Mjällby AIF 3 – 0 GAIS

I den norrländska provinsstaden Uppsala har det under de senaste veckorna vårats. Allt mer snö har smällt bort för att blottlägga en grusig barmark. När jag steg upp på söndagen möttes jag och min omgivning av ett bakslag. Det vräkte ner snö hela dagen och vid kvällen hade kung Bore tagit åter alla de vinster som våren tagit under mars månad.

Om väderleken fördärvade min yttre liv så var väderleken bättre nere på Listerlandet, där händelser utspelade sig som medförde att mitt själsliga liv slängdes ut i det kalla vintermörkret.

1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén, 4. H. Jónasson, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
21. J. Johansson, 17. J. Mårtensson, 29. Romarinho (75´24. J. Pettersson), 27. M. Celik (71´2. R. Ekunde);
25. W. do Carmo;
22. B. Andersson (60´19. K. Pattersson)

Inför matchen rapporterades en oväntat laguppställning som sedan inte riktigt verkade stämma. Som en följd av detta bör ovanstående uppställning läsas med en nypa salt. Vad som sades var att GAIS skulle spela med 4-4-2 med mittfältsdiamant. Johan Mårtensson på den defensiva rollen med Romarino i spetsen, Wanderson do Carmo till höger och Mervan Celik. Framför dem en typisk anfallsduo bestående av en tungre target, Björn Andersson, och en djupledslöpande Joel Johansson. Detta blev inte fallet. Istället hamnade lånet Joel ute på högerkanten där hans talanger tycktes slösas bort medan Björn Andersson, som gjorde en lam insats, var ensam och isolerad. Oavsett om det skulle föreställa att vara ett 4-4-2 eller en 4-3-2-1 så misslyckades det uppenbarligen. undertecknad misstänker att den första planen kunde varit mer framgångsrik men oavsett var laget offensivt framtungt med allt för många spelare som inte kan eller vill vinna boll och springa utan densamma.

Jag påstår mig inte vara ett fotbollsgeni men i jämförelse med GAIS, var taktiskt dispositon jag hade svårt att riktigt förstå, var tydligen i Mjällbys defensiva spel lätt at känna igen. Två band av fyra spelare i varje stängde effektivt ute de grönsvarta spelarnas offensiva försök. Björn Andersson var och är inte tillräckligt bra för att freda sig inne i en sådan mur och GAIS dribblare kunde inte komma igenom. Vad GAIS behövde göra var att försöka slita upp denna välordnade defensiv men av detta såg vi väldigt lite. Det löptes för lite utan boll men i det stora hela spelade detta ingen roll, då det saknades passningsprecision i bortalaget. Ett steg upp och bryta bollen var vad som behövdes i de flesta fall.

När så Mjällby vann bollen och gick till offensiv kunde GAIS inte freda sig. Mittfältets zonspel lämnade en hel del övrigt att önska och det var inga större problem för Mjällby att dyrka upp det låset. Den enda spelaren som visade kvalitéer både framåt och bakåt var Johan Mårtensson, i Pirlo-rollen, som dock inte mäktade med rollen att själv stå för mittfältets defensiva arbete medan övriga spelare rundades med några enkla passningar.

Även den sista försvarslinjen framför Dime Jankulovski i målet lämnade en del övrigt att önska. Fredrik Lundgren hade en av sina sämre matcher och gav dessutom motståndarna en straff samtidigt som han själv blev utvisad i slutet på matchen. Måhända hårt dömt av en herr Strömbergsson, som i övrigt utförde sin roll utmärkt i mitt tycke. Det går verkligen inte att skylla bort förlusten på domaren denna söndagseftermiddagen.

vad Mjällby verkligen har och som GAIS verkligen tycks sakna i detta nu är en van och rutinerad måltjuv. Marcus Ekenberg, skytteligavinnare i superettan förra året, har en förmåga att göra mål som jag misstänkte inte skulle funka i allsvenskan, där motståndet är lite bättre. Nu gjorde han tre mål på GAIS men det är fortfarande en öppen fråga om han har vad som krävs att göra mål mot allsvenskt motstånd – det var inte det som han ställdes upp emot i söndags.

Med tomma whisky- och ölglas framför mig, desperata sätt att dämpa ångesten – Bowmore och Oppigård ale som höll en nivå långt bättre än underhållningen – skrek jag från mitt torn högst upp ett fult miljonprogramhus ut min ångest mot snön som yrde utanför mitt fönster. GAIS åker ut i år. OK, kanske inte men det var onekligen den känsla som präglade min eftermiddagen och kväll.


Här i Uppsala handlade det annars om bruksorts-cupen – eller bandyfinalen, som den också kallas. Det ena laget, Bollnäs, kommer i och för sig från en ort som snarare än gammal järnvägsknutpunkt än bruksort. Hammarby, som vann, vet jag inte vad det ligger, men det måste ju vara en gammal bruksort. Bara smaka på namnet, Hammarbyn, det måste ju vara någon liten Hammarsmedja som gett namn till den orten, som rimligen ligger någonstans i Bergslagens mer avfolkade och skogsbeklädda trakter!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s