Gefle IF 1-1 GAIS

Söndagens resa blev något mer återhållsam än föregående helgs klang-och-jubel-föreställning i Norrköping. Jag mådde dock bättre, även om jag fick lite kväljningar av en dubbel ostburgare på McD. Anledningen till att jag åt en hamburgare på McD hängde samman med att det ligger ett sådant etablissemang väl synligt på gamla E4:an genom Uppsala, vilket gör det till en bra plats att bli upplockad på. Jag vill nämligen göra det så enkelt och smidigt för Kenny, som stod för bil själva skjutsen upp till Gävle. En omtänksamhet om förarens arbetssituation som kanske inte riktigt de övriga deltagarna i bilen hade uppvisat under morgonen. Han hade nämligen, likt en så kallad curlingmorsa, fått kuska runt hela Stockholms län för att plocka upp folk och deras attiraljer.

Efter detta gick i alla fall resan – med totalt fem personer – tämligen smidigt upp till Gävle, med en kort paus för att beskåda Dragon Gate i Älvkarleby (närmast metropolen Mehedeby). Resan gick så smidigt att även Pumpen, föregående resas förare för bösbussen, nu sade att i framtiden skulle resa medels gubbuss vara hans melodi. Vi parkerade bilen på en liten avsides gata i centrala Gävle, som inte precis sprudlade av liv och aktivitet denna vackra och för årstiden varma söndag. Efter att ha betraktat resultaten av efterkrigstidens stadsomvandling vid Stortorget (de tycks ha missat att riva ett par hus) gick vi till O’Leary’s, som precis öppnade, och väntade på Sandviken (Thomas). Detta skulle visa sig bli en minst sagt traumatisk upplevelse för Marty, som aldrig tidigare behövt betala så mycket för en stor stark (68 spänn för en halvliter Falcon).

Vädret var som sagt strålande och dessutom fick vi dagen till ära stå på bortre långsidan. Det var emellertid rätt blåsigt. Inte på så sätt att det kylde ned åskådarna men det påverkade spelet på så sätt att det var svårt för spelarna att spela med längre bollar. GK:s närvaro var mindre än föregående resa och inte heller fullt så berusad, kanske ett trettiotal personer hade åkt på bussen (Adam v. S. drog upp medelåldern). Därutöver fanns några andra exilgaisare (Kennys far W. Sr. hade kommit upp i en annan bild tillsammans med sina döttrar). Inalles kanske 40-50 personer på bortaläktaren. Gefle IF uppskattar själva publiksiffran till 500, vilket kanske var något i överkant. Av någon anledning så står det 1337 på GAIS eget matchreferat. Jag hade på egen hand försökt locka Gävles befolkning att komma till matchen. Jag hörde av mig till en gammal vän, Hässleholms-Rille och förslog att han kunde dyka upp på bortaläktaren. han avböjde dock med hänvisning till att han var ensam med barnen. Förmodligen trodde han inte att två timmar hos GAIS-klacken var en optimal söndagstillvaro för hans två ungar i förskoleåldern. Detta torde dock ha varit en av de mest barnvänliga fotbollsmatcher jag varit på under senare år. Gott om plats, fria ytor att leka på och vackert väder. Fram till straffsituationen, vilket vi kommer att återkomma till, så bestod huliganism-tendenserna av att hemmaklacken anklagade domaren för att vara från Sandviken och en del göteborgsk allsång med  folkbildande ambitioner. Nu är detta emellertid inte tidens melodi. Gävle vill, som jag förstå det, ha någon betonghög ute bland köplador och parkeringsplatser, långt från centrum och en vacker miljö. Nej, fotboll skall vara dyr och uppstyltat evenemangsunderhållning, inte folk i alla åldrar som samlas och tittar på några killar eller tjejer som spelar boll. Gå eller stå och snacka med varandra, jubla och skrika, kanske äta en vanlig korv. Så gör man ju inte i Premier League!

