Djurgårdens IF 2 – 2 GAIS

Efter att enbart hört de föregående två matcherna på radio, och därigenom inte kunnat skriva några matchrapporter, slängdes jag rakt in i hetluften med pubuppladdning och gratis spårvagn under jord till bortamatchen mot Stockholms bananätare i pyjamas. Matchen och aftonen lämnade mig med blandade känslor.

1. D. Jankulovski;

5. J. Tamandi, 2. R. Ekunde, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;

21. E. Bassombeng, 31. M. Gustafsson, 6. R. Ayarna, 27. M. Celik;

29. Romario (58′ 14. J. Lindberg), 9. Santos (78 ‘ 10. J. Florén)

Förarbetet påbörjades på den för tillfället uppbokade baren KGB på Malmskillnadsgatan. Ett helt OK hak som var precis lagom stort för den ansamlade gruppen Exil-gaisare som snart fick sällskap av ungdomar (och några äldre rävar) som kom med Gårdakvarnens buss. Vädret var samtidigt urdåligt och det hade regnat stora delar av eftermiddagen. En viss oro för inställd match förelåg. Detta blev emellertid inte fallet och Stockholmspolisen var vänliga nog att bjuda på gratis tunnelbaneresa till Stockholms stadion.

Bortasektionen i den norra kurvan är verkligen inget att hurra över, även om det var skönt att det fanns en viss möjlighet att stå under tak i samband med att vädret gick från dåligt till värre i framförallt slutet av andra halvlek. Således såg jag matchen lite dåligt men det jag såg var inte vidare upplyftande. Detta trots att matchen började så bra. I andra matchminuten drog Mervan Celik fram på sin vänsterkant och passade snett inåt bakåt. Bollen hade knappt fart över det blöta gräset när Markus Gustafsson kom löpande i andravågen och sköt in 1-0 till GAIS. Första målet i grönsvart för den unge mittfältaren som enligt rapporterna (och radion) gjorde en lysande match senast.

Tyvärr var GAIS mittfältare och övriga spelare inte fullt så bra överlag. Efter de inledande minuterna kom DIF in i matchen. GAIS har vid många tillfällen under säsongen vunnit bollar på sitt aggressiva presspel. Denna gång var det Djurgården som vann över GAIS med samma medel. Vårt lag hade frapperande svårt att behålla bollen och uppspelen bestod i allt för hög grad av upptjongande från andra spelare än Reuben Ayarna.

Huruvida det var spelarnas (bristande) skicklighet eller väderleken som låg bakom spelets karaktär är svårt att avgöra men oavsett var det ingen vacker fotbollsmatch att titta på. Bollen studsade runt och spelarna i båda lagen hade ofta svårt att få igång något spel, även om hemmalaget lyckades lite bättre. Vid flera tillfällen studsade bollen runt på plan på ett sätt som knappast kan kallas annat än oturligt för grönsvart. Medan GAIS hade problem och/eller otur med bollen utanför straffområdet så hade hemmalaget en hel del otur (eller om det nu var tekniska brister) i straffområdet. Vid många tillfällen rådde total kalabalik i straffområdet när mängder av spelare trängdes och stångades i försöken att komma åt en boll som vägrade gå ur straffområdet eller in i mål. Det liknade snarare strandfotboll eller kanske handboll – hemmapubliken skrek hands så många gånger så att det blev direkt löjligt. DIF hade dessutom 15 hörnor i följd innan GAIS fick sin första i slutet på matchen.

Det var också på en hörna (nummer 11) som DIF kvitterade. En motståndare kommer högt och nickar bollen mot mål. Dime Jankulovski, som lite oväntat fick stå, klarade denna men inte bättre än att bollen stöttes ut och en hemmaspelare kunde få till 1-1. Vi har då kommit en bra bit in i andra halvlek och det känns tråkigt att GAIS inte kunde försvara sig. För problemet var nämligen att kvitteringen inte var annat än rättvist. GAIS hade som sagt förtvivlat svårt att hålla i bollen och vi förlorade innermittfältet. När GAIS, på en omställning efter en av DIF:s alla hörnor, så gör 2-1 är det nästan lite pinsamt orättvist (tänker min hjärna men inte mitt hjärta). Nyligen inbytte Jonas Lindberg driver fram med bollen och spelar tillslut fram till Eric Bassombeng som återigen fick en möjlighet att visa att jag har fel om hans avslut genom att placera in bollen på ett utmärkt sätt.

DIF fortsätter att pressa på och först någon minut in på övertid får de så in 2-2. Mycket tråkigt och jag sjunker mot den K-märka marken i besvikelse samtidigt som jag inte kan säga något annat än att det var rättvist sett till spelet. Jag var inte med på stadion den där kvällen 11/9 2006 när GAIS slog DIF på bortaplan, vilket uppfattades som en otrolig bragd. Sedan dess har Djurgården tappat en hel del men samtidigt har också GAIS självbild förändrats. Numera går det ändå inte riktigt att vara nöjd med att komma till Stockholm och nästan vinna en match.

På en efter matchen-öl på ett sorgset generiskt O’Learys var stämningen dämpad, inte alls som efter förra oavgjorda matchen mot DIF borta/hemma då ett så såddes som revitaliserade GS. I slutet lämnade även Sundsvalls-exilaren och jag satt och snackade med några DIF:are. Dessa var bittra, mycket bittra, över styrelse, huliganer, priser, spelare… Väldigt neggigt, kanske bättre att börja heja på ett framgångsrikt vinnarlag som GAIS.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s