IFK Norrköping 0-1 GAIS

Tävlingspremiär för fotbollssäsongen 2014 och GAIS ställdes mot ett allsvenskt Snoka som till synes har ambitioner, eller i alla fall föreställningar, om att lyckas väl i allsvenskan även detta år (nia i fjol). Även snacket kring GAIS är positivt och i slutändan är det de senares förhoppningarna som ser ut att ha mer förankring i verkligheten. Superettan-laget slog det allsvenska med 1-0. Ett resultat som förvisso kunde gått åt andra hållet om bollen studsat fel på det fuktiga konstgräset på Nya parken, men på inget sätt kan sägas vara orättvist.

Det var även säsongspremiär för Gaisare Stockholm, som efter diverse facebook-planerade lyckades styra upp två minibussar för resan. Samling och koordination skedde från Klarabergsviadukten. För egen del var det ingen vidare angenäm upplevelse. Under morgonen hade jag känt mig illamående, vilket förvisso inte är ovanligt för mig i samband med GAIS-matcher. Denna släppte dock inte under tågresan till Stockholm och jag fick sitta och spänna mig för att försöka kontrollera tillvaron. Uppe på viadukten fick jag, efter det inledande handskakandet och grabbkramandet (supporterresor är ju av olika anledningar en i hög grad mansdominerad verksamhet, speciellt så vid mindre resor) med de som redan kommit till platsen , gå bort en bit och var nära att hulka ner en betonggris borta på parkeringen. En vettig människa som skulle göra något mindre viktigt hade i detta läge åkt hem med nästa tåg. Men det var ju änna GAIS på gång och jag får/kan åka på allt för få GAIS-matcher som det är. Illamåendet släppte inte fören vi var framme i Norrköping.

Illamåendet försvann emellertid för stunden när Martihn gled upp med gubb-bussen: en svart Mercedes med tonade rutor. Böset kunde åka i sin vita minibuss med en bensinstationskedjas loga i gigantiska bokstäver längst med sidan. Gubbarna reser i stil, precis som Jugge-maffian. Efter att vi gubbar fick hämta upp den nyligen från dominikanska republiken hemkomna Kenny – som var så brunbränd att han såg ut som Runar Sörgaard – med Sr. i klanen W. kunde vi bege oss söderöver på E4:an. En färd som för min del, som sagt, var något ansträngande. Som vanligt var det Hasardspels-”jag skall inte dricka någon öl den här redan”-Tomas som höll den högsta takten i drickandet. Övriga var något mer återhållsamma.

Återhållsamhet var inte något som verkar ha karaktäriserat tillställningen i Bös-bussen. Vid den sista pausen (det blev ett par, först på grund av UR-Martins förmiddagskaffedrickande och därefter, som vanligt, tack vare Hasardspels-Tomas) innan ankomsten till Peking hade Bös-bussen ankommit tidigare än Gubb-bussen. När vi kom till platsen stod den vita bussen lite slarvigt parkerad i en lantlig T-korsning. Tydligen hade en annan person än föraren (tror inte vi bör nämna namn här -utifall någons mamma läser) under pausen ”lånat” bussen och kört runt i cirklar, en gärning som – på ett sätt som jag inte riktigt förstår – lett till att han kört över, eller i alla fall förstört sin egen mobiltelefon; mobilkameran hängde på tre kvart. I samband med att vi står och samlar oss (läs: röker, pinkar och dricker öl) kommer en annan bil inkörandes på landsvägen. Då bussarna står jämte varandra så är hans infart något blockerad. Från absolut första stund trycker föraren ner tutan och släpper den inte fören bussen som står i vägen (bös-bussen, förstås). Ett synnerligt otrevligt sätt att hantera en situation på, som knappast heller i detta fall gjorde att det hela löstes snabbare. Pumpen, som var bös-bussens förare, gick bort och flyttade den direkt och hade la rimligen gjort så i vilket fall. Sedan kan man ju tycka att förarens konfrontativa metod att hantera det hela verkar en smula korkat. Om man åker på en landsväg och upptäcker att ens färdväg blockeras av 18 personer, huvudsakligen öldrickande och cigarrettrökande män i trettioårsåldern så kanske kontakt och ihärdigt tutande är det smartaste sättet att hantera det hela på. Nu förelåg knappast någon risk för våld från vår sida (någon spottade dock på hans bil) men det kunde ju knappast han veta.

GS Gubb-buss: för att vi behöver komma ut och vara och själva för en stund.

Efter detta kom vi fram till Norrköping och den pub, Stars and Stripes, Placerat i en galleria söder om staden som enligt sin egen hemsida erbjuder ”Östergötlands största shoppingutbud [och är] mycket mer än shopping. Hos oss finns alltid stora och små upplevelser för hela familjen, en skön miljö och schyssta mötesplatser.” Det var dock knappast två bussar från Gårdakvarnen som reklamaren tänkte på när denne formulerade detta budskap. Det var så mycket sjöslag som man kan se på fast land klockan två på en lördagseftermiddag i Sverige. Det verkar emellertid inte som det övriga klientelet var så värst störda. Noterade speciellt ett äldre par som snarare observerade skådespelet med en viss välvillig fascination; likt ett frisinnat missionerande prästpar med vissa antropologiska ambitioner inne i Borneos regnskogar.

Efter att ha knöat mig förbi lite ungdomsfjun så kunde jag komma in och skaka tass med en del bekantskaper, såsom karriärsupportern Frallan. Liggandes sovande över ett bord fan jag även Gårdakvarnens svar på The Marlboro Man – tvåbarnsfadern Memma. Det var med sloganen ”Memma skall med” som Gårdakvarnen marknadsfört resan på sin hemsida. Strax innan resan spreds det emellertid ett illasinnat ryckte om att Memma inte alls skulle med, vilket förstås skapade en del oro. En GK-resa utan Memma är som finsk påsk utan… memma… Innan resan kunde Memma dock själv dementera detta: ”Det hela har missuppfattats. Den som inte visste om att jag skall till Norrköping är min fru. Nu vet hon om det…”. Jag har för min del alltid utgått från (och hoppats att) Memmas fru visste vad hon gav sig in på.

Efter en kort tid på puben begav vi oss vidare till Nya Parken. Eftersom vi gubbar är medelålders vita män från Stockholm tog vi oss dit med en svart Mercedes med tonade rutor, medan de flesta andra fick gå till arenan. Således kunde vi lämna puben sist och ändå vara på plats först. Någon måste ju kolla till att allt är i sin ordning; den vite mannens börda. Jag för min del köpte en korv, vilket min magmun nu klarade av (det finns förstås inga andra likheter mellan mig och Ignatius J. Reilly). Det var disigt denna dag och kallt, men den höll sig i alla fall från att regna. Den som hade svårast att hantera detta var till synes Martihn som, trots att han var gubb-bussens förare, inte hade tänkt på att ta på sig långkalsonger. Lite kallt blir det under andra halvlek, men det blir aldrig som säsongspremiären i Åtvidaberg 2012.

GAIS spelade i sitt svarta andraställ och med vårt mål närmast bortaklackens kortända. Tommi Vahio var förstås given i mål och i övrigt var laget nästan detsamma som spelat en träningsmatch mot BK Häcken senast. från höger bestod backlinjen av Mankoo, Andersson, Översjö och Kenneth. Mittfältet av Hampus, Drugge, Asgeirsson och Malkolm. Anfallet utgjordes av Zhubi och Linus. Medan det finns anledning att lyfta fram några enskilda prestationer så kan det vara värt att påpeka att ingen egentligen föll ur ramen, utan skall ha ett godkänt betyg för sin insats. GAIS började matchen mot det allsvenska motståndet relativt väl. Anfallen blev dock allt som oftast väldigt korta och skedde i viss mån också på chans. Samtidigt var vårt försvarsspel väl samlat och hemmalaget hade stora svårigheter att komma fram till några vettiga avslut. Vad jag erfar skall Snoka tidigare i hög grad förlitat sig från inlägg från Smedberg-Dalence, men han har nu gått vidare till något lag jag inte kan komma ihåg namnet på. Den till svensk fotboll återkomna Emir Kujovic kunde vid några tillfällen, speciellt i början, komma fram och passa fram eller klippa till, men efter en tid verkar innermittfältet tjocknat till i en sådan utsträckning att de flesta anfallsförsök kvävdes i sin linda.

Istället var det GAIS som fick det första och enda målet i matchen. Den snabbe Petrit Zhubi kom in från vänster i straffområdet och en av deras mittbackar var allt för sent in i situationen och sparkade på Zhubis ben istället för bollen. En tämligen solklar straff som också renderade en ostskiva till förövaren. Andreas Drugge kunde med ackuratess förvalta från tolv yards och GAIS tog ledningen. Det dåligt samspelta hemmalaget, som tydligen bara spelat två träningsmatcher innan denna cupmatch, hade svårigheter att få upp ett speltempo som passade deras anfallsambitioner och klarade sällan av att bredda spelet via kanterna. GAIS kunde bevaka, hålla laget samlat, och gå framåt när tillfälle gavs. Medan det för all del var Norrköping som hade lite mer boll var det emellertid på inget sätt spel mot ett mål. Det var först i slutet av halvleken som Norrköping skapade något tryck och hade två, tre goda chanser på tilläggstid. Denna var fyra minuter lång, bland annat på grund av att Björn Andersson tvingats utgå på grund av en fotskada och ersattes av Andreas Augustsson. Medan den senare fått utstå en hel del kritik för sin insats under föregående säsong verkade detta vara en matchsituation som passade honom väl, då han inte behövde oroa sig för mycket för att få bollar bakom sig eller motståndare som kom med fart. Spelet handlade mer om bevakning, fasta situationer och att provocera sina motspelare. Marcus Översjö var samtidigt utmärkt och Tommi Vahio gjorde några avgjorda räddningar i slutet på både den första och den andra halvleken.

Direkt i halvtidspausen gick jag på toaletten. Medan jag stod vid rännan var det en person som började luta sig mot mig. Det var Memma, som nu nyktrat till en smula. Han var nu mest trött, då han som småbarnsförälder inte sovit tillräckligt de senaste åren. Efter att ha snackat lite inne på den lite varmare toan gick vi ut för att notera efterspelet efter något provocerande från Peking-huliganer. En av Memmas resekamrater planerade att gå runt och göra en motattack på egen hand, och ville att Memma skulle hålla efter hans väska. Dessa försök (för det var fråga om ett par) slutade emellertid alltid med att personen i fråga inte klarade av att hitta ut från arenan (kanske saknades också innerst inne en genuin viljan; vad skulle du fru säga om hon fick veta, frågade Memma).

Andra halvlek skiljde sig inte markant från den föregående. Något spelövertag från hemmalagets sida men i avseende på farliga målchanser var det snarare jämt. Både Zhubi och Linus Tornblad hade varit gyllene läge att utöka ledningen. Linus hade varit något anonym jämte sin snabbe anfallskollega under första halvlek men lyfte sig något i andra och även om det kanske mest ligger i min förhoppning kanske han ändå börjar komma lite ur sin post-talangs-depression och börjar att tycka fotboll är roligt igen. Under halvleken bytte han dock med Adam Eriksson, som i en roll som offensiv mittfältare, stod för ett piggt och lovande ihop, även om det förvisso började med att han gav motståndarna en frispark i ett halvfarligt läge. På högerkanten var Hampus Andersson emellanåt en fröjd att skåda. Bortsett från två farliga chanser mot slutet av matchen hade laget i det stora hela matchen under kontroll och spelade väl. Även om den negativa (för jag har ju själv aldrig varit den som sett negativt på GAIS förutsättningar) kan finna orsaker bakom Falkenbergs, BK Häckens och nu IFK Norrköpings insatser, så väljer jag att se det som ett gott tecