Gefle IF

Gefle IF 0 – 0 GAIS

I söndags passerade ännu en match förbi som en menlös revy i en säsong som gått från katastrof till långsam pyspunka mot den till synes säkrade degraderingen. Medan jag inte skrev någon matchrapport från AIK-matchen för att jag för arg och inte från ÖSK-matchen, då jag missade den, dröjde detta inlägget snarare på grund av en känsla av apati. Inlägget har legat halvfärdig med sin struktur utarbetad sedan måndagens förmiddag men vem bryr sig liksom?

Som förra året blev jag behändigt upphämtat i Uppsala av Kenny, som med totalt fyra medpassagerare rattade sin firmabil till metropolen Gävle. På vägen norrut fanns det en del god stämning i baksätet och det hela var en relativt trevlig utflykt så långt. Som bekant har jag redan gett upp säsongen så innan matchen så finns det egentligen inte så mycket att vara upprörd över. Vi kom också fram till arenan utan några problem.

Så här ser det ut när GAIS spelar FIFA 12.

Måstematchen, för de fånar som inte gett upp säsongen, var egentligen på många sätt till grönsvart favör till spelet. GAIS var egentligen det bättre laget, eller kanske inte laget. Det var nämligen tydligt att GAIS hade de bättre spelarna som i alla fall har lön nog att köpa och har möjligheten att spela tv-spelet FIFA 12 många, många timmar. GAIS spelare kunde nämligen göra flest överstegsfinter och andra tekniskt briljanta manövrar utan att tappa bollen mer än hälften av gångerna. Mervan Celik lyckades till och med få in några inlägg längst med marken från kortlinjen vid några tillfällen, synd att det inte fanns några spelare där (utom när det blev en hands-situation och ett mål dömdes bort). Gefle försökte istället med något sådant ocoolt som en enkel spelidé och att jobba för varandra. Nu var de i och för sig inte så bra på det heller.

Några korta spelarkommentarer: Henri Sillanpää var klart bäste spelare i GAIS och gjorde några demonräddningar som räddade en poäng till GAIS och medför att vi bara är två poäng efter Gefle i tabellen! Likaledes är Erik Johansson en back som verkligen har pondus och kvalitéer som man faktiskt inte är bortskämd med.  Andra delar av laget var inte lika roligt att observera, speciellt högerkanten med  Markus Gustafsson och Calum Angus var bitvis jobbig att titta på. Angus har en konstig förmåga att göra felbeslut och slå bort bollar till motspelare i farliga lägen och även Gustafsson fungerar ingen vidare på en kant, där han kommer fram och slå tidiga, precisa genomskärare rakt fram till rättvända försvarare i motståndarlaget. Reuben Ayarna ser mest lite stressar och stirrig ut jämte en habil Jeffrey Auybunn. Peter Ijeh är svår att bedöma då han ibland verkligen gör bra aktioner i uppbyggnadsarbetet men detta är mycket sällan. Det är lite svårt för min del att säga om detta beror på att de andra inte spelar till honom och utnyttjar hans kvalitéer på bästa sätt eller att han är så trött och gammal att han bara orkar vara på tårna två, tre gånger per halvlek. Sedan tror jag Wanderson do Carmo var på plan också men jag kommer inte riktigt ihåg.

I halvtid kom jag till slutsatsen att objektivt sett – i ett försök att se matchen som en opartisk åskådare utan tidigare erfarenhet av GAIS – borde GAIS kunna vinna matchen men subjektivt sett – med den kunskap jag har om GAIS säsong än så länge – så var förlusten given. Jag var närmare att få subjektivt än objektivt rätt. Precis som under de två senaste förlustmatcherna så gjorde GAIS sitt bästa för att ge bort matchen på tilläggstid men GIF var helt enkelt för dåliga för att vinna ens när segern gavs till den på ett silverfat. Andra halvlek präglades dessutom av spöregn och någon slags calypsodisco som jag först trodde var någon av kioskförsäljarnas blandband från något högstadiedisco. Efter att ha framfört mitt klagomål till alla vårans karriärsupporter tog han tag i ärendet men det visade sig att det var Friskis och Svettis som spelade hög musik någonstans nedåt backen. Jag skyllde på kioskpersonalen i onödan. Det kan inte har varit lätt att ha ett gympingpass i det väder som kom över oss under andra halvlek och det var inte så lätt att stå där heller, utan tak på temporärt permanenta träläktare. Som tur vad hade jag med mig ett paraply. Det är så det är med den moderna fotbollen – man får betala 150 spänn för temporära träläktare utan tak. Storbildskärmarna har även Gelfe IF slutat med, precis som Syrianska och Åtvidaberg. Bortsett från priset så känns den moderna fotbollen mycket som den gamla fotbollen, bortsett från att jag som supporter snarare än som räkfrossare på någon VIP-stol ses som ett problem genom att stå och klaga på den yppersta underhållningskvalité som jag får för mina pengar.