Snart efter att vi travat upp på bortre långsidan så kom spelarna ut och matchen började. GAIS ställde upp med samma uppställning som senast; ändra aldrig på ett vinnande lag. De första trettio minuterna såg kanske inte detta lag ut att förlora, men verkade definitivt inte vinna. Tillbakatryckta av hemmalaget drog GAIS ihop sig till en liten boll och försökte härda ut, vilket i och för sig gick helt enligt planen. Framåt erbjöds emellertid få alternativ. Hampus Andersson drog sig hela tiden in från sin kant till mitten och första halvlek spelades nästan bara på två tredjedelar av planen; ena kanten användas föga av någon sida. På så sätt hade GAIS få möjligheter att få ut någon bra offensiv boll på kanten för omställningar – vilket Hampus var framgångsrik på under matchen mot Norrköping – och samtidigt var Gefle inte mer våghalsiga än att deras försvarslinje nivellerade alla försök till djupledsbollar. Ytorna mellan backlinjen och deras målvakt var helt enkelt för litet. Vinden hjälpte som sagt inte till heller. Det förelåg emellertid under stora delar av matchen anledning att ifrågasätta Andreas Drugges roll på planen. Det var allt för många bollar som gick till fel adress från innermittfältaren denna söndagseftermiddag. Antingen så är hans passningar för smarta för hans medspelare eller så har han någon Molgan som han spelar fotboll med; en lagkamrat som endast han ser. I så fall tror jag att det är dags att bänka Molgan.

Mot slutet av andra och under första halvan av andra halvlek kom GAIS bättre med i matchen. Det visade sig att Gefle-spelarna var väldigt sköra om och när man utmanade dem om bollen. Det fanns ingen anledning att backa hem och hålla tätt då det var fritt fram och gå och ta bollen från dem. Hemmaspelarna sa varsågoda och gav svartklädda GAIS-spelarna fri lejd. Nog för att Gefle totalt sätt var det bättre laget, och inte heller är ett förväntat topplag för allsvenskan 2014, men efter att ha sett matchen mot Norrköping, och läst rapporterna om träningsmatcherna mot BK Häcken och Falkenbergs FF, så är man ju inte direkt orolig inför Superettan-säsongen. GAIS fick också det första målet i matchen, vilket sett till hur matchen artade sig vid denna tidpunkt inte alls var orättvist. Strax innan en timmes spel anföll GAIS på högerkanten och när bollen gick in i plan kunde Malkolm Moenza komma till skott strax utanför straffområdet. Då det var i bortre ändan av planen och jag inte sett någon repris, så kan jag inte var säker, men det känns som den touchade någon annan spelare innan den gled in vid stolproten. Efter detta tog det någon kvart för hemmalaget att repa sig och komma åter. Därefter radades det emellertid upp halvchanser, vilket ledde till ett hårt skott i ribban och ett par svettigare räddningar av Tommi Vahio. Det hela såg emellertid ut at gå vägen till Asgeir Asgeirsson drog en inbytt anfallare (deras startande anfallare hade tid hos tandläkaren, tyckte jag någon sa – hans mamma betalar) i tröjan (han rörde även av misstag bollen med handen, vilket var vad jag trodde domaren blåste för – linjemannnen som stod nära och på rätt sida var att den glatt viftande sorten) och hemmalaget fick en straff med endast några minuter kvar av ordinarie matchtid. 1-1 och ett för all del OK resultat som dock kunde ha varit bättre om inte Linus Tornblad på något för mig oförståeligt sätt schabblade bort en målchans precis i slutet.

Marty byttes ut mot GS:s Greta Garbo, Kricke, som Pumpen försökte övertala om det fördelaktiga med gubb-resandet innan den senare somnade in. Hemresor är som oftast lite tystare och lugnare. Jag sög lite på en öl som W. Sr. gett mig på parkeringsplatsen vid Gävles Konserthus, som jag gillar även om övriga deltagare var skeptiska och vill beskriva som ett ut-och-inåtvänt badhus. Två GAIS-matcher på loppet av åtta dagar ger blodad tand men den dystra sanningen är att mitt aktiva supporterliv nu återigen går ned i stream-tittandets melankoliska halvdvala, i hög grad på grund av avsaknad av matcher i något sånt där närområde fram till sommaren. Fast det är ju bara 460 kilometer från Uppsala till Värnamo…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s