Månad: juni 2015

GAIS ekonomiskt ineffektivt 2014 (också)

För ungefär två veckor sedan publicerade Svenska Fotbollförbundet sin rapport om Superettans ekonomi år 2014. Konstigt nog tycks detta inte har uppmärksammats bland andra som skriver om GAIS (även om jag inte är inne på en del så kallade sociala nätverk, såsom twitter). Därför tänkte jag att det vore vettigt att ta upp det här. Det finns säkert en del att diskutera men jag tänkte fokusera på en tabell som finns mot slutet av rapporten:

GAIS ekonomisk ineffektivt

Tabellen ovan rankar lagens effektivitet genom att ta och dela kostnaderna med antalet inspelade poäng. Det är ett tämligen väl etablerat faktum att om fotbollsklubbar och spelare får sluta kontrakt med varandra under något så när fria former (på en så kallad marknad) så kommer de klubbar som betalar mest i lön att i de flesta fall över en säsong få fler poäng än de klubbar som betalar mindre i lön. I denna tabell är skillnaderna dock påtagliga, vilket pekar på att även om det finns ett samband finns det mycket som förklaras av annat – hur effektivt som klubbarna använder sina resurser. (nu är det i och för sig möjligt att en del klubbar inte kör med öppna kort i sina redovisningar, utan betalar spelare svart vid sidan om, vilket förstås inte framgår i denna tabell. Jag kommer att lämna den diskussionen åt sidan för denna gång) Ljungskile behövde bara betala en femtedel så mycket för varje poäng som Hammarby. Med tanke på att den förra klubbens lag slutade trea med den fjortonde största (tredje minsta) kostnaden måste ju betraktas som en hejdundrande framgång för LSK och ett misslyckande för Hammarby. Denna säsong tyckt det emellertid inte gå lika väl fär Ljungskile, även om de kommit upp några pinnar i tabellen nu senast. Hammarby framstår däremot som synnerligen ineffektivt, vilket klubben också har varit under alla de år de spenderade i Superettan. Men det kostar förmodligen lite mer kronor per poäng att ligga på topp (avtagande marginalnytta där varje extra poäng kostar lite mer pengar än föregående) och denna gång gjorde de ju faktiskt de i alla avseenden, vilket innebar att de gick upp. Sett till sina resurser borde de ju gjort det för länge sedan.

Ett (minst) lika intressant, men oroande, faktum är GAIS placering. Med den tredje högsta kostnaden så hamnade GAIS bara på en elfte plats. Detta är definitivt ett påtagligt misslyckande som signalerar att klubben är dåliga på att använda de resurser de faktiskt har (att spelarna får mer betalt än de är värda – värvningsansvarigs fel, eller att bra spelare används på ett ineffektivt sätt – tränarens fel). Endast Landskrona BoIS, med den fjärde största kostnaden men en femtondeplats och degradering torde gå att se som ett större misslyckande. GAIS kostym var flera miljoner lägre än under 2013 men då uppnådde vi i alla fall en sjundeplats. Det året kostade varje poäng 681 tkr och var förstås dyrt (femte dyraste poängkostnaden det året) men inget i jämförelse med Brages 1858 tkr per poäng eller Hammarby med 1217 tkr per poäng.

Kan vi tänka oss att GAIS är närmare att börja prestera efter ekonomisk förmåga säsongen 2015? Det är tveksamt. Efter att de mest störst kostnader föregående år, Hammarby (kostnader på 60miljoner i kostnader) och GIF Sundsvall (35m), gick upp och ersattes av Brommapojkarna (50m) och Mjällby (35m), vars kostnader i Allsvenskan föregående år var i paritet med eller lägre än de som gick upp borde GAIS position vara på åtminstone en tredjeplats sett till ekonomiska muskler även i år. Egentligen borde GAIS ligga där uppe med Jönköping Södra och Östersunds FK, som båda hade kostnader på sådär 20 miljoner föregående år, något mindre än GAIS.  Det finns förstås alltid bortförklaringar men frågan är om de verkligen håller. Att klubben har efterhängsna kostnader för tidigare lär ju knappast vara unikt för GAIS. Klubben lägger dessutom en vädligt stor del av sina kostnader på just personalen (spelare och så vidare), vilket indikerar att resurserna inte försvinner till något annat. Snarare är det ett problem att 73 procent av kostnaderna gick till personalen föregående år, då brukar betraktas som en svaghet och risk att klubben inte har resurser att hantera motgångar. Det behövs ett mirakel av goda prestationer under andra hälften av säsongen för att klubben skall vara i närheten av att prestera på den nivå de borde.

Annonser

GAIS 4-1 Mjällby AIF

Natten innan matchen drömde jag om GAIS. I drömmen hamnade det grönsvarta laget snart under med 0-2 och fick dessutom två spelare utvisade (jag kan inte säga att jag kommer ihåg vilka). I halvtid så meddelas via högtalarsystemet att hemmalaget inte vill komma ut från omklädningsrummet efter vilan och laget lämnar följdriktigt walkover. Medan folk långsamt börjar lämna läktaren stegar klubbens ordförande saktfärdigt ut på mitten av planen och meddelar att GAIS har begärts i konkurs. Han fortsätter att tala om en del, men detta försvinner i skrik från den kvardröjande publiken och av att micken stängs av mitt i en mening – troligen hade GAIS inte betalat för att ha den på längre. Sedan vaknade jag.

Med denna dröm i bakhuvudet och som måttstock om vad som skulle komma var det svårt att föreställa sig att själva matchen skulle bli annat än ett fall framåt – det enda som skulle överträffa mardrömmen torde la vara någon form av Heysel-katastrof på läktarna. Sett i efterhand så blev det ju lite bättre, men under en tid såg det ut att bli en repris från föregående helgs match mot IK Frej.

Laguppställningen var i det stora hela snarlik den mot just Frej. Peo låter laget fortsätta spela med ett tremannamittfält, vilket i det stora hela har varit hyfsat framgångsrikt. Det verkar emellertid inte kommit åt GAIS kanske främst problem, vilket är att komma till vettiga avslut. I viss mån kan nog ett tremannamittfält förvärra situationen. Detta genom att Patrik Ingelsten hamnar lite ensam och får gå ner och möta boll, vilket innebär att vare sig han eller någon annan för den delen många gånger inte är närheten av straffområdet. Ett annat problem har varit yttrarnas saktmodighet. Detta kom något oväntat att lösas genom att Linus fick lämna återbud strax innan matchstart och att hans plats togs av Petrit Zhubi. Zhubi har fördelen (om man så vill) att ofta gå rakt fram. Ibland har detta varit en nackdel, då han snabbt hamnat vid kortlinjen lång från mål, men i denna match var det en fördel, då det gav lite mer fart åt GAIS i anfallsskedet. Detta är i övrigt något GAIS behöver arbeta med, då det är sällan vi hotar i djupled vid snabba omställningar.

I första halvlek såg saker OK ut utan att för den sakens skull inge något större hopp till luttrade gaisare som ligger i sängen och ser matchen på sin mobiltelefon eller – mot förmodan – befann sig på Gamla Ullevi (2016 – året det händer nått positivt`- var säkert ännu en av Frallans friserade publiksiffror, även om han inte friserar på samma radikala sätt som BK Häcken trimmar sin… ja, ni vet…). GAIS ägde mer boll men hade förtvivlat svårt att göra något åt ett gästande Blekingelag som låg djupt ner i positionerna (all för djupt ner även för tränarens smak, vilket framkom under den efterkommande presskonferensen). Att röra sig utan boll är inte riktigt dagens lags paradgren och därmed blir det stabbigt och stillastående. Medan GAIS vinner en del på tre centrala mittfältare var det oftast allt för lätt för Mjällby att spela förbi det med en passning. Passningar som emellertid rätt sällan hade något vettig adress. Den förbättring man kunde se mot slutet av första halvlek var att GAIS, som en vettig respons på Mjällbys samlade och låga försvar, började skjuta på distans.

I andra halvlek började Mjällby lite starkare, presterade några halvhyfsade och då kom det givetvis som ett brev på posten (dock inte från min brevbärare, som lite på måfå brukar strö runt mina brev hon mina grannar eller inte alls) ett ledningsmål för bortalaget (53′). Likheten med Frej-matchen var, som sagt skrämmande. Följdriktigt förväntade jag mig en kvart av panik följt av ytterligare någon kvart av impotens innan matchen tar slut efter några desperata chansbyten.

Detta hände inte. Istället vände GAIS matchen helt med tre mål inom loppet av sju minuter (61′, 65′, 68′). De första två genom Ingelsten, som tidigare inte setts av så värst mycket. Det är, som jag ser det och som påpekats ovan, viktigt att se till att han framöver oftare kommer i läge för avslut under matcherna. I så fall kan han bli den målgörare 2015 som GAIS behöver, genom att han har kvaliteterna för att göra mål i hyfsade lägen. Efter detta var det inte så mycket att snacka om – GAIS dominerade enkelt och i slutändan gjorde Johan Lundgren även 4-1 (78′).