Månad: april 2015

Jönköpings Södra 1-0 GAIS

Efter en trevlig arbetsdag var det bara en GAIS-match som kunde förstöra måndagen. Laget levererade efter ännu en föga upphetsande insats mot en av Superettans alla topplag. Det såg trevligt ut där på Stadsparksvallen i Jönköping med sin låga långsidesläktare med tak och hyfsat med folk. En till synes idealisk fotbollsarena för en svensk småstad. Vad jag erfar så skall även denna snart förstöras med hjälp av skattemiljoner för att tillgodose svensk elitfotbolls hybriskrav.

Jag skall inte orda så mycket om matchens detaljer. GAIS har ett hyfsat försvarsspel som inte håller topplag i serien men torde vara gott nog för att klara en hyfsat placering. Mittbacksparet är rutinerat, även om deras karriärers zenit troligen har passerats, och vår målvakt är rätt bra. Det var trots allt några av Tommi Vahios fantomräddningar som höll kvar GAIS i denna match. På lite sikt är det emellertid inte hållbart att leva på en hyfsat försvarsspel när motståndarna får allt mer tid med bollen. Till slut faller försvarsspelet långsamt sönder, marginalerna blir mindre och mindre och paniklösningar staplar sig på varandra. Förr eller senare släpper man in ett mål.

Det snackas en del om demontränaren Per-Ola Ljung. Jag vet inte riktigt var jag skall ställa mig i denna fråga.  En vanlig uppfattning verkar vara att Peo vill att systemet skall överordnas spelaren. Istället för att förlita sig på den individuelle fotbollsspelarens egenskaper och färdigheter skall spelaren agera utifrån en förut given plan. Om så är fallet går det knappast att belasta spelarna för den bristande framgången. Utan då handlar det om att Peo inte är förmögen att implementera sitt system eller att systemet inte leder till framgång – i alla fall inte på kort sikt. Som det såg ut i går så var Jönköpings Södra lite bättre på att hantera sitt bollinnehav, lite bättre på att vinna andrabollarna. Utan en taktik som utnyttjar spelarnas förmågor på bästa sätt, alternativt motståndarnas svagheter, så vinner laget med lite bättre spelare.

Att han tycks föredra att vinna genom att släppa in en boll mindre än motståndarna snarare än genom att göra en mer tycks klart. Problemet är trots allt i första hand det obefintliga anfallsspelet och även med Peos grundinställning så måste man ju i alla fall göra ett mål för att vinna matcher. Uppspelen sker i första hand genom långbollar från mittbackarna, vilket knappast är deras styrka. Den förmodade anfallsstjärnan Patrik Ingelsten kommer knappast till sin rätt. Någon gång blev det lite djupledsterränglöpning (planen var delvis i dåligt skick och sandig) med boll men i övrigt inte mycket man såg av den forne allsvenske skytterkungen. Om nu detta är ett fel oss honom eller i systemet som han skall anpassas till är något som kan diskuteras. Jag undrar emellertid om det inte är det senare. Det fanns en antydan till att GAIS skulle försöka ta kommando i matchen strax efter en timmes spel och i samband med ett dubbelbyte. Bland annat noterade jag att Reuben Ayarna försökte söka sig ut till vänster för att faktiskt delta i uppspelsfasen, vilket annars mest gick över innermittfältarnas huvuden. Dessa försök blev dock endast en kort parentes i matchen och snart var det återigen hemmalaget som dikterade matchen. Några halvchanser i slutminuterna och tillika ännu ett rött kort, denna gång för Johan Lundgren, gjorde föga för att öka mina förhoppningar.

Prognos för slutplacering efter fyra omgångar: 13 (-2 från föregående omgång).

GAIS 1-1 Östersunds FK

Jag såg inte matchen. Var på styrelsemöte för min dotters förskola (jag vill i princip ha kommunal förskola men med det dysfunktionella NPM-styre som präglar förskoleverksamheten i Muppsala Kommun så känns det ärligt talat inte aktuellt). Eftersom styrelsen, likt undertecknad, består av självgod medelklass som måste upprätthålla i alla fall ett sken av verksamheter och aktiviteter från morgon till kväll alla dagar i veckan, är det svårt att finna tider som passar alla. I det läger upplevde jag att det inte gick att hänvisa till att man skulle se GAIS på televisionen. Man kan ju egentligen tycka att mina mänskliga rättigheter har kränkts, men det får man la inte säga i detta djävla landet!

Nåväl, nog var man en smula nöjd över ännu ett mål i fjärde tilläggsminuten. Det är inte något som GAIS varit känt för tidigare. Sedan förstod man av redogörelserna på .nu att det inte var något upplyftande att titta på, vilket gjorde min kväll något bättre i efterhand. Samtidigt var ju förväntningarna på matchen mot Östersunds FK avgrundsdjupt låga i förväg, så en poäng var kanske positivt i det hänseende.

