick och sedan går det över.