GAIS 1-3 Östersunds FK

Med snart en tredjedel av Superettan 2014 avslutad kan jag gå in för en GAIS-match med obefintliga förväntningar. Detta gör den omedelbara upplevelsen mindre smärtsam men bidrar samtidigt till en molande känsla av hopplöshet, av besvikelse och irritation. Således kunde jag med ett lugn betrakta den katastrof som var förlustmatchen mot Östersunds FK.

Det första som har slutat förvåna mig är GAIS laguppställningar. I och med diverse, inte helt oväntade, skador på förstahandsvalen i anfallet så ställs förstås laget inför svåra beslut. Askebrand valde med stoisk envishet att lösa problemet med skadade anfallare genom att använda sig av anfallare som anfallare. Istället fick Adam Eriksson, mittfältare, denna gång sällskap av Marcus Översjö, i första hand mittback, på topp. Översjö har använts som anfallare förut, av Askebrand i FFF. Det uttrycks därmed som att han kan spela där. Något av en tautologi, då alla spelare i princip kan spela på alla positioner. Om man vill kan Tommi Vahio spelare anfallare också, om man vill. Jag förmodar att detta delvis är en respons på att det inte fungerat att använda sig av yttermittfältare som anfallare, så nu använder man sig allt mer av innermittfältare och mittbackar. En annan förmodan jag gjorde var att detta signalerade en ambition av att använda sig av Översjö som target. Detta gjordes i förvånansvärt liten utsträckning. För några matcher sedan har små snabba yttrar får bollen i huvudhöjd med ryggen mot mål. Nu verkar det istället som att GAIS faktiskt försökte bredda anfallet lite och använda kanterna. I det stora hela fungerade det emellertid inte tillfredsställande. Den som var närmast att vara en anfallare i startuppställningen fortsatte sin bejublade roll som defensiv mittfältare. Resultatet var, inte helt oväntat, pannkaka både framåt och bakåt.

GAIS klarar av att göra en habil första halvlek mot ett lag som inte gillar långsamt tempo. Om jag inte missminner mig var avsluten i första halvlek 3-2, där båda lagen hade ett avslut på mål. I GAIS fall var det en av få gånger där ett offensivt presspel gav utdelning och lite tempo faktiskt hjälpte laget till ett ledningsmål genom ett hårt inspel längst med marken från Kenneth Gustafsson. Med en ledning mot Östersund hemma var det förstås dags att börja ta det lite lugnt och försöka försvara denna ledning. Lite som Helsingborg mot Inter borta på San Siro år 2000 eller Sverige mot Argentina efter Anders Svenssons vackra frispark år 2002. Medan försvarslinjen i alla fall inte ramlade rakt ner på Vahio direkt och den hölls upp något sådär den första kvarten i andra så var det tydligt att GAIS frivilligt gav bort initiativet.

Under rätt förutsättningar har GAIS ett försvarsspel som klarar av att hålla undan ett lite bollskickligare lag. Detta kräver emellertid en del ork och ett självförtroende som, likt en utblommad maskros, lätt blåses bort vid minsta motvind. När  hemmalaget släppte in 1-1 så kollapsade moralen och tankeförmågan på och vid sidan av plan. Askebrand gör några till synes defensiva byten som ingen riktigt förstår men det är försent och som ett flygplan som gått in i spinn finns det ingen motverkande kraft som kan stabilisera situationen. Kraschen är oundviklig och därmed, enligt fotbollens logik, rättvis.

Min prognos för Superettan säsong 2014 med 21 matcher kvar att spela är att GAIS slutar på tolfte plats (-2 sedan omgång 8). För att denna prognos skall uppfyllas krävs emellertid en fungerande åtgärdsplan, utöver att göra sig av med tränaren, vilket alltså ägde rum nu på morgonen dagen efter.

Annonser

One comment

  1. Man kan fundera över hur klubborganisationen fungerar. Rätt dåligt är tyvärr min slutsats. Genom åren har jag funderat över den verkliga fotbollkompetensen på GG. Det finns mer som brister. Många i styrelsen saknar guts att en stark vilja får med sig de tveksamma.

    Att GAIS gång på gång skaffar ‘fel’ tränare är inte tränarens fel. Ansvaret faller på styrelse och klubbdirektör/sportchef. Denna gång snackar Lundén om att nu skall man ha en rejäl process och det får ta tid. Att anställa är alltid förenat med stora kostnader. Lönen är en skitsak om personen kan få loss energi och samspel med smarta processer. Magnus Pehrsson var på väg att skapa något men vår klubbs status överflyglades lätt av annan klubb och han var inte särskilt uthållig.
    Medan blåvitt har stora resurser och mycket dökött i sin organisation kommer Hisingsklubben stormande, plockar åt sig hemma-talanger med stor framtid, agerar med respektingivande fingertoppskänsla och har satt en spelplan där anfallsspelet prioriteras. På sikt lockar det större publik. Det finns en geografisk hemvist. I sin organisation har den tre (?) fd gaisare. T ex Kiel! Varför jobbar inte han i vår marknadsföringsorganisation?

    Vår klubb travar riktigt orent. Supportrarnas bud på ny tränare bär minnesluckans prägel: Axén, Nilsson, Falk, Gren, italienaren, Lallo m fl gjorde hyfsade verk men kritiken var stundtals förödande även då. Ändå lyfts Axén, hjälptränare i en bonkeklubb, fram som en frälsare. Precis som han skulle vilja utsätta sig för detta elände igen.

    Styrelse och ledning behöver vara överens om GAIS spelidé, spelartyper för denna idé. Ny tränare kan med fördel hämtas nerifrån seriesystemet. Fimpa alla föredettingar och lycksökare. Gör scoutjobbet noggrannt. Vi har för övrigt en utmärkt tränare i Westman.

    Vår nuvarande ordförande har pumpat in dryga tio millar i rörelsen. Utan honom vore klubben kaputt. Om det är en styrka att vår förening är så kopplad till en enda person kan diskuteras. Vad finns bakom honom i finansiella muskler? Ingenting, tror jag. Där är klubbens stora utmaning. Att någon, ordföranden (?), direktpytsar in Drugges lön plus sociala avgifter varje månad är väl det som gör att han finns med på plan varje match. Men det är ett saftigt varningstecken.
    Förra året var spelarna dåligt tränade. I år desto bättre, men priset är brustna baksidor mm. Att släppa in varbergsgubben så matchotränad är i mina ögon oproffsigt i överkant. Om han själv brister i omdömet måste läkare/ledning ta beslut att hålla honom från spelet.

    Det är väl spelkvalitén som gör att många supportrar vill bränna bengaler och andra kemikalier på matcherna för att få något utbyte.

    Långt blev det!
    Det var skönt! Jag behövde det! Nu kan jag återgå till att kolla på solnedgången. Kanske planeta ett matchbesök. Vem vet? Jag har varit nergaisad mer än ett år.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s