Månad: mars 2012

Dagens Nigeriabrev

Sedan jag flyttade till Muppsala så har jag i högre grad kommit i kontakt med bondfångare. Inte för egen del men exempelvis min kollega, som är från Mexiko och sådär insatt i hur det fungerar på den svenska bostadsmarknaden, har i sin jakt på en bättre bostad haft en del märkliga e-postväxlingar.

Häromdagen upptäkte min bättre hälft, som försöker hjälpa en vän till oss, som fått ett nytt jobb här i Uppsala och behöver boende, en annons på köp- och säljsidan blocket som annonserade ut andrahandsuthyrning av bostaden mitt emot oss i kvarteret. Min fru blev misstänksam då de bilder som låg uppe på blocket omöjligen kunde vara från en lägenhet likt vår. Nog för att folk kan inreda på lite olika sätt men helt annorlunda fönsternischer som dessutom är påtagligt lägre än de är i vår lägenhet och hur det ser ut från utsidan på huset på andra sidan är lite märkligare.

Min bättre hälft, som är som en blodhund när det kommer till svensk hyresmarknad och är den som fixat våra bostäder genom (lagliga) byten som fått en handlare i finansiella derivat att bli grön av avund, började lukta på spåret. Vi vet att det för närvarande hyrs ut i andra hand till ett par studenter, så tanken att det hyrs ut i andra hand är i sig inget konstigt. Hon gick runt till huset på andra sidan och namnet på dörren stämnde med det i annonsen. Nästa steg var att hon e-postade till den som lagt upp till annonsen och berättade att hon var intresserad och ville titta på den (så gjorde även vår vän). Samtidigt e-postade hon till blocket och flaggade annonsen som misstänkt.

Igår fick hon följande svar från någon som iaf uppgav sig för att vara man-med-svenskt-namn-som-står på dörren:

”Thank you for your interest.As you can see I have available the apartment located in xxxxxxxxxxxxxx xx, xxxxx Uppsala, with 2 bedrooms, 1 kitchen and 1 bathroom because I moved with my job in United Kingdom, London and I need money to pay the rent here.I purchased this nice apartment during a business trip to Sweden with the intention of renovating it to a luxury state, then reselling it, but due to the market blockage and the international crisis, it is impossible for me to sell it right now, so I’ve decided to rent it.I would be happy to rent it to somebody who likes keeping it clean and tidy.I can rent you the flat for 5 years, and, if after the five years you would like to stay more, then we can renew the contract.I can also rent it for short periods (2 months minimum).The rent for 1 month is 6400SEK including all utilities (cold/hot water, electricity, wireless Internet, digital TV, 1 parking spot, dishwasher, microwave, refrigerator, washing machine).You can use my furniture, or you can use your own.You can move in the apt in the same day when you receive the keys. The only problem is that I `m the only person who have the keys but I hope that we will find a compromise.
Thank you for your interest and I will look forward to hearing from you soon.”

Några misstänkta detaljer:

  • Hon skriver på svenska till en man med ett svenskt namn på en annons skriven på svenska och får svar på engelska
  • Vår vän får ett identiskt svar
  • Mannen påstår att lägenheten är en bostadsrätt när det är frågan om en hyresrätt
  • Så det är omöjligt att sälja en lägenhet i centrala Uppsala – föga trovärdigt, priserna har inte gått ner på grund av den finansiella krisen
  • Det föreligger en marknadsblockad?

Notera även att han börjar tala om nyckeln här. Den erfarenhet jag har från min mexikanska kollegan är att det aldrig kommer att vara möjligt för denne man, som bor i London och har ett svenskt namn men köper (hyres)lägenheter i Sverige under affärsresor, att komma över och visa lägenheten. Istället kommer vår vän att uppmannas att betala en eller ett par hyror i förväg så kommer han på något sätt, exempelvis genom en faster som skall besöka sin mans kusin som bor närheten, att lämna över nyckeln.

Spännande det här. Jag hoppas på en fortsättning!

Påtvingad skuld

Den artikel fick mig att höja mest på ögonbrynen under gårdagens nyhetsläsande var utan tvivel en märklig text i the Guardian som handlar om det kommande EM-slutspelet i Polen-Ukraina. Tydligen har det engelska laget bokats in för ett besök i det ökända koncentrationslägret Auschwitz. Så långt inga större problem. Det skadar ju knappast att ta ut fotbollsproffs ur deras bubbla och lära sig lite om Europas historia, inte minst under ett EM mellan just så kallade nationer. Nej, vad som verkligen fick mig att rycka till var ett krav från Dieter Graumann, ordförande för Zentralrat der Juden in Deutschland:

Graumann has said a visit by the team of the nation which perpetrated the Holocaust would ”be more effective than a thousand commemorative speeches”, and that their failure to go to the camp where 1.2 million people were murdered would be ”inconceivable”.

”By doing this they would be showing the whole world that they are prepared to carry a certain amount of responsibility on their shoulders,” Graumann told a German sports magazine in an interview.