Efter att GAIS misslyckats med att förlora så var det bara det traditionsenliga avtackandet av spelarna kvar. Det hela var egentligen en tämligen tragisk affär, då det snarare var spelarna som tackade publiken. Det var lite samma sak i Södertälje men det hade nu skruvats upp ett varv. Om spelarna hade visat samma inställning på plan som när det går fram och skakar hand med supportrarna kanske det inte hade varit så nödvändigt. Med tanke på hur bra många av spelarna är på FIFA 12 så kommer la de flesta att välja att söka en annan arbetsgivare nästa år i vilket fall.

Hemresan präglades av uppgivenhet och två somnade under stora delar av resan genom ett emellanåt mycket regnigt Gästrikland och Uppland. Sedan dess har ÖSK fått sin andra seger i rad mot MFF och knappat in på avståndet upp till nästjumpon GAIS. MFF kommer knappast att låta de debaclet vara emotsagt och inte heller kan vi räkna med att GAIS kan skärpa sig som ÖSK. Således kommer MFF tvåla till oss två gånger till under de följande veckorna. Sedan kan vi la börja diskutera vilka spelare vi kanske kan bli av med för att sanera finanserna inför 2013.

Noll poäng

Samma ögonblick som GAIS släppte in 1-0 mot AIK borta på ett individuellt försvarsmisstag i sista ögonblicken av matchen marscherade jag med raska steg, för sista gången, ned för trapporna på Råsunda bortasektion och försvann in i tunnelbanornas mörka värld.

GAIS 2033

Sedan dess har jag levt som om jag genomfört en lyckad själv-lobotomering. Jag har knappt tänkt på GAIS. När jag har gjort det har det varit lite som när jag kommer att tänka på någon pinsamhet från mellan- eller högstadiet; ett kort ögonblick av en förnimmelse av en klump i magen tills det avfärdas som en infantil fantomsmärta från en tid som ej längre finns eller är relevant för mitt liv idag.

Så kom jag hem från semester igår och jag vet om vad som pågår. Jag kan därför, trots att jag inte riktigt vill gå in på text-tv sidan 380 och se den röda texten över Ekunde och sedan gå in på sidan om och om igen tills dess att resultatet blir det förväntade. ÖSK vinner sin första match för säsongen borta mot GAIS.

Det gör lite ont och smärtan sitter i längre än väntat och gnager på min inre frid. Under natten vaknar jag till och ligger och vrider mig ett tag. Tror först att det är beroende på den tillfälliga sommarvärmen som för en kort tid tycks ligga still över det platta Uppländska landskapet innan ett regn drar in kring småtimmarna men jag vet ändå att det handlar om något annat.

På söndag åker jag till Gefle och även om jag inte kommer att uppleva det utan smärta så tror jag nog ändå att jag kan distansera mig från det jag kommer att uppleva. En svag känsla av hopp som på något sätt fanns bak i mitt huvud under sommaren och gnagde är nu så pass borta att jag kan ta en match i taget. Resultatet är ändå klart och kan inte ändras, då jag inte tror på gudar och endast på den materiella verklighetens obönhörliga seger över människans förhoppningar. GAIS kommer att förlora i Gävle och det är inget jag kan göra något åt. Det gör lite ont för ett ögonblick och sedan går det över.

Gefle IF 1 – 3 GAIS

Så fick även jag uppleva en grönsvart seger, vilket var väldigt länge sedan. GAIS hade övertaget i en match som hade det mesta – straffspark, utvisningar, dribblingar, kamp och filmningar på ett närmast fullsatt Strömvallen under en vacker lördagseftermiddag.

Resan till Gävles gick med privatbil. Fem gubbar trängde ihop sig när den femte gubben – undertecknad – trängde in sig efter en kort paus vid Muppsalas kanske mest deprimerande korsningar; Vaksalagatan/Tycho Hedéns väg (gamla E4:an). Tur att nya bilar har sån där luftkonditionering.

