Månad: mars 2010

GAIS 3 – 1 AIK

Efter en defensivt bra men offensivt svag inledande match mot Malmö FF och en katastrofal match borta mot Mjällby AIF förväntades GAIS inte ha något att hämta gentemot regerande svenska mästarna, SvFF:s representationslag, Stockholms IFK, AIK. För detta talade historien som lär oss att GAIS inte vunnit mot AIK sedan 1991 inför 2227 åskådare på Nya Ullevi. Samtidigt hade AIK i sina två första matcher inte imponerat och inte heller gjort några mål.

Denna gång valde jag att jobba över och se matchen på O´Learys. Även om jag gnällt en del tidigare tänkte jag att jag denna gång i alla fall skulle få ljud på, då tjoget AIK:are även fanns plats. Så var fallet, även om nån Hockey-match störde en smula i bakgrunden. Jag glömmer alltid bort att den sporten existerar och blir lika förvånad varje gång denna får företräde framför fotboll på pubar och liknande.


1. D. Jankulovski;
2. R. Ekunde, 4. H. Jónasson, 22. B. Andersson, 20. K. Gustafsson;
11. T. Lycén (77´ 27. M. Celik) , 6. R. Ayarna, 17. J. Mårtensson (45´29. Romarinho), 23. E. Hédinsson;
25. W. do Carmo;
21. J. Johansson

I och med att Ayarna var tillbaka så återfick GAIS den balans på mittfältet som saknades i matchen mot Mjällby. Tydligen hade magsjuka härjat i truppen vilket innebar att Jonas Lundén hamnat på bänken till förmån för Richard Ekunde. Ekunde har tidigare visat sig vara en habil ytterback defensivt med sin följsamhet och fart och så även i detta fall, även om hans träben emellanåt ställer till problem var det i alla fall på rätta sidan denna gång. Kapten Lundgren stängdes av efter rött kort i förra matchen och ersattes av Björn Andersson, som nu fick överge sin roll som ensam och föga effektiv center för mittbacksplatsen. En uppgift som han i det stora hela skötte utmärkt.

GAIS börjar lite avvakande och snart får AIK en chans och ett avslut på mål nästan direkt som Dime Jankulovski rusar ut och stoppar. Dime var stabil i denna match, speciellt i jämförelse med AIK:s målvakt på andra sidan plan, men mer om det senare. AIK:s spel kroknar snart och GAIS kommer in i matchen. Joel Johansson, lånet från Elfsborg, gör sin första match på topp och river och sliter på ett föredömligt sätt. Med tanke på matchresultat och utdelning är detta en roll som han borde få behålla en tid framöver, speciellt då han visade måltjuvskvalitéer som i övrigt tyvärr saknas i GAIS.

GAIS första bra målchans är resultatet av bolltrollande av Wanderson do Carmo vid straffområdeslinjen som tyvärr följs upp med ett hafsigt avslut. Wanderson saknar sina kliniska avslut från förra säsongen och mäktar inte heller i denna match med några mål. Samtidigt, för att gå händelserna i förväg, står han för tre målgivande passningar, vilket givetvis är lika viktigt. Inte minst då det finns en måltjuv som kan ta tillvara chanserna som Wandersons ofta oväntade och smarta passningar ger.

Nästa chans kommer strax därefter i form av ett oväntat distansskott från Reuben Ayarna som dundrar in i ribban bakom en flaxande AIK-målvakt. Ayarna var en mästerlig fotbollspelare i denna match. Stod nästan alltid rätt och sög till sig bollar som en bläckfisk och slog i alla fall nästan aldrig bort en boll. Skotten på distans hade GAIS många i denna match, totalt 20 avslut varav nio på mål, och många av dessa från Ayarna. Han har jämförts med Prince Ikpe Ekong, inte för sin hudfärg, utan för sin roll på plan. I många avseenden tycks Ayarna vara bättre men distansskotten är lika dåliga som Ekongs. Som bekant tjänar Ekong numera stora summor pengar i lindansargänget Djurgårdens IF, som inte tagit några poäng i årets allsvenska och för vilka han gjort ett inhopp.

