Kalmar FF

Kalmar FF 2-2 GAIS

Återigen missade jag delar av matchen och tvingades lyssna på den första timmen via radio. Jag är egentligen positiv till fredagsmatcher som idé men i mitt tycke fungerar det inte som bra för mig som exilare (eller när det är bortamatch som nu). Det är liksom ingen som tar det riktigt på allvar att GAIS skall spela en match i Kalmar mitt i den där förbannade fredagsmyshetsen. Fast bäst av allt kanske vore om SEF/SvFF/Canal plus kunde ta och sansa ner sig lite och skapa ett spelschema som det på något sätt går att anpassa sitt liv efter även för oss som faktiskt måste göra och tänka på andra saker än GAIS dygnet runt – även om vi egentligen skulle vilja det…. OK, kanske inte just i nuläget med sju poäng efter sju omgångar.

Radiolyssnandet ger mig begränsade möjligheter att egentligen säga bu eller bä om GAIS och de individuella spelarna. Lokalradiofolket hade fullt drag med (tror jag) tre reportrar för att bevaka matchen. Verkade hyfsat pålästa trots allt, trots att kommentatorn kallade Reuben Ayarna för Anyara hela tiden… Till en början var det inte heller så hemskt att lyssna på radion då det trots allt lätt som ljuv musik i mina öron. GAIS spelade tydligen verkligt bra och 1-0 målet skapades genom vackert samspel mellan en allt piggare Wanderson do Carmo och Linus Tornblad. Sedan gick det åt helvete igen. Det verkar som att GAIS gick in med en kaxig attityd och självförtroende – radiofolket poängterade detta redan innan matchen. Sedan stötte GAIS på lite motstånd, släppte in ett mål och sedan var det självförtroendet som bortblåst – som en tonåring som skall agera tuff framför sina polare och sedan visar sig hamna i en situation som denne inte riktigt kan hantera.

Så när jag tillslut kunde se på matchen så låg vi under med 1-2 och kvittering såg ut att ligga långt borta. Vari GAIS problem kan ligga i har det ju spekulerats en del om, inte minst från min sida. Som jag såg sista delen av matchen nu så verkar det som att det finns något problem med GAIS försvarsspel som fungerar väldigt dåligt då det saknas riktigt självförtroende. Hög press kan vara bra men då det inte funkar och laget blir långt så är det inte så svårt för motståndarna anfalla genom snabba bollar in på offensiv innermitt. Vidare spelade de röda guldfåglarna med 4-1-4-1 och kunde samtidigt sätta rätt hård press på GAIS båda innermittfältare och samtidigt ha en elak jävel i reserv. En elak jävel som förstås som vanligt får våldföra sig på stackars lilla Wanderson (ja, nu såg jag ju inte matchen men jag behöver inte se matchen för att bestämma hur det såg ut). Det verkar inte funka för GAIS om man pressar innermittfältarna då ytterbackarna inte riktigt duger för att föra spelet framåt. GAIS verkar inte riktigt ha klarat av att komma framåt helt enkelt.

Sedan blev det ju trots allt en del lycka mot slutet när inbytte Jakob Olsson kunde trycka in 2-2 med kraft efter en nedtagning av Peter Ijeh. En poäng som betydde mycket enligt vissa, men samtidigt så räcker det ju inte. GAIS har bara förlorat två matcher, det har BK Häcken också gjort men de ligger tvåa i tabellen istället för ovanför kvalstrecket för att de vinner matcher också…

Kalmar FF 2 – 1 GAIS

Midsommarhelgen inramades av GAIS-matcher. Då jag inte hade tillgång till internet eller någon egentlig möjlighet att skriva under helgen kommer således matchreportagen på rad. Av olika anledningar (minnet sviker, inte lika roligt att skriva om en förlust) så blir den här även lite kortare.

32. H. Sillanpää;

5. J. Tamandi; 2. R. Ekunde, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;

21. E. Bassombeng (81′ 7. J. Lundén), 17. J. Mårtensson, 6. R. Ayarna, 27. M. Celik;

25. W. do Carmo (85′ 29. Romario) , R. 22. Omotoyossi (71′ 9. A. Santos)

Kalmar är ett lag som GAIS har haft svårt med under den pågående allsvenska sejouren och vilket också medfört en del jobbiga poängförluster. Jag tänker kanske framförallt på tappet i maj 2009 och vi har inte vunnit mot dem sedan 2006.

Inte heller denna match tycktes gå mot ett lyckligt slut då GAIS tidigt släppte in en boll i samband med en hörna. Bollen studsade runt som en gummiboll på spelarskallar i några omgångar innan någon back i hemmalaget fick lite fart på den och den åkte in i vårt mål. Henri Sillanpää stod som klistrad, möjligen skymd, och var inte i närheten av att ta den.

