Husqvarna FF 2-0 GAIS

”Är du ledsen på dina kompsisar, pappa?” Med nästan en veckans distans är min dotters undran i stort sett det jag kan komma ihåg av matchen mot den där klubben som jag knappt kom ihåg namnet på (jag fick gå in på .se och kolla för att skriva rubriken) men som tydligen har ett av Superettans bästa lag. Detta är inte för att mitt mina överlag är så värst dåligt (inte perfekt, men fullt adekvat) utan är en följd av en mental förträngningsmekanism som verkar som en respons mot det trauma som matchen innebar för mig.

I det stora hela håller jag fast vid min problembild från föregående match. GAIS har en dysfunktionell taktik som inte spelar på spelarmaterialets styrkor. Svagheten personifieras av Andreas Drugge. Ett problem som måhända delvis beror på hans personliga och spelmässiga tillkortakommanden men som ändå får ses vara en följd av en matchplan som inte fungerar (jag väljer oftast struktur framför aktör som förklaring till resultat på fotbollsplan; det är en lagsport, även om inte alla inblandade förstår det). Han klarar inte av att finna ytor där han kan komma rättvänd med boll och han har samtidigt svårt att finna någon att leverera till, då yttermittfältarna inte sträcker ut spelet tillräckligt och för att ytterbackarna kommer för sent (och det är överhuvudtaget tveksamt om vi har material för offensiva ytterbackar. I många avseenden högaktar jag Richard Ekunde, men hans inlägg… är kanske inte de bästa). Lösningen på denna Gordiska knut verkar ha varit att strunta i mittfältet och slå långa luftpastejer direkt på anfallarna istället. Med tanke på att GAIS startade med Joel Johansson och Linus Tornblad, som är snabba men knappast vinner några luftdueller, var detta ett minst sagt märkligt val av taktik. Jag kan inte riktigt avgöra om detta faktiskt var Thomas Askebrands taktisk, en följd av att spelarna inte kunde spela på det sätt som Tarra ville att de skulle spela och föll tillbaka på vad de i varje enskild situation uppfattade som det enda återstående vettiga alternativet (läs: sparka bort bollen så lång från eget mål som möjligt) eller en kombination av ovanstående där Tarras taktiska upplägg var så naivt och ogenomtänkt att flera spelare mer eller mindre i medveten protest började spela enligt en annan plan. Det enda jag vågar påstå med bestämdhet att begrepp som plan eller taktik inte riktigt beskrivet det jag tvingades betrakta i två gånger 45 minuter (GAIS var bra några minuter i början av andra halvlek, så jag kvittar det mot tilläggstiden).

Med Drugge position/inställning fallerar också det centrala försvarsspelet. Asgeir Asgeirsson försöker ju alltid till hundra procent men han klarar inte av att på egen hand täcka upp alla de luckor och tomrum i försvarsspelet som den nuvarande taktiken tycks skapa.Om/när både Joel och Gabriel Altemark-Vanneryr är helt kuranta, och om Linus fortsätter att uppträda på det sätt han gjort under senare tid, blir det ett tufft val men jag undrar om vi inte måste ha in ytterligare en spelare på innermittfältet för att kunna kontrollera matcher. Alternativet är att ta av Drugge och sätta in en mer defensivt skolad och orienterad innermittfältare, som kan hjälpa Burken med jobb han i dagsläget helt enkelt inte kan utföra själv, och spela upp via yttermittfältare och/eller långa bollar på GAV i en targetroll. Jag förordar det senare alternativet, i alla fall så länge Malkolm Moenza slipper spela på högerkanten, vilket han inte har spelregistret för.

För övrigt undrar jag hur det kommer att gå med exil-återväxten. Tidigare har jag kunnat positivt förstärka uppfattningen av GAIS med beprövade behavioristiska inlärningspedagogik; om jag får titta på GAIS får hon glass och godis. Den här säsongen har det gått lite sämre. För ett par matcher sedan fick hon inte titta på ”Dora Utforskaren” på datorn, vilket ledde till ett avståndstagande från GAIS. Som om detta inte är anledning nog att oroa mig för min dotters framtid har jag nu börjar bli nervös för att hon skall hamna i dåligt umgänge. Under veckan bad hon vid ett tillfälle att få titta på ”Bananer i pyjamas”. Efter att ha sett ett avsnitt (det är datoranimerat numera, inte fullt lika påfrestande som den äldre versionen) försökte jag leda bort henne från den stigen genom att ställa den ledande frågan om det inte var ett rätt tråkigt och dåligt program. Det tyckte hon inte. Som tur är har hon inte velat se några fler avsnitt, så kanske det fungerade iallafall. Jag håller tummarna.

Min prognos för Superettan säsong 2014 med 26 matcher kvar att spela är att GAIS slutar på åttonde plats (-2 sedan omgång 3).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s