Bort från den enda sanna glädjen, skadeglädjen, och tillbaka till matchen. Det visar sig snart att AIK:s spelare är mycket nervösa. GAIS kan gång på gång vinna bollen på mittfältet, inte för att de tvunget lyckas med sin höga press utan för att AIK närmast konsekvent slår bort den själva. GAIS kunde alltså i princip vinna boll högt upp utan att ens behöva pressa. Inte konstigt att AIK för ner och GAIS fick ta till många distansskott.

GAIS äger första halvlek utan att för den sakens skull dominera. Kombinationen av bra framspelningar och måltjuvskvalitéer får vi emellertid se innan paus. Wanderson passar upp en lobbboll mot straffområdet, vilket spelar bort hela AIK:s mittfält, där Joel Johansson rusar mot bollen i kamp med mittbackar och en utrusande målvakt. JJ tar och nickar till bollen med huvudskålen på uppstuds och den flyger i en vacker båge över målvakt och ner i mål efter ännu en studs i målområdet.

I paus tvingas GAIS till ett byte. Ut går Johan Mårtensson som till slut däckats av magsjukan och ersätts av Romarinho. Jag blir givetvis genast nervös och åminner mig förra veckans katastrofala mittfältsspel. Mårtensson gjort en bra insats som mittfältsgeneral i första halvlek och jag undrar hur Romarinho skall fylla ut de skorna.

Till en början är det inget problem, GAIS dominans från första halvlek fortsätter i början av andra halvlek. Efter en tid får emellertid AIK lite grepp om bollen och försöker sig på lite ordnat anfallsspel. I detta skede är Romarinho inte rätt spelare på plan, vilket inte är hans fel. Det är knappast rollen som hemjobbande innermittfältare som passar honom bäst. När AIK inte slår bort bollen själva eller vi inte vinner bollen högt upp genom eget arbete uppstår stora luckor längre ner på plan. Efter en serie av på varandra misslyckade ingripande fattar jag min penna och antecknar att ”han glider runt plan som en polioskadad snigel på en skridskobana”. Just när jag gör detta gör AIK mål på en frispark. nån kille får för mycket utrymme vid bortre stolpen, som vanligt, och kan nicka in 1-1. De flesta inne på O´Learys jublar, jag lägger ifrån mig pennan och sänder iväg ett neggigt sms.

Lite till min förvåning klarar AIK inte av att ta åt sig av den energi som säsongens första mål ger dem utan faller ner i sitt dåliga spel igen. Kanske framförallt börjar deras målvakts darriga spel ge utslag. Det första han gör i andra halvlek är att bjuda Wanderson på en fri chans, något denne inte skulle ha missat i slutet på förra säsongen. Därefter slår Wanderson en frispark från halva plan som letar sig fram till en fristående Joel Johansson precis vid kortlinjen som enkelt kan slå in sitt andra mål för kvällen; 2-1 GAIS. Mindre än tio minuter senare får GAIS en hörna som Wanderson slår till en luftrummets dominant, Björn Andersson; 3-1 till GAIS.

Efter sista målet börjar GAIS falla tillbaka och AIK tar över matchen. Vid flera tillfällen får de till inlägg från sidorna, vilket vi av hävd och vana vet är något av GAIS och inte minst Dimes svaghet. Denna press pågår emellertid inte så värst länge. När GAIS gör 3-1 är det nästan en halvtimme kvar av matchen, tillägg inräknat, men AIK mäktar inte med att pressa så länge. Deras nervositet och individuella misstag tar ut sin rätt och mot slutet av matchen är det istället GAIS som är närmare både ett och två mål till. Mervan Celik kommer in och gör ett bra inhopp där han med teknik och pigghet kan utmana AIK:s darriga försvar och hota i djupled vid kontringar tillsammans med Joel Johansson på topp.

I detta skede, då jag givetvis fortfarande är livrädd för att släppa in både en och två mål, börjar jag även utveckla någon slags empati för AIK:s målvakt som uppenbarligen helt tappat greppet om sig själv. Han tycks oförmögen att plocka åt sig även de enklaste bollar och fläktar runt som en väderkvarn med balansproblem. Jag lutar mig lite försiktigt mot en AIK:are vid bordet jämtar och frågar lite försynt om deras målvakt måhända har fått starr? Grannen verkar inte riktigt uppskatta min altruistiska omtanke om deras spelares hälsa och ignorerar mig.

När vi går in på övertid kan jag inte längre hålla mig och ställer mig nervöst upp på mina ben som darrar likt en nyfödd kalvs. Innan fanns det ett tjog gnarare kring mig men när så Johannesson blåser för full tid är det nästan tomt i denna del av lokalen. Jag tar på mig jacka och grönsvart halsduk och går med högt huvud, stolt nog för att stå staty i Hindås, genom lokalen och ut genom dörren till den norrländska vårvintern.

Annonser

Bundesliga skall förstöras

Under senare tid har mitt fotbollstittande på TV i hög utsträckning fokuserats på Bundesliga. Detta genom att jag skaffade mig Eurosport 2. Jag uppskattar underhållningen på och runt plan som definitivt är bättre än såväl Serie A som La Liga. Endast Premier League kan jämföra sig med Bundesliga, fast mycket dyrare. Men jag tror fanimej jag fördrar Bundesliga även om jag fått den engelska ligan gratis. Jag är till och med rätt nöjd med de engelskspråkiga kommentatorerna.

Vishet och ålder borde ha lärt mig att aldrig gå in på Aftonbladet.se och detta har jag också lyckats med under en lång tid. På grund av oro över stundande match mot AIK gjorde jag emellertid ett undantag och detta straffade sig direkt: ”Bjärred” ny expert – i Europsport. Tidigare har kanalen även gjort klart med Rami Shaaban och Alexander Östlund som experter, står det.

Vilka som skall vara kommentatorer framkommer inte men man fruktar det värsta. Varför kan inte vi som är fotbollsintresserade få ha Bundesliga ifred? Efter att ha stått ut med kommentatorer på tv4, de flesta av dem, och expertkommentatorer som Glenn Hysén och Pontus Kåmark hade jag slutligen hittat en tv-produktion jag var nöjd med men nu skall även detta raseras för att kanalen skall locka till sig tittare med namn på gamla landslagsspelare. För vem vill ha en analys av matchen när man kan få ännu en anekdot om Kåmarks tid som ytterback i Leicester för sådär 15 år sedan som man redan hört tre gånger.

Tidsstudiemannens skymning

Roades under eftermiddagens kaffepaus av en artikel i UNT om en sociologisk studie om surfande på arbetstid. Doktoranden Roland Paulsen har kommit till slutsatsen att den främsta orsaken är att många helt enkelt har för lite att göra på sin arbetsplats. Många vill egentligen inte surfa runt men är understimulerande och har inget annat att göra. Att då från arbetsgivarens förbjuda och blockera sidor blir tämligen verkningslöst.

”Tomt arbete” beskriver han som situationer där anställda inte vill surfa runt, men ändå gör det för att de är understimulerade. Det visade sig vara förvånansvärt vanligt. – Flera av dem jag pratat med spenderar mer än halva sin arbetsdag framför internet, säger Roland Paulsen. Förra året sparkades ett flertal personer från Luftfartsverket efter att de blivit påkomna med att porrsurfa under arbetstid. I det fallet ska de anställda ha spenderat upp till tre fjärdedelar av sin dag framför pornografiska hemsidor. – Det intressanta är att de blev ertappade på grund av att man hade tittat på hur Internetanvändandet på verket såg ut. Inte för de här personerna hade utfört ett dåligt arbete. Hur kan man ägna så mycket tid åt andra aktiviteter utan att någon märker det?