I Gävle han vi med en kort runda på ett ställe som såg ut som att du kunnat ligga vid Angereds torg men som tog 68 spänn för ett glas Starobrno! Det är dyrt att dricka i småstäder var ett samtalsämne när vi mötte upp med några andra rättrogna i exil. Kontrasten mellan Gävles närmast parodiskt fula torg och Strömvallen, vackert beläget mellan Gavleån, Villastaden och Konserthuset kunde nästan inte bli större. Att betala 68 spänn för en öl hade varit mer berättigat på den senare platsen.

32. H. Sillanpää;

10. J. Florén, 13. C. Angus, 15. F. Lundgren, 2. R. Ekunde (76´5. J. Tamandi);

21. E. Bassombeng (22- R- Omotoyossi), 31. M. Gustafsson (29. Romario), 6. R. Ayarna, 27. M. Celik;

25. W. do Carmo, 9. A. Santos

GAIS inledde matchen bra och dominerande de första tio minuterna av matchen med några trevliga halvchanser – i alla fall i den mån som det gick att se från bortre änden av plan. Till skillnad mot senast tog det tio minuter för Gefles enkla men effektiva spel att komma igång och skapade därefter en del farligheter under första halvlek. En del farliga djupledsbollar kombinerades med avancemang längst med kanterna som slogs in mot två nickstarka anfallsspelare. Som tur(eller kanske inte tur) var stod GAIS bättre upp denna gång. På grund av Kenneths avstängning genomfördes en omdisponering i backlinjen som i mångt och mycket var till GAIS fördel. Gefles fördel i anfallet är att de har två killar att slå inläggen på. Kombinationen med en snabb, täckande back och en nickstark stopper fungerar inte så bra mot denna lite ovanliga anfallskombination som alltid ger yttern två alternativ. Med Calum Angus och giganten Fredrik Lundgren kunde GAIS möta upp på ett bra sätt. Det var i mina ögon ett större problem de gånger deras innermitt Chibsah dribblade sig fram mot backlinjen.

Efter en lite oroande period, då Henri Sillanpää fick göra några viktiga ingripanden, kunde så vi ta ledningen efter tjugoen minuter. En hörna från vänster av Wanderson do Carmo far genom straffområdet i maklig takt, farten sänkt en smula av Lundgren, och gick bort till Eric Bassombeng bortom bortre stolpen som bankade upp bollen i måltaket. Ledningsmålet var väldigt trevligt men kanske den enda riktigt bra insatsen från en i övrigt blek Bassombeng som inte kom till sin rätt då såväl fart som precision i inlägg och avslut (utom vid målet då) lämnade en hel del övrigt att önska.

Resten av halvleken var efter målet var lite mer av en transportsträcka och personligen var jag mest nöjd av vi höll ledningen. GAIS hade mer boll men hade svårt att få in bollen i straffområdet, där det ofta saknades folk. Något som kanske framförallt säger något om skillnaden i spelsätt gentemot Gefle som spelade på ett helt annat sätt. Medan Wanderson och även Markus Gustafsson, som ersatte den till Utrecht precis sålde Mårtensson, kampades på små ytor och försökte trixa fram genom ett samlat Gävleförsvar hade planens gigant Reuben Ayarna, stärkt av ett stort tillskott t-shirtar,  till synes all tid i världen att slå precisa djupledsbollar. En möjlighet som tyvärr inte förvaltades fullt ut av GAIS offensiva spelare som inte löpte tillräckligt i djupled eller på annat satt förvaltade de bollar de fick. Speciellt Bassombeng blev närmast bortskämd på detta sätt. I andra halvlek blev detta bättre genom att Jesper Florén började få lite kontroll på sin kant (mycket inlägg från hans sida under första halvlek) och gav GAIS en bättre möjliget att bredda spelet.

Alvaro Santos var speciellt orörlig. Något som vi måhända inte har något emot så länge han gör mål men denna gång så var avsluten inte hans starka sida. Under början av andra halvlek hade framförallt Santos flera möjligheter som inte blev mål på grund av bland annat att han kom några tiodelars sekund för sent till bollen och lägena och att foten inte riktigt var rätt inställd.