Prognos för slutplacering efter tre omgångar: 11 (oförändrat från föregående omgång).

 

Degerfors IF 0-1 GAIS

IMG_0633

Klacken bakifrån

Gutt, Besser, GAIS. Något åt det håller står det på etiketten på den ölflaska som jag håller i händerna på party-bussen under hemresan från de Värmländska skogarna. Det är en slogan som vare sig passar särskilt bra på den österrikiska lagerölen eller GAIS. Däremot var båda bra nog givet omständigheterna.

Klockan elva skulle limousinebussen avgå från en parkeringsyta vid ett designerhotell vid Stockholms centralstation. Gaisare Stockholm, genom dess nye reseplanerare Oskar T. (du får höra av dig om du föredrar något öknamn, Oskar, men jag kommer inte på något just nu), arrangerat resa med buss. Den betecknades som limousinebuss, men ett bättre ord vore party-buss. För den hade inte så mycket med vare sig det franska grevskapet eller med lyx att göra. Bussen var en gammal SL-buss (eller motsvarande) där hälften av sätena tagits bort för att ge plats för madrasser på träpallar, en liten dansyta samt en bemannad bar. Allt pyntat med platsblommor och vimplar. Knappast så lyxigt men ett fordon som man kunde känna sig rätt bekväm i.

Jag visste inte ens att TT fortfarande fanns.

Jag visste inte ens att TT fortfarande fanns.

Antalet som reste till Degerfors var inte stort. Egentligen för litet för att bära dess kostnader, och sponsring från icke-resande hade tillskjutits för att överhuvudtaget göra den möjlig. Till detta tillkom ett par bortfall i sista sekund. Antalet slutade därför på 14 personer. Demografin bestod som brukligt mestadels av bleka cis-män på mellan 25-40 jordsnurr. Stämningen var emellertid god. En spellista hade fixat på någon digital mojäng som kallas för Spotify och som är det senaste bland dagens hippa ungdom/yngre medelklass. Smågräl och pikningar med glimten i ögat dröjde säker en hel halvtimme; för mycket Jönsson, ta bort all Håkan (vilket var Pumpens devis) och så vidare.

Något efter klockan två på eftermiddagen ankom GS party-buss till Karlskoga. Detta för att GK hade valt att placera sin uppladdning på Statt i denna ort vid sjön Möckelns norra del, snarare än i Degerfors vid dess södra. Motivet torde varit tillgången till en större lokal som kunde ta emot flera hundra gaisare på bortapremiär. Så långt var det rätt tänkt. Det var dock inte någon direkt imponerande upplevelse, utan en rätt sliten trist lokal med ett minst sagt begränsat utbud. Efter att ha suttit och sugit på bussens selektion av lageröl på flaska hade jag en viss önskan efter en rejäl fatöl. Denna förhoppning grusades emellertid snart. Stället höll sitt utbud på ett minimum, med ett par flasköl som gick från ljust till ljusare samt lasagne. Men vädret var i alla fall fint så man kunde hänga på gården som vi fick ensam tillgång till på slutet, tillsammans med några Kungsbackapojkar, bland Alex och Kalle känner jag sedan tidigare, som hade egen minibuss och selfiepinne.

IMG_0624

Pumpen har i alla fall förhoppningar om en bra match.

Så begav vi oss till Stora Valla, som ligger förhållandevis vackert vid ett skogsområde och ett vattendrag. Trots att man inte kan tro det ligger idrottsplatsen centralt i Degerfors, vilket kanske säger mer om orten än Stora Valla. Planen må vara klassisk men vad man ser är en tämligen ordinär idrottsplats i en svensk småstad, vilket jag nästan enbart ser som något positivt i sammanhanget. Något mer irriterande var den tid det tog att komma in på området. Som den nyttiga idiot jag är hade jag köpt och skrivit ut biljett i förväg, vilket varken gav mig några fördelar i kön eller ens ett lägre pris – snarare tvärtom. Visitationen var märkligt nitiskt, då folk även fick öppna och visa innehållet i sina snusdosor.

Två ordningsvakter tar sig ett snack med Cooper.

Två ordningsvakter tar sig ett snack med Cooper.

I samband med matchinledningen anordnade tifo-gruppen ett rök- och flaggtifo. Medan detta förmodligen var effektfullt – och jag skall verkligen poängtera att jag gillar flaggorna – så blev det snart en smula bökigt att se matchen från klacken. Jag rörde mig runt en smula och hamnade en bit in på första halvlek längst bort från ingången, snett bakom en hörnflagga, där det fanns en liten höjd där jag i ensam majestät (nåja), fick hyfsat översyn över den där fotbollen som emellanåt får en liten perifer roll i samband med bortapremiärer.

