Jönköpings Södra 0-1 GAIS

Sista matchen innan sommaruppehållet. GAIS lyckas disciplin i försvarsspelet hålla ut till en bortaseger och har nu uppvisat ett imponerande facit efter en ömsom-vin-ömsom-vatten-inledning på säsongen. Kan spelet räcka till en kvalplats till allsvenskan eller kommer en längre svacka och eventuella spelarförluster leda till att GAIS dalar under andra hälften av säsongen. Jag tror på det senare. I vilket fall kommer GAIS med största sannolikhet klara kontraktet på sportliga grunder. Fast det är ju inte där det avgörs i den moderna fotbollen.

Jönköpings Södra visade upp ett stundtals imponerande kvickt och tempostarkt anfallsspel. Att laget ligger så pass långt ner i tabellen beror knappast på att det saknas talang eller att laget inte i samspel utan på att flera lag, likt GAIS, kunnat ta poäng med hjälp av ett effektivt försvar. När Jönköpings Södras spelare under senare delen av matchen i högre utsträckning försökt gå över till en mer hårdför stil vann de inte mycket på det och GAIS försvar stod pall.

Jönköpings Södra började matchen med ett spelövertag och som väntat försökte GAIS också i högre grad att slå till på omställningar med två snabba anfallare. Linus Tornblad fick starta på grund av Mommos skada och även om han fortsatt inte är alert på ett sätt som man kunde ha hoppas på – det är i och för sig svårt att se bra ut jämte Joel Johansson för tillfället – så spelade han i vilket fall en avgörande roll för GAIS ledningsmål. Linus jagade och vann en boll längst med vänstra linjen som nog de flesta trodde var förlorad och det var genom denna extra insats på en förmodat förlupen boll som möjliggjorde målet. Passningen gick till en i stort sett fri (som jag minns det, har inte sett någon repris av målet) Joel som denna gång klarade av att vara osedvanligt kall i duellen med målvakten och kunde därefter enkelt rulla in bollen i öppet mål.

I försvarslinjen var det egentligen inga anmärkningar att dela ut. Framförallt Andreas Augustsson var en riktig klippa som ofta gick fram och bröt bollen för motståndarna. Det går emellertid att dela ut plus i kanten för alla i backlinjen samt målvakten Tommi Vahio. Trots Jönköpings spelövertag matchen igenom var det sällan de kom fram till några riktigt bra lägen.

Besvikelserna stod snarare att finna på mittfältet, som inte tycktes klara av Jönköpings tempo. Yttermittfältarna Hampus Andersson och Adam Eriksson slog bort allt för många bollar och kom sällan fram på ett bra sätt i anfallet. Ett annat problem var att Andreas Drugge i stort sett lös med sin frånvaro i offensiven. Det var istället Augustsson som fick stå för uppspelen och en – med undantag för ett större misstag – defensivt och offensivt alert Richard Spong som fick stå för de offensiva räderna för mittfältet. Det är lite svårt att se varför på en stream-sändning, även om jag försökte håla koll på Drugges förehavanden under den andra halvleken. Om det var avsiktligt att Drugge föll ner i banan så mycket, eller om en press från motståndare tryckte ner honom dit i jakt på ytor är därför lite svårt för mig att avgöra. Det var emellertid en smula förvånande att när Linus bytes ut mot Patrik Wallin i andra halvlek så gick inte Drugge upp i banan utan verkade snarare falla ännu längre ner.

Fick för övrigt ett MMS från bortaresan (det kom sådär två dygn efteråt eftersom jag har ett så billigt kontaktkort som möjligt) och det verkar ha varit trångt men där det finns hjärterum, eller kanske snarare mycket öl… Ja, jag hoppas inte någon blev ihjälklämd, ihjälslagen eller ihjälkramad på hemresan (jag kan tänka mig att den som sände mig bilden kan ha orsakat det senare).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s