ÖSK

GAIS 1-1 Örebro SK

En tät hållen match mellan två lag som både har defensiva såväl som offensiva kvalitéer att hålla för seriens övre tredjedel. Så skulle i alla fall jag summera mina intryck av gårdagens match på Nya Ullevi. Oron över att GAIS inför mötet med ett av seriens bättre lag skulle kollapsa, som mot FFF för en tid sedan, kom av sig. Istället kunde GAIS arbeta på rätt bra trots ett mål emot sig efter en straff mitt i första halvlek.

Båda lagen försvarade sig ofta kompakt och effektivt. Offensivt skiljde sig lagen emellertid åt en smula. Medan ÖSK oftast försökte sig arbeta sig fram metodiskt och leta efter blottor så gick GAIS oftare för alternativet att slå tidiga och långa djupledsbollar för att på så sätt överraska närkingarna med byxorna nere. Båda lagens försvarsspel kom emellertid för det mesta till rätta med dessa metoder. De sätt på vilken målen tillkom avspeglade också detta. ÖSK fick en straff när det var rätt tätt med folk inne i straffområdet medan Joel Johansson gjorde ett utmärkt arbete på egen hand och använde sig av sin fart efter att Hampus Andersson brutit ett lite slö och ogenomtänkt passning i gästernas uppspelsfas.

Samtidigt var inte alla GAIS anfall långa bollar på Joel, och en allt för ineffektiv och fortsatt förvirrad 19-åring som behöver bryta ihop och komma igen. När GAIS försökte arbeta sig fram med kortare passningar kunde spelarna vara nog så skickliga. Att GAIS slog långa bollar berodde alltså på att detta bedömdes som den mest effektiva taktiken snarare än som ett nödvändigt val baserat på en oförmåga att angripa problemet på något annat sätt.

Så vad tänker vi nu om framtiden? Under normala omständigheter, om sådana någonsin existerar för fotbollsklubbar i allmänhet och GAIS i synnerhet, vore det bara att arbeta vidare med laget. Nu är situationen emellertid en annan och prio ett är att rädda elitlicensen och att detta ser ut att bli tufft, något som gårdagens publiksiffra understryker. Jag har tidigare tänkt mig att det gäller att nå lika många poäng som seriens omgångar plus sådär tio procent för att vara hyfsat säker på kontrakt nästa år. Det betyder att GAIS bara behöver tio poäng på resterande 17 omgångarna. Något som inte borde vara något problem. Alla lag utom Brage har spelat klart bättre än ett snitt på 0,6 poäng per match.Således borde GAIS med detta tankesätt kunna sälja ett par tongivande spelare och ändå klara sig med hjälp av den väl tilltagna truppen som vi redan har.

Nu är det emellertid så att det är fyra lag som potentiellt kan åka ur Superettan. Detta innebär att målet troligen måste sättas lite högre. 2012 behövdes det 35p, 2011 hela 40p för att undvika kval nedåt. Under de fem säsonger som nuvarande system för upp- och nedflyttningar har det i snitt behövts 34,4 poäng. Fast oavsett detta borde alla lag i serien, utom Brage, klara sig kvar med de poäng som GAIS nu har. Tar vi tre poäng mot Jönköping Södra så kan vi nog med tillförsikt sälja det mesta och ändå klara oss kvar sportsligt i serien, måhända efter nödinkallning av Fredrik Lundgren och Dime Jankulovski för de sista höstmatcherna.

Annonser

GAIS 4 – 1 Örebro SK

Förutsättningarna för hemmamatchen var onekligen goda. Under bortamatchen hade GAIS fått en närmaste förnedrande uppvisning i anfallsfotboll av ett lag som med viss rätta siktade mot toppen. Några månader senare har GAIS fått igång sitt spel medan ÖSK tappat sin fina form och även sitt självförtroende. Samtidigt låg den jobbiga hemmaförlusten i mitt backhuvud när jag traskade in på O’Learys i Muppsala och satte mig på den inre avdelningen med en öl i näven (en Sam Adams för 2*62 spänn ger ett positivt netto på fem spänn i jämförelse med csports; den enda nackdelen är jag inte kan negga samtidigt; då det var råttor lokalen fanns det ingen anledning att beställa mat) och slog mig ner omgiven av sportstjärnor som jag aldrig hört talas om i sporter som inte intresserar mig mer än innebandy.

32. Henri Sillanpää;

2. R. Ekunde, 13. C. Angus, 15. F. Lundgren, 5. J. Tamandi;

21. E. Bassombeng, 31. M. Gustafsson, 6. R. Ayarna, 27. M. Celik (78′ 10. J. Florén);

25. W. do Carmo (85′ 29. Romario), 9. À. Santos (73′ 22 R. Omotoyossi)

GAIS började matchen bäst men utan att riktigt skapa de där chanserna som blir mål. Bollen kom ofta in i straffområdet men då gärna lite för nära eller för långt bort eller på fel sida om en spelare i grönsvart vilket medförde att det mest blev korta tillbakapass och flipper tills ett till synes inte helt stabilt ÖSK-försvar lyckades få bort bollen. Gästerna kom inte fram till några vettiga anfall inom de första tjugo minuterna och då var det oftast den för dagen omplacerade före detta Häcken-spelaren Paulino som hotade från distans.

Trots den goda utvecklingen var det tyvärr gästerna som gjorde första målet. Jimmy Tamandi gjorde en felbedömning på en djupledsboll som nådde deras högerytter som slog snabbt slog in en boll som vid bortre stolpen nådes upp av deras center som dunkade in 0-1. Ridå men inte helt oväntat då jag redan tidigare irriterade mig på Tamandis placeringar och ingripanden. Tamandi var uppenbarligen den svaga länken i GAIS backkedja. Richard Ekunde var en klippa som tog bort deras vänsterytter på andra kanten medan Calum Angus och Fredrik Lundgren gjorde livet för deras centrala anfallare rätt tufft. Det enda större misstag som begicks i backlinjen (om vi bortser från Tamandi) var några märkliga försök till cykelsparkar i eget straffområde som turligt nog kunde räddas från att leda till ett mål av Henri Sillanpää. Strax innan match hade man på 1894.se kunnat läsa att sex spelare under matchvärmningen försökte sig på bicacletas, inklusive Ekunde, men det var nog inte avsikten att denna färdighet i första hand var avsedd för försvarsarbetet.

I och med att GAIS anfallsspel i det stora hela fungerade så bra kunde ÖSK sällan hota på ett effektivt sätt. Deras alternativ var att försöka slå långa svepande inlägg förbi bortre stolpen och därigenom ställa GAIS försvar eller att skjuta från distans, vilket Paulino som sagt försökte sig på ett bar gånger. Deras mittanfallare var så pass osynlig att han inte hade skuggan av en chans att försöka sig på att vinna nickdueller mot våra mittbackar och djupledsbollar att löpa på fanns det inte mycket av.

Men vi måste kanske avbryta hyllningarna en smula och återgå till matchen – vi ligger ju under! Nej, det var inte ett tillstånd som varade så värst länge. Inom några minuter hade Eric Bassombeng passat på att placera sig på rätt ställe när ÖSK:s försvar inte hängde med och skickade in bollen för 1-1 efter ett halvmisslyckat skott av Wanderson do Carmo (jag tror det var Offside men vare sig bilder eller snack om det föreligger märkligt nog – kan GAIS verkligen göra mål utan att det är fusk, felaktiga domslut eller bara allmänt orättvist?!). Nu gjorde Bassombeng precis som i förra matchen mot Gefle mål utan att imponera på mig. Han verkar ofta inte ha några andra kvalitéer än att springa snabbt med boll. Hans skott går ibland rätt men oftast helt åt skogen (eller möjligen i Fattighusån), han överarbetar oftast situationer och hans inlägg är inte vidare bra det heller. Utöver hans fart har han emellertid förmågan att stå på rätt plats vid rätt tillfälle, vilket ger oss mål när skottet råkar bli bra. Det är +1 i jämförelse med Levon Patjadzjan och så länge man talar till honom på franska så verkar det fungera bättre där också så jag kanske inte skall klaga.

