Månad: maj 2009

Handelsplats Sannegården och förhandlingsplanering

För en tid sedan reflekterade jag en del över den planerade centrumbildningen som planeras i Sannegårdshamnens inre del. Dessa tankar ledde snart fram till ett yttrande från YimbyGBG. Då jag bodde närmast av författarna till detta yttrande var det också naturligt att jag stod som kontaktperson. Som en följd av detta damp de så ner ett tungt grått kuvert på min hallmatta denna fredag. Innehållet bestod av antagandehandlingarna till detaljplanen för Sannegården Centrum.

En framtida spökstad eller kanske bara slätstruket

Nu fick jag tid att i lungt och ro läsa igenom alla de yttranden som kommit in under samrådet. Egentligen hade den ansvarige Anders Svensson redan kommenterat vår uppfattning sedan tidigare, så kommentarerna på vårt yttrande var inte direkt någon nyhet. I detta sammanhang tog även Johannes sig tid att bemäta responsen och fortfarande har ingen lyckats förklara för någon av oss varför säkerhetsavståndet på 80 meter från hamnbanan på något magiskt sätt är längre här än på andra platser (någon kvantfysiker som kan hjälpa mig!?).

I många och mycket står vår kritik fast och jag skall därför inte uppehålla mig vid alla detaljer. Den del jag fortsätter att fokusera på är frågan om dagligvaruhandeln som skall inrymmas i planen. Jag var i ett tidigt skede kritisk mot att handeln placerades bakom det förmenta centrumet med sin kollektivtrafiksplats och istället planeras att bli en låda med stora parkeringsytor placerade ut mot Lundbyleden. Anledningen till detta låg inte bara i att jag inte är så vidare förtjust i bilburna köplador utan i att det redan finns ett extern köpcentrum för bilister en allsvensk snedspark från detaljplaneområdet. Vid Eriksbergs köpcentrum ligger nämligen ett Coop Extra.

I de första handlingarna kan man läsa att

”[k]öpkraften i området [inte bedöms] tillräcklig för utbyggnad av dagligvaruhandel både i Eriksbergs köpcentrum (Fogsvansen) och i Sannegården Centrum. Den lösning som tidigare slagits fast i program och översiktsplaner kräver att de båda torgen profilerar sig så att de kan komplettera varandra.” och även att ”största möjliga rumsliga integration mellan handel och bostäder är […] eftersträvansvärt.”

Detaljhandel tydligt separerat i planens norra del

Så utifrån denna bedömning och denna ambition kanske inte ännu ett köpcentrum riktat ut mot Lundbyleden är vad närområdet behöver – om nu inte SBK själva skall välja de framtida innehavarna av dessa lokaler för att garantera att de verkligen kombinerar varandra och profilerar respektive ”torg” (med tanke på hur detaljerade detaljplaner är är detta nästan rimligt!). Misstolka mig inte nu, jag har för egen del ingen ambition att hindra konkurrens mellan näringsutövare bara för att marknaden är för liten för två aktörer att överleva, men då SBK tydligen tar sådant i beaktande så är det inte mer än rimligt att ta med detta i min bedömning av deras handlingar. Några butiker skall integreras ut mot hållplatsen men det är alltså allt, en liten del i jämförelse med storleken på köpladan.

I det yttrande som jag var med och författade påtalade vi detta och menade att det vore mycket bättre att rikta dagligvaruhandeln ut mot parken och hamnbassängen. I deras kommentarer till vårt yttrande säger de nämligen att

”Stadsbyggnadskontoret har bedömt att den bästa placeringen av en sådan butik är utmed leden men samtidigt med nära gångavstånd till kollektivtrafiken”.

Jones Lang Lasalle har vissa synpunkter då de menar att det vore bättre att utveckla Eriksbergs köpcentrum till ett stadsdelstorg och istället bara ha en mindre, bostadsnära livsmedelsbutik i Sannegården. Nu skall det verkligen poängteras att JLL inte är någon boende, även om namnet låter som det tillhör någon hitflyttat New Orleans-bo, utan ett stort internationellt företag som håller på med fastigheter och är involverade i – just precis – Eriksbergs köpcentrum. JLL talar alltså i egen sak och vill förstås inte få en likvärdig konkurrent till sina kunder på andra sidan Eriksbergsmotet. Vad som istället är lite mer intressant är SBK:s svar:

”[T]vå likvärdiga livsmedelsbutiker är det bästa alternativet då dessa kan understödja varandra[…]. Många lokala torg lider idag av att befintliga livsmedelsbutiker har för liten yta och därigenom för en tynande tillvaro i bilsamhället.”