Se till att dina anställda använder Facebook enligt MTM-metoden!

Det är ett sätt att angripa ett symptom istället för att ta tag i problemet. Ett problem som rimligen kostar företaget mycket mer pengar än om arbetstagare kan få ta korta pauser och surfa ut på vilken sida de vill, som jag gör nu när jag skriver detta inlägg, men samtidigt har arbetsuppgifter att lösa.

Den grupp som dock gjorde det för att de kände sig understimulerade såg det som ett riktigt problem, vilket kan tyckas vara lättlöst genom att bara be om mer sysslor. Men Roland Paulsen säger att det inte alltid behöver bli bättre bara för att man är ärlig. – En bankman jag intervjuade arbetade 15 minuter effektiv tid om dagen vilket han inte alls var nöjd med. Han lade alla korten på bordet och då halverades hans tjänst.

Som intresserad av arbetslivsfrågor ur ett mer historiskt perspektiv är det fascinerande hur mycket tid som slösas bort inom tjänsteproduktion utan att arbetsgivare inte är förmögna att se detta. Detta torde vara en mardröm för den idoga tidsstudiemannen. Jag misstänker att orsaken står att finna i hur den moderna tjänsteproduktionen i många fall fungerar. När arbetstagare inte har enkla, tydligt definierade arbetsuppgifter av rutinartad karaktär är det närmast omöjligt eller i alla fall väldigt dyrt för företagen att övervaka arbetet. När många arbetsuppgifter dessutom i många fall är unika och bara delvis identiska från gång till gång, så är det väldigt svårt för arbetsledningen, som dessutom kanske inte är så värst insatta i alla sina underställdas arbete, då de saknar kunskaper om program och liknande, blir det svårt att sätta ut hur lång tid en arbetstagare skall få på sig för en specifik uppgift. I vissa fall får detta rimligen det motsatta utfallet i att vissa arbetstagare får en omänsklig arbetsbörda medan andra sitter och slösurfar omkring dem i samma kontorslandskap.

Efter betong kommer glas

En krönika på Yimby Uppsala om en av alla dessa varuhus från 1960-talet som förfulat många, för att inte säga alla, svenska innerstäder. Ofta på bekostnad av någon pampig byggnad som idag K-märkt på studs. En av de bättre av dessa är faktiskt Tempohuset i Uppsala, om än delvis förstört av en extra våning, som nu eventuellt skall göras om till glas, ännu ett hus som inte skall synas. Glas var häftigt som byggmaterial när Dallas gick på teve (ni vet, introt och skraporna i glas, downtown Dallas).

Albert O. Hirschman och Gårdakvarnen

Följer, tyvärr på distans, den senaste konflikten inom GAIS-familjen. Händelseförloppet är på inget sätt unikt. I samband med premiärmatchen mot Malmö FF var det enligt många som var där problem vid insläppet till ståplatsläktaren. Trots att publiken inte var större än femtusen, och många på bortasektionen, fungerade det inte som det skulle. Trots att de drabbade säger att de var där i god tid så drog visitation och insläpp ut på tiden vilket medförde att flera personer inte kom in i tid till matchstart. Till detta var det även problem med ett antal årskort, som inte var laddade eller inte ens levererats i tid. En till synes föga kundvänligt attityd hos personalen innebar att dessa tvingades springa bort till kassorna, som är få och föga bemannade, för att betala biljett i alla fall.

Vad som hänt efter detta skulle jag vilja belysa utifrån ekonomen Albert O. Hirschmans kategorier Exit, Voice and Loyality. Eller, Protest, Sorti eller Lojalitet, för att använda svenska ord. Detta är i princip de alternativ som en anställd, kund, medlem eller liknande kan ta till när de är missnöjda med sitt arbete, varan eller tjänsten eller de beslut som den förening man är medlem i agerar.