Då våra anfall under andra halvlek spelades mot vår sida av vallen började jag snart högt och ljudligt beklaga mig över detta, GAIS kan inte få så många chanser och inte göra mål och samtidigt förvänta sig att vinna matchen. En tafflig och olycklig kvittering hängde i luften, eller i alla fall härja runt i min neggiga hjärna.

Och nog fick jag rätt på ett något bisarrt sätt. Efter ungefär en timme gav deras mittback, den unge och av många hyllade Mård, en ful och mycket onödig eftersläng upp i plytet på Santos, måhända irriterad av såväl Santos spelstil som den nykomponerande ramsan ”Mård är endast hård i T(h)eorin”. Domare Stålhammar drog, efter kort konsultation med en linjeman som stod endast några få meter från situationen, upp det röda kortet.

En utvisning brukar i vanliga fall signalera att ett lag får ett tufft men på kort sikt kan det också sporra spelare att anstränga sig lite extra så långa orken håller. Detta ledde i sin tur till 1-1. En Gefle-spelare snubblade på bollen och fick en offensiv frispark. Frisparken gick mot vänstra stolproten och skulle nog gått utanför om inte Henri gått ner och sedan tappat ut bollen. Ett desperat och i flera avseenden misslyckat försök till avslut av en framrusande hemmaspelare leder till att bollen går i en hög bana över målområdet och möter upp med Dahlberg och dennes panna som i lugn och ro kan nicka in 1-1.

Efter att andra halvlek präglats av ett viss samförstånd mellan fotbollsklackarna med gemensam växelsång (SvFF – fotbollsmördare) återgick till frustration och sånger om tokiga bönder, fårskändare och annat landsbygdsfientligt skanderande. För egen del kändes det hopplöst att behöva betrakta hur GAIS misslyckades att komma fram genom Gefles försvar.

Axén hade emellertid inte gett upp utan gick för seger och genomförde flera offensiva byten. Långsamt började anfallen förbättrats och ett reducerat Gefle började tröttna. Razak Omotoyossi gjorde till min och många andra förvåning ett bra inhopp och gjorde även vad som borde varit 2-1 till GAIS. Sekunden innan hade en hemmaspelare sträckt upp armen och stoppat bollen i straffområdet. Stålhammar blåste innan bollen gick i mål och det började mumlas lite om Wandersons nonchalanta straffar. Jag försökte se det positivt i och med att detta innebar att GAIS kunde får en straff för hands även på Strömvallen, vilket vi berövades förra gången. Nu var det istället Mervan Celik som gick fram och slog bollen i mål! Ett vilt kramkalas följde längst med kortsidan där Mervan nästan lyftes över till andra sidan (gult kort följde för firandet).

Efter ledningsmålet tog GAIS fullständigt kontroll över matchen och började stressa sönder Gefle med snabba passningar och positionsbyten på mittfältet. I slutet fick även Razak göra det mål som han verkligen behöver för att få tillbaka någon slags självförtroende och segern var säkrad. Därefter hade även Wanderson ett avslut som gick stolprot ut. Tidigare under matchen hade Ayarna haft en stolpträff efter ett utmärkt distansskott som endast hindrades från att gå i mål av Hugossons långfingernagel.

Efter segern var jag i ett rusigt tillstånd av förnöjsamhet. Det var nästan så att jag kunde överväga att ge upp min karriär (karriär är nog i vilket fall ett starkt ord för den dagliga verksamhet jag är involverad i) och lämna min familj för att leva som en vilde i Delsjön och följa GAIS konstant (nä, jag vill nog inte lämna min familj, så de får flytta med mig in i skogen). I vilket fall kunde jag ha släppt mina hämningar, stängt av mobilen och dragit ut på en ölhaks-oddyssé  i Stockholm, Gävle eller Sandviken (kanske inte Sandviken) och övernattat i det fria. Istället blev det ett värdigt och sansat avslut. En ljummen mellanöl i bilen och sedan en fin-folköl hemma framför datorn där det lästes och tittades på nyhetsklipp tills korna gick hem.

GAIS 2 – 3 Gefle IF

Sätter mig i biblioteket och svettar med en sangria för att avnjuta GAIS mot nåt lag utanför Norrlandsfönstret. Mitt lilla privata sommarparty uteblev dock och blev istället till något av ett h-vete. Jag ser verkligen fram emot över att nästa lördag åka över Dalälven och låta mig förnedras offentligt. Om ni ser någon som står med byxorna neddragna, en tutte i munnen och en T-shirt där det står något osedvanligt självförnedrande och korkat (jag litar på att du kan hitta på något och trycka den åt mig Evelina) framför Konserthuset i Gävle nästa helg så är det troligen mig ni ser.

Jag saknar ord för GAIS inledning mot storklubben Gefle IF.Inför matchen referade 1894.se till hur Axén resonerade inför mötet. Inget av detta genomfördes, snarare tvärtom. Det första målet skedde efter en hörna. Därefter följde två spelmål när GAIS gick bort sig. Gefle lever på att lag går in för att slå dem, går fram och spelar med bredd. Laget går upp för att anfalla, laget blir långt och sedan slås det bort bollar när det är viktigt att spela säkert. GAIS har goda intentioner och ramlar runt med bollen i snygga tiki-taka-anfall. Gefle utnyttjar sina kvalitéer och gör mål på sina lägen.  Hallgrimúr Jónasson byts tidigt ut för att han inte klarar av att hantera Gelfes anfallsduo Orlov och, speciellt,

Med tidigt underläge med 3-0 fanns det föga annat än att göra att fortsätta att bete sig direkt dumdristigt. Efter tjugo matchen var matchen förlorad och GAIS återigen nere på jorden och vi supportrar ett antal meter längre ner än så. Efter det har GAIS överlägset mest boll och har en del sådana där goda intentioner när Wanderson do Carmo får visa att han har en god blick för spelet. Det spelar liksom ingen roll när det står0-3 på resultat-tavlan.

Att Romario gör ett mål hyfsat tidigt i andra halvlek ger mig mest ont i magen. Jag vet inte om jag vill ha ett litet hopp i matchlägen som jag vet är ofantligt svåra att vända på. Under en liten tid efter målet ser det emellertid rätt bra ut och man får faktiskt lite hopp. Efter en tid så börjar spelarna gnälla lite på domaren för att de inte får några billiga frisparkar, laget och spelet tappar en massa energi på dumheter. De sista tjugo minuterna är det Gefle som är närmare mål än GAIS. Wandersons mål på tilläggstid kommer för sent för att det skall vara av något betydelse. Eller, Razak Omotoyossi hade i stort sett öppet mål men det spelar ju ingen roll.

Gelfe IF 1 – 0 GAIS

Att förlora mot Gefle torde varit en lågoddsare. Då GAIS vann två matcher i rad för en tid sedan så är siktet återigen inställt på Europaspel. Spelare och ledare har inte tid och lust att lägga tid och energi på så obetydliga hinder som Gefle IF. Effekten blir att GAIS går in i en djup svacka och riskerar att tappa det allsvenska kontrakt för 2011 som såg så säkert ut för bara någon vecka sedan. Likt en manodepressiv Alfons Åberg som skall bara, sänds supportern åter ner i dödsskuggans dal.

1- D. Jankulovski;

2. R. Ekunde, 22. B. Andersson, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;

17. J. Mårtensson, 4. H. Jónasson;

27. M. Celik (79´J. Florén), 14. J. Lindberg (58´29. Romarinho), 23. E. Hédinsson;

21. J. Johansson (57´18. A. Khalili)

(mer…)

GAIS 2 -1 Gefle IF

Efter några dagar som i mitt internetliv framförallt präglats av den pågående stormen mot GAIS sätt att hantera publikfrågan var det så dags för faktisk fotboll igen. Protesterna märktes fortfarande i sin konkreta och planerade form genom att publiken matchen igenom höll inne sin sång. Tystnaden ekade emellanåt över nya Gamla Ullevi.

1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén, 22. B. Andersson, 15. F. Lundgren, 2. R. Ekunde
11. T. Lycén (55´21. J. Johansson), 17. J. Mårtensson, 6. R. Ayarna, 27. M. Celik;
25. W. do Carmo;
18. A. Khalili (69´19. K. Pattersson)

Återigen skadebesvär i backlinjen som återigen medförde omdisponeringar i backlinjen där Richard Ekunde hamnade till vänster denna gång. Att den korte men följsamme Ekunde hamnade på kanten och två stora, nickstarka spelare i form av Fredrik Lundgren och Björn Andersson visade sig fungera bra. Gefles spel byggde i mångt och mycket på att spela upp bollar på deras target Dahlberg, ett spel som i stort sett reducerades under första halvlek. Eyos bortavaro har måhända något att göra med Eyjafjallajökull – nästan samma namn.

GAIS var komfortabelt det bättre laget under matchens inledning. i tjugoandra minuten kommer den närmast väntade ledningen. En högerhörna från Wanderson do Carmo dimper ner mitt i straffområdet där Lundgren nickar ner mot grönsvarta spelare nära straffpunkten. Detta leder till ett halvavslut som åker i retur ut till vänster där en omarkerad Lundgren bombar in 1-0 på kraft.

Efter målet gled matchen in ett vardagslunk som man kan tänka sig att många i publiken kände igen från sitt arbete tidigare på torsdagen. GAIS försvarade sin ledning, låg rätt i defensiven och i avståndet mellan försvar och mittfält där Johan Mårtensson och Reuben Ayarna gjorde fullgoda insatser och Gefle presterade i stort sett inget alls.

Inget alls fram tills dess att Jonatan Berg, (AIS-spelare på lån från någon annan klubb under 2006) la sig ner i en brottningsmatch med vår lagkapten. Domaren dömde med glädje frispark som den felfördelade själv valde att ta. resultatet blev mål på en utmärkt slagen frispark; ett fallande löv. Strax innan halvtid hade således Gefle en smula orättvist kvitterat till 1-1. Lundgren är märkbart arg och irriterad över att han tvingas svara på frågor från kommentatorn om vad han tycker om det i halvtid. En inställning som ger mig hopp för andra halvlek.

Ett långt inlägg från Tommy Lycén leder till ett bra avslut av Mervan Celik som Hugosson i motståndarmålet lycka få undan enbart för att lämna en enkel retur för Wanderon att putta in i nätmaskorna. 2-1 till GAIS och ordningen återställd.

Därefter råder det emellertid en del oordning i GAIS spel. Gefle börjar få sitt anfallsspel att fungera bättre och om det är orsaken eller följden av detta vet jag ej, men snart har avståndet mellan mittfält och försvar minskat så att GAIS får svårt att spela sig konstruktivt ur defensiva situationer. Bollen hamnar återigen hos Gefle som lyckas skapa en hel del tryck utan att prestera så hemskt mycket sett till avslut.

En helt acceptabel arbetsseger som knappast bjöd på något skönspel på en illa åtgången gräsmatta. Redan på söndag är det tid för nästa match borta i Halmstad. Om Wanderson kan fortsätta att spela sitt spel, och domaren inte ger försvarsspelare fria tyglar på hans diminutiva lekamen, kan vi med lite tur få en repris på förra säsongens avslutningsmatch.

GAIS 4 – 0 Gefle IF

Matchen mot Gefle var ännu en i raden av måste-matcher för Göteborgs Atlet- och Idrottsällskap. Gefle har tappat flera av sina nyckelspelare från våren genom skador (Berggren) eller försäljning (Jawo). Vidare är Gefle, likt många andra kusiner-från-landet-lag i svensk fotboll mer fokuserade på att vinna på hemmaplan och endast slita för oavgjort på bortaplan. Vinst torde egentligen på papperet inte vara vidare svårt. Detta är dock lättare sagt än gjort och med tanke på tidigare kommentater att GAIS ofta tenderar att vara nästan lika bra, eller dåliga, som motståndet var det trots allt med mer oro än förhoppning jag gick traskade från Gamle Port mot Gamla Ullevi.

Lag [4-2-3-1]:
1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén, 13. C. Angus, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
17. J. Mårtensson (79′ 29. Romarinho), 8. R. Spong (65′ 6. R. Ayarna);
21. M. Lindström (72′ 11. T. Lycén), 25. W. do Carmo, 23. E. Hédinsson:
18. P. Ericsson

Matchen började dock på ett lysande sätt. Bara några minuter in i matchen hade GAIS skapat både en och två livsfarliga lägen som snart gav 1-0 när Wanderson do Carmo sträckte ut sitt ben för att överkomma loja Geflespelare i den fjärde minuten.

Målet hade föregåtts av en förnedring av Gefles vänsterback Omar Jawo, bror till den Jawo som så när gav Elfsborg seger i förra veckans match. Denna förnedring skulle fortgå matchen igenom. Jag kan inte säga att jag är vidare insatt i Omar Jawos kvalitéer i övrigt; om han tillhör Gelfes trupp för att göra hans bror glad eller om han faktiskt har något att erbjuda en startuppställning i allsvenskan. Det sätt som han knäcktes av framförallt en spelglad Mattias Lindström var i det närmaste tragiskt. När segern väl var klar kunde jag börja tycka synd om killen.

