Brott

Ang. Helsingborg, 30/3 2014

 Platsen för Händelsen torde inte väcka någon förvåning. Frågan är dock vad som händer nu. Det finns två lösningar. Ingen av dem kan egentligen lösa Problemet. Lagstiftning och myndighetsåtgärder är att vänta. Politiker vill visa krafttag på ett sätt som framstår som betryggande för den 90 procent som inte egentligen utgör publiken på elitfotbollsmatcher. De instrument som finns att tillgå är trubbiga. Dess implementering och uppföljning kommer i hög grad att slå på Supportrar som grupp. Inte enbart men särskilt mot de som bryter av mot normer och skötsamhetskultur. Yngre killar med keps (eller toppluva eller struthatt eller vad ungdomar har på sig nu för tiden) som är lite stökiga, plankar, pinkar på offentlig plats eller snor någon folköl på en bensinstation och tjoa hela natten och pinka På James Keenes bostad av misstag (eller ja, pinkandet kanske är avsiktligt), kommer få det tufft. Även om de inte nödvändigtvis är en del av Problemet, som utgör lång under en tiondel av Supportrarna. Statens lösning på Problemet kommer att innebära en försämrad tillvaro för oss som är Supportar. Dels för att allmänheten, och i viss mån Polisen, inte kan eller vill se någon skillnad På Supportrar och den delmängd som utgör Problemet. Dels för att implementeringen kommer att bli trubbig och/eller tandlös.

Den andra lösningen är självsanering. Att Supportar som inte är en del av Problemet också gör något åt det. Detta genom att markera att vissa former av beteende inte är acceptabelt. På sikt är detta en mycket bättre lösning än vad än staten kommer fram till för lösning. De flesta som har varit med på några bortaresor, inte minst i Skåne, har ett väldigt lågt förtroende för att statens våldsmonopol, Polisen, utgör någon lösning på något Problem. I många fall, delvis som en effekt av att vi vill tänka väl om andra Supportar, har vi kanske snarare sett dem som Problemet. Det är delvis just det som gör att Platsen för Händelsen knappast förvånar. Är man en del av Problemet har Skåne många gånger visat sig vara en utmärkt arena, och då är det inte i första hand Olympia jag tänker på.

Svårigheten är att Supportrarna som inte utgör Problemet inte på kort sikt kan vara lösningen, även om de kan bidra på längre sikt genom en ökad icke-tolerans mot Problemet och därtill gränsande yttranden. Mina intryck av att vid olika tillfällen diskuterat Problemet med andra Supportar är ju inte precis att det finns någon större acceptans som det är nu. Även om flera säkert kan göra undantag för någon eller några som är en del av Problemet som de känner på ett personligt plan (hen ses inte som en del av problemet, då de flesta egentligen skiter i om folk bankar på varandra i ett grustag utanför Mellerud, och just hen tros endast ägna sig åt detta, inte den där andra delen. Den del som utgör Problemet för Supportar och allmänheten) så råder, skulle jag drista mig till att påstå, ett allmänt utbrett förakt för Problemet. De flesta förstår att Problemet är en belastning för oss Supportar. Det finns en del lösningar som Supportern kan bidra med, som att undvika våldsromantiserade uttryck som av Problemet kan missuppfattas som en legitimering och uppmuntran (såsomhat-ramsor som vissa individer inte tycks klara av att inte tolka allt för bokstavligt).

Svårigheten ligger i att hantera Problemet när det redan existerar och etablerat sig i den form som medför återkommande våldsinslag i samband med fotbollsmatcher och på ett sätt som oundvikligen drabbar allmänheten och övriga Supportar. Bryr sig Problemet, eller de som lockas in i supporterlivet mer av möjligheten av att vara en del av Problemet snarare än något annat, egentligen om vad de Supportar som inte är del av Problemet tycker? Jag är tveksam. Tvärtemot vad Problemets företrädare själva ibland försöker framhäva så utgörs inte Problemet av vem som helst. Ja, de kanske har ett normalt jobb och vad som i alla fall framstår som normala relationer i övrigt. Detta hindrar dem inte från att i grunden utgöras av människor med något begränsad förmåga till kritiskt tänkande som medför att de i alla lägen för sig själva kan rättfärdiga att deras rätt att vara en del av Problemet går före och står över övriga Supportar och allmänheten. Deras förställning om att de kan hävda sin rätt med våld och hot, vilket de förstås måste ta till för eller senare, eftersom deras föreställningsvärld inte klarar av att hävda sig på majoritetssamhällets villkor om hur intressemotsättningar hanteras (precis som snarlika problem, exempelvis nynazister, är de visserligen inte sena att skrika efter samma rättigheter som de förvägrar andra med sitt beteende), medför att de  inte går att resonera med dem så länge de är en del av Problemet. De struntar helt enkelt i många fall vad jag och liknande Supportar tycker om dem. I deras föreställningsvärld så är vår uppfattning och våra intressen och behov underordnade deras egna.