Några som klagade desto mer var ÖSK-spelarna som inte hade på sig rätt dobbar (vilket i alla fall Lundgren hade, vilket han påpekade i halvtid) och ramlade lätt och hela tiden och tittade storögt på domaren med utslagna händer som att det var hans fel att gräset var blött efter en regnskur (här hade man kanske kunnat skriva något om att ÖSK gnällde som kärringar men efter att ha sett VM-finalen för damer senare under dagen så skulle det varigt osedvanligt olämpligt med ett sådant tilltag som indirekt nedvärderar kvinnor. I damfotbollen ägnar man ig tydligen inte åt sådant och matchtiden tas till en stor del upp av fotboll och inte allmänt snack med domaren som herrarnas toppfotboll numera präglas av).

Resultatet 1-1 i halvtid var i det stora hela rättvist. GAIS hade kanske lite mer boll och chanser men ÖSK stack emellanåt upp och man vet ju aldrig – även en blind höna och så vidare. I andra halvlek skulle vågskålen med råga luta över till den grönsvartas favör.Tidigt i halvleken bryter Reuben Ayarna bollen i mittcirkeln, spelar fram till Àlvaro Santos som driver framåt mitt på plan, spelar fram till Wanderson som från straffområdeslinjen placerar in 2-1 vid vänstra stolproten. Ett utmärkt samarbete med tre pass mitt på plan där ÖSK egentligen skall ha ett övertag med tre centrala mittfältare och allt – så kan det gå om inte haspen är på!

Efter detta hade ÖSK inte en skugga av en chans att komma in i matchen. GAIS självförtroende stärktes och spelarna gick inte in för att försöka ta bollar utan med inställningen att de skulle ta bollen, vilket de också i allt högre grad gjorde. Efter ytterligare en tid blev Santos synbart hindrad att ta sig fram i straffområdet för att hinna upp en chip av Wanderson och GAIS tilldömdes en straff som den rumptunge anfallaren, som trots detta aldrig spelat i Häcken, tog hand om själv. Straffen var inte vidare bra och Alvbåge var på den men den var så pass hårt att han inte kunde hindra den för att gå in i målet.

Efter 3-1 var ÖSK helt borta ur matchen – och hade dessutom en del otur med skador när en inbytt spelare tvingade gå ut efter en kort tid på plan – och frågan var snarare hur många mål GAIS skulle göra. Razak Omotoyossi gjorde ännu ett bra inhopp och satte 4-1. Han hade även goda chanser på 5-1 när Alvbåge gjorde en dubbelräddning på hans skott och Jesper Floréns retur. Även Bassombeng hade ett bra läge men så var det ju det här med skotten… Men med totalt 14 av 16 skott på mål för GAIS säger samtidigt en hel del om hur farliga GAIS var under matchen (ÖSK hade 8/4).

GAIS på en fjärdeplats efter 17 omgångar som består om Kalmar förlorar mot Helsingborg i en hängmatch. Nästa kamp är mot Häcken borta. Ett lag med klart bättre form än ÖSK men samtidigt har vi ju en del rutin av vinna på Rambergsvallen sedan Lukasz Chmajs dagar eller så. Jag befinner mig emellertid i Norrland och det är tveksamt om de har vare sig färgtelevision eller bredband där uppe. Radioapparater kanske det finns men i vilket fall kan vi nog inte räkna med någon initierad matchrapport därifrån (heller).

GAIS 0 – 1 Örebro SK

GAIS förlorar en jämn hemmamatch, vilket inte oroar mig lika mycket som många andra. Fortsätter att känna en god tillförsikt att inte såväl AIK som Åtvidarbergs FF kan komma förbi på tre omgångar. Då det emellertid vore typiskt är matchen mot Gelfe på söndag av största vikt – måhända ses vi där?

1. D. Jankulovski;

7. J. Lundén, 2. R. Ekunde, 4. J. Jónasson, 20. K. Gustafsson;

17. J. Mårtensson, 14. J. Lindberg;

10. J. Florén (62´27. M. Celik), 29. Romarinho (70´18. A. Khalili), 11. T. Lycén;

11. J. Johansson

(mer…)

Örebro SK 0 – 2 GAIS

Efter den dåliga insatsen mot Brommapojkarna hade knappast några förväntningar på denna match. Ett ÖSK som presterat väl förra året och nu vill vara med i toppen som motståndare och konstgräs, ett underlag som GAIS enligt uppgifter inte skall ha vunnit på sedan återkomsten till allsvenskan, tydde snarast på förlust. Men denna säsong har hittills varit något av en Silly Season där allt kan hända och få lags form håller sig längre än en match. Skulle GAIS kunna skärpa sig och utnyttja att motståndet saknade en nyckespelare, Nordin Gerzic, på grund av avstängning?