Ett supporter är någonstans emellan kund eller medlem eller både och, beroende hur man ser på det. Detta har dock i sig ingen avgörande betydelse för supportens handlingsalternativ men däremot hur de väljer: De kan välja Sorti, vilket innebär att de slutar gå på GAIS matcher; eller protest genom att göra GAIS uppmärksamma på deras missnöje; slutligen kan de även välja lojalitet och se sitt missnöje som något som är värt att acceptera då protest eller sorti kan uppfattas som illojalt.

Gårdakvarnen, en förening som företräder en sammanslutning av kunder/medlemmar väljer i samband med händelserna att gå ut på sin hemsida och kräva förändring. De gör även en poäng med att de tidigare inte valt att säga något utåt ( ”Gårdakvarnen har under det senaste året valt att inte gå ut och publicera negativ kritik gentemot GAIS.”), de har helt enkelt som grupp valt att utåt sett visa lojalitet mot GAIS.

Som en respons på detta, eller kanske i först hand kritik från enskilda personer, går GAIS en tid senare och bemöter detta officiellt på sin hemsida. För det första försöker klubben i detta dämpa omfattningen av problemen med årskorten (bara problem med 17 av 3000). För det andra bemöter de kritiken med att dels peka på att fållorna till ståplats kommer att byggas om till följande matcher och dels att besökarna får skylla sig själva; ”vår rekommendation till vår publik är att anlända på ett sådant sätt att visitation kan ske och att man kan inta sin plats innan matchen börjar.” – vilket givetvis är ett icke-svar då denna tid hypotetiskt kan vara allt från några minuter till motsvarigheten av en transatlantisk flygresa. Det står inte så vitt jag kan se något om detta vare sig i de allmänna köpvillkoren eller på GAIS och Gamla Ullevis hemsidor så det är lite svårt att veta. Enligt Gårdakvarnen var många där en halvtimme innan och ändå försenade in på arenan.

Genom att inte be om ursäkt och säga att problemet var något av en tillfällighet eller är supportrarna/kundernas eget fel tycks GAIS vädja till lojalitet snarare än att bemöta protesterna i sak. Som medlem som samtidigt lever i exil så kan jag endast hoppas att detta är en liten tafflig ridå bakom vilket GAIS tar framförda klagomål på yttersta allvar. Tidigare erfarenhet säger mig emellertid att så ej är fallet, då det inte är första gången GAIS har problem med insläppet och sitt allmänna kundbemötande.

GAIS tycks uppleva supportar som väljer protest före lojalitet som ett irritationsmoment. Egentligen borde GAIS uppskatta att det finns kunder som väljer protest före sorti. Många företag skulle vara överlyckliga över att ha kunder som är så engagerade i deras produkt att de inte bara tydligt och klart (mer eller mindre välartikulerat) pekar på vad de är missnöjd med utan även emellanåt försöker sig på att komma med konstruktiva förslag. Har själv jobbat en del extra som telefonintervjuare för marknadsundersökningsföretag för vilkas tjänster andra företag betalar stora belopp för att försöka få ut emellanåt rätt oengagerade kunder vad de tycker om deras konserverade gröt.

Måhända är det ett problem att GAIS alltid tycks kunna lita på de protestenandes lojalitet i slutändan. Efter att ha skrivit av sig sin frustration kan vi vara rätt säkra på att alla de som undertecknade Gårdakvarnens protestinlägg kommer att stå på läktaren på måndag igen. Under tiden drömmer GAIS vidare om marginalpubliken och barnfamiljerna som aldrig kommer i den omfattning som såväl de protesterande kunderna som de önskar. Detta beror givetvis på att dessa grupper väljer det andra alternativet när de inte är nöjda med GAIS – sorti. Precis som den genomsnittsliga svensken som just betalat en saltat räkning för en måltid på en kass restaurang tackar de artigt och vänligt för den goda maten och kommer sedan aldrig igen.

