Månad: juli 2014

GAIS 1-0 Ängelholms FF

Efter några veckors välbehövlig vila (för mig i minst lika hög utsträckning som för spelarna) var det så tid för den andra halvan av den mardrömsliknande säsongen i superettan 2014. Under slutet av den första halvan slutade jag skriva matchrapporter. Detta var beror inte på att jag inte såg matcher – det gjorde jag, om än inte alltid under ideala förhållanden – utan för att jag helt enkelt inte orkade med det (jag är knappast bättre än spelarna). Nu innebar måndagen ett något mer upplyftande resultat, även om det satt långt inne och var minsta sagt smärtsamt (definitivt mest för spelarna).

GAIS fortsatte att spela 4-4-2. För första gången sedan början av maj startade Joel Johansson och Gabriel Altermark-Vanneryr tillsammans på topp. Den gången, i en match mot Syrianska, fick de spela ihop i 23 minuter innan den senare utgick skadad. Denna gång avbröts samspelet i början av andra halvlek, när den förre efter en otäck smäll blev liggande medvetslös och fick föras bort med ambulans, vilket ledde till över tjugo minuters tilläggstid. Som tur är verkar Joel ha klarat sig förhållandevis bra men det lär la dröja ett tag (minst två veckor) tills de startar tillsammans igen.

Överlag var GAIS det bättre laget. Detta säger i och för sig inte så mycket, då det var fråga om en hemmamatch mot ett lag på de undre halvan. Att GAIS ligger sist skall inte betyda något i sammanhanget. Segern, tillkommen genom en straff av Andreas Drugge som också gav en utvisning i bortalaget, var knappast kassaskåpssäker. Vi vann avslutsstatistiken med 12/8 mot 9/6, av vilket nästan hälften av deras avslut kom under matchens sista fem till tio minuter, när våra spelare började bli lite nerviga.

Det var framförallt två problem jag såg med hur GAIS genomförde matchen. Det första var att Asgeir Asgeirsson fick rollen som spelfördelare på mittfältet. En roll som förstås inte var förutbestämd utan en följd av att Drugge markerades bort längre upp på innermittfältet och islänningen var den som därför fick yta. Han hanterade emellertid denna roll mycket dålig och verkade inte klara av ens enkla passningar i sidled. Laget måste ha en bättre taktik för att hantera en sådan uppkommen situation, vilken inte är särskilt svår att förutse. Alternativt spela med en defensiv innermittfältare som kan göra annat än att jaga boll. Att GAIS spelar med två spelare på innermittfältet som är så endimensionella som Asgeir och Drugge är ett problem. Det andra problemet av Petri Zhubi, som i stort sett aldrig tycks förmögen att lämna ifrån sig bollen. Såväl avslut som passningar, de få gånger de faktiskt händer att han försöker sig på sådana, är nästan alltid halvmesyrer utan ordentliga intentioner bakom. Det blev något bättre när han gick inte som anfallare jämte GAV. Ytterligare en sak som jag vill se mer av är avslut framför mål när motståndarna backar ner så lång som Ängelholm gjorde i måndags. Detta handlar inte bara om att göra mål, vilket förstås är rätt fördelaktigt och som GAIS inte gjort så mycket av (0,88 per match eller vad det nu är), utan om att döda bollen istället för att släppa till omställningslägen när ett anfall går i stå och att tvinga upp dem lite så att de inte kan sitta i målvaktens knä och vänta på att GAIS tappar bollen. För egen del vågade vi gå upp med vår backlinje högre upp i banan, vilket förstås medförde att motståndarna kom igenom några gånger, men också att vi inte allt för ofta hamnade i en paniksituation i eget straffområde, utom mot slutet till.

Min prognos för Superettan säsong 2014 med 14 matcher kvar att spela är att GAIS slutar på fjortonde plats (oförändrat sedan omgång 10).