GAIS var tvunga att pressa på för att försöka ta kontroll över matchen utan att lyckas under första halvlek. Den höga och aggressiva press som GAIS försökte sig på fungerade sådär. Medan Rydström sparkade sönder Wanderson do Carmo så höll de två fast vårt innermittfält hyfsat och kunde vid omställningar ofta utnyttja kanterna. GAIS blev ofta både för långt och för smalt för enligt mitt tycke.

GAIS kvitteringsmål i andra var ett resultat av en bra spelöppnande crossboll från Johan Mårtensson som för en gång skulle överraskade KFF:s försvar och gav möjlighet för Mervan Celik att nicka in 1-1. Under en kort period fick GAIS en hel del energi och under denna korta period vågade även jag hoppa på ett ledningsmål. Till och Razak Omotoyossi tycktes för en kort tid få lite självförtroende när han dribblade sig fram i straffområdet men målet får vi vänta på. Efter detta ändrade matchen delvis karaktär. Inget lag var redo att blotta sig genom att gå fram med mer spelare än nödvändigt och spelet böljade fram mellan straffområdena likt vågor mot strandlinjen. Endast vid enstaka tillfällen lyckades någondera lag få in bollen i farliga lägen.

Långtsamt fick Kalmar FF lite mer kontroll över spelet och började skapa halvchanser. Vid en fast situation mot slutet av matchen, en frispark, så fick samme mittback i Kalmar återigen göra mål. Turligt kan tyckas men troligen rättvist. När GAIS måltjuvar har svårt och prestera och deras minste målgörare gör mål två gånger om så är seger inte att vänta. När GAIS sedan försökte vända matchen efter deras andra ledningsmål så gav de fler möjligheter för Sillanpää att briljera än Alvaro Santos att avsluta. Nej, jag är faktiskt inte bitter över denna förlust.

Kalmar FF 3 – 1 GAIS

Matchrapporten kommer snabbt denna gång. Jag har lite tid över, då brödet jag håller på att jäsa och ärligt talat så vill jag ha det överstökat. Inte värt att prokrastinera denna skit som jag kladdat ner på baksidan av en text med det upplyftande titlen Corporatist Environmentalism and Industrial Policy – The Swedish Pulp and Paper Industry and the 1969 Environment Protection Act. Det riktigt skrämmande att i ljuset av matchanteckningarna på baksidan, så framstår det närmast som intressant och roligt.

Innan match blir Axén intervjuad och beter så där lagom stressat och otrevligt. Försöker lassa över allt på de så kallade experterna som tippat att GAIS skall komma ut och det inte är någon press på laget och så vidare. Genom att poängtera att de/han inte är stressade förstärks bara just det intrycket för mig som tittare.

1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén, 2. R. Ekunde, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
17. J. Mårtensson, 23. E. Hédinsson;
11. T. Lycén (76´10. J. Florén), 29. Romarinho (71´18. A. Khalili), 27. M. Celik;
22. B. Andersson (71´21. J. Johansson)

Uppfattade inte direkt laguppställningen innan match som något direkt hoppingivande. Romarinho har inte lyckats visa mycket på alla de chanser som han fått och är en lyxlirare som näppeligen är lämplig för matcher då GAIS behöver jobba hårt för poäng (jag hoppas du stannade på bussen, Memma!). Vidare är han inte någon spelare som slår de smarta djupledsbollarna. I och med såväl Wandersons som Ayarnas frånvaro finns det inte mycket av kreatörer på mittfältet.

Björn Andersson får starta på topp igen och även om jag kan se viss potential i att ha en tung target framåt, som förhoppningsvis kan få igång ett fungerande samarbete med någon eller några av de offensivare mittfältarna så innebär det även en försvagning bakåt. Richard Ekunde och Fredrik Lundgren har sällan fungerat väl ihop. Hade det inte varit bättre att lyfta upp Lundgren på mittfältet?

Jag ser alltså mycket negativt på matchen redan från början när jag häller upp min folköl. Begrundar det vettiga att dricka alkohol i samband med sorgestunder som en GAIS-match anno 2010. Är detta måhända tecken på ett osunt förhållande till berusningsdrycker? ”Dricks av livsnjutare” står det på burken – jo, tjena!

Det tar inte så lång tid innan planerna går ur stå. I sjätte minuten rycker en Kalmarspelare förbi Eyjólfur Hédinsson till vänster och slår ett inlägg som nickas in till 1-0. GAIS-spelarna verkar mest stirra på bollen och det är nog kapten Lundgren som får ta på sig det största ansvaret. Det första av Lundgrens försvarsmisstag och även just nämnde Eyo lyckades med att slå bort mången boll till närmsta motståndare under matchens gång.

Vid denna tidpunkt kommer jag osökt att tänka på någon av Douglas Adams Liftarens guide till Galaxen-böcker som innehåller en blåvals inre monolog när denne faller ner från himlen mot en säker död. Jag väcks emellertid ur denna dvala genom att en bekant ramsa börjar eka över det som vanligt blåsa Fredrikskans; GGG, AAA, III, SSS – hata GAIS! Detta håller på i några minuter och återkommer gång och gång under matchen. Kan inte säga att det är besvarat från min sida, har väldigt svårt att alstra upp några känslor för KFF överhuvudtaget och jag förstår faktiskt inte riktigt hur man kan ta sig ton när man snart skall sitta på Guldfågeln Arena.

Nä, hög tid för matchens gåta: Vad är det som dribblar och springer men aldrig kommer till mål?

När man har kommit sådär halvvägs in i första halvlek så redogör kommentatorn för bollinnehavet som är 68 procent till hemmalagets favör. Hela spektaklet har helt enkelt många likheter med måndagens match mot de där andra laget i Göteborg. När GAIS skall få bollen så skall det spelas tiki-taka med träbenen. En av få som inte har träben – Asperger-Romarinho – upprätthåller samtidigt en central roll där han för det mesta joggar runt i sin egna lilla värld.

GAIS anfallsspel, när ett sådant förekommer, sker oftast genom långa bollar ut till Tommy Lycén som breddar brett och högt ute till höger. Det enda som vinns genom detta är att vi får några hörnor och frisparkar som Kenneth Gustafsson tyvärr tafflar bort. Tyvärr, säger jag, då jag är förhållandevis positivt till Kenneth i övrigt. Hans insatser vid fasta situationer lämnar emellertid en hel del övrigt att önska. Efter en tid ersätts han vid fasta situationer av Romarinho, som faktiskt är en förbättring.

En brist med att slå upp bollarna mot Lycén är att Björn Andersson blir i det närmaste helt överflödig i anfallsspelet. Att använda sig av honom däruppe kräver att man i första hand använder honom för det han klarar av; som en target med begränsad förmåga. Som spelet artar sig blir han i det närmast osynlig och dyker bara upp då och då för att illustrera hur begränsad hans bollteknik är.

Efter ungefär en halvtimma börjar hemmaspelarna tänka på halvtidsvilan coh GAIS får ihop en del halvchanser som givetvis i de flesta fall rinner ut till intet innan det hinner bli riktigt spännande. Som fotbollsmatch är den objektivt sett ingen vidare och jag kan tänka mig att de flesta neutrala åskådare (om det nu finns några sådana) är rätt glada när första halvlek är över. GAIS har givetvis noll avslut på mål och inte så värst mycket pekar på att GAIS skall kunna vända detta.

Det är emellertid inte kapten Lundgrens uppfattning när han blir intervjuad direkt efter att domaren blåst av. Uppenbart irriterad över att kommentatorn tråkar honom för hans roll idet insläppa målet bemöter han frågorna med en tokoptimism som jag har svårt att uppfatta som något annat än ironi snarare än självbedrägeri: – Vi har tagit över händelserna helt, kvitteringen hänger i luften. Vi har haft riktigt många farliga målchanser. En replik som lite senare följs av – sedan börjar jakten på vinstmålet! (neggaren Evelina skrev ner citaten, själv var jag för uppgiven för att lägga orden på minnet) En möjligt tolkning av detta är givetvis också att det är dold kritik av Axén och eventuellt också övriga spelare och ledare.

Direkt vid avspark skapar GAIS en nästanchans när Romarinho dribblar fram och passar Mervan Celik, som var tämligen osynlig i första halvlek då allt gick fram på högerkanten. Detta följs emellertid direkt av en handfull halvchanser mot GAIS-målet och matchens ordning är återställd. Endast Dime Jankulovski håller en viss spänning vid liv (spänning för Kalmar-anhängarna alltså) genom ett par jätteräddningar.

Att Dime gör bra insatser är av mindre betydelse i längden, då de flesta spelare mest halkar runt och tänker att deras agenter gör jobbet. Jobbet att skaffa dem nya kontrakt när GAIS ramlat ner i Superettan. Den professionella fotbollens logik är ju nämligen den att vid en degradering är det nästan ingen spelare som känns vid att de kan haft något med saken att göra (jämför här med Kalmar FF-bekantingen Kasse-Lasse Johansson).

Efter sextiofem minuter får man reda på att AIK tagit ledning mot BK Häcken och går upp på samma poäng som GAIS och några minuter senare så skjuter Kalmar FF in 2-0. Direkt i samband med omstart byts Andersson och Romarinho in för Aram Khalili och Joel Johansson och om detta skulle ha någon effekt är det i vilket fall för sent i detta läge.

Det hinner bli 3-0 innan Mervan Celik skjuter in 3-1 med matchens sista spark. Ett rätt snyggt mål men i det skedet har nog alla gett upp och Kalmar FF-spelarna har nästan börjat lunka ut till omklädningsrummet (de verkar ha mysigt där).

Den bittra sanningen är den att GAIS inte har i allsvenskan att göra. Nästa match är HBK borta och jag vet ärligt talat inte om jag kommer orka skriva en matchrapport om den. I alla fall inte om det inte blir fråga om en hejdundrande vinst. Bara det att jag betalar för att se GAIS spela torde vara jämförbart med att betala inträde för att sitta av 90 minuter i Abu Ghraib-fängelset. Att sedan dessutom skriva hem om det är väl lite väl magstarkt. Måhända om jag sänder rapporten direkt till Amnesty…

GAIS 2 – 2 Kalmar FF

Inför matchen relaterade jag den till två matcher från förra säsongen. Dels bortamatchen mot DIF och dels hemmamatchen mot KFF. I det förra fallet var det frågan om ett före detta storlag i en djup svacka och nedgång som genom att GAIS gav bort tre poäng fick den livlina som i slutändan räddade dem från en degradering de förtjänat. I det andra fallet var det en av de hemskaste poängförluster jag varit med om när GAIS tappade 2-0 till 2-2 på övertid.

1. D. Jankulovski;
28. J. Rundqvist, 4. H. Jónasson, 22. B. Andersson, 2. R. Ekunde;
11. T. Lycén (59´27. M. Celik), 17. J. Mårtensson (82´19. K. Pattersson), 23. E. Hédinsson,
18. A. Kahili (72´29. Romario)

De första tio minuterna av matchen fick jag inte se (däremot hann jag se lite på frågesportsprogrammet ”Vem vet mest?” där en av mina (fd?) läsare gick till final. Alltid Spitzekvalität på mina läsare som sagt). Hade beställd matchen av comhem men det visade att de tydligen tyckte jag skulle se Brommapojkarna mot Gefle istället. Efter ha resonerat med en kille på supporten i nästan en kvart fick jag emellertid in rätt match. De första jag får se är hur Kalmar nästan får straff. Ja, hade det varit Martin Ingvarsson som dömt matchen hade säkert varit staff, kanske till och med två.

GAIS kommer undan detta grymma öde men istället får jag lida igenom ett vedervärdigt spel som är en skam för allsvenskan. Grönsvart var det sämre laget men KFF var inte mycket bättre. Att det sedan är GAIS som tar ledningen är något minst sagt förvånande, speciellt med tanke på hur målet gick till. Tommy Lycén vinner boll högt upp på sin kant till höger, driver fram och slår ett inlägg mot straffområdet. Därinne befinner sig två backar runt en Aram Khalili, som tydligen lånats in för att göra precis det som Björn Andersson gjorde i rollen som anfallare. Maken till orörlig och osynlig anfallare får man leta efter. Kalmar FF har allt under kontroll och deras målvakt, Wastå, skall bara plocka ner bollen när han på ett närmast obeskrivligt sätt slänger in den i eget mål. Endast en kvart in i matchen har GAIS tagit ledningen på ett minst sagt orättvist och oförtjänt sätt.

Detta mål lyckas tyvärr inte lyfta GAIS utan KFF tar över än mer. Speciellt problematiskt blir det för den till förstauppställningen för första gången inkallade högerbacken Johan Rundqvist. Flera gånger gör denna felbeslut och springer iväg för att ge understöd med följden av att hans kant blir fri. Bättre att falla och lämna ytor på kanten framför sig än bakom sig som ytterback. Det hela blir inte bättre av att Kalmar överbelastar den sidan för att utnyttja hans orutin. Det är på just ett sådant läge som Kalmar kan spela ut till en spelare som sedan slår ett inlägg rakt framför mål som avslutas av en djupledslöpare och ger 1-1 i slutet av första halvlek.

Lycén var, som antytt ovan, bra framåt i matchen och vann också en del bollar med hög press men nog hade det inte skadat om han också försökt understödja och hjälpa debutanten lite mer. Detta problem upprepade sig i andra halvlek när Mervan Celik kom in. GAIS hade inte samma problem på sin andra kant. Richard Ekunde har varit en nödlösning som ytterback så många gånger nu att det nästan blivit hans ordinarie position. Tyvärr leder hans träben till att skapa nästan lika mycket oreda och problem som de faror han så elegant undanröjer.

I paus kan två skandaler konstateras. Först och främst gräsmattans skick. Nog för att det inte är något som gynnar någon av laget men det uppmuntrar inte till något bländande spel att ha en så dåligt skött plan i allsvenskan. Då det är osannolikt att det tjuvåkts med monstertruckar på nya gamla ullevi får man undra om det är gnagare av något slag som gjort denna gräsmatta till sitt hem (säkert fridlysta dessutom). Detta är givetvis ett resultat av att arenans ägare inte anser att en för hyresgästernas behov anpassad gräsmatta är något som ingår i hyresavtalet utan vill ha två miljoner extra för detta. Inte helt oväntat aviserar Axén mer cynisk fotboll i andra halvlek, då planen inte går att spela på på det sätt som GAIS vill spela fotboll (man undrar varför IFK klagar också).

Den andra skandalen kommer ut kommentatorn Lasse Granqvist mun när han direkt efter paus påpekar att det är omöjligt att köpa sig en dricka i paus på nya gamla ullevi och att servicen är under all kritik. Endast en kassa var öppen och han hann inte fram innan han var tvungen att återvända till sin plats på läktaren. Nu torde detta, för en gångs skull, inte vara GAIS fel utan är återigen något som hänger på Higab. GAIS tappar inga pengar på att alla inte hinner köpa något i paus. Det skadar emellertid GAIS och andra klubbar på arenan att servicen inte fungerar. Som ståplatspublik så är man van att bli behandlad som andra klassens kunder men kommentatorerna sitter på västra läktaren (såg det ut som), sidan för de barnfamiljer som GAIS säger är en viktig målgrupp. Att betala höga biljettpriser och sedan inte kunna köpa godis, korv och läsk är knappast något som bidrar till att göra en match på gamla Ullevi till ett prisvärt och problemfritt familjenöje. Men det är klart, bättre att strunta att ta tag i sådana problem och istället skylla dåliga publiksiffror helt på huliganer och andra faktorer som klubbar och arenabolag inte är skyldiga till.

Under andra halvlek blir GAIS faktiskt lite bättre. Eller bättre och bättre, det är knappast rätt ord. Mindre urusla kan vi kanske säga. Det hela verkar emellertid gå åt helvete när Dime Jankulovski orsakar en straff. En spelare kommer inlöpande i straffområdet och försöker komma runt en utrusande Dime som slänger sig på spelare istället för boll som redan är påväg att förlöpa över kortlinjen. Den före detta rosa pantern försöker förklara sig med att bollen just var påväg bort som en dåligt ursäkt för att han fällde spelaren istället. Straff är närmast i mildaste laget och kunde lika väl blivit en frilägesutvisning, i alla fall om Martin Ingvarsson dömt matchen. Turligt nog räddar Dime straffen som ärligt talat inte var så värst bra, nästan rakt på mål och Dime som slänger sig åt rätt håll.

Istället följer strax ett mål åt andra håller och istället tar GAIS oväntat ledning med 2-1. Givetvis är det den underbare och utmärkte Wanderson do Carmo (han är allt för bra för detta dåliga lag i denna urusla liga) som får bollen strax till vänster om straffområdets främre hörn, två grönsvarta spelare springer på djupet och ger ytor till Wander som drar bollen längst med straffområdeslinjen tills han får ett läge och skjuter i mål

Efter denna nesliga vändning från ett Kalmarperspektiv tar GAIS för en tid över matchen och får en del chanser att avgöra. Dessa chanser tas emellertid inte och istället blir det som vanligt 2-2 på tillägg när en kalmarit slår in en retur på nära håll.

För att återkoppla till detta inläggs första stycke blev det mer analogt med den senare matchen. Bittert men i sammanhanget kanske något vi skall vara glada över.

Bostadsområden, O’Learys och skit

Första GAIS-matchen i exil. Lite orolig för chanserna att se matchen i en så pass liten provinsstad som Uppsala – som dessutom saknar en genuin arbetarklass – gick jag in på den rätt trista geniuna sportbaren O’Learys (startad i Göteborg av en svensk gift med en nordamerikan) och hörde mig för på fredagen. Jo faktiskt, någon hade redan bokat in den matchen, tydligen något som chockade personalen.

Nu har jag i och för sig inte någon direkt positiv bild av kedjan O’Learys. När jag bodde i Umeå några år välkomnade vi nyheten om att kedjan skulle komma till stad. Umeå, likt Uppsala, en provinsstad beroende av ett universitet saknade ett sådant utbud. När stället väl öppnade var den en besvikelse. Inte nog med att det var dyrt, det var helt värdelöst om man var intresserad av sport. Svenskar i gemen är ju inte egentligen intresserade av fotboll. Så haket hade egentligen två marknader. Först att sälja familjemiddagar till mediokra barnfamiljer på dagen. På kvällen var det ett ställe för ortens banala ungdomar som var för unga för att komma in på de mer etablerade ställerna med stadens begränsade utbud.

Kort sagt var marknadsidén att använda sport som en slags tapet. Ett koncept som verkligen spridit sig sedan dess. Antalet sportbarer har ökat exponentionellt landet runt, men det är sällan särskilt intresserade av att anpassa lokalen efter de som faktiskt tittar på matchen och inte bara kikar upp och tjoar när Zlatan gör mål. Det är lätt att säga att O’Learys är skit men verkligheten är nog så att det inte finns underlag för riktiga sportbarer i provinsstäder som Uppsala och Umeå. Hoppas dock få testa den på riktigt någon gång innan säsongen är över.

Men nu verkade det ju lovande. Nu är givetvis problemet att jag i och med flytten till Uppsala bor i ett bostadsområde istället för en stadsdel. Detta innebär att det inte finns något i det direkta närområdet och det tar ett litet tag att cykla in till stan. Lite nervöst som vanligt börjar jag trampa ner för backen men försöker att inte komma för tidigt. Väl framme visar det sig givetvis att en box gått sönder och de kan inte visa matchen. 15 minuter till matchstart och jag måste nu snabbt skynda mig tillbaka hem.

