Månad: maj 2015

IK Frej 1-0 GAIS

Egentligen har lusten att skriva matchrapporter sedan länge dött ut, trots att det började bra under säsongen. Sedan några omgångar har GAIS mest känts deprimerande och annat tar upp min tid. Nu sitter jag emellertid och har en sån där seg dag på jobbet, då inget blir gjort, så jag tänkte att det vore lika väl att skriva av sig lite för att indirekt komma igång med mitt ”riktiga”  arbete (ja, hasardspels-Tomas – jag vet vad du vill säga). Det är ett rätt taffligt sätt att börja ett inlägg efter veckor av tystnad. När GAIS börjar spela och vinna matcher så kanske det kan ske en uppryckning även från min sida. Närmast en vecka efter matchen är det fortfarande förhållandevis kallt i Uppsala. I skrivande stund är det mycket moln och den del blåst som drar i klänningarna och frackstjärtarna på de som går förbi utanför mitt fönster på väg från Luthagens dyra bostadsrätter mot universitetshuset för vårens promovering. En ceremoni som är närmast lika förutsägbart tråkig som en GAIS-match numera. Däremot är de få som förlorar i sammanhanget.

Att resa till Täby Kyrkby var på många sätt en intressant och lärorik upplevelse. Jag tänkte först illustrera inlägget med lite bilder men jag är, för det första, en värdelös fotograf och, för det andra, min mobiltelefon har som vana att kollapsa så fort jag försöker ta bilder i samband med en GAIS-match. Man skulle kanske kunna säga att min så kallade smartphone är lite smartare än vad jag är.

Att ta sig dit från Muppsala är egentligen något som tarvar en Mercedes eller BMW men med lite hjälp av en reseplanerare på nätet så hittade jag en något så där vettig väg: pendeltåg till Upplands Väsby, byte till mjölkbuss till Sollentuna och därefter Roslagsbanan till Täby Kyrby. Lätt som en plätt, typ. Kom till pizzerian och puben Lilla Hantverkaren halv två och då fanns det redan ett halvt dussin gaisare på plats. Mestadels Thyressons och Wecklaufs. Det fanns än mer av områdets lokala högkonsumenter av alkohol. Några av dem i IK Frej-kläder. En av dem drack GT och somnade redan vid tvåsnåret. Detta var emellertid inte något problem, då både dessa och personalen på krogen var trevliga. En av dem var kanske lite väl trevlig, och gick fram och presenterade sig som före detta ungdomsledare i Frej på 1980-talet, vilket han ville berätta allt om. Efter att ha suttit på stället ett tag han man uppfatta delar av samma historia både en och två gånger när oförberedda gaisare kom ut på uteserveringen och möttes av honom, återigen redo att dela med sig av sin livs upplevelser.

Med tiden ramlade in lite mer folk från Stockholmsområdet, gamlingar likt Martihn med h, Cidden, Hasse och andra. Kenny kom sent och hade klippt sig, vilket utesluter honom från Runar Sörgaard-lookalike-tävlingar för en tid framöver. Cooper hade sin vana trogen kommit med tåg från Göteborg och satt avsides med tjej och åt pizza. Någon timme in så kom Gårdakvarnens buss inrullandes på den lilla sidgatan vid Täby Kyrkby centrum och puben fylldes på med femtiotalet till. Gårdakvarnarna blir bara yngre för var år som går, eller om det nu är jag som blir äldre. Några ansikten var dock bekanta. Marty presenterade sin nya, lagliga, flickvän. Ragnar var där, vilket känns tryggt. Efter att det blev fullt på uteserveringen satte jag mig inne med Kerkhof/Adam och Kent en stund innan jag blev så stressad att jag var tvungen att gå på toa en andra gång och sedan direkt till arenan.

Väderleken var utmärkt för lite fotboll och mörkret hade ännu inte fallit över tillvaron, vilket GAIS presentation sedermera bidrog till. Fler bekanta ansikten anslöt sig. UR-Martin hade rullat in med sin bil som torde vara liten nog för att köra in på bortasektionen. Ställde med högst upp på gubbsidan (för oss som inte är klack) med D.C.- Peter, som cyklat dit från Bromma. Sedan började matchen.