Samtidigt är få av oss är i egentlig mening intresserade av att sätta dem på plats, inte minst då de inte köper det för mig och de flesta andra vedertagna sättet att lösa meningsskiljaktigheter – diskussion och kompromiss. Även om man bortser från sin egen säkerhet i sammanhanget så är det få av oss som inte är en del av Problemet som vill ägna vår fritid åt att vara medborgarpolis.  Istället blir det bekvämt att se statens klumpiga och i grunden utsiktslösa försök att lösa Problemet som att det är det som är Problemet, snarare än ett symptom på det riktiga problemet (därmed inte sagt att inte SvFF:s och Beatrice Asks verklighetsuppfattning också kan vara problematiskt i sig självt).

Annonser

Brott utan offer eller experiment

Jag missade GAIS match mot Kalmar FF igår söndag. Orsaken till detta var att jag varit på konferens i Paris och kom hem på söndag kväll. Jag har sett resultatet men jag vet inte om jag vill veta mer om det.

Istället skall jag fokusera på en annan händelse under söndagen. Flyget från CDG var lite försenat och det var lite strul med väskorna. Därför valde jag att ta Mupptåget till Muppsala istället för bussen, då detta gick före. Annars brukar jag ta bussen i första hand, då den är billigare och jag ogillar detta att allt skall få vara dyrt bara för att det är relaterat till flyget.

Arlanda-stationen ligger under mark och Arlanda City (allt mer flygplatser måste vara lite töntigt också). På plattformen finns föga mer än en automat där det går att köpa godis och läsk. Förra gången jag och min bättre hälft tog tåget – efter en semester i Riga för några månader sedan – så fick vi vänta rätt länge och jag gick fram till maskinen för att köpa något för att stilla min värsta hunger. Jag la i ett par guldtior och köpte någon chokladbit. Efter att jag gjort detta märkte jag att det fanns mer pengar kvar. Jag kom inte ihåg hur mycket men jag tog och köpte något annat också – helt gratis för egen del alltså.

Denna gång behövde jag inte vänta så länge och var kanske inte heller direkt hungrig men med förra gången i åminnelse kunde jag inte låta bli och gå fram och titta. Det fanns 59 kronor på maskinen. Jag tog en Raider. Efter att jag ätit upp min chokladbit så blev jag förstås lite törstig. Gick tillbaka och tog en Ramlösa. Då bestämde sig maskinen att spotta ut de återstående 19 kronorna. Jag tog dem och stoppade dem i fickan.

Jag är överlag en individ som följer regler. Internalisering av min uppfostran, måhända i kombination med någon medfödd disposition för detta, i kombination med förmågan att rationalisera mig agerande och förstå att det i stort är bättre för alla om man följer regler och koder, medför att jag brukar göra det som anses vara rätt, även om jag skulle vinna på att göra det motsatta. Det hindrar mig emellertid inte från att bryta mot sådana regler när jag uppfattar dem som direkt negativa och korkade. Att ta godis från en automat är i det avseendet helt oproblematiskt. Den som lagt i pengarna kan ju inte förväntas få tillbaka dem och företaget som har maskinen har ju faktiskt fått betalt. Det är ett brott utan offer.

Det hela tycks mig emellertid vara misstänksamt. Nog för att det finns en del flygresenärer som har mer pengar än de klarar av att hantera och kanske struntar i växeln. Men jag tänker mig att de flesta av dessa tar taxi och vem fyller på en automat med 59 kronor för mycket när den dyraste produkten kostar 20 kronor eller något åt det hållet? Jag börjar misstänka att det hela är del av något psykologiskt experiment och jag tittar mig runt efter dolda kameror medan jag dricker min Ramlösa.

