Helsingborgs IF

Helsingborgs IF 1 – 1 GAIS

Då jag inte riktigt såg hela matchen, utan tvingades (valde) att höra första halvan på radio så kan jag inte säga så värst mycket om denna match som helhet. Radioreferated gav emellertid känslan att GAIS var med i spelet där två lag båda var bättre på att försvara än att anfalla.

Dagen kommer kanske framförallt kommas ihåg genom Calum Angus olyckliga ingripanden. Först styr han in ett självmål efter tolv minuter, vilket som jag ser det utifrån reprisbilderna är att beteckna som otur snarare än slarv, och därefter blir han utvisad efter en timmes spel, en frilägesutvisning som även mer opartiska personer än jag tycker var en allt för hård bedömning.

Angus självmål är extra olycklig då hemmalagets uddlöshet medförde att de inte hade ett enda avslut på mål i första halvlek och även i andra halvlek, efter att GAIS gick ner på en man mindre, var de ändå förhållandevis dåliga på att bryta igenom det grönsvarta försvaret, för vilket GAIS skall ha en eloge. Däremot inte sagt att det inte var stressigt att se på – var nära att kissa på mig där mot slutet.

Överlag så måste matchen ses som ett fall framåt då GAIS återigen började visa vilja till att vinna bollar och komma fram med fart. Wanderson do Carmo kom också längre ner i banan och kunde hjälpa till med speluppbyggnaden mer, vilket delvis torde bero på att Romario ersatts av tvåvägsspelaren Markus Gustafsson.

Även om poängvinsten utvecklade sig till något av en bragd var det tråkigt att inhopparen Linus Tornblad inte fick ett Benny Guldfots-ögonblick, då han rusade fram och avslutade med ett skott i stolpen under tilläggstid. Nu får vi hoppas på en snarlik inställning och förmåga mot IFK Norrköping på söndag och kanske till och med en seger, för poäng kan ju vara bra att ha.

Annonser

Helsingborgs IF 1 – 1 GAIS

En bortamatch mot den förmodade serieledaren (utfallet för den avbrutna matchen mot Malmö FF dröjer) var ingen lätt uppgift på papperet. Samtidigt har GAIS presterat förvånansvärt bra mot detta motstånd. Under senare år har bortamatchen i Helsingborg även i hög grad präglats av (polis)våld. Genom att matchen denna gång tilldrog sig på en måndag var antalet grönsvarta på plats mindre och detta verkar i det stora hela inneburit en lugnare situation (i alla fall har jag inte hört några rapporter om några problem). Denna årliga holmgång på Helsingborgs gator är något som i alla fall jag är glad om vi får slippa. Även om jag är åsikten att polisen varit en stor del av problemen under dessa år så skall det inte stickas under stol med att själva tanken på Helsingborg borta torde locka till sig bråkstaken i oss alla. Om inget annat är det problematiskt genom att polisens klantiga övervåld snarare stärker den interna sammanhållningen hos supportrar och skapar fler motsättningar som ger underlag för de lagändringar och hårda tag mot oss supportrar som grupp, vilket förespråkas från media och politiker.

Nåväl, jag väntade mig i vilket fall en förslut med två måls marginal. En del skador oroade dessutom. Kanske framförallt Dime Jankulovskis frånvaro. Vad kan kan påminna mig har Henri Sillanpää endast stått en allsvensk match, mot Trelleborg 2009, då han släppte in allt. Endast Memma torde kunna haft några positiva tankar kring en finne i målet.

32. H. Sillenpää;

5. J. Tamandi, 2. R. Ekunde, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;

10. J. Florén (71′ 7. J. Lundén), 17. J. Mårtensson (86′ 31. M. Gustafsson), 6. R. Ayarna, 27. M. Celik;

25. W. do Carmo, 22. R. Omotoyossi (73′ 9. A. Santos)

GAIS började matchen bra och försvarade framförallt utmärkt med två rader om fyra spelare. Som så många gånger förr så spelade GAIS högerytter, denna gång Jesper Florén, lite längre ut på kanten och mer framåt än Mervan Celik på vänsterkanten. Det var emellertid den senare som framförallt bidrog till GAIS chanser, dels genom sitt mål men också med ett par fina, inåtskruvade skott från distans, varav framförallt den första var en riktig delikatess som så när ramlade ner i bortre krysset. Florén var däremot lite för blek och kunde kanske ha gjort lite mer.

Den blekaste av dem alla var emellertid Razak Omotoyossi som kommer ha svårt att övertyga GAIS eller någon annan klubb att han har så mycket att tillföra i framtiden. Nervös och avvaktande och överhuvudtaget inte vän med bollen är de termer med vilket jag skulle vilja beskriva hans insatts. Trots mina negativa ord skall det erkännas att Florén och Razak bidrog till GAIS lite oväntade ledningsmål. Ett inspel från Florén avslutade okaraktäristiskt rappt av Razak, målvakten tvingades släppa retur och Mervan var på plats vid bortre stolpen för att forcera in 0-1 i den 18:e minuten.