Min plan B är jagg köpa matchen på csports och se den via nätet. Min dator är gammal och lite seg men nätuppkopplingen är utmärkt. Tiden är dock knapp och det är bara någon minut tills matchen startar när jag kommer in på mitt rum. Registerar mig och försöker köpa matchen. Programmet gör någon test och säger att jag måste ha en firefox-insticksmodul för windows mediaplayer för att se matchen. Laddar snabbt ner insticksmodulen och försöker installera. Snart får jag meddelandet att jag behöver Windows XP servicepack 2, vilket jag givetvis inte har på denna dator som legat och vilat några år.

Tänker att jag skall vara smart och köra med Explorer istället. Då ingen vettig människa använt Explorer på år och dar så visar det sig givetvis att versionen är gammal och csports vill att jag skall uppdatera. Laddar ner Explorer v.8 men när jag skall installera kommer det något märkligt felmeddelande. Fan, jag försöker köra med en gammal version tänker jag. Csports kommer tillbaka till den test av bredbandet där det efterfrågades en insticksmodul. Med Explorer verkar dock allt låsa sig.

Ger upp och går in på SR:s webradio bara för att se att GAIS släppt in ett mål efter 32 sekunder på SR:s hemsida. Men när radion kommer igång gör GAIS mål på straff. Jag har inte riktigt gett upp oron för att GAIS kan hamn på kvalplats. 2-2 får la ses som ett ok resultat. Att lyssna på SR:s lokala webradio är dock verkligen ett helvete. Jag måste lösa detta på ett bättre sätt i fortsättningen. Tur att det bara är tre omgångar kvar så att jag får några månader på mig att komma på en mer hållbar lösning.

Enligt radion har Kenneth och Ayarna varit bra, men om det är sant vet jag ju inte. Livet i exil är som sagt ett helvete. Kanske lika väl att säga upp sig, flytta hem till Hisingen och leva på bidrag. Om jag börjar bränna lite bilar kanske jag får ut lite extra.

GAIS 2 – 2 Kalmar FF

Upplägget inför söndagens match var inte direkt idealiska. Efter att ha varit borta på megaloppisen i Majorna och så när dödats av min bättre hälft (för mig än cykelfärd på sju kilometer något helt naturligt, för min bättre hälft som aldrig cyklar var det tydligen rena Golgatavandringen) kunde jag i vilket fall inte låta bli att glida iväg till GP för en öl innan match. Därinne var det som en likvaka. Folk drock runt med tom blick och stirrade lite trött på Millwall – Scunthorpe. När jag cyklat hemifrån hade Millwall lyckas vända 0-1 till 2-1 men under andra halvlek släppte de in två mål och missade avancemang upp till Englands andraliga. På många sätt gav detta en föraning om vad som komma skulle.

Ja, att det hela var som en likvaka var kanske bara att vänta. Efter en derbyförlust bara några dagar tidigare hade folk förstås svårt att ladda om inför ännu en väntat förlustmatch mot svenska mästarna från Kalmar. När GK:s ledning tyckte det var hög tid att gå stängde Dj:n av musiken och sedan traskade de iväg. Jag stod kvar och suckade ett tag med en öl i handen och diskuterade laguppställningen med en lokreperatör.

Lag [4-2-3-1]:
1. D. Jankulovski;
19. M. Dahlgren, 2. R. Ekunde, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
6. R. Ayarna, 8. R. Spong;
21. M. Lindström, 17. J. Mårtensson, 25. W do Carmo;
18. P. Ericsson

Ja, just det – laguppställningen. Reuben Ayarna, mittfältaren som värvades från Boston College (inte Harvard, inte MIT), har under sin tid i GAIS varit något av en spökspelare som då och då hoppat in och gjort lovande insatser men sällan startat. Nu skulle han alltså in i laget. Jag har haft vissa förhoppningar om honom som en frälsare genom att han så ofta vissat en bra blick för spelet och presterat bra crossbollar. Nu får han alltså komma in i en delvis omformad förstaelva.

På det berömda papperet har Ayarna tagit Lycéns plats till vänster på mittfältet. Det står i alla fall för undertecknad snart rätt klart att Ayarna tagit en mer densiv position på innermittfältet. Istället är det Wanderson do Carmo som tar plats till vänster. Genom att mittfältet nu består av Johan Mårtensson, Richard Spong och Ayarna finns det inte längre en given tia övergår formeringen från 4-2-3-1 snarare till 4-5-1 med offensiva yttrar, vad som med en offensiv inställning kan skrivas som 4-3-3.

Formationen 4-5-1 är väl lämpad för att bevara en ledning eller grisa sig till en poäng genom att mittfältet blir väldigt tätt. Det är också något som tycks lyckas under en stor del av matchen. Det hela gynnas av att Ayarna visar sig vara bra på att läsa spelet och oftast står rätt på mittfältet för att stoppa uppspel och nicka undan. På så sätt är det inte ett problem att låta det bökande vildsvinet Spong springa runt huvudlöst och tackla och sparka på allt som rör sig.

