Mjällby AIF 1 – 1 GAIS

Ett oavgjort resultat med mersmak för GAIS. Efter att ha fallit in i ett mönster med gamla synder jobbar sig GAIS in i matchen och var, sett till statistiken, det bättre laget.

1. D: Jankulovski;

2. R.Ekunde (87′ J. Tamandi), 13. C. Angus, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson

21. E. Bassombeng. 14. J. Lindberg (89′ 7. J. Lundén), 6. R. Ayarna, 27. M. Celik;

26. A. Rennie (80′ M.  Gustafsson). 25. W. do Carmo

Det gamla synder som GAIS började matchen var med var att släppa in ett tidigt mål. Målet i sig var det förvisso inget fel på, i avseendet att GAIS gav bort det. Nicklasson slog ett bra inlägg från höger som Fredrik Lundgren sedan bröstade fram till en fritt stående Ekenberg som inte missar i sådana lägen. En bra insats av Mjällby således men även med ett inslag av bjudning av Fredrik Lundgren som vi fick se lite för många av. I de återkommande duellerna mellan vår kapten och Ekenberg var det allt för ofta den senare som drog det längsta strået.

GAIS studsat tillbaka på ett i det stora hela föredömligt sätt. Förhandsrapporterna kring MAIF har gett att det gillar att bolla runt på mittfältet och detta hindrade GAIS effektivt. De grönsvarta atleterna pressade aggressivt och det var också ofta förvånansvärt enkelt att plocka bort bollen från dem eller stressa dem till misstag. Jag oroade mig för hur länge GAIS skulle kunna orka pressa så pass hårt som de gjorde men sett över hela matchen gick det rätt bra. Det tycks som GAIS bättre kondition återigen visar sig vara till nytta.

Att Mjällby inte släpper in något mål i första halvlek skall troligen förklaras med två individer. Mattias Asper gjorde flera svettiga räddningar i målet, bland annat ett jättebra distansskott från Reuben Ayarna täcks ut. Sedan är det fenomenet Patrik Rosengren. 39-åringen måste ha legat nedsövd i en lada under vintern, uppkopplad till en dialysmaskin som blandar in minkblod i hans ådror. Jag hade verkligen hoppats slippa se honom så bra ännu ett år.

Giganten i GAIS var den nyss nämnde Ayarna (som tyvärr skadades i slutet av matchen och hånades med ett gult kort för detta av domaren här nere i Jimmie Åkessonland; ”GAIS are the niggers of the world” och så vidare). Med den offensivt lagde Jonas Lindberg som ersättare för Mårtensson blev rollfördelningen på innermittfältet tydligare än tidigare. Måhända har Axén läst mina klagomål på träbensbacklinjens allt för prominenta roll i uppspelsfasen. Nu var Ayarna den bläckfisk på det defensiva mittfältet som GAIS å väl behöver och det var i mitt tycke han som var bäst på plan i GAIS.

Trots mina positiva ord och förhoppningar på ett kvitteringsmål så var det Ekenberg som fick nästa chans, en straff några minuter innan halvtidsvilan. Återigen ett resultat av en duell mellan honom och vår kapten. Minkfarmaren placerar straffen vid vänstra stolproten. Kanske  inte en så hårt lagt straff men på en plats som är svår att nå. Dime Jankulovski lyckas som tur är sträcka ut sig åt rätt håll och tippa bort bollen från målburen.

I andra halvlek blir GAIS dominans tydligare. Hemmalaget backar hem och försöker leva på kontringar. I detta läge blir återigen den i mångas tycke felplacerade mittbacken Richard Ekunde en resurs, som lyckas stänga av deras anfall på den kanten. 8/3 i avslut och skott på mål mot 14/8 för de grönsvarta gästerna, som dessutom dominerar i bollinnehavet, avspeglar matchbilden i andra halvlek rätt bra. De flesta skott kommer från rakt framför straffområdet. Ett viss undantag från denna trend var Amadaiya Rennies skott från vänsterposition efter en dryg timmes spel. En utmärkt träff där Asper för en gångs skulle inte lyckades rädda situationen och GAIS fick 1-1.

Under de följande 25-30 minuterna så fortsätter GAIS att spela för att vinna. Helt i linje med den nya vinnarattityd som spelarna har vittnat i intervjuer under de senaste veckornas GAIS-hausse. Bra på många sätt och viss och nog kunde GAIS med lite tur avgjort och vunnit matchen. För mitt härjade hjärta var det däremot tämligen smärtsamt. De avslutade minuterna, efter att Ayarna förnedrats av domaren (GAIS hade då redan gjort sina tre byten) så återspelades Kalibaliken i Benden (Karl XII är la som antytts ovan stor på Listerlandet) och det var ned en utmattad pust som jag hörde domarens signal för att matchen var slut.

GAIS-haussen borde härmed snart vara över och vi kan gå tillbaka till att börja blicka neråt i tabellen. Kan GAIS fortsätta att spela så här bör detta kikande ner mot avgrunden kunna göras med viss distans snarare än med en känsla av att helveteshundarna är oss i hasorna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s