Egentligen går det att betrakta första halvlek som ett så kallat fall framåt. I ljuset (eller skall jag skriva mörkret?) av andra halvlek är det emellertid mycket svårt att se det så. GAIS dominerade spelet (gissningsvis 60-40 i bollinnehav) men presterade väldigt lite i målchans-väg. Min uppfattning är att det var GAIS centrala tremmannainnermittfält som gav oss en tyngd och möjlighet att äga boll. Förmodligen lyckades motståndartränaren lista ut detta och åtog motåtgärder. Före detta gaisspelaren herr Spong togs in på deras innermitt och därefter – även om det säkert inte var enbart hans förtjänst och fel – tappade GAIS snart både spelet och med tiden även poängen. Sett till två halvlekar var det inte orättvist och den andra var något av de sämre jag sett GAIS prestera. Krisen är fortsatt ett faktum. Det är tragiskt att GAIS, med allt var det innebär, återigen ser sig överkört av en liten förening som ”bara” är välskött och arbetar idogt med små medel – vilket allt som jag möttes av indikerade.

Efter matchen förgick tilltog en spontan matchanalyskonferens på stående fot med Kenny, Cidden, Martihn med h, Cidden, Hasse och säkerhets-Annica. jag vet inte egentligen om vi kom fram till något vettigt. Egentligen hade jag tänkt åka hem, men Martihn med h ville att jag skulle hänga med på en öl. Snart befann jag, Cidden, Hasse och Martihn oss i Kyrkbyns mörka hjärta på väg mot makarna Spongs hus. Fru Spong hade vi träffat redan på laddningen till matchen, dit hon dykt upp tillsammans med några av sina vänner. Under promenaden pratade Martihn om hur han inte orkade längre och läste spydigt upp flera tokoptimistiska meddelanden han fått från den vanligtvis så dystra och nattsvarta Svenblad under den föregående veckan. Som en följd av segern i Ängelholm hade denna börjat räkna in segrar i förväg och skrivit om en ”teoretisk chans” att hänga med i övre halvan.

Hos fru Spong slog vi oss ner på uteplatsen och drack Rosévin. Som vanligt när svenskar, och kanske framförallt stockholmare, som inte känner varandra så väl (fru Spong och Martihn känner dock varandra sedan tidigare) så kom samtalet först att handla om bostadsaffärer och andra medelklassmarkeringar. Intressant nog gled det dock över i lönefrågor, vilket annat inte, enligt min erfarenhet, brukar diskuterats lika öppet i Sverige. Männen i sällskapet tjänade alla bra, fast ju mindre utbildning man hade desto mer tjänade man (jag har högt utbildning och minst betalt, vilket jag inte egentligen har några problem med). Fru Spong, som jobbar mer privatlån på bank, var emellertid irriterad över sin lönenivå (hennes tjejkompisar deltog inte i lönediskussionen). Hon menade att det var styrt av kollektivavtal i hög utsträckning. Nu i efterhand har jag kollat upp det, och bankanställda har den tredje av sju avtalskonstruktioner enligt Medlingsinstitutets kategorisering – lokal lönebildning med stupstock och någon form av individgaranti. Detta är inte en så värst styrd modell och mitt tips till fru Spong så här i efterhand är att gå över från privat- till företagslån och byta kön.

Efter att tag var det dags att dra hemåt för mig och Hasse. Vi tog oss ner till stationen och jag fick köpa en SMS-biljett som antagligen kommer att medföra en faktura från Klarna som i efterhand innebär att jag lika väl kunde tagit en taxi direkt timm Muppsala. Hasse somnar på tåget men vaknar till stationen vid Stockholms Stadion och pekar åt vilket håll jag skall gå inne i tunnelbanan. På Stockholms centralstation köper jag en hamburgare och stöter på Micke, som är Örbyhus-gaisare. Käftar lite om GAIS på tåget och vid midnatt är jag hemma.

Går direkt och väcker mig och vaknar till ordentligt först när min bättre hälft puttar till mig och säger att om trettio minuter skall jag vara i Stenhagen sju kilometer bort och hjälpa till och flytta. Det är bara att ta på sig kläderna, dricka en klunk päronsoda och ge sig av på cykeln.

Annonser