Östersunds FK

GAIS 1-1 Östersunds FK

Jag såg inte matchen. Var på styrelsemöte för min dotters förskola (jag vill i princip ha kommunal förskola men med det dysfunktionella NPM-styre som präglar förskoleverksamheten i Muppsala Kommun så känns det ärligt talat inte aktuellt). Eftersom styrelsen, likt undertecknad, består av självgod medelklass som måste upprätthålla i alla fall ett sken av verksamheter och aktiviteter från morgon till kväll alla dagar i veckan, är det svårt att finna tider som passar alla. I det läger upplevde jag att det inte gick att hänvisa till att man skulle se GAIS på televisionen. Man kan ju egentligen tycka att mina mänskliga rättigheter har kränkts, men det får man la inte säga i detta djävla landet!

Nåväl, nog var man en smula nöjd över ännu ett mål i fjärde tilläggsminuten. Det är inte något som GAIS varit känt för tidigare. Sedan förstod man av redogörelserna på .nu att det inte var något upplyftande att titta på, vilket gjorde min kväll något bättre i efterhand. Samtidigt var ju förväntningarna på matchen mot Östersunds FK avgrundsdjupt låga i förväg, så en poäng var kanske positivt i det hänseende.

Prognos för slutplacering efter tre omgångar: 11 (oförändrat från föregående omgång).

 

GAIS 1-3 Östersunds FK

Med snart en tredjedel av Superettan 2014 avslutad kan jag gå in för en GAIS-match med obefintliga förväntningar. Detta gör den omedelbara upplevelsen mindre smärtsam men bidrar samtidigt till en molande känsla av hopplöshet, av besvikelse och irritation. Således kunde jag med ett lugn betrakta den katastrof som var förlustmatchen mot Östersunds FK.

Det första som har slutat förvåna mig är GAIS laguppställningar. I och med diverse, inte helt oväntade, skador på förstahandsvalen i anfallet så ställs förstås laget inför svåra beslut. Askebrand valde med stoisk envishet att lösa problemet med skadade anfallare genom att använda sig av anfallare som anfallare. Istället fick Adam Eriksson, mittfältare, denna gång sällskap av Marcus Översjö, i första hand mittback, på topp. Översjö har använts som anfallare förut, av Askebrand i FFF. Det uttrycks därmed som att han kan spela där. Något av en tautologi, då alla spelare i princip kan spela på alla positioner. Om man vill kan Tommi Vahio spelare anfallare också, om man vill. Jag förmodar att detta delvis är en respons på att det inte fungerat att använda sig av yttermittfältare som anfallare, så nu använder man sig allt mer av innermittfältare och mittbackar. En annan förmodan jag gjorde var att detta signalerade en ambition av att använda sig av Översjö som target. Detta gjordes i förvånansvärt liten utsträckning. För några matcher sedan har små snabba yttrar får bollen i huvudhöjd med ryggen mot mål. Nu verkar det istället som att GAIS faktiskt försökte bredda anfallet lite och använda kanterna. I det stora hela fungerade det emellertid inte tillfredsställande. Den som var närmast att vara en anfallare i startuppställningen fortsatte sin bejublade roll som defensiv mittfältare. Resultatet var, inte helt oväntat, pannkaka både framåt och bakåt.

GAIS klarar av att göra en habil första halvlek mot ett lag som inte gillar långsamt tempo. Om jag inte missminner mig var avsluten i första halvlek 3-2, där båda lagen hade ett avslut på mål. I GAIS fall var det en av få gånger där ett offensivt presspel gav utdelning och lite tempo faktiskt hjälpte laget till ett ledningsmål genom ett hårt inspel längst med marken från Kenneth Gustafsson. Med en ledning mot Östersund hemma var det förstås dags att börja ta det lite lugnt och försöka försvara denna ledning. Lite som Helsingborg mot Inter borta på San Siro år 2000 eller Sverige mot Argentina efter Anders Svenssons vackra frispark år 2002. Medan försvarslinjen i alla fall inte ramlade rakt ner på Vahio direkt och den hölls upp något sådär den första kvarten i andra så var det tydligt att GAIS frivilligt gav bort initiativet.

Under rätt förutsättningar har GAIS ett försvarsspel som klarar av att hålla undan ett lite bollskickligare lag. Detta kräver emellertid en del ork och ett självförtroende som, likt en utblommad maskros, lätt blåses bort vid minsta motvind. När  hemmalaget släppte in 1-1 så kollapsade moralen och tankeförmågan på och vid sidan av plan. Askebrand gör några till synes defensiva byten som ingen riktigt förstår men det är försent och som ett flygplan som gått in i spinn finns det ingen motverkande kraft som kan stabilisera situationen. Kraschen är oundviklig och därmed, enligt fotbollens logik, rättvis.

Min prognos för Superettan säsong 2014 med 21 matcher kvar att spela är att GAIS slutar på tolfte plats (-2 sedan omgång 8). För att denna prognos skall uppfyllas krävs emellertid en fungerande åtgärdsplan, utöver att göra sig av med tränaren, vilket alltså ägde rum nu på morgonen dagen efter.

Östersunds FK 2-0 GAIS

Ett träningspass på Ullevi i dis – Det är då som det stora vemodet rullar in. Ja, så går den andra raden och början på refrängen i den gammal svensk melodi – Vintersaga – från början av 1980-talet, flitigt omgjord under de följande åren. Det är la rimligen något sådant som drabbat spelarna, trots att det knappast kan vara varken disigit eller vintrigt på Ullevi eller på GAIS-gården. Det var emellertid ett stort vemod som rullade in på en central Stockholmspub där dussinet personer bevittnade det som tydligen skall vara GAIS spelidé (den tidiga) hösten 2013.