SvFF:s snedspark mot illegala spelsyndikat

För en tid sedan kom det som något av en chock att flera matcher i UEFA:s Champions league och Europa League (alltså gamla Europa- och UEFA-cupen) och mängder av andra matcher inom europeisk fotboll utsatts för manipulation med syftet av vinna pengar på odds.

Givetvis en oroande händelse för oss som tycker om att titta på fotboll snarare än att spela på resultat. Själv är jag endast en sporadisk spelare på Stryktipset och då oftast modesta belopp. Jag spelar helt enkelt snarare för underhållningsvärdet än den förväntade vinsten (jag har tillräckliga kunskaper i statistik för att känna till hur dåliga oddsen trots allt är, även utanför svenska spel).

Representantskapsmötet för Svensk fotboll är i full gång och i ett försök att komma tillrätta med illegal spelverksamhet i samband med svenska matcher avser de att – som Expressen uttrycker det – förbjuda mobiltelefonsamtal på fotbollsarenor.

”För att bland annat förhindra förekomsten av utländska spelbolag som illegalt förekommer i samband med svenska matcher föreslås att all fortlöpande resultatrapportering från match kräver tillstånd från arrangören eller Förbundssstyrelsen.”

– SvFF om beslutet

Nu är det inte fullt så radikalt i praktiken. Kvällstidningar tar givetvis alla chanser att förvrida en nyhet till en sådan grad att det snarare börjar likna desinformation. Syftet är – som citatet ovan pekar på – alltså i första hand att komma åt personer som använder mobiltelefoner för att rapportera matchen fortlöpande till illegala spelbolag.

Som nyhetsläsare och fotbollsåskådare undrar man dock lite hur SvFF avser tolka och använda denna reglering.

Lars-Åke Lagrell, ordförande i Svenska Fotbollförbundet, menar att representanter från utländska, illegala, spelbolag refererar från svenska matcher, och att det då finns en risk för att svenska lag, eller spelare i lag, skulle kunna erbjudas mutor för att påverka resultatet.
– Om du har följt de senaste problemen runt om i Europa, där spelare har tagit emot mutor. Då måste man ställa nästa fråga: Varför har det här uppstått? Jo det uppstår därför att man sitter och spelar på resultatet någonstans, och så försöker man då göra upp med någon att man ska medverka till att det blir exakt det resultatet man vill.
För att sitta och prata om matchen i till exempel en mobiltelefon måste man från och med nu ha tillstånd från arrangören eller Svenska Fotbollförbundets förbundsstyrelse.

Från Expressen

Som den sporadiska stryktipparen undrar man ju lite hur detta tilltag att så att säga sätta dit personer som rapporterar direkt till andra sidan jordklotet, hur detta på något sätt egentligen påverkar en sådan aktivitet. Vill man komma åt färsk och direkt information om hur matchen utvecklar sig så kan dessa lika väl köpa pbv eller lyssna på webbradio. Har de mutat en eller flera personer involverade i matchen så behöver de näppeligen referera hela matchen.

Viktigast av allt är i vilken mån den effekt som SvFF tror sig få ut av dessa åtgärder står i proportion till de restriktioner det innebär för övrig publik. Försöker de faktiskt efterleva sina egna regler torde detta innebära att en vanlig person som står och snackar med en vän – vi kan la utgå från att minst 99 av 100 telefonsamtal inte har någon brottslig avsikt, speciellt då det är oklart exakt vad som är illegalt med att delge vad som händer på plan – som inte kunnat komma till matchen kan utsättas för insatser och påföljder från arenans personal.

Avsikten är måhända i princip inte att trakassera personer med mobiltelefon men dylika ad hoc-mässiga regeländringar för att komma till rätta med ett specifikt problem som berör en mycket begränsad del av publiken genom att inskränka för hela publiken är sällan en vidare god idé. Det kan snart uppstå en situation där SvFF eller klubbar börjar använda denna inskränkning med ett annat syfte än det avsedda.

Nå, avsikten är la att kunna ge sig på någon person som står med frihand (handsfree) på en division 1-match och snackar på någon kinesisk dialekt i nittio minuter. Onekligen finns det i ett sådant läge anledning att misstänka att personen på något sätt är involverad i ett spelsyndikat men det är knappast rapporteringen av matchen som är ett brott utan försöken att manipulera resultaten.

Jag har själv försökt snacka mig till ett bättre resultat från läktarhåll. Dock utan mobiltelefon och med mediokert resultat. Om asiater lyckas bättre med hjälp av en mobiltelefon vill jag hemskt gärna få reda på hur de lyckas med det.

