Mjällby AIF 4 – 0 GAIS

Hur kan ett lag understiga ens förväntningar när man inte har några förväntningar? Detta kan tyckas svårt men det var det enda GAIS lyckades med i lördags när Mjällby – ett lag med ett skralt facit som spelar för att undvika kvalplatsen – krossade GAIS med 4-0. För de sista grönsvarta tokoptimisterna – bland vilka jag räknar de som klagar på oss supportar för att vi sprider negativ energi – var detta en potentiell sexpoängsmatch. För oss övriga var det helvetet på jorden. 4-0 var ett resultat i underkant då hemmalaget egentligen borde har gjort två eller till och med tre mål till mot ett gästande lag vars spelare lämnade sin heder och värdighet kvar i omklädningsrummet, om inte från början så i alla fall efter pausvilan.

1. D. Jankulovski;

2. R. Ekunde, 17. E. Johansson, 4. M. Mujcic, 20. K. Gustafsson;

10. J. Florén, 8. R. Spong (80′ 31. M. Gustafsson), 22. J. Aubynn (84′ 6. R. Ayarna);

29. Romario;

9. P. Ijeh, 18. L. Tornblad.

GAIS ställde upp med en 4-3-1-2 Uppställning. En sådan uppställning har fördelen av att vi får två anfallare och således potentiellt får lite mer möjligheter framåt. Detta har jag sett som nödvändigt, då det inte varit mycket en ensam anfallare har klarat av och Wanderson, numera någonstans på den Ryska stäppens södra rand, med behändigt avstånd till Krimhalvön och de vackra Kaukasien (jag har sett det på bild, OK!), ramlade ofta för långt ner för lagets bästa. Till detta fick Peter Ijeh och Linus Tornblad en hjälpgumma i form av den till en början både synlige och initiativrike Romario.

Ett problem som emellertid följer med en sådan uppställning är bristen på kantspelare. Detta blev ett problem för GAIS både i defensivt såväl som offensivt avseende. Om vi börjar med det senare medförde detta, som så många matcher förr, att GAIS inte hade något bredd i anfallsspelet och många anfall strandade på att alla spelare tryckte ihop sig centralt strax framför motståndarnas straffområde. Denna trängsel gynnade hemmalaget mer än GAIS. Dessutom hade det den negativa följden att vi fick dålig täckning på kanterna. Ytterbackarna Richard Ekunde och Kenneth Gustafsson är inte några offensiva spelare som egentligen kan bidra till bredd när anfallet går i stå centralt och defensivt var det verkligen en fara, när Mjällby ställde om. GAIS hade inget försvar som klarade sig på kanterna och detta bidrog också till några av Mjällbys mål, framförallt i början.

Jag satt på kontoret och såg matchen och beställde också för första gången sedan maj månad matchen via tjänsten csports. Denna tjänst tillhörande det numera omdöpta bolaget C More (att företaget, som inte tillhört franska Canal+ på ett antal år döps om till ett så pass töntigt namn hänger förstås samman med att de numera ägs av klantarna på TV4-gruppen, det mediabolag som gör mig glad att betala tv-licensen). Dessa har nu i bästa sovjetiska stil höjt priset till 159 kronor. Det är klart att när det blir allt lättare att hitta alternativa sätt att se matcher, genom spelbolagt som streamar för sina kunder och illegala streamingsidor som börjar bli lite bättre, och kostnaden för bredband går ner så är förstås lösningen att höja priserna. Med tanke på att GAIS inte skämde ut sig fullständigt fören de släppte in det första målet efter tio minuter medför detta en kostnad av 15.90 kronor minuten för något jag på något sätt uppskattade (det var för att jag missat så mycket GAIS på sistone som först gjorde att jag ändå var redo att betala för att bli garanterad en hyfsad bildkvalité). Jag förmodar att 071-nummer är billigare än så.

Jag skall inte bara vara negativ: GAIS hade två bra hörnor i början av matchen. Kanske de bästa hörnorna på hela säsongen (för vi har väl inte gjort mål på någon hörna eller fast situation överhuvudtaget?). Det var nog det.

Ijeh måste betraktas som föga mer än ett skämt som nu helt gett upp viljan att spela för att han vet att han ändå inte kommer att vara kvar nästa säsong. Han var både långsammare än backen Rosengren – 41 år ung – och kunde dessutom inte ta emot eller fördela bollar. Jag har inget minne av att han kom nära ett avslut heller. Han kommer säkert ändå att få spela. Jan Mak personifierar den amerikanska termen ”lame duck”. Alla spelare vet att han inte kommer eller ens vill vara kvar nästa år och han har knappast något inflytande över vare sig kontrakt eller försäljningar. Med tanke på den dåliga inställning och moral som präglar truppen så är det knappast en person som gör någon skillnad. Att ersätta Axén med honom var inget annat än ett misstag. Det hade varit bättre att låta någon med förankring och framtid i organisationen ta över ledarskapsrollen (även om SvFF väl har någon fjantig regel om att tränare officiellt skall ha gått några kurser uppe i Mordors torn i Solna).

Jag har en hel del anteckningar, vilka alla i stort sett går upp på olika klagomål. Jag kommer eventuellt att fylla på med dessa när eller om jag får lust längre fram.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s