Låt oss för idag strunta i logiken som ligger bakom uppfattningen om att två likvärdiga livsmedelsbutiker understödjer varandra och hur spontant olämpligt Eriksbergs köpcentrum känns som stadsdelstorg för boende söder om Hamnbanan. Låt oss istället fokusera på det där sista ordet som SBK kände var viktigt att poängtera. Vi lever alltså i ett bilsamhälle alltså. På Älvstranden Utvecklings hemsida står det att ”Vi utvecklar det nya Göteborg”. Trots en massa surr från kommunens håll om att fler skall åka kollektivt, gå eller cykla och att på Norra Älvstranden så planeras för den Goda staden (jag vill dock se de som säger sig planera den Onda staden) med levande och mänskliga miljöer. Ja, inget är tydligen mer mänskligt och levande än Eriksbergsmotet!

Det hela skär sig en smula med med kommentarerna till Svensk Handel, som, tycker att handeln i Sannegården skall vara unikt och pratar om en attraktiv miljö som är lockande och spännande dygnet runt (det är ju det parkeringsytor framför köplada formligen skriker – eller hur?), där det påekas att…

”Sannegårdens inre del utgör ett område med handel och bostäder som knyter samman östra och västra Sannegården och skapar en helhet. Handeln i området ligger mycket bra till ur kollektivtrafiksynpunkt och för närhandel för de boende i området. Livsmedelshandeln samt annan handel inom området kan därmed förväntas få en annan funktion än Eriksbergs handelsområde, där huvuddelen av besökarna kommer med bil.”

Men vänta lite nu, om det nu är detta som är det kompletterande med Sannegårdens livsmedelsaffär, varför ligger den då ut mot leden medan två futtiga butiksytor planeras ut mot det för i området boende mer naturliga och för syftet planerade mötesplatsen och torget/parken som skall ligga precis vid hamnbassängens kant och vid busshållplatsen?

ICA ex machina! Plötsligt så dyker de upp som i dokumentet. Detta företag dyker inte upp någonstans i de handlingar med detaljplanen som jag och Yimby tog ställning till men nu är de här med sina åsikter om olika detaljer för den framtida livsmedelsaffären och passar även på att berätta för oss om den kommande frälsningen:

”ICA vill informera om att ICA Sverige bedriver ett rikstäckande energioptimeringsprojekt där projekt ICA Kvantum Sannegården är valt som ICA’s [Sic, apostrof istället för kolonn] pilotprojekt!”

SBK fyller snabbt på svarar:

”[SBK] har reviderat plankartan utifrån ICA’s [sic igen!] önskemål. Planbeskrivningen har kompletterats med en beskrivning av ICA’s [sic!!!] intentioner om energioptimering.”

Så bra att ICA tänker på att energioptimera sin butik i bilsamhället, jag var lite orolig där ett tag. Det är alltså helt klart att ICA skall ha en affär i den nya Sannegårdens centrum. Man undrar ju lite i vilket skede det blev klart och vilket inflytande de kan ha haft på planeringsprocessen trots att de aldrig omnämnts tidigare i offentliga handlingar för denna detaljplan.

”I planbeskrivningen skall redovisas planeringsförutsättningarna, planens syfte och skälen till planens utformning samt de överväganden som legat till grund för omfattningen av kravet på bygglov inom planområdet.”

Plan- och bygglagen (1987:10) § 26

En noggrannare läsning av handlingarna visar således på det som man misstänkt länge – detaljplanen är en produkt av förhandlingsplanering. Med förhandlingsplanering avses att ett fåtal politiker eller tjänstemän med oklara mandat kommer överens med privata intressen utan att detta klargörs tydligt och formellt. Sedan klubbas förslaget igenom enligt PBL utan att det allmänna och andra enskilda intressen har någon riktig möjlighet att påverka eller vinna inflytande över resultatet. Frågan vi ställer oss är givetvis när ICA involverades i detta? Har andra möjliga intressenter – som måhända accepterat andra lösningar – tillfrågats? Dessa frågor är förstås svåra att få svar på – det har ju inte direkt skett öppet.

Från en viss synvinkel är ICA:s önskemål om att ha affären ut mot leden förståerliga. Många större köplador anser att det är viktigt att synas från vägen. Det handlar om att synas tydligt så att bilisten inte missar ett köp. I princip är det inte heller någon skillnad för andra affärer och verksamheter oavsett om kunderna går, åker kollektivt eller cyklar – det är bra att synas. Det är inte direkt ovanligt att stadsdelstorg är direkt olämpligt placerade ur en handelssynpunkt. Att ICA förstås både vill ha kakan och äta upp den. Alltså få Sannegårdens boende som kunder och konkurrera med Coop Extra om deras bilåkande kunder.

Det är dock tveksamt om ICA:s önkemål skall vara övervägande när kommunen gör upp planer för kommunal mark. De idioter och stackare i Sannegården som nu måste gå två kvarter längre (ett kvarter upp, ett kvarter ner) för att nå sin lokala mataffär skulle måhända kunna tänkas ha en åsikt. Någon kanske skall informera de människor som väljer att gå eller åka kollektivt – vilket kommunen säger att det är bra att vi gör – att vi faktiskt bor i ett bilsamhälle och det är inget man kan göra något åt ens med ett totalt kommunalt planmonopol. Att garantera ICA en gigantisk reklamskylt vid vägen och en väl synlig parkering skulle till exempel inte kunna vara en acceptabel kompromiss?

Under tiden ägnar sig andra saksägare, de boende alltså, att sida upp och debattera färgsättningen på fasader och balkonger (det står att de skall vara färgglada – henska tanke!) de nya husen, oroa sig för solvinklar och för sina parkeringsplatser (vi lever ju i ett bilsamhälle!). Ja, färgsättning på fasader tas upp i detaljplanerna redan på ett relativt tidigt skede. Det anses la vara viktigt för att samrådet skall vara demokratiskt och för att alla skall kunna säga var de tycker – demokrati är viktigt!

Är det bara jag eller är det någon som står nere på kajkanten, silar mygg och sväljer kameler?

Apor i rymden

Kunde under torsdagen läsa i DN att Christer Fugelsang, som tydligen återigen skall lämna denna gröna och blåa planet, fokuserar mer på det blåa och avser ta med sig en Djurgårdsflagga ut i rymden.


Nu blir innebörden av den inledande scenen i filmen 2001 – Ett rymdäventyr uppenbar!

I övrigt får man la hoppas, för GAIS skull, att Djurgårdens IF fortsätter att spela dåligt under säsongen. För Christer är det la inget större problem i vilket fall – för rymden kan ju ingen höra dig gråta.


Den första apan i rymden var för övrigt Albert II, en Rhesus-apa, som överlevde förbi Karmanlinjen.

Köttgrytor och affischer

Med ett EU-val som obönhörligt kommer allt närmare, som ännu en säsong av vinterkräksjukan, har affischer börjat dyka upp både här och var (äntligen kommer oanvändbara vägimpediment till användning!).


Den som roat mig mest har varit folkpartiets, som säger att de vill röra runt i grytorna. Jo, det är klart att kandidaterna vill komma fram till de feta köttgrytorna som en post i Bryssel kan innebära. Fast det kanske inte var det de menade. På bilen ovan, för övrigt tagen från folkpartiets egna kampanjhemsida, passar den i övrigt bra ihop med dansband-affischer och traktor-dragande.

En tröttsam blandning av menlöst och pekoral är vad i stort sett alla partier sätter upp både här och där. Budskapen som framförs klarar sällan av det berömda och ack så vetenskapliga skitsnackstestet; att vara emot det som texten förespråkar är helt enkelt ohållbart eller idiotiskt. Vem är egentligen officiellt för korruption och svågerpolitik?

Men det är ju så lätt att klaga. Hur skulle man själv göra för att med en mening sammanfatta att man vill göra något positivt inom en gigantisk djungel av politruker och lobbyister i ett komplext politiskt system och som, med hjälp av en budget på sådär 120 miljarder Euro, sätter en policy för en region med en halv miljard invånare?

Som PR-nisse är det nog rätt lätt att resignera och nöja sig med något vagt positivt. Det är nog lättare att sälja konserverad gröt.

Tvätta händerna innan toabesöket också

Jobbar kväll idag och går runt och fixar lite hemma samtidigt som jag lagar min version av korv stroganoff. Under detta behöver jag gå på toa. Ja, jag vet förstås om att det är viktigt att tvätta händerna efteråt, speciellt när man lagar mat.