Logik eller panik i fotbollsvåldsfrågan

Sedan fotbollssäsongen började har fotbollsvåld varit i blickfången för mångas uppmärksamhet. Säga vad man vill, men den nya arenan har i vilket fall väckt mer känslor än vad dess småtrista betongyttre tycks antyda. Fotbollsvåld som problem – och jag kanske skall säga att det finns ett sådant problem, även om vissa menar att problemet är tämligen marginellt medan andra tycks se det som det största enskilda ordningsproblemet i Göteborg (moralpanik!) – bör analyseras som vilket problem som helst. I bedömningen av lösningarna på problemet så finns det två vikta ingredienser som bör tas i beaktande. För det första, är återgärderna logiska, kommer åtgärderna ha någon effekt på problemet? För det andra, är åtgärderna rimliga i förhållande till problemet eller är det något i stil med att bekämpa mygg med kärnvapen (eller, omvänt, försöka rensa en norrländsk myr med flugsmälla)? Till effekterna och rimligheten måste även sidoeffekter, alltså sådant som berör tredje part, tas med i beaktandet.

Torsdagen innebar att polisföreträdare i form av länspolismästare Ingemar Johansson ochpolismästarechef för länsordningspolisen Erik Nord fick publicerat ett inlägg på GP:s debattsida där de lade fram någon slags handlingsplan för att lösa problemet.

Den första, och måhända märkligaste, är deras krav på att arenan egentligen borde ha legat utanför centrum. Som person är jag givetvis intresserad av att polisen tänker på hur stadsplanering kan användas för att förebygga brott, men nog verkar det på något sätt märkligt att lyfta fram detta som en lösning. För det första är det givetvis helt meningslöst eftersom arenan är nybyggd och troligen kommer att ligga kvar i flera årtionden framöver. Polisen kanske också skall tänka på att andra överväganden än polisiära har en viss tyngd i planerande av en fotbollsarena, teater, opera eller biograf – såsom tillgänglighet. Att lösa transporter ut till en arena i obygden innebär ju också flera kostnader och är definitivt inte till gagn för tredje part. Politiker i Göteborg har ju i flera år försökt samla så många evenemangsarenor som möjligt på ett litet område, bland annat med detta i åtanke (sedan att den logiken brister i andra avseenden är måhända inte relevant här).

Dessutom undrar jag i så fall lite om vad polisen befann sig när arenan planerades. De två herrarna nämner inte något om att polisen lämnat några yttranden om arenans planering och placering i planprocessen. Eftersom det inte nämner något om detta tycks det möjligt, för att inte säga troligt, att polisen inte hade några förevändningar mot placeringen och i så fall blir ju argument om att polisen tvingats acceptera detta en smula innehållslöst. Vidare är det en öppen fråga om arenaplaceringen har något märkbart inflytande på våldet. Låter mer som polisen försöker skylla ifrån sin egen oförmåga att kontrollera situationen på en extern variabel som dessutom är nära nog omöjlig att ändra på.

Att kategori C (i bästa fall) redan gör upp i ödsliga industriområden är ju ett tecken på att det kanske inte är så värst viktigt i vissa avseenden. Att polisen tror att det är mindre intressant att slåss när det inte finns åskådare verkar märkligt – kolla på youtube. Och att tro att anledningen till att många moderna anledningar ligger utanför staden i första hand beror på våld verkar ju också märkligt. jag skulle vilja påstå att den absolut viktigasta anledningen är att nya arenor läggs i ytterområden hänger samman med markpriser och tillgången på den yta som en större fotbollsarena tarvar. Det blir lite som att Ikea i Bäckebol och Kållered planerades där för att minska risken för upplopp.

Den största kategorin våldverkare och våldsoffer (om man nu vill betrakta dem som offer – den som är med bör leken tåla) är individer som planerar för och i bästa fall också lyckas göra upp firma mot firma. Dessa supportar som vill slåss kommer rimligen att slåss oavsett vilka åtgärder som vidtas. Från mitt perspektiv är det inget direkt problem när de gör upp på något tom plats som inte berör tredje part, problemet är förstås när de istället ryker ihop bland folk, som till exempel på Centralen (ironiskt nog kan huliganer själva bidra till problemets lösning genom självsanering och genom att äldre markerar mot yngre – vissa firmor är ju värre än andra). Att skeppa in bortasupportar direkt till arenan är måhända en enklare lösning, men i det avseendet skall man tänka på att kategori C inte alltid reser med den stora grupp av bortasupportar som är relativt harmlösa.

