Vampyr-industrier

Som en del av mina läsare måhända känner till har jag sedan en tid en viss, nyvunnen, relation med bruksorten Hallstahammar (I, II, III, IV). Nu sitter och läser lite material som jag funnit i Bultfabriks AB:s arkiv. I dessa tider, då vampyrer är så populära som underhållning, kanske det är på sin plats att peka på att disponent von Kantzow även han varnade för vampyrer av ett speciellt slag – vampyr-industrier. Precis som vanliga Hollywood-vampyrer tycks dessa speciellt uppskatta blodet från kvinnor. Här i ett anförande från 1951:

”Vi har i Hallstahammar räknat med den kvinnliga arbetskraften som en stor tillgång, framförallt därigenom, att i den mån de minderåriga försvinna från industrierna, dessa ha kunnat ersättas med kvinnor. Fördelarna med den minderåriga och kvinnliga arbetskraften arbetskraften har framförallt varit att man icke behövt bygga särskilda bostäder, då dessa i allmänhet kommit från i samhället boende familjer.

Även om det inte i så hög grad gäller Bultfabriken, så gäller det ett bolag, som ägs av Bultfabriken, Kanthal. Där ha vi av Kungl. Maj:t blivit beviljade byggnadstillstånd för ett precisionsgjuteri, som till större delen är baserat på kvinnlig arbetskraft. Det nya gjuteriet beräknas få 7 gånger större kapacitet än det tidigare, varvid emellertid det egendomliga hänt, att ett annat företag, inom konfektionsbranschen, fått byggnadstillstånd baserat just på tillgång på samma kvinnliga arbetskraft.

Vi anser att industrier av denna art, som endast sätta i gång drift i vårt samhälle, men helt och hållet utnyttja av andra uppförda bostäder och sociala inrättningar (daghem, Sporthall, hobbylokaler m.m. [vilket Bulten gjort, min anm.]) som vampyr-industrier.”

Moralisk medicin

Jag erkänner villigt att jag inte kan något om medicin. Min bättre hälft har vid flera tillfällen förklarat skillnaden mellan alvedon och ipren (eller var det ipred det hette?). Nästa dag så har jag glömt bort det. Däremot är jag, som de flesta andra mer eller mindre frivilligt, en mediakonsument av olika medicinska larmrapporter. Den senaste, som jag såg när jag låg i TV-soffan i morse och sörplade på mitt morgon-te, är att TV-soffan är en riktig dödsfälla.

”Mer än två timmar framför datorn eller tv:n varje dag ökar risken dramatiskt att drabbas av hjärtinfarkt. Det visar en ny studie. Vi svenskar tillbringar i snitt tre timmar varje dag framför tv:n.Lägger man till timmarna framför datorn så blir det många timmar till. Nu visar alltså en ny studie, som presenteras i det kommande numret av tidskriften Journal of the American College of Cardiology att det här beteendet är livsfarligt.”

Jag är förvisso oinsatt i medicin men jag har samtidigt en viss kunskap i vetenskaplig metod. Det upphör aldrig att förvåna mig hur dessa rapporter, i alla fall när de når allmänheten genom media, allt som oftast tycks sakna alla förklaringsambitioner. Det vill säga, hur och på vilket sätt det ena (exempelvis banan) leder till det andra (cancer).

Men vad som jag egentligen tycker är mest intressant här är det som jag uppfattar som en moralisk dimension i rapporten. Det är TV-soffan som dödar. Vad händer om jag istället ligger i soffan och läser en bok? Är det mer hälsosamt att ligga i soffan och läsa Thomas Mann än Svensk Damtidning? Jag förmodar att det är stillasittande som uppfattas som problemet, inte anledningen till att vi sitter stilla. Det är måhända så att televisionen har ökat stillasittandet men det innebär ju inte att det är just TV-soffan som är problemet (om det nu inte har något med farliga flamskyddsmedel att göra…).

Hade det varit i morgontidningen jag fick denna medicinska nyhet hade man kanske kunnat tolka det som en uppmaning att läsa morgontidningen snarare än att se på morgon-TV. Nu var det emellertid via televisionen jag förmedlades detta budskap. Kanske för att det var på SVT jag tittade? Vi får ju förmoda att SVT:s morgonsändningar är lite mer hälsosamt för hjärtat än TV4:s dito, för att inte tala om repriser på ”The nanny” på TV3…

Att ringa 031-nummer i smyg

– Vad gör du när du har stigit ner från lastpallen och krängt av dig blåstället, gör du som jag stannar kvar på kneget och ringer lite 031-nummer i smyg eller?

– Nej, jag bor i Göteborg så jag behöver inte slå något riktnummer

Något i den stilen uttrycker sig Veiron i Ottan på Nilecity då denne parodi på Göteborgaren från ett Stockholmskt perspektiv, ringer och terroriserar någon stackars människa (då Veiron inte bor i Gbg, men håller på blåvitt kan vi la utgå från att han egentligen är från Värmland eller nåt) som sedan visar sig vara en göteborgare.

Nu går Post- och Telestyrelsen ut och menar att svenska telefonnumren behöver reformeras. Bland annat föreslås att riktnummer skall tas bort. På samma sätt som det inte längre går att peka ut P-bönner (Boråsare) genom att titta på bilens registreringsnummer skall man nu inte längre kunna se varifrån folk ringer.

Själv har jag redan tagit steget mot denna sköna nya värld. Genom att jag och min bättre hälft har telefon genom vårt internet-abonnemang kan vi stoltsera med ett 031-nummer, trots att vi bor i 018-land. För gångs skull ligger jag i framkant. Dessutom knaprade jag under lunchen lite på ett knäckebröd bakat på surdeg som lämnats kvar i fikarummet. Nu är jag bara 2-3 år efter Södermalms vackra folk!

Självgodhet på det nya året

För att försöka hålla upp den air av självgodhet som denna bloggs titel tarvar känner jag ett behov av att citera från Gårdakvarnens hemsida angående den nya medlemstidningen, där undertecknad gett ett bidrag. Det är förvisso ingen nyhet för regelbundna läsare på gardakvarnen.se, men jag måste ju börja året på ett positivt sätt – även om mitt bloggande avtagit i intensitet under senare tid på grund av arbete och sånt. Jag kommer iaf inte ge upp försöket att skriva om matcherna även under 2011, även om jag inte kan garantera att jag kommer att kunna se alla matcher.

”Olle Jansson driver en av den grönsvarta världens mest läsvärda bloggar, Självgod och bitter. För andra året i rad glädjer han oss med en specialskriven krönika som sätter fingret på GAIS problem och lösningar.”

Nu kan jag inte redogöra för vare sig problem eller lösning. Det är något som är exklusivt för Gårdakvarnens medlemmar. Ja, det är till och med så exklusivt att jag inte ens själv får läsa det, då jag av lathet och snålhet inte betalat medlemsavgiften för 2010. Jag har emellertid lovat Memma att betala in för 2011, så det skall la bli av så småningom…