Ansvar för vadå? Den mer än implicita förställning om kollektiv skuld, som företrädare för den tyska nationen, tycks i mina ögon minst sagt olämplig och potentiellt kontraproduktiv. Är det trots allt inte så att just tillskrivande av kollektiv skuld varit en liten del av problemen i Europa och världen. Har judarna tagit på sig den kollektiva skulden för Jesu korsfästelse och förgiftandet av brunnar, vilket gav Europa digerdöden? Ja, nu var jag avsiktigt provokativ men är det ändock inte så att  – i alla fall inom modern, västerländsk tradition, och dit räknar jag i högsta grad räknar det judiska folket – skuld och ansvar i första hand är en individuell fråga? Nog för att jag i viss mån kan tycka att stater kan och kanske och i vissa fall bör ta på sig ett kollektiv ansvar för vad som har skett med statens goda minne men ett fotbollslag – som är underordnat DFB och deltar i en tävling arrangerad av UEFA, ingendera organisationer som är knutna till den tyska staten i formell mening – har näppeligen en sådan kollektiv skuld att bära. Det tyska fotbollsförbundet kan kanske ta på sig ansvaret för saker och ting som skett inom eller genom dess organisation (tränare som sexuellt utnyttjat barn etc) men vad jag vet hade DFB väldigt lite med förintelsen att göra.

Självfallet skulle jag applådera om tyska landslagsspelare tog tillfället i akt att i samband med EM på ett snarlikt sätt uppmärksamma förintelsen, eller för den delen någon annan viktig fråga. Det har emellertid föga värde om det har framkommenderats och alla dessutom känner till att det är påtvingat. Det är föga mer värt än en bekännelse vid en skådeprocess (även om man kan hoppas att spelarna i fråga verkligen skulle mena det de tvingas säga).

Planerar inför säsongen

Sitter och prickar in våren och försommarens matcher i min fickkalender så att det inte blir några problem med dubbelbokningar. Jag tänkte också att jag behöver lägga in två-tre helt fria dagar för när licensnämnden drar in GAIS elitlicens. Tänkte att det krävs några dagar i ett mörkt rum med fördragna gardiner. Tacksam för tips från (ev.) läsare så snabbt som möjligt så att jag kan göra upp med ledighet hos min arbetsgivare och fixa andra praktiska detaljer!

Begreppet nolltaxera

Under helgen har Rapport ägnat sig åt att avslöja att flera stora svenska företag har nolltaxerat de senaste åren. Aktuellt (vars nya utseende, skapat av några glada ungdomar på något mediagymnasium får man förmoda, och upplägg gör mig lätt illamående) grävde ner sig ytterligare på måndag kväll och fick koncernordförande i Securiatas att mumla lite osammanhängande om CSR.

Att tala illa om svenska storföretag är emellertid inte något som ledarredaktionen på Svenska Dagbladet gillar. I måndagens tidning slår Maria Ludvigsson tillbaka mot murvlarna på socialist-SVT genom att fastslå att företaget faktiskt inte alls nolltaxerar:

”Bolagsskatten är inte den enda skatt som bolagen betalar och noll i bolagsskatt ett år kan därför omöjligen jämställas med nolltaxering. Av de bolag som Rapport nämner i inslaget betalade exempelvis AB Volvo under 2011 in 8,5 miljarder kronor i skatter som exempelvis moms, arbetsgivaravgifter, energiskatter och fastighetsskatter. Det är ganska långt ifrån nolltaxering.”

Jasså? Vad är egentligen den vedertagna definitionen på att nolltaxera egentligen? I min föreställningsvärld är en nolltaxerare en sådan person (eller företag, i överförd betydelse) som inte betalar inkomstskatt. Att en sådan person sedan betalar moms för de varor och tjänster denna köper betyder inte att personen inte längre är nolltaxerare. För att uppnå en sådan nivå av nolltaxering krävs det att man sitter ute i en hydda i skogen och tillverkar sina egna pilspetsar av flinta.

Jag ifrågasätter inte Ludvigsson eller någon annan person rätten att försvara företagens skatteupplägg. Däremot är det näppeligen konstruktivt att försöka dribbla bort frågan genom att ändra på betydelsen av begrepp för att trolla bort problemet.

Storm i uppdrag gransknings vattenglas

Såg häromdagen slutet på senaste Uppdrag granskning. Även om programmet emellanåt mer viss rätta kan anklagas för att gå över en del gränser när det handlar om att komma åt och peka ut samhällets skurkar. Oftast rör det sig emellertid om samhällsrelevanta och principiellt viktiga frågor. Det senaste programmet torde emellertid vara något av en icke-fråga och handlar om hur och i vilken uträckning som Melodifestivalen kontrolleras av Christer Björkman.

Om man väljer att se det som ett tecken i tiden så är skandalen inte Christer Björkmans eventuella makt utan att frågan om Schlagerfestivalen tycktes framhävas som en viktig institution i samhället. Att Herr Björkman eventuellt kanske hindrar ännu en medelmåtta att få sina, snart lagstadgade, femton minuter i rampljuset känns rätt oviktigt för oss som menar att det finns viktigare frågor än några individers behov av uppmärksamhet. För det är kanske ändå inte så att endast det som syns på rikstäckande television existerar. Jag ser aldrig på Schlagerfestivalen. Ändå lyssnar jag emellanåt på musik. Således tycks musikindustrin fungera utanför Schlagerfestivalen (även om jag för en stund fick en klump i hjärtat över tanken att Jocke Tå skulle ställa upp) och Herr Björkmans makt är följdriktigt inte total.

Då och då har jag grymtat att jag borde få tillbaka de licenspengar som går till Schlagerfestivalen. Kanske jag kan få tillbaka två öre för detta Uppdrag Granskning-reportage också.