Ibland är det dock även viktigt att tvätta händerna innan toabesöket. Glömde jag nämna att chili är en viktig del av min Stroganoff?

Fy satan!

GAIS 2 – 2 Kalmar FF

Upplägget inför söndagens match var inte direkt idealiska. Efter att ha varit borta på megaloppisen i Majorna och så när dödats av min bättre hälft (för mig än cykelfärd på sju kilometer något helt naturligt, för min bättre hälft som aldrig cyklar var det tydligen rena Golgatavandringen) kunde jag i vilket fall inte låta bli att glida iväg till GP för en öl innan match. Därinne var det som en likvaka. Folk drock runt med tom blick och stirrade lite trött på Millwall – Scunthorpe. När jag cyklat hemifrån hade Millwall lyckas vända 0-1 till 2-1 men under andra halvlek släppte de in två mål och missade avancemang upp till Englands andraliga. På många sätt gav detta en föraning om vad som komma skulle.

Ja, att det hela var som en likvaka var kanske bara att vänta. Efter en derbyförlust bara några dagar tidigare hade folk förstås svårt att ladda om inför ännu en väntat förlustmatch mot svenska mästarna från Kalmar. När GK:s ledning tyckte det var hög tid att gå stängde Dj:n av musiken och sedan traskade de iväg. Jag stod kvar och suckade ett tag med en öl i handen och diskuterade laguppställningen med en lokreperatör.

Lag [4-2-3-1]:
1. D. Jankulovski;
19. M. Dahlgren, 2. R. Ekunde, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
6. R. Ayarna, 8. R. Spong;
21. M. Lindström, 17. J. Mårtensson, 25. W do Carmo;
18. P. Ericsson

Ja, just det – laguppställningen. Reuben Ayarna, mittfältaren som värvades från Boston College (inte Harvard, inte MIT), har under sin tid i GAIS varit något av en spökspelare som då och då hoppat in och gjort lovande insatser men sällan startat. Nu skulle han alltså in i laget. Jag har haft vissa förhoppningar om honom som en frälsare genom att han så ofta vissat en bra blick för spelet och presterat bra crossbollar. Nu får han alltså komma in i en delvis omformad förstaelva.

På det berömda papperet har Ayarna tagit Lycéns plats till vänster på mittfältet. Det står i alla fall för undertecknad snart rätt klart att Ayarna tagit en mer densiv position på innermittfältet. Istället är det Wanderson do Carmo som tar plats till vänster. Genom att mittfältet nu består av Johan Mårtensson, Richard Spong och Ayarna finns det inte längre en given tia övergår formeringen från 4-2-3-1 snarare till 4-5-1 med offensiva yttrar, vad som med en offensiv inställning kan skrivas som 4-3-3.

Formationen 4-5-1 är väl lämpad för att bevara en ledning eller grisa sig till en poäng genom att mittfältet blir väldigt tätt. Det är också något som tycks lyckas under en stor del av matchen. Det hela gynnas av att Ayarna visar sig vara bra på att läsa spelet och oftast står rätt på mittfältet för att stoppa uppspel och nicka undan. På så sätt är det inte ett problem att låta det bökande vildsvinet Spong springa runt huvudlöst och tackla och sparka på allt som rör sig.

Även om GAIS offensiv aldrig riktigt lyfter så är Kalmar FF:s chanser väldigt få. Det mest är dåliga distansskott. När jag nu i skrivande stund går in och kollar på statistiken och skottkartor så har smålänningarna endast fått två skott registerade under den första halvleken. Vi slipper i relativt hög usträckning tidigare matchers allt för lågt liggande försvar. Defensivt är upplägget mycket lyckat och med tanke på tidigare resultat och motståndent är det fullt förståerligt att Alexander Axén går på denna linje.