Något innan pausen så tänkte jag fixa mig käk (jag struntade i Karlskoga-lasagnen och hade inte ätit något sedan tiosnåret) och ställde mig i korvkön. Av någon märklig anledning hade de dock placerat ett skynke längst staketet som skiljde vår sektion från långsidan, vilket gjorde det omöjligt att stå i korvkön och samtidigt se matchen. En man i kön menade att det inte handlade om att försämra för oss utan för att vi skulle slippa se Degerforsklacken (vulkanerna, eller vad de nu kallas). Nu vet jag inte om jag tycker att de var så hemskt. Deras klack får väl ändå sägas vara rätt imponerande att tänka på ortens litenhet och publikens storlek i övrigt. Dessutom skrek de ”bara medelklass!” mot bortaföljet. Även om detta kanske inte är så träffande gentemot GAIS bortasupportrar i detta fall, så var det intressant att höra en klack som positionerade sig utifrån klasstillhörighet. Sedan kanske de har blivit lite förblindade av mediabilden att tro att alla som bor i Sveriges storstäder och dess omgivningar är medelklass. Som disputerad forskare och universitetslärare känner jag mig givetvis inte det minsta träffad.

Det är inte riktigt så att jag kan ge någon knivskarp analys av vad som pågick och jag vet inte heller om det är efterfrågat så här flera dagar i efterhand (det är nu torsdag). Däremot tycket jag att GAIS spelare stod upp bättre i denna match än i hemmapremiären. Det var emellertid först i andra halvlek som GAIS fick lite grepp om den och lyckades få till en del tryck på motståndarmålet. Sett till statistiken hade GAIS också ett övertag med fler avslut. Innan det avgörande målet så hade Degerfors en del skott strax utanför Vaihos vänstra stolpe och Adam hade ett skott i stolpen.

Kim Jong Il mitt uns!

Kim Jong Il mitt uns!

Efter att Krasniqi utvisats sådär fem minuter innan full tid väntade vi nog alla på resan hem. Det var då det hände. I vad som torde varit matchens sista sekunder (av någon anledning så stannade Stora Vallas digitala klocka på 90.00) fick Malkolm en frispark till höger. Hemmalagets målvakt missbedömer bollbanan och GAIS får en gratischans. Jag ser för mitt inre öga hur den nesligt studsar över ett öppet mål men det är inte det den gör. Den går faktiskt i  mål! Bryan Johansson närmast råkar få bollen i nät och snart har jag tagit mig metrarna från min utsiktsposition till räcket för måljubel. Sedan snabbt tillbaka till min plats för att se tio sekunder av fotboll innan jag är tillbaka vid räcket för segerfirandet. Försöker filma med mobilen men den får efter ett par sekunder problem och kraschar. Återhämtar sig inte riktigt på resten av dagen, men vad gör det?

Prognos för slutplacering efter två omgångar: 11 (+2 från föregående omgång).

GAIS 0-1 Varbergs BoIS

Så då var det igång igen – 30 omgångar av menlöshet och blandade känslor av hopplöshet och irritation. Med andra ord har GAIS fotbollssäsong startat. Av gammal vana och tradition kördes GAIS över på hemmaplan av Varbergs BoIS. Ett gästande lag som egentligen kör med samma taktik varje gång (kraftspel, en tung centrertank i mitten et cetera) och ändå lyckas ta GAIS på sängen. Hemmalagets respons bestod mestadels av plattityder – på plan under och av plan efter.

Under stora delar av matchen hade GAIS ingen synbar spelidé och spelet breddades allt för sällan. Taktiken tycktes gå ut på att sju-åtta grönsvarta spelare placerade sig på en liten yta kring och strax framom mittcirkeln för att sedan passa bollen till varandra, typ. När en boll faktiskt kom fram var spelarens första reaktion alltid att klacka upp bollen två-tre meter i luften, ibland för att ta emot den själv, ibland skulle det till synes föreställa en passning. Detta maximerade möjligheterna för motståndarna att jogga fram och störa lite lagom så att GAIS tappade bort bollen. Att GAIS sedan lyckades med detta under de sista 20-30 minuterna av matchen berodde näppeligen på så mycket annat än att BoIS accepterade det.

Även om jag svor en del över domarens blåsande och viftande så går det knappast säga annat än att Varberg var det bättre laget. Efter 18 minuter av inkastövningar var det hallänningarna som hade det första avslutet på mål. Målet kom åtta minuter senare. GAIS hade, vad jag kunde uppfatta, inte ett enda avslut under första halvlek. Det tog åtminstone en halvtimme innan jag överhuvudtaget blev lite upphetsad i positiv bemärkelse. Som vanligt gick det över väldigt fort. Lite distansskott och några halvdana avslut i samband med fasta situationer i slutet på andra halvlek gör knappast en vår eller sommar.

Jag har inga förväntningar inför säsongen. Knappt att jag hade några innan denna match. Nu är förväntningarna nere i botten. Prognos för slutplacering efter en omgång: 13 (-5 från försäsongsförväntningar).