Som jag påpekade inledningsvis försvarade sig GAIS med två band med fyra spelare. Detta var till en början mycket effektivt och det fanns nästan inga ytor för hemmalaget att arbeta med. Den enda bristen med detta var att GAIS fick en central lucka mellan anfall och mittfältet. Detta vägdes emellertid upp av att det inte heller fanns några sådana ytor för motståndarna. Efter GAIS ledningsmål började vi bli än piggare och pressade hårdare på bollhållaren. Johan Mårtensson arbetade som en duracellkanin på mittfältet medan Reuben Ayarna stannade tillbaka. För att hålla ihop försvarsspelet centralt smalnade laget av och detta gav motståndarna fler ytor på kanterna. Under första halvlek var detta inte något större problem, då det samtidigt gav GAIS ett par goda chanser som tyvärr inte gav utdelning.

Istället fick motståndarna olyckligt in 1-1 strax innan paus. Den i övrigt duktiga Richard Ekunde förlorade en nickduell och Helsingborgsspelaren nickade in bollen via stolpen. Sillenpää kan näppeligen lastas för detta och hade tidigare gjort ett gott ingripande när ett distansskott tog på killen som vann sina nickdueller, Fredrik Lundgren och ändrade riktning.

Helsingborg visade som vanligt upp sin dåliga inställning när matchen inte gick deras väg och lyckades gnälla och filma en del men som vanligt var det GAIS som fick de gula korten. Heder skall dock ges till Martin Strömbergsson som efter några misstag tröttnade på Sundins återkommande filmningar (för övrigt anser jag att Sundin och Gerndt, som bytte av varandra, tillsammans hade varit utmärkta ansikten för en reklamkampanj för att locka frivilliga till SS-Panzer-division Wiking – ingen värdering från min sida eller så, bara en reflektion).

Den lilla GAIS-klacken kunde under lång tid dominera över den flerfaldigt större lokalbefolkningen men under sista halvtimmen av matchen hade laget det tufft. Spelarna fick likt Karl XII vara hårda för skott då hemmalaget pressade för seger. Detta skedde emellertid inte, trots att det låg nära till. Den månghövdade hemmapubliken fick med tiden lite luft i lungorna och efter avblåst match skanderade ”domarjävel” (fast med diverse diftonger förstås), något som snabbt renderade en anmälning från matchdelegater som går på SvFF:s linje att de som kämpade för Waffen-SS nog gjorde det för ett i många avseendet sunt och fräscht statsskick där meningsskiljaktigheter och missämja hölls borta från idrottsevenemang (inga burop förekommer under ”Viljans triumf” och alla ser ut som Sundin och Gerndt).

Helsingborgs IF 0 – 1 GAIS

– Fan att du missat det mest positiva sen kvalet. Skål! Vilken jävla resa!

Ovanstående var ett sms som jag fick på lördagkvällen. Men hå ä int bitter! Tre poäng mot tronpretendenten från Helsingborg innebär att det är svårt att vara ledsen eller upprörd över att ha missat en tågresa. Däremot var jag en smula avundsjuk, även om resor till Helsingborg sällan är en enbart positiv upplevelse. Till synes har det varit som vanligt i skånemetropolen även i detta avseenden. Nyhetsrapporterna om stök och bråk kom upp på tidningarnas internetsidor redan innan matchstart. Till synes är journalisterna lika inställda på bråk som poliser och fotbollssupportrar vid det här laget.

Om eventuellt våld har jag inget att säga, jag var inte där. Däremot surfade jag runt på sidorna och gjorde det där misstaget som jag lovat mig själva att undvika – jag läste läsarkommentarerna. Ett antal personer förespråkade polisövervåld och hårdare tag. Jag måste säga att jag verkligen föraktar dessa människor. Sitta vid en skärm och kategoriskt förespråka att våldsmonopolet skall användas mot en i många avseenden heterogen grupp individer. Skulle dessa människor anse att det var helt i sin ordning om de utsattes för myndighetsmissbruk i deras dagliga värv, på kattutställningar, bingokvällar, firmans fyllefest eller en sen kväll på väg hem från middag hos mamma? Att förorda våld mot en grupp bara för att de stör en och man själv inte råkar ingå är ett exempel på en samhällssyn som är en större samhällsfara än huliganism. Det är människor med en sådan selektiv verklighetsuppfattning som röstar på SD .

1. D. Jankulovski;
26. J. Tamandi (50´2. R. Ekunde), 22. B. Andersson, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
11. T. Lycén, 17. J. Mårtensson, 4. H. Jónasson, 23. E. Hédinsson;
29. Romarinho (75´14. J. Lindberg);
21. J. Johansson (90´13. C. Angus)

Förra årets bortaseger mot Helsingborg var onekligen något av en bragd men den säsongen slutade Helsingborg först på åttonde plats i den allsvenska tabellen. Att slå dem nu, när de jagar efter guldet är onekligen en än större bragd.

(mer…)