Wanderson på kanten är en fråga som debatterats livligt. Han har bedömts som för långsam för en kantposition och att hans tekniska kvalitéer med boll kommer mer till sin rätt centralt. När Wanderson började i GAIS fick han ofta spela till vänster men blev en stjärna först när han fick flytta in mer centralt. Nu tycks dock motståndarna vara medvetna om detta och ger honom väldigt lite yta. Inte för att Wanderson behöver så mycket yta, men i alla fall. Från en vänsterposition kan han söka sig in med boll och söka lägen eller sticka in bollar till övriga spelare. Ett problem med det senare är dock att spelarna att passa står fel, är frånvarande, står still eller så är Wandersons passningar allt för lösa. Pär Ericsson kämpar på bra i boxen och har i mångt och mycket ett otacksamt jobb när kalmariterna flera gånger hänger på honom i klasar. Under dessa omständigheter är det bättre att Wanderson gör jobbet själv och det är också i mångt och mycket det han gör – resultatet blir två klassmål där det andra är helt och hållet en egen konstruktion från början till slut. Ett fint avslut av en spelare som det är mycket möjligt spelade sin sista hemmamatch för GAIS. När han är borta är GAIS chanser att hålla sig kvar troligen mycket skrala.

Vet inte ens om jag vill skriva om slutet av matchen. Den duktiga Richard Ekunde blir skadad och byts ut mot Andreas Tobiasson. Då vi försvar en ledning och vi därmed kan förvänta oss fler långa chansbollar in i straffområdet känns det inte allt för illa att få in en nickspecialist i backlinjen. Både Kenneth Gustafsson och Mikael Dahlgren har jobbat på rätt bra ute på sina kanter och mittfältet är som sagt kompakt. Bara att stänga av matchen och spela av tiden. Detta förstår också Alexander Axén som byter in Björn Andersson och Eyjolfur Hedinsson, två pigga spelare som torde orka med att löpa sönder de sista tio minuterna. Istället släpper vi in två mål under matchens sista minuter. Det är fullständig katastrof. Efter att ha gått till matchen och återigen förväntat sig 0-3 så går man därifrån och känner sig besluten på tre poäng. Med tre poäng i denna match hade GAIS åter fått ett litet andrum och kunnat åka ner till Malmö FF med en viss säkerhet i att en förslust inte är så hemskt. Nu är det istället så att GAIS behöver alla poäng de kan få, med tanke på det psyke som tycks finnas i ett lag som inte ens klarar av att försvara en tvåmålsledning på hemmaplan kan vi la återigen förvänta oss ett pinsamt nederlag när nervösa spelare ramlar runt och panikrensar på inköpta skånepågar och en Wilton som bombar från långt håll.

Domaren är som vanligt ett kapitel för sig. Publiken på Preppens (och även L3 kan jag tänka mig) var emellanåt i fullständigt i upplösning av domarens beslut. Jag lyckades i mångt och mycket hålla god min – man är la ändå härdad – i första halvlek men i andra brast det även för mig. Jag tror inte att domaren var partisk, problemet var mer fundamentalt än så. I första halvlek tillätt domare Håkan Jonasson väldigt mycket på plan. Detta drabbade givetvis i första hand GAIS, som trots ett lite halvknackigt spel, ändå var det mer spelförande laget. I paus satt la domartrion och käkade banan och kom överens om att de varit för snälla i första halvlek. Så när andra halvlek kommit igång så ändrar domaren sin bedömningsnivå och då GAIS tagit ledningen och släpper över taktpinnen till ett jagande Kalmar får då GAIS återigen domaren emot sig genom att han plötsligt börjar blåsa kalmarfrisparkar som någon slags Colombiansk VM-domare.

Efter matchen kände jag mig lite som youtube-legenden Sparven – förbannad skit!

GAIS 0 – 1 IFK Göteborg

Att skriva ner någon rapport bär mig emot och därmed är den försenad. Undermedvetet hoppas jag la att det hela skall glida förbi ner i tysthet. Inte för att jag är extremt nedslagen, förlust var ju något jag räknade med, men det svider alltid att förlora mot en så menlös förening som den föga broderliga alliansklubben IFK Göteborg.

Lag: [4-2-3-1]
1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén (52′ 3. A. Tobiasson), 2. R. Ekunde, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
8. R. Spong, 17. J. Mårtensson (75′ 6. R. Ayarna);
21. M. Lindström, 25. W. do Carmo, 11. T. Lycén (69′ 22. B. Andersson);
18. P. Ericsson

Sådär, nu orkade jag plita ner laguppställningen. Skall inte gå in närmare på matchens detaljer annat att konstatera att GAIS, återigen får man la säga, ville mer och på många sätt vara bättre än IFK Stockholms avkomma. Fler avslut totalt och även på mål borde ha renderat ett bättre resultat. Att GAIS brännde sina chanser och inte lyckades förvalta en mycket bra start medan en annan fotbollsavkomma, som för närvarande spritter av självförtroende, kan utnyttja en av få chanser fienden får är bara beklagligt.

