Skeppsbron

Skeppsbron och Älvstranden Utveckling

I tisdags var jag på ett så kallat rundabordssamtal med Älvstranden Utveckling AB som en representant för nätverket YimbyGBG, något jag också skrivit om på nätverkets blogg:

”Diskussionen handlade först och främst om samtalet kring staden och inte så värst mycket detaljer och jag skall därför inte gå in så mycket på några heller. Det ingår i ÄU:s uppdrag som kommunalt ägt bolag att delta och befrämja det offentliga samtalet och de verkade glada att ha några att föra en dialog med. Som medlem i YimbyGBG var det dessutom glädjande att få höra att de läste och i mångt och mycket uppskattade våra inlägg och diskussioner på hemsidan.

Från vår sida var det förstås skoj att få titta in och ta del av perspektiven från människorna inne i den svarta lådan. De jobbar givetvis under helt andra omständigheter än vi vanliga medborgare med trycket att balansera en mängd aktörers intressen som en bloggare kan vifta bort som obetydligheter. Trots detta tycker jag inte vi stod så långt ifrån varandra i princip.

Kort sammanfattning av mötet


Att Älvstranden Utveckling dagar senare genomför en större uppdatering av sidorna kring bygget på Skeppsbron var därför inte direkt förvånande för min del då jag satt inne med insider-information (till och med gepe* har blivit informerade). Utvecklingen av Skeppsbron har än så länge varit något av en infekterad affär. Den öppna dialog med medborgarförslag som inledde processen uppfattades av flera deltagare och betraktare som en skendemokratisk manöver där en öppen debatt skulle rättfärdiga de beslut som fattas av tjocka, medelålders vita män med cigarrer som på någon mörk porrklubb delar upp stadens mellan sig. Ja, kanske lite överdriver – men ni förstår vad jag menar. Kritiken minskade sedan inte direkt när fyra arkitektförslag kom istället, med oklar koppling till medborgarförslagen.


Nu har planen rört sig framåt. Möjligheterna att få igenom radikala förändringar minskar, men samtidigt börjar det bli lite tydligare vad det är som egentligen kommer att uppstå på Skeppsbron, ett steg bort från arkitekters luddiga idéskolådor – som så ofta förvirrar snarare än klargör. I princip är områdets planstruktur klar, nu handlar det om att fylla strukturen med innehåll:

  • att spårvägen mellan Järntorget och Lilla Torget skall gå i Stora Badhusgatan, göra en sväng ner på kajen vid Stenpiren med möjlighet att på sikt fortsätta mot Operan
  • att Stenpiren utvecklas till en knutpunkt för kollektivtrafiken med enkla byten mellan spårvagn, buss och färja
  • sju kvarter med ett så blandat innehåll som möjligt; Tre bostadskvarter med handel, caféer, restauranger etc i bottenvåningarna, ett kvarter med kontor (vid Merkurhuset) och ett kvarter med kontor och kanske hotell (den s k triangeltomten). De sista kvarteren är det befintliga Skeppsbrohuset samt Rosenlundsverket.
  • de nya kvarteren skall vara stadskvarter. Det är angeläget med många bostäder för att bidra till liv och trygghet en stor del av dygnet. Både hyresrätter och bostadsrätter planeras.
  • tre längsgående huvudstråk
    – Stora Badhusgatan som stadsgata med handel och service. Alla trafikslag finns här med prioritet för gång- och kollektivtrafik.
    – Ett inre stråk för cykeltrafik
    – Kajstråket, ostört, trafikfritt, tillgängligt för alla för promenader och vistelse i stans bästa utsiktsläge. Byggnader på kajerna för verksamheter och service
  • mindre parker (”fickparker”) och klimatskyddade sittplatser
  • pirar/bryggor ut i älven från kajstråket.
Utgångspunkterna från ÄU

Jag måste nog tänka igenom frågan ett tag och smälta intrycken, men några positiva kommentarer har jag faktiskt lyckas samla på mig. Först och främst givetvis att de trycker så pass hårt på funktionsblandning i stort sett varje byggnad och kvarter för att ge liv och rytm dygnet runt. Även om läget vid vattnet får Göteborgare att gå igång som Pavlovs hundar är dock läget inte helt problematiskt, vilket Norra Älvstranden delvis visat; det är ingen garant för liv.

För att levande blandstad skall kunna fortleva behövs kvarter som är väl integrerade med sin omgivning och inte skärs av i återvändsgränder och enklaver av naturliga eller skapade barriärer. Även på Södra älvstranden, med sin närhet till centrum finns det några sådana problem. Otterhällan är exempelvis något av en barriär genom sin höjd och sin gatustruktur. Vi får hoppas att även utsocknes orkar ta promenaden ut dit, men med spårväg torde det inte vara en omöjlighet och det kanske till och med kan bli lite flanerande på Norra Hamngatan som positiv sideffekt.

Stora Badhusgatan

Närheten till vatten är mysigt när vädret är det rätta, men om målet är liv även i februari så är det kanske inte så värst attraktivt att läga allt ut mot havet. Det är ett problem som emellanåt går att skönja på Eriksberg där lokalerna i hög utsträckning är ut mot vattnet snarare än inne i bebyggelsen, en position som är något av en återvändsgränd nio dagar av tio i Göteborg. Därför är det upplyftande att se att den mer skyddade, bredare gatan – Stora Badhusgatan – med spårvagnstrafik även skall bli en gata med handel och service. Raka motsatsen till Västergatan i Annedal således.

Fysisk planering som inbegriper målet att skapa liv och rörelse utgår oftast ifrån antaganden om hur människor kommer att röra på sig. Dessa antaganden är inte alltid vidare realistiska och resultatet blir inte alltid som man förväntat sig. Samtidigt måste vi utgå från antaganden om hur folk kommer att bete sig, annars hade de inte varit någon vidare planering. Flexibilitet är en nödvändighet för att området skall få en lämplig och över tid föränderlig mix av olika funktioner. Genom att jag även i fortsättningen kommer att kunna susa fram med min cykel längst kajen (i vackert flaneringsväder a la arkitektbilder alltså – nio dagar av tio kämpar jag la fram i motvind och regn) och med en behändigt placerad hållplats torde i alla fall innebära att jag besöker området.

Det var bara ett axplock av åsikter, jag uppmuntar andra att gå in och skapa sin egen uppfattning och kanske tycka till på YimbyGBG eller varför inte direkt till ÄU (undvik dock svordomar och könsord i båda fall).

* På Gepes debattsida har en medborgare även passat på att framföra sina åsikter mot att förtäta staden, bebygga grönytor och överhuvdtaget bygga högre än tre våningar.


Finns även publicerat som en omarbetat version på YimbyGBG med Jesper Hallén som medförfattare.

Annonser

Moderata Skeppsbron

Efter att slutligen, sent på kvällen, lyckats ta mig igenom mon morgontidning dyker där lite oväntat upp en debattartikel om nya Skeppsbron av det moderata kommunalrådet Jan Hallberg i samarbete med arkitekten Akke Zimdal. Det är inte den första i en rad av förslag, som till exempel denna av formgivaren Lars Jonsson.

Som medborgare (nä, jag är faktiskt inte omyndigförklarad!) med intresse för stadsbyggnadsfrågor är det förstås av intresse att läsa vad som olika politiska grupperingar har för visioner. Eftersom jag inte har några barn och bor nära Ättestupan är ju inte skol- och sjukvårdsfrågor så värst viktiga för mig.
Borgerliga sjöbodar
En politiker håller i pennan (i alla fall halva) och det märks. Drygt halva artikeln går åt till att framhäva Skeppbrons roll i Göteborgs kontakter med andra platser och kulturer. Låter förstås väldigt bra att framhålla såväl Göteborgs internationella roll och det multikulturella samhället:

”Vi ser gärna att den nya Skeppsbron skall bli en plats dit människor gärna söker sig för att möta det nya, spännande och annorlunda[…] Här skall finnas bostäder med blandade upplåtelseformer och gärna studiolägenheter som gör det ekonomiskt möjligt för kreativa yrkesutövare att förena boende och arbete.”

Låter förstås bra i teorin, men är det realistiskt i praktiken? Dialog Södra Älvstranden släppte fram mängder av olika – mer eller mindre realistiska – visioner om platser för kultur och integration men det gick i mångt och mycket bortom vad som ansågs som stadsbyggnadsfrågor. Hallberg/Zimdal fångar delvis upp några av dessa saker med sin vision fast i nedbantad form; integration med inflyttning från nordost har blivit till blandade upplåtelseformer. Kommer ens denna moderata vision att klara av kontakten med verkligheten? Kommun vill ju inte att Södra Älvstranden skall kosta något.

Kan marknadens aktörer ens acceptera några billiga studiolägenheter till medellösa konstnärer i dyra, nybyggda hus mitt i stadens centrum? Hur många år tar det innan hyresrätterna ombildas till bostadsrätter? Hur mycket av annorlunda och spännande affärer och kaféer kommer det att överleva och hur mycket kommer att tas över av H&M, McDonalds och någon av Eva Olssons kedjor precis som i andra delar av innerstaden? Man kanske kunde hoppas, men under rådande omständigheter är jag tyvärr skeptisk. Sedan tycker jag nog att husen, som tydligen måste vara identiska, i förslaget kunde vara lite högre än tre äpplen.

*****

Som av en slump råkar Gepes kultursidor ha med ett reportage om hur Bowery Street på Manhattan där udda konst, en dynamisk musikscen (CBGB’s), prostitution och en hel den alkisar trängt undan av lyxbutiker och dyra lägenheter. Var aldrig på den gatan när jag var på Manhattan för några år sedan. Dock tyckte jag att det fanns en del intressant och udda i the Village, fast då är jag måhända diskvalificerad som heterosexuell man med blekfet hy och utan direkta drogproblem (bortsett från kaffe då). Hoppas snart få tillfälle att utröna utvecklingen på plats.

Oaktat Skeppsbrons närhet till det föga kreativa Rosenlundsgatan och de sidor av låga hyror som är föga önskvärda i något sammanhang tror jag nog att Skeppsbrons framtid kommer att ligga närmare det nya Bowery snarare än det gamla.