1. D. Jankulosvki;
7. J. Lundén, 2. R. Ekunde, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
11. T. Lycén (86´18. A. Khalili), 17. J. Mårtensson (90´27. M. Celik), 6 R. Ayarna, 23. E. Hédinsson;
25. W. do Carmo (90´24. J. Pettersson;
21. J. Johansson

Inte oväntat är det Örebro som börjar bäst. Situationen är emellertid inte hopplös för GAIS. Genom att Johan Mårtensson återigen gjort Reuben Ayarna sällskap på innermittfältet har GAIS återfått en balans i laget som lämpar sig för ett lag i GAIS situation. Det är måhända långt ifrån det Barcelona som Axén påstås försöka efterlikna men det skulle snart visa sig att resultatet borta mot ÖSK avspeglade Barcas resultat borta mot Real Madrid…

Istället för att stå långt upp och lämna ytor bakom sig lyckades dessa båda herrar, som båda i mina ögon gjorde habila insatser, hålla ihop lagdelarna adekvat. ÖSK försökte däremot pressa högt med sitt offensivt formerade mittfält och stressade oftast bort innermittfältets möjligheter att starta GAIS anfallsspel. Denna höga press lämnade en del ytor bakom dem där Wanderson do Carmo fick möjligheter som han till en början inte lyckades förvalta, även om hans arbete underlättades en del när hans bevakare, gubben Kihlberg, fick gult kort efter att ha försökt introducera Wanderson för judons ädla konst.

GAIS svaga sida och ÖSK:s anfallsväg blev inte oväntat våran högersida. Tommy Lycén och Jonas Lundén stod för det svagare defensiva insatserna i vad som i övrigt är att betrakta som en jämngod arbetsinsats från lagets spelare. GAIS offensiv var också inte något att hurra över, då ÖSK:s press isolerade Wanderson kanske framförallt Joel Johansson. Eyjòlfur Hédinsson, som hade det lättare på sin kant, skötte sitt defensiva arbete men kunde sällan bidra med något i offensiven.

Med ett bollinnehav på sådär 35 procent var det inte konstigt att grönsvart fick sina chanser på fasta situationer. Wanderson blev neddragen långt ute till höger på offensiv planhalva. Kenneth Gustafsson slog in bollen i straffområdet från vilken den kom på retur i en båge rakt ut mot en helt ensamstående Wanderson 20 meter från mål som direkt drar till bollen som borrade sig in i nätet och även igenom målvakten Alvbåges händer.

Efter målet blir ÖSK lite nervösa och GAIS kan börja fånga upp och vinna bollar på mittplan. Spelet jämnar ut sig och i halvlekens återstående tio minuter är det en jämn batalj på Eyravallen.

I andra halvlek är det snart tillbaka till det normala när ÖSK med föga framgång försöker få till ett kvitteringsmål. GAIS fokuserar sig på att ligga rätt och arbeta med kontringar. Det är först under de sista tio minuterna av matchen som ÖSK kommer till chanser och då gör det detta med besked. Jag räknar det till att ÖSK, som vann skottstatistiken med nio mot fem, fick sex av dessa avslut under matchens sista tio. Makrillarna håller ledningen med hjälp av två utmärkta räddningar av Dime Jankulovski och en riktigt dålig miss från en hemmaspelare.

Istället är det GAIS som kan utnyttja en omställning. Efter sitt första mål för säsongen tycks Wanderson ha återfått lite självförtroende och är en konstant kreativ förmåga framåt. Vid första tilläggsminuten tar han emot en boll ute till vänster vid mittlinjen. Vänd mot offensiv planhalva lobbar han bollen över sig själv och den ÖSK-spelare som kommer upp i press. Löper fram på kanten med all yta i världen och kan snart se två grönsvarta spelare som rusar mot bortre straffområdet. En delikat långpass till målområdeslinjen avslutas distinkt av nyligen inbytte debutanten från Norge, Aram Khalili och GAIS har säkrat segern. Den först på Eyravallen sedan 2000 och, som sagt, den första på konstgräs sedan återkomsten till allsvenskan.

Kan vi förvänta oss något annat en brakförlust hemma mot Gefle nu?

GAIS 3 – 0 Örebro SK

Sexa matcher utan förlust men i en batalj mot seriens formstarkaste lag Örebro SK hade jag inga högt ställda förväntningar. 1-1 var mitt förhandstips och ett resultat jag skulle varit nöjd med. Efter matchen, och tjugo år efter 1989, kunde jag inte vara mer nöjd. En seger på måndag mot En-stad-ett-lag-fascisterna skulle fullborda drömmen om en ärorik säsongsavslutning.

Lag: [4-2-3-1]
1. D. Janukovski;
7. J. Lundén (73′ 11. T. Lycén), 13. C. Angus, 15. F. Lundgren, 2. R. Ekunde;
8. R. Spong, 17. J. Mårtensson (67′ 6. R. Ayarna):
21. M. Lindström, 25. W. do Carmo (85′ 22. B. Andersson), 23. E. Hédinsson;
18. P. Ericsson

Laguppställningen var identisk mot tidigare matcher med ett viktigt undantag. Kenneth Gustafsson var tvungen att stå över matchen, avstängd efter ett gult kort i slutet på Hammarby borta. Kenneth kunde därmed ta sig tid att intervjuas på Gamle Port före matchen och stå modell för den staty som skall uppföras i centrala Hindås.

Hans ersättare var den förr så givna men numera petade mittbacken Richard Ekunde, ett val som oroade vissa. Någon grinig gammal gubbe framförde under intervjun, där Kenneth avslöjade lösningen, att det skulle vara så mycket bättre att flytta över Jonas Lundén på vänsterkanten och spela Ekunde till höger. Kenneth menade dock att det vore bättre att göra så få förändringar i backlinjen som möjligt och att Ekundes duglighet i en mot en-situationer skulle komma till sin rätt.

Det går inte säga något annat än att Kenneth hade rätt. I försvarsspelet var Richard i det närmaste ofelbar. Han är måhända känd för sitt träben men på en kant finns det oftast lite mer tid att tänka och detta gjorde att han allt som oftast hade tid att passa bort bollen på ett adekvat sätt. Däremot lämnade, föga oväntat, hans inlägg en del övrigt att önska. Det var närmast lite rörande komiskt att se hur han kämpa upp som en modern ytterback och sedan inte riktigt visste vad han skulle göra härnäst. Han lyckades till och med springa offside vid ett tillfälle!

Under den långa ökenvandring som jag som anhängare till Göteborgs atlet- och idrottssällskap tvingades genomlida var det emellanåt jobbigt att skriva en matchrapport. Nu känns det istället nästan lite löjligt för egentligen kan jag inte göra annat än att sprida beröm till alla spelare.

GAIS tog direkt kommandot över matchen och uppvisade ett lysande spel under stora delar av första halvlek. En spelare som Richard Spong, som gett mig så många magsår, är nu återigen en bra fotbollspelare – som han visade i de första matcherna och under försäsongen. Innan sprang han runt som en galning och försökte vinna bollar, oftast bara för att slå bort dem igen och öppna upp stora ytor bakom sig. Nu håller han sin position mycket bättre, har återfått sitt enkla men effektiva passningsspel och bidrar både defensivt och offensivt.

Jämte honom var Johan Mårtensson fullständigt lysande i den mer spelförande rollen på mittfältet. Utmärka bollar serverades gång på gång till den offensiva kvartetten. Ejyólfur Hédinsson har tidigare uttryckt skepsis till att spela som högerytter men löste uppgiften utmärkt. Han gick ofta in i mitten, ibland i positionsbyten med Wanderson do Carmo, och arbetade hårt medan Mattias Lindström höll sin kant och serverade fina inlägg. Ett av första halvleks finaste inlägg stod dock just Eyo för när han kunde slå in en boll till Pär Ericsson som nu äntligen fick utdelning och kunde nicka in 1-0 efter tio minuter.