Laget spelare som sakt relativt bra. Det är då störande på flera sätt. Först och främst givetvis för att vi gick därifrån utan poöng utan för att det visade hur viktigt inställningen tycks vara för GAIS och i vilken mån den allt för ofta saknas. För GAIS ville så mycket mer än den lilla satans förstaelva (tyvärr hade inte domare Stålhammar derbyglasögonen på sig och belönade IFK:s inställning genom att sprida ut gult till grönt och svart). Vad som dock svider mer än att tanken på att en likartad inställning hade kunnat rendera flera trevliga poäng (som ju kan vara bra att ha) mot bottenlag som Djurgårdens IF och Hammarby IF och måhända även ett bättre resultat mot mittenlaget Örebro SK. Att GAIS underpresterar mot lag som vi har en rimlig chans mot och sedan gör en god insats mot lag som vi har begränsade möjligheter att ta poäng mot är inte en sund strategi för överlevnad.

Inställningens betydelse kunde bland annat skönjas i ett bättre fungerande försvarsspel. I många matcher – som exempelvis ÖSK borta – har GAIS defensiva mittfält tillsammans med försvarslinje sjunkigt ner i knät på målvakt. Det har inte funnits några möjligheter att ställa om när bollen vunnits och därigenom hota motståndarna. då våra offensiva spelare isolerats av det glapp som uppstått dem emellan. Istället har rensningarna hamnat hos moståndare i bra lägen. Om ni såg Real Madrid mot Barcelona (2-6) för några veckor sedan kanske ni förstår vad jag menar. Att åka till Real Madrids Santiago Bernabéu och spela med så extrem hög press borde egentligen vara självmord, även för ett lag med kvalitéer som Barcelona. Orsaken till att det fungerar kan troligen härledas till ett mentalt övertag – Barcelona försökte sig på samma taktik borta mot Chelsea en tid senare och där fungerade det inte alls. GAIS behöver våga spela fotboll, även när det inte är derby. För detta räcker det inte att Alexander Axén tittat på Barcelona på teve, han måste kunna förmedla detta till spelarna (i den mån laget nu överhuvudtaget skall kolla på Barcelona för inspiration – finns nog mer kunskap att hämta från Trelleborg).

I och med att Björn Andersson gjorde debut efter sin skada gick laget över till mer av 4-4-2, med Wanderson do Carmo som vänsterytter. I det läget hade GAIS redan stuvat om i backlinjen och satt in Andreas Tobiasson, vilket fick ut en duktig Richard Ekunde på högerbacksplatsen. en del förespråkar 4-4-2 närmast som ett mantra. Jag håller inte med att siffrorna säger att om hur ett lag spelar eller att det ger någon form av frälsning. Om vi dock tittar på det kommande motståndet torde det vara värt att prova på 4-4-2 i just den matchen. Vad jag erfar spelar Kalmar FF med 4-3-3. I det läget är på papperet fem mittfältare onödigt. Fyra mittfältare skall i realiteten kunna kontrollera detsamma. Dessutom kan det finnas poänger att låta Wanderboy börja ute på kanten för att på så sätt få lite utrymme och komma undan Listerby-traktorn Henrik Rydström. Om denne nu kommer känner sig tvungen att flytta utåt för att komma åter vår vän do Carmo torde detta kunna skapa en del ytor för Johan Mårtensson framåt.

Den enda riktiga behållningen med matchen i övrigt var när Fredrik Lundgren tryckte till AZ Alkmaars senaste floppvärvning – det var värt ett gult kort.

Uppståndelse uppskjuten på obestämd tid

Med en bakomliggande stress ilande genom kroppen sätter jag på vatten på spisen, här skall det kokas makaroner! Andliga sånger hörs från Sveriges Radio P1 denna Kristi himmelsfärdsdag 2009. Det är likaledes folknykterhetsdagen men samtidigt öppnar också , mot polisens vilja, puben Gamle Port sina dörrar för den modfällda och nervösa flock av troende flagellanter som behöver både en och flera öl för att dämpa sin ångest. Nej, detta är troligen inte en fröjdens dag. Om Gravem funnits på plan hade inte spelat någon roll. Vissa saker händer bara var 16:e år.

Moraliska segrare förlorar alltid.