GAIS 0-1 Syrianska FC

Oftast är lördagsmatcher bäst. matcher på söndagen innebär att förlusten lägger som ett extra filter av förtvivlan över måndag morgon och innebär en dålig start på arbetsveckan. Att söndagen är en förlorad och förstörd dag, efter en förlust på lördag eftermiddag, är jag mentalt intränat i sedan min ungdom, då söndagar i allmänhet var förlorade och smärtsamma. En fredagsmatch förstör hela helgen. Nu förutsätter det förstås att GAIS förlorar matchen, vilket jag inte anser är ett särskilt orealistiskt antagande. Med några dagar blir det enklare att sätta saker och ting i sitt perspektiv. Jag skall gå igenom några punkter: Motståndarlaget, matchprestationen i sig och sett till föregående match, och slutligen peka på möjliga lösningar.

GAIS förlorade mot ett Syrianska som inte var särskilt bra men som är lite svårt att placera i en tänkt sluttabell. Efter att ha spelat i Allsvenskan förra året, tappat många spelare, och en i flera avseenden tumultartad situation så kan man förvänta sig att laget skall prestera dåligt. Samtidigt gick gästerna in med några segrar i bagaget. Kunde ställa upp med en defensiv uppställning som strypte GAIS kreativa försök och sedan utnyttja en av hemmalagets akilleshälar (läs: Översjös trasiga självförtroende/vilja) och fräckt lobba in matchens enda mål.

GAIS insats var inte tillräckligt sett till att vinna matchen men helt klart en förbättring sett till föregående match. Det verkade finnas någon slags spelidé, som laget kunde spela utifrån i och med att Syrianska backade hem, men som inte fungerade och sedan spolierades ytterligare genom skador på anfallarna. Skadorna först. Att spela Gabriel Altermark-Vanneryr när han till synes inte på egen hand klarar av att ta beslut om sin egen hälsa är något ogenomtänkt. Varken han eller Joel Johansson kan i nuvarande form förväntas prestera på den nivå de båda befann sig under stora delar av förra säsongen. Det kan finnas anledning att låta spelare spela på så kallade gamla meriter, då det egentligen i många fall är den bästa indikatorn på en spelares förmåga (bäst på träning säger egentligen inte så mycket). Om en spelare underpresterar några matcher kanske det är vettigt att spela honom med den rimliga förhoppningen att det lossnar. Detta förutsätter emellertid att de är friska! Kvalitetsskillnaden mellan GAIS första- och andrahandsalternativ är inte så stora att en GAV eller Joel långt under sin normala kapacitet ändå är bättre än Fredrik Jonsson eller Linus Tornblad. Till detta kommer den ökade skaderisken, vilket GAV olyckligt nog fick illustrera i samband en av få ljusglimtar framåt, efter knappt tjugo minuter.

Skador går ju aldrig riktigt att förutspå, att även Linus fick gå av kunde man ju inte gissa på förhand. Jonsson imponerade inte heller när han kom in, genom att hans bollmottagningar var mycket dåliga. Av någon anledning skall man spela på fötterna till långa killar med dålig bollmottagning och slå luftpastejer för att korta, snabba killar skall gå upp i luftduell i dagens GAIS. Det är denna ovilja eller oförmåga att använda spelare till sina styrkor och fingertoppskänsla i urvalet som helt saknas. Detta leder oss återigen in på den hett diskuterade frågan om GAIS innermittfält, och då särskilt Andreas Drugge. Drugge presterar inte i linje med högt ställda förväntningar. Eller, för att precisera, de högt ställda förväntningar som finns hos Tarra. Övrigas förväntningar är numera inte så högt ställda. I denna match är detta inte heller så konstigt. Då Syrianska spelade tätt och försvarsinriktad blev han instängd och fick inga ytor. Det är förstås lätt att skylla på spelarens personliga brister (att han inte kan eller vill spela bättre). Även Wanderson kunde emellanåt, särskilt när han inte var riktigt som bäst, raderas ut från matchen på sådant sätt. Det finns anledningar till att misstänka att en del lag gärna går in för att göra det samma med Drugge. Det fungerade också väl mot GAIS i fredags, då det inte falls någon lösning som utnyttjade de svagheter det trots allt blir för Syrianska att försvara med tre innermittfältare. Exempelvis får Asgeir Asgeirsson mer tid med boll men framspelande är inte hans spetskvalitet. I andra lägen medför det att Björn Andersson, som kan lämna Översjö med den ensamma anfallaren, kan ta och storma framåt. Något som också skedde vid ett par tillfällen. Detta kan potentiellt rubba det defensiva lagets cirklar (Noli tangere circulos meos) och skapa de luckor som ett lag på bettet kan utnyttja.

Jag ser två lösningar på Drugge-frågan. Den tredje lösningen, att ta bort honom, verkar ju inte finnas på kartan. Mina förslag bygger på att Drugge faktiskt har en spetskvalitet att tillföra laget. Jag vet att inte alla tar detta för sant men jag arbetar utifrån den hypotesen. Med tanke på rådande tränare verkar det rimligt att utgå från att så kommer att ske i alla fall så det är lika väl att vara lite positiva. Det ena är att ta bort en anfallare och spela med tre innermittfältare. Detta borde på många sätt gynna speluppbyggandet och tar bort några av de säkerhetsrisker som Drugge innebär med sin något loja försvarsinsats. Det finns ett antal alternativ till tredje innermitt och kan väljas utifrån dagsform och motstånd. Nackdelen är att vi blir av med en anfallare men med tanke på det skick våra givna förhandsalternativ befinner sig i så har detta blivit något av ett mindre problem. Det andra alternativet är att flytta ut Drugge på en kant. Han har ju näppeligen egenskaperna hos en klassisk ytter men där skulle han få mer ytor att arbete med och sedan arbeta sig in mer i plan. Som en del säkert kommer ihåg var det inte ovanligt att Wanderson var placerad till vänster innan han blev självskriven på en mer central utgångsposition.

En annan del av problemet med GAIS 4-4-2 mot 4-2-3-1 eller motsvarande formationer med en central anfallare i motståndarlaget är att GAIS numerära fördel blir hos mittbackarna. Detta kan förvisso uppfattas som tryggt (i alla fall när Marcus Översjö är i någon form av mental balans…). Men när GAIS har bollen och spelar för att vinna är det något av ett slöseri att ha två mittbackar för en anfallare. det är just detta som möjliggjorde för Björn att komma fram med boll, som en modern libero, många gånger. Under matchen så sa kommentatorn, Jarnelind eller vad han hetera, att Bobby Warshaw under sin tid i Ängelholm tenderade att börja långt ner men sedan var där framme och gjorde mål. Nu är jag fortsatt något osäker på om Bobby med y är en fågel eller fisk, men rimligen är det så vi skall försöka använda honom. Istället för att sätta in honom som anfallare, så skall han börja som mittfältare på en mer tillbakadragen position eller till och med som mittback och få fungera som den gubbe i lådan som förstör och skapar oreda genom att dra isär och bryta upp försvarslinjer.

Nåja, spelar ingen roll. Nu skall vi förlora ärorikt mot Varbergs Bois på onsdag. Min prognos för Superettan säsong 2014 med 25 matcher kvar att spela är att GAIS slutar på åttonde plats (oförändrat sedan omgång 4).

Annonser

2 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s