Även om GAIS offensiv aldrig riktigt lyfter så är Kalmar FF:s chanser väldigt få. Det mest är dåliga distansskott. När jag nu i skrivande stund går in och kollar på statistiken och skottkartor så har smålänningarna endast fått två skott registerade under den första halvleken. Vi slipper i relativt hög usträckning tidigare matchers allt för lågt liggande försvar. Defensivt är upplägget mycket lyckat och med tanke på tidigare resultat och motståndent är det fullt förståerligt att Alexander Axén går på denna linje.

Wanderson på kanten är en fråga som debatterats livligt. Han har bedömts som för långsam för en kantposition och att hans tekniska kvalitéer med boll kommer mer till sin rätt centralt. När Wanderson började i GAIS fick han ofta spela till vänster men blev en stjärna först när han fick flytta in mer centralt. Nu tycks dock motståndarna vara medvetna om detta och ger honom väldigt lite yta. Inte för att Wanderson behöver så mycket yta, men i alla fall. Från en vänsterposition kan han söka sig in med boll och söka lägen eller sticka in bollar till övriga spelare. Ett problem med det senare är dock att spelarna att passa står fel, är frånvarande, står still eller så är Wandersons passningar allt för lösa. Pär Ericsson kämpar på bra i boxen och har i mångt och mycket ett otacksamt jobb när kalmariterna flera gånger hänger på honom i klasar. Under dessa omständigheter är det bättre att Wanderson gör jobbet själv och det är också i mångt och mycket det han gör – resultatet blir två klassmål där det andra är helt och hållet en egen konstruktion från början till slut. Ett fint avslut av en spelare som det är mycket möjligt spelade sin sista hemmamatch för GAIS. När han är borta är GAIS chanser att hålla sig kvar troligen mycket skrala.

Vet inte ens om jag vill skriva om slutet av matchen. Den duktiga Richard Ekunde blir skadad och byts ut mot Andreas Tobiasson. Då vi försvar en ledning och vi därmed kan förvänta oss fler långa chansbollar in i straffområdet känns det inte allt för illa att få in en nickspecialist i backlinjen. Både Kenneth Gustafsson och Mikael Dahlgren har jobbat på rätt bra ute på sina kanter och mittfältet är som sagt kompakt. Bara att stänga av matchen och spela av tiden. Detta förstår också Alexander Axén som byter in Björn Andersson och Eyjolfur Hedinsson, två pigga spelare som torde orka med att löpa sönder de sista tio minuterna. Istället släpper vi in två mål under matchens sista minuter. Det är fullständig katastrof. Efter att ha gått till matchen och återigen förväntat sig 0-3 så går man därifrån och känner sig besluten på tre poäng. Med tre poäng i denna match hade GAIS åter fått ett litet andrum och kunnat åka ner till Malmö FF med en viss säkerhet i att en förslust inte är så hemskt. Nu är det istället så att GAIS behöver alla poäng de kan få, med tanke på det psyke som tycks finnas i ett lag som inte ens klarar av att försvara en tvåmålsledning på hemmaplan kan vi la återigen förvänta oss ett pinsamt nederlag när nervösa spelare ramlar runt och panikrensar på inköpta skånepågar och en Wilton som bombar från långt håll.

Domaren är som vanligt ett kapitel för sig. Publiken på Preppens (och även L3 kan jag tänka mig) var emellanåt i fullständigt i upplösning av domarens beslut. Jag lyckades i mångt och mycket hålla god min – man är la ändå härdad – i första halvlek men i andra brast det även för mig. Jag tror inte att domaren var partisk, problemet var mer fundamentalt än så. I första halvlek tillätt domare Håkan Jonasson väldigt mycket på plan. Detta drabbade givetvis i första hand GAIS, som trots ett lite halvknackigt spel, ändå var det mer spelförande laget. I paus satt la domartrion och käkade banan och kom överens om att de varit för snälla i första halvlek. Så när andra halvlek kommit igång så ändrar domaren sin bedömningsnivå och då GAIS tagit ledningen och släpper över taktpinnen till ett jagande Kalmar får då GAIS återigen domaren emot sig genom att han plötsligt börjar blåsa kalmarfrisparkar som någon slags Colombiansk VM-domare.

Efter matchen kände jag mig lite som youtube-legenden Sparven – förbannad skit!

Kalmar FF 4 – 0 GAIS

Premiären mot Elfsborg var uppmuntrande; bortamatchen mot Trelleborg en kalldusch; hemmasegern över Hammarby gav hopp om storhet och ett ljus i mörket; andra halvlek i matchen mot Kalmar var en snyting rakt i ansiktet. Hur länge skall jag behöva stå ut med detta bipolära liv där jag slängs mellan hopp och förtvivlan? Vad innebär dessa tvära känslomässiga kast för mig och andras mentala och fysiska hälsa? Det är hög tid att någon beräknar de samhällsekonomiska kostnaderna för de lidande som GAIS supportar utsätts för.