Likt i föregående match valde Alexander Axén (eller Benny Lennartsson) att spela evighetsmaskinen Eyjolfúr Hédinsson på en position ute till vänster. En manöver jag var mer än nöjd med i den svåra bortamatchen i Borås men oroade mig lite för i början av denna matchen. För visst behöver GAIS spela över så stor del av planen som möjligt och komma runt på kanterna? Detta var dock aldrig något av ett problem. Eyo visade återigen att hans lungor räcker för nittio minuters evigt löpande (och två tilläggsminuter, han trappade dock ner på takten lite i den tredje tilläggsminuten). Som bekant är fotboll i första hand ett lag-långdistanslopp.

Att han sedan inte är någon naturlig ytter spelade ingen större roll. Gefle hade redan tillräckligt problem med att vänsterbacken inte klarade av att markera en nästan hela tiden fri och spelvillig Lindström och vågade inte gå och och understödja då detta varje gång gav än mer yta till en närmast ostoppbar Wanderson som i denna match var hal som en ål.

Efter GAIS mål blev det lite ängsligt och tempofattigt ett tag innan GAIS tog över matchen igen. Trots en tydlig dominans lyckas dock inte laget göra fler mål i första halvlek. Närmast var en olycklig Pär Ericsson som som vanligt kämpade hårt men saknade det där lilla extra som Wanderson hade under matchen. Under en tiominutersperiod i mitten av första halvlek har han två bra nicklägen som går precis utanför och ett farligt skott i ribban.

Den enda farligheten som Gefle får till under första halvlek är uppstår genom en misslyckad bakåtpass av annars duktige och spelintelligente Johan Mårtensson som ger ett farligt kontringsläge för bockbrännarna. Mårtensson reparerar dock sitt eget misstag med en klockren brytning strax utanför staffområdet.

1-0 i halvtid alltså och med mersmak. Var givetvis lite orolig att Gelfe skulle lyckas ramla in en boll och sedan kämpa sig till oavgjort.

När andra halvlek började behövde jag inte oroa mig så värst länge. Någon minut in i andra halvlek letar sig en boll in i Gelfes straffområde från höger och hinns upp av Duracellkaninen Eyo som slår ett skott längst med backen som Gefles Hugosson är på men inte förmår stoppa. 2-0 och nu släpper GAIS loss än mer. Resten av halvleken blir Propagandafotboll (det var dock inte så dåligt på den fronten i första heller – laget visade till och med upp lite totalfotboll när Wanderson under en tid av första halvlek agerade vänsterback!) där det mest verkade handla om att ha kul. De grönsvarta spelarna lekte lite med Gefle som en katt leker med en mus.

Detta oroade givetvis mig. Men efter en farlig retur som gav fusk-norrlänningarna ett skott strax över i 55:e minuten var matchen i stort sett över och festen började. I 60:e minuten slåt Pärlan in ett enkelt inlägg till en framrusande Wanderson som får bollen lite bakom sig men ändå får tag i den och skjuter in 3-0.

Då Gelfe IF:s supportar fortsätter med sin bortabojkott (vilket givetvis förklarar den låga publiksiffran) fick publiken (störst andel riktiga, ”hornbyska” supportar i fotbollsverige?) börja retas med varandra. Efter en hetsig växelsångstävling mellan Preppens och L3 tog nidvisorna vid. Klacken skanderade ”svin, svin, svin” och ”ni går hem med rullator” för att sedan övertrumfas av veteranerna som kunde demonstrera att gammal är äldst med ”efter matchen skall ni dö!”.

Under tiden fortsatte matchen. I 85:e minuten försökte Wanderson ge Pärlan ett mål men denne tog lite väl med tid på sig och trängdes av en Gefleback som plötsligt vaknat till liv igen. Av avslutet blev det inget men Wanderson tog upp returen och slog in 4-0 från en snäv vinkel. Förnedringen var fullständig och efteråt undrade man nästan lite över hur GAIS kunde vara så ineffektiva i en match som egentligen var närmare 6-0 än 4-1.

För övrigt anser jag att Kenneth Gustafsson skall stå staty i centrala Hindås.