Pärlan var duktig i matchen och hade flera andra chanser. Mindre än tio minuter efter det första målet fick han återigen en chans. En brant boll från Wanderson petas snyggt förbi en utrusande och i övrigt duktig Alvbåge i ÖSK-målet men han klarar inte riktigt av att återfå balansen i hög fart och skjuter strax över.

Det vara bara några i en rad av goda avslut från ett GAIS som tycktes leka anfallsfotboll medan exempelvis den upphaussade centern Kim Olsen som inte fick mycket uträttat mot ett stabilt GAIS-försvar. ÖSK hade bara ett skott på första halvlek. Det tog en halvtimme, sköts strax utanför straffområdeslinjen och gick inte ens på mål.

1-0 i halvtid var alltså ett resultat i underkant och även om spelet värmde så oroade sig jag och flera andra för att ÖSK skulle komma ut som ett bättre lag efter halvtid och få in en kvittering. Örebro var faktiskt bättre i andra halvlek. De pressade på, skapade en del chanser och började komma till avslut. I det stora hela var dock GAIS fortsatt det bättre laget, bollade runt bra och ställde om blixtsnabbt när tillfälle gavs. Följdriktigt är också de farligaste chanserna GAIS.

2-0 är ett exempel på hur ett lag med självförtroende kan agera. Grönsvart är inte rädda för att pressa högt upp och Lindström kan på detta sätt relativt enkelt sno åt sig bollen från en daltande ÖSK-försvarare strax utanför straffområdet och enkelt servera en fri Wanderson som distinkt skjuter upp bollen i nättaket.

Det avslutande 3-0-målet är svårt att beskriva och måste egentligen ses. Wanderson lyfter bollen över en spelare, tar ner den och dribblar bort två motståndare till för att sedan lekande enkelt göra sitt 16:e mål för säsongen. Samir Bakaou får konkurrens i historieböckerna över senare decenniers bäste spelare i GAIS. Karl-Alfred Jacobsson lär dock inte vara hotad, då det inte finns en chans att vi kan ha kvar en sådan spelare till nästa säsong. Turligt nog är det nog ingen risk att han går till någon allsvensk konkurrent såsom svinpälsarna James Keene och storpotäten Wilton.

Örebro SK 2 – 0 GAIS

Nä, det blir nog ingen matchrapport idag. För en gångs skull har andra prioriteringar i livet fått ta överhanden. Som en följd av detta kommer jag troligen att missa i alla fall delar av första halvlek.

Ärligt talat vet jag inte om mitt hjärta klarar av att stå på någon pub och återigen se GAIS underprestera och ge bort bollen till ännu ett lag för nedre mitten. Med tanke på de tre återstående matcherna efter ÖSK borta – Den Lilla Satan, Kalmar FF och så Malmö FF borta blir det tillräckligt med förluster att ”avnjuta” i vilket fall – den sista maj kommer det bli en lång hemresa i Gubb-bussen om man säger så.

Spridda åsikter kommer kanske att adderas vid senare tillfälle.


Missade bara 25 minuter men jag ser ju att jag hade helt rätt – GAIS spelade givetvis helt uruselt. Trots att det på papperet är två defensiva mittfältare kan GAIS inte erövra boll på mittfältet. På så sätt blir såväl försvars- som anfallsspel lidande. En markant omdirigering i spelupplägget måste till för att GAIS skall kunna undvika bottenstrid.

GAIS 3 – 1 Örebro SK

Du blir bjuden på födelsedagsfest. Det är kallt och dragigt och du blir inte ens bjuden på kaffe utan får betala för det, dessutom smakar det ingen vidare. Vart har du kommit? Just det, GAIS 115-årsfirande med match mot Ingen-vill-bo-i-Örebro SK!