Nog om närmast pubertal självömkan och över till matchen. När jag kommit på plats med en Guinness och laguppställningen presenterades på den gryniga storbildsskärmen trodde jag att en av bolagets medarbetare som hade hand om det grafiska upplägget fått ett epileptisk anfall, eller att de ringt till gepe för att få reda på hur GAIS spelar. Laguppställningen var oväntat – i alla fall för mig – med ett helt omkomponerat offensivt mittfält.

Lag: [4-2-3-1] D. Jankulovski; K. Gustafsson, B. Andersson, A. Tobiasson, D. Durmaz; F. Lundgren, P. Ikpe Ekong; L. Patjadzjan, J. Gudmundsson, B. Friberg da Cruz: D. Morais Reis.

På förhand hade jag skrivit upp denna match som en troligt förlust men efter det goda spelet mot Hammarby hade jag i alla fall förhoppningar om en hedervärd förlust. Så såg det också länge ut att kunna bli. Ja, till och med bättre än så. GAIS matchade nämligen motståndarna i nästan hela första halvlek. David Durmaz som spelade säsongens första match lyckades i första halvlek för det mesta kontrollera den farliga och snabbe Cesar Santin, som spelade på hans kant. Båda lagen hade en del farliga anfall. GAIS anfall rann oftast ut i sanden genom att de grönsvarta spelarna själva gjorde det för svårt för sig. Daniel Morais Reis är duktig när han lyckas ta med sig bollen och kommer rättvänd mot mål, men väger allt för lätt och lyckas inte få ut så mycket av sitt spel som ensam anfallare. Dessutom hoppades nog de flesta med mig att han skulle kunna börja uppvisa något som liknar målsinne. Bobbie Friberg José de la Cruz lyckades inte så värst bra när han testades på vänsterkanten och det var därför ett intressant försök att istället lyfta över den till synes givna Levon Patjadzjan på vänsterkanten. Det fungerade rätt bra i första halvlek. Armeniens Garrincha verkade inte bry sig nämnvärt om att trixa bort motspelare på andra långsidan och jag hoppades lite att hans målkåthet kunde komma mer till sin rätt om han fick bättre lägen med högerdojjan. På andra änden av Fredriksskans lyckades GAIS-försvaret, om än emellanåt lite väl senkommet, freda det egna straffområdet när Kalmar-spelarna försökte sig på instick i boxen.

Allt såg som sagt bra ut i nästan hela första halvlek. Sedan fick hemmalaget en frispark centralt på offensiv planhalva. Lagkaptenerna och bloggarna Fredrik Lundgren och Henrik Rydström tjafsade lite och lagen förberedde sig inför en sista dust innan halvtidsvilan. Bollen sparkas iväg mot straffområdet och deras targetplayer, som likt de flesta andra spelarna heter Elm, får god om tid att nicka bollen i mål då han gör en sidledsförflyttning i straffområdet medan Andreas Tobiasson inte riktigt är på tårna. 44 goda minuter följs av en förbannat lång väg mot totalt helvetes mörker.

GAIS har på senare år med rätta fått kritik för att inte vara helt med i början av matcher och halvlekar. Måhända trodde spelarna att efter kallduschen strax innan halvtid så skulle KFF öppna upp lite lugnare i andra. Så var inte fallet, de gick istället direkt på knock. I första anfallet är försvaret helt borta och cyklar medan Kalmar FF tar och gör 2-0. Makrillarna stapplar bakåt med blodig näsa och kommer aldrig mer in i matchen. Snart görs även 3-0 och slutligen blir förnedringen nästan totalt när Patrik Ingelsten fullbordar ett äkta hat-trick. MP försöker sig på några tidiga byten – Sheriff Suma och Wanderson Do Carmo in för Daniel och den lite oväntade tian Johann Gudmundsson – men det är av marginell betydelse då matchen i praktiken redan är avgjord. Ibland kan lag lyfta sig och vända ett hopplöst läge, likt Rocky Balbo för att fortsätta med utslitna boxningsliknelser, men det är solklart inte fallet här. Den ende som i min mening lyckas komma undan andra halvlek med viss heder är kämpen, köttmuren och giganten Prince Ikpe Ekong. I slutet av matchen ersättas han av Eyjólfur Hédinsson. Roligt att islänningen är tillbaka men den svaga ljusglimten förställs av att Kenneth Gustafsson slarvigt lyckas dra på sig en frilägesutvisning och är således borta från derbyt. Kenneth är inte allas favorit, men finns det någon som kan gå in och ta den rollen på torsdag?

Angående torsdagen har jag förstås även där räknat med en seger för de orena. Men en orättvis och hedervärd förlust för de vackra, som under den rådande sejouren i allsvenskan. Nu oroar jag mig för förnedring och evig skam (‘evigt’ räcker till höstderbyt i alla fall – inflationen ni vet).

*****

Dubliners chilinötter från en tvåa. Inte tillräcklig med sting och en obehaglig eftersmak. Till unch åt jag idag pyttipanna. Det kommer la man få nerkört i halsen på torsdag – ett ont omen som jag i min dumhet har orsakat alldeles själv!