Efter några resor till Helsingborg blir upplevelsen att polisens försök att vara tuff mot bortasupportar att kategori A känner sig kränkta och att en och annan oskydlig får stryk – av polisen. Alltså, kategori C slåss i alla fall, Kategori A känner sig kränkta. Återstår kategori B således, dessa går måhända att påverka. Man skall dock komma ihåg att en del incidenter sker precis utanför arenan, även om den ligger i obygden. Oavsett kommer det finnas mycket folk utanför arenan före och efter match och att kontrollera detta är något som polisen måste klara av.

Att polisen på senare tid dirigerad stora bortaföljen till krogar innanför vallgraven (”Norra Avenyn” på vulgärt och okunnigt nyspråk) medan Den lilla satans anhängare är på Avenyn och vice versa har jag förståelse för – även om det är trist att de tvunget skall smutsa ner GP. De är ju praktiskt att ha lite kontroll när stora folkmassor rör på sig. Kommer detta nödvändigvis att bli en enklare uppgift om alla skall in med samma kollektivtrafik till en plats ute i Sisjön?

Att förbjuda ståplats är ju något av en ryggmärgsreflex hos kreti och pleti. Den är lika märklig varje gång. Förvisso medför ståplats lite bättre möjligheter för sådana som tänder bengaler och slänger ner föremål (eller relativt sett marginellt problem) att gömma sig i folkmängden men i många fall är fobin mot ståplats baserad på okunskap (polis, media politiker kollar på England, supportar kollar på Tyskland). En personlig favorit är när Mats Härd på gepesporten förbannar ståplatsläktare efter att det skett ett dödsfall utanför Stadio Favorita för en tid sedan. Flera människor gillar ståplats, det skapar stämning, jag har svårt att sitta ner när GAIS spelar och dessutom sker i stort sett inget våldsamt inne på arenorna i dagens läge. Bråket som uppstod i samband med någon blåvitt-match skedde dessutom på sittplats.

”Tio euro för matchbiljett, matchstart 20.00 en fredagskväll, ölen på arenan såldes i enlitersglas och ändå fanns det ingen huliganproblematik att tala om. Nästan så man börjar tro att det inte är ståplatsen, matchstarten eller ölen som är problemet…”

– signaturen districtline talar ut om mötet med tysk ligafotboll på ett gubb-plank…

Greppet att sluta servera alkohol är ju minst sagt ett intressant grepp. Här förslår polisen inte bar att det skall slutas sälja öl på arenan – plastmugg folköl till ståplatspubliken (de som är srkänande odjur, se styck ovan) kostar fyrtio spänn – utan hela centrala Göteborg skall torrlägas vid högriksmatcher. Att alkohol kan leda till våld är måhända ingen nyhet. Denna fredag har Bettan köpt hem en bag-in-box till fredagens tevetittande med gubben Bengt hemma i Hisings Kärra. Kvällen blir inte riktig lyckad och under Singing bee på tv3 uppstår ett gräll som slutar med att Bengan slår sin fru. Tragiskt förstås och alkohol är en erkänd ingrediens i många problem, under de senaste hundra åren har staten försökt dämpa alkoholkonsumtionen med kraftiga restriktioner och även förbud har varit på tal.

I dagens anda av ökad personligt ansvar har det lättats en del på dessa regler. Att då förbjuda alkohol i centrala delar av staden, på för oinvigda till sinnes slumpmässiga vardagsdatum, verkar i det sammanhanget lite väl radikalt. Mer våldsamheter och kriminalitet sker på Avenyn en vanlig helg än bad som sker på en hel rad fotbollsmatcher. Att torrlägga Avenyn verkar dock inte vara på tapeten. Bieffekterna för oss som kan dricka med måtta eller som inte ens är intresserade av fotbollsmatchen är påtagliga, krögarna blir nog inte så glada det heller – speciellt inte de som i vanliga fall inte brukar servera så många fotbollssupportar i vilket fall.

Dessutom undrar man ju vart folk tar vägen. Det finns flera trevliga kvarterspubar inom hyfsad behändigt avstånd på centrala Hisingen och i Lunden dit folk kanske sitter och super till istället. Om polisen tror att huliganer rör sig som fisken i vattnet (men utan mao-keps) och att genom att ta bort vattnet så försvinner även huliganerna är troligen allt för optimistiskt. Risken är la stor att polisen inte längre vet var vattnet (eller fiskarna) är någonstans.

I alkoholfrågan och annat håller jag i mycket med GP-krönikören Thomas Björklund (tack för att vi slapp undan en krönika av firman (sic) Hård-Stenberg):

”[M]an blir ändå häpen när man hör politiker som på fullaste allvar säger: – Man ville ha en ny arena, och så fick man den, ändå blir det bråk. Men hej, inte trodde ni väl att orsaken till huliganproblem i Göteborg begravdes med gamla Gamla Ullevis träläktare. Problemet är lika gammalt som komplext och har inga enkla lösningar, men debatterades i går ibland som vore det helt nytt. Politiker kan låta lite som Olof Palme när han i Hasse & Tages sketch förvånat upptäckte att en liter mjölk kostade över tre kronor. ‘Det hade jag inte en aaaning om?'”

– Thomas Björklund, krönikör för GP-sporten

Slutligen så tidpunkten. Polisen beklagar sig över att tevebolagen styr när matcherna skall spelas men att det istället skulle vara samhällsintresset som gör detta. Jag vet inte, personligen har jag den här konstiga idéen att åskådarnas intressen skulle kunna ha något med saken att göra. Jag har inte något direkt emot att högriskmatcher lägs på vardagar. Det får dock finnas vissa gränser. Att spela klockan 17 som de föreslår gör det väldigt svårt för väldigt många att ta sig även till hemmamatcher om de har ett jobb och andra åtaganden i sitt liv. Likt polismännens idé om att flytta hela arenan undrar man lite om det inte vore lika väl om människor tvingades in i ett Panopticon (en person skrev ett liknande förslag på GP:s fria ord där han förespråkade att människor i Sverige skulle spridas upp på lika stora rutor på 50000kvm och separeras med elstängsel – genom att fortplantning skulle bli omöjligt kommer alla samhällsproblem att lösas inom 100 år!).

Risken med det sättet att tänka är ju att kvoten mellan A kontra B+C kommer att skjuta över till de senare. Alltså, förändringen innebär ett minskat antag kategori A-supportar och i viss mån kategori B. I även detta fall är jag en smula tveksam till effekerna kontra bieffekterna för oss som inte tvunget känner ett behov av att slå folk på käften hela tiden.

Överlag är det ett sådant intryck som polisens förslag ger mig. Gemene man, de mer än niotiondelar som kan sköta sig, skall utsättas för flera negativa effekter för att kanske eventuellt göra något åt kärnproblemet.


Igår kväll, torsdag, cyklade jag hem från Annedal mot Hisingen via Avenyn. Där var det fullt ös medvetslös. En grupp aspackade affärsresenärer (slips och allt) stod och puttade lite på varandra mitt på cykelbanan. Det är så det blir när man låter affärsresenärerna bo mitt inne i stan, okontrollerade kan de springa ut och göra gatorna osäkra för oss vanliga Göteborgare. det borde inte byggas några hotell i centrala stan och det är nog lika bra att vi även flyttar ut till exempel Svenska Mässan till Sisjön eller Bäckebol också. Alla vet ju att så kallade konferensknullare inte kan uppföra sig.

Polisen och femmans spårvagn

I fredags var det vild skottlossning på en spårvagn vid Vågmästarplatsens hållplats vid tio på kvällen. Jag satt hemma, sådär 150 meter bort, och märkte inte ett skvatt. Pistolskott hörs inte så värst mycket mitt inne i en stad.


Jag skall inte rapa upp vad som står i media utan bara nå ett intryck: Polisen verkar inte ha några konkreta spår för att lösa detta. Skott avlossas mitt inne i en fullpackad (på två sätt) spårvagn med övervakningskameror en fredagskväll, femtio meter från en polisstation, och polisen har ingen aning. Detta kan bli en viktig PR-fråga för polisen. Personligen är jag inte räddhågsen av mig, men jag kan tänka mig att lite mera nervösa människor inte blir mer benägna att åka kollektivt.

Jag är inte för populistiska lösningar eller för att skandera skandal (utom när domare dömmer bort GAIS) men nog fan krävs det att dylika brott löses snabbt och effektivt för att åter vinna allmänhetens förtroende. Tyvärr är mitt intryck av den svenska polisen att problemet i första hand är resursbrist utan att de är väldigt dåligt organiserade och mer lämpade till att sent om sider registera brott snarare än att göra något åt dem.

Härdsmältan angriper publikvärdar

I kölvattnet av en massa huliganskandaler (anhängare till Djurgården, Helsingborg och GAIS har pekats ut, ingenstans i någon artikel har det ens antytts att goa glada nationalsocialistiska blåvittanhängare skulle kunna tillhöra denna kategori) som fått ta upp några spaltmeter i lokalblaskan under senare dagar kommer så det oundvikliga:

Härdsmältan skall få lämna sina populistiska kommentarer. Fint så, alla har vi lite olika uppfattningar om huliganproblemets art och vilka rimliga lösningar som står till buds. De grönsvarta huliganer som med största sannolikhet var dumma nog att ge sig på poliskåren utanför Rambergsvallen (poliser brukar i alla fall klara av att skydda poliser, även om de misslyckas med allt annat och slår upp någon oskyldig åskådare i processen) har jag inget till övers för.

Nej, vad som stör mig nästan lika mycket är hur klumpigt den där Härdsmältan alltid uttrycker sig, oavsett om det är frågan om ett taffligt försök att analysera en fotbollsmatch eller lösa världsproblemen:

”Att publikvärdar måste ersättas av polis borde ansvarigt folk ha förstått för länge sedan. Fotbollssupportrar blir inte smartare klädda i en orange jacka.”
– Mats Härd
Men så bra då! Fotbollssupportar i allmänhet och tydligen publikvärdar i synnerhet är lite dummare än andra!? Fotbollsinstresserade som för en modest ersättning offrar sin fritid, får se lite av matcherna och istället får stå och stirra på den likaledes korkade publiken och ställer upp som publikvärdar, med mycket begränsade befogenheter, skall dessutom förlöjligas i den lokala morgonblaskan!

Aggressiva Billström

Läser på DN Debatt en moderat arbetsgrupps planer för en ny, hårdare invandrarpolitik*. Jag skummar mest igenom de krav och lösningar som Billström och hans kumpaner pekar på. Jag är tillräckligt beläst i frågan för att se och förstå att deras förslag mest är huggskott. Problemet står inte att finna i lösningarna utan den begränsade och fragmenterade bilden som finns av själva problemet. Exempel: är arbetslöshet bland invandrare ett integrationsproblem eller ett arbetsmarknadsproblem eller lite av det ena och lite av det andra? Sättet att se på problemet leder till olika möjliga lösningar. Eftersom jag inte riktigt köper den moderata tolkningen av problemet så är det svårt att köpa argumenten., det handlar inte bara på deras syn på Invandraren utan i första hand om deras syn på Människan. Om man inte köper den moderata människosynen faller även deras lösningar som bygger på en given bild av vilka faktorer som får en människa att agera på ett visst sätt. Inte för att jag tvunget kan presentera en bättre, mer koherent bild av hur problemet (om det nu finns ett problem) är beskaffat, men i alla fall.

Jag är dessutom skeptisk till Billströms outsagda men till synes medvetna sammankoppling av kriminalitet och invandrares socio-kultur på något sätt överhuvudtaget är vidare konstruktivt i något avseende. Är detta något de tror på eller handlar det om att locka till sig vissa väljarsegment snarare än att faktiskt lösa problemet (vad nu problemet är)?

Exempelvis SvD fokuserar i sin deriverade sammanfattnings ingress på att Billström kräver att personer som tillskansat sig svenskt medborgarskap genom hot, mutor eller falska personuppgifter skall kunna förlora medborgarskapet. Som om det skulle vara något märkligt. Jag vet inte hur det fungerar i praktiken**, men det borde la inte i princip skilja sig från andra rättigheter tillskansade illegalt – som falskleg bland tonåringar och handikappsparkeringstillstånd för atletiska banktjänstemän i 30-årsåldern. Är det en viktig fråga och relevant fråga eller handlar det bara om att verka tuff och hård? Vem vågar möta Billström i en mörk gränd?

* Ja, det står invandrarpolitik, inte invandringspolitik. Skall det tolkas som att problemfokus flyttats från effekter av migration till migranten själv? Jag skulle tro det.

** Information på DN pekar dock på att det faktiskt inte är möjligt och hänvisar till lagförslag 2006.