Lag [4-2-3-1]:
1. D. Jankulovski ( 62′ 12. M. Jonsson);
20. K. Gustafsson (80′ 24. J. Pettersson), 15. F. Lundgren, 2. R. Ekunde, 7. J. Lundén;
17. J. Mårtensson (88′ 6. R. Ayarna), 8. R. Spong;
14. D. Nicklasson, 25. W. do Carmo(82′ 10. D. Morais Reis), 11. T. Lycén (62′ 16. M Dahlgren);
18. P. Eriksson ( **’ 9. G. Baldvinsson)

Folk släntrar in sent då något spektakel pågår på Kålleseum samtidigt. Slutsiffran på födelsedagsgäster slutar på sexhundra-någonting. GAIS insats växer med publiktillströmningen och efter en tid får laget ett bra grepp om matchen med bra passningar och dribblingar. Spelet håller i sig i ungefär tjugo minuter och är riktigt trevligt att titta på. Grönsvart presterar flera hyfsade målchanser medan försvaret knappt testas alls. Efter 27 minuter får GAIS en frispark ute till höger. Frisparken slås in mot rusande spelare i straffområdet, Fredrik Lundgren kommer först men nickar med hjässan. Bollen går i en retlig båge och jag hinner tänka ännu en missad målchans innan Pär Eriksson dyker upp och stångar ner den, hans första mål i sin nya klubb. ÖSK varken etta eller tvåa på den bollen, kan inte se bra ut för en närking att släppa in sådana mål. Dock återigen trevligt att se hur giftiga GAIS har blivit på fasta situationer.

Just Fredrik Lundgren försökte jag hålla ett extra öga på. Efter lite gråt och tandagnissel tvingades jag avstå matchen mot Qviding och hade därför inte sett honom i hans nya roll som mittback. Kommentarer från neggare har inte precis varit översvalande, även om han har de kvalitéer som på sikt skulle kunna göra honom till en bra mittback – men måhända försent att lära om en gammal mittfältshund? Han trippade runt en hel del och såg la inte helt bekväm ut. Jag hade dock inget direkt att klaga på förren han efter målet slog en enkel boll rakt på en ÖSK-anfallare vilket resulterade i en farlig och onödig kontring. Dessutom blev det signalen för att GAIS spelat klart för denna halvlek och lämnade över till ÖSK den sista kvarten. Med några minuter kvar är det lite okoncentration i försvaret och en höjdboll kan nå in till en fri närking i bortre delen av straffområdet som kan nicka in 1-1 i krysset. Ett rättvist halvtidsresultat sett till målchanser, även om GAIS var bättre som spelförande lag.

En av glädjeämnena i övrigt var Tommy Lycén som stod för mycket fart och fläkt på sin kant och även inne i mitten. Verkar dock som att han fått någon smitta från Levon Patjadzjan, då han var nära nog lite målkåt som han var.

I andra halvlek fortsätter GAIS att spela rätt tafatt och saknar inställning, tillsut börjar jag bli lite irriterad över att det är så lojt. Då passar Wanderson do Carmo, som gått på halvfart sedan makrillarna tappade spelet, att tvåfotsdribbla runt lite inne i ÖSK:s straffområde, lurar bort två försvarare och en tafatt målvakt, och placera in 2-1 i minut 78. Hur enkelt som helst och jag blir lite glad och nöjd igen.

Men säg den lycka som varar. En grinig försvarare i ÖSK, Magnus Wikström, bestämmer sig några minuter senare för att brutalt sparka ner Wanderson strax utanför straffområdet, mil ifrån bollen. Domaren ger killen ett gult kort. Ett sådant vårdslöst beteende borde rendera både rött kort och avstängning i den allsvenska premiären. Behöver jag ens påpeka att spelaren inte var vidare populär resten av matchen. Efter densamma fick han och ÖSK stanna kvar inne på plan för säkerhets skull. Wanderson fick ledas av plan och haltade kraftigt när han för egen maskin lååångsamt gick mot omklädningsrummet efter matchens slut.

I slutminuterna dundrade Johan Mårtensson in slutresultatet 3-1 med sträckt vrist från vänsterposition. Snyggs och så, men efter att Wanderson antastats tappade ÖSK allt mer diciplinen och var mest fula och griniga samtidigt som deras försvarsorganisation – som inte var vidare bra till att börja med – försvann än mer.

Bra resultat återigen, men det är värt föga om Wanderson do Carmo skadats allvarligt. Det blir till att gråta sig till sömns och snyta sig i snuttefilten inatt.