Jag misstänker att GAIS inte förstår, i någon missriktad vilja att dela upp sin publik i olika segment enligt den karta över rätt och fel som är arenaplanen, att även om den protesterande gruppen ibland gnäller på lite exta mycket av bara farten när tillfälle ges (något av en svensk nationalsport?) och i viss utsträckning har specifika önskemål på sin arenaupplevelse, så innehåller deras protest även inslag av sådant som allmängiltigt för klubbens publik i sin helhet, oavsett om man väljer att betrakta dem som kunder, medlemmar eller supportrar. Protester från supporterkollektivet är inte ett problem utan något som klubbledningen kan ta del av för att identifiera och lösa problemen som innebär att GAIS inte lockar något annat än lojala supportrar till sina evenemang.


Av de marknadsundersökningsföretag jag jobbat för var det ena ett av de största och har i alla fall en gång i tiden sponsat GAIS. Deras undersökningar var rätt kassa i allmänhet. Det andra företaget var mycket mindre men deras undersökningar var över lag bättre. Dessa gjorde även kontinuerliga undersökningar åt DLS.

Goterna – ännu en notis om politiserad historia

Efter att ha skrivit ett inlägg för någon vecka sedan, som handlade om hur Turkiets politiserande av sin egna nutidshistoria tycks ha kommit och bitit den EU-medlemskapstörstande staten i svansen i och med att Sveriges riksdag röstat igenom att det var folkmord mot minoriteter i dagens Turkiet i skuggan av första världskriget, kom jag att tänka på något jag läst bara någon dag tidigare.

I linje med den rojalistiska yran inför det stundande bröllopet, mellan en kvinna som kan spåra sina genetiska rötter till en fransk fältmarskalk och en man som kan påvisa sina rötter till… Ockelbo, har historiken Dick Harrison, professor i Lund, fått en kungablogg hos Svenska Dagbladet, som tydligen inte vill lägga ner all tid på RUT-avdragens diskbänksrealism utan även vill ha lite blåblodig flärd.

I denna svarar Harrison på diverse apokryfiska frågor om kungar för länge sedan. Professorn är trots allt medeltidshistoriker och rör sig sällan in i ens tidigmodern tid. Inlägg som i sin tur renderar en måttlig skörd med kommentarer. Ett undantag var dock hans inlägg om huruvida de gotiska kungarna var svenska.

Detta inlägg, som alltså dryftar händelser som kanske skedde för sådär 1500 år sedan, har lett till en hel del kommentarer. Emellanåt är det lite svårt att motivera varför historia är viktigt för en måttligt ointresserad allmänhet – om än inte mitt eget forskningsämne kring efterkrigstid och en på många sätt aktuell fråga – men för en högljudd grupp människor är detta uppenbarligen en extremt viktig historisk fråga.

Ett återkommande argument mot Dick Harrison, som menar att det inte finns några direkta belägg för att goterna kom från Gotland eller Götaland, är att denne är politiskt korrekt. Det vill säga, professorn producerar den historia som är rumsren och godkänd, inte den som är sann.

Måste säga att det på många sätt är märkligt att en del människor anser goternas härkomst så viktig att det är värt att svära över på internet. Det är närmast bortom ett I-landsproblem. Vad som emellertid är än mer intressant är hur en sådan hållning framhävs.

För det första tycks de försöka utsätta porfessor Harrisons historieskrivning för någon slags poststrukturalistisk dekonstruktion. En metod som sällan brukar förknippas med människor som tycks tro på entiteter som nation och en stabil historiesyn.

För det andra implicerar deras kritik att Harrison ägnar sig åt att tillskriva historien värde utifrån nutidens syn, vilket är exakt det fel som den äldre historiesyn de förfäktar har gjort sig skyldig till.

Det hela blir lika hycklande som den turkiska ambassadörens syn på historien; det är helt fritt fram att omformulera historien så länge det görs i en riktning som passar våra föreställningar.