Maken till vankelmodigt och lamt press- och försvarsspel får man leta efter. Att GAIS, numera förmodad för den övre halvan, inte fick med sig mer än ett avslut utanför mål på hela första halvlek och sedan inte lyckade med mer än en halvhyfsat tiominutersperiod i andra halvlek är lite bortom min förmåga att förstå. Det är endast gårdagens goda nyheter kring elitlicensen (fast det kommer nog säkert att skita sig i vilket fall) och en viss anspänning inför morgondagens match mot Hovås-Billdals Golf- och Seglarsällskap som gett mig energi att för formens skulle hafsa ner dessa fåtaliga meningar.

Nå, låt oss tänka positivt. GAIS ligger nio poäng före Jönköpings Södra på 13:e plats och kvalplats neråt efter 2/3 av säsongen. Om Södra och lagen kring strecket fortsätter att få samma resultat den sista tredjedelen som de första två så kommer de, eller de lag som tar över deras plats i tågordningen, att sluta på 33 poäng. Ett par segrar – förslagsvis en mot ÖIS nu på torsdag – och kontraktet är i stort sett säkrat. Därefter är det bara att vänta på alla lik i garderoberna och byråkratisk-administrativa misstag som närsomhelst kan komma in från sidan och sända in och i misär – det är då det stora vedmodet rullar in, igen.

GAIS 1-3 Östersunds FK

GAIS förlorar en match och folk är upprörda. Ja, även jag är upprörd när GAIS förlorar (och sparkade lite obetänksamt på en stol i samband med 3-0) men denna gång verkar vreden ha gått över alla breddar. Saker har slängts ner från läktarna och så vidare. Detta kanske inte jag kan förstå, eftersom jag är en jordbrukare enligt districtline, men nog tycker man att supportar skulle vara lite mer härdade än så. Än är inte säsongen förlorad, för att göra en parafras på den polska nationalhymnen.

Östersunds FK har ett samspelat lag och en för svenska förhållande udda spelidé och till synes mängder av självförtroende. Vad hade då GAIS kunnat göra annorlunda? Det första är så banalt att jag knappt vill skriva det. GAIS kan inte gå ut och inte förstå att matchen börjar när domaren blåser, inte när motståndarna gör sitt första mål inom fem minuter. Väldigt få spelare på plan var med och spelade för förra året men på något sätt kan en sådan inställning sitta i väggarna. Jag har inte orkat titta på repriserna noga nog för att vilja peka ut någon skyldig och jag vet inte heller om någon enskilt skall belastas. Att tre hemmaspelare står likt statister från The Walking Dead kring målgöraren är inte bra och är ett system, snarare än individuellt, problem. Att gästerna var fina nog att inte backa och bilda en köttmur i 85 minuter, som vissa andra lag GAIS förlorat mot, skapade förvisso en del chanser för GAIS att nyttja sina anfallsstyrkor, men bidrog också till problem på annat håll.

Det andra felet är den balans på mittfältet som GAIS hade. Jag har emellanåt en dröm om att Jeffrey Auybunn skulle kunna verka som en grönsvart Pirlo (en personlig favoritspelare) men det kommer inte att fungera i partnerskap med Andreas Drugge. Vi har en verklighet som vi, även om vår tolkning av den inte är perfekt, att förhålla oss till. Någon av dessa måste bort eller flyttas på för att GAIS skall kunna vinna bollar. Avståndet gentemot backlinjen blev väldigt lång och att GAIS skulle göra försök att vinna matchen åter gjorde inte detta problem mindre. Detta blev extra tydligt på grund av motståndarnas uppställning, då det emellanåt kunde bli väldigt trångt på mittfältet och ingen som klarade av att vinna boll och när Jeff blev svartepetter med bollen och andra rörde för lite på sig så är det kanske inte så märkligt att slöa bollar fastnar på motståndarspelare som sedan hade en hel del ytor framför sig att laborera med, och lagkamrater att leka med.

Jag undrar om detta inte var en kraftig underskattning av motståndarna från Askebrands sida, som trodde att GAIS kunde vara spelförande gentemot den Jämtländske nykomlingen och att GAIS kunde gå stärkta från kämpainsatsen mot Ängelholm. Många vill peka på inställningen, vilket jag förstås också gör i samband med det inledande målet. Jag tror emellertid att vad som framstår som en bristande inställning i första hand är ett resultat av en taktisk och spelmässig underlägsenhet, i alla fall efter 4 poäng på två föregående matcherna och i inledningen på en säsong.

Att Mirza Mujcic är så pass orutinerad att han först orsakar en straff i ett läge då det inte fanns någon som helst anledning att gå in hårt, och där efter går och får sig själv utvisad – GAIS tredje på bara fyra matcher – är ju inte heller vidare roligt att behöva betrakta. GAIS hade trots allt fram till dessa några goda chanser att komma tillbaka. Det är lätt att i ett sådant läge klaga på den unge spelaren och GAIS ungdomar. Att man behöver lätta på sin frustration är förståeligt men det är inget vi kan göra något åt. GAIS har de spelare vi har och det är bara att göra det bästa med det tillgängliga materialet. Alternativet på bänken var ju Angus, och hur mycket skit har inte han fått för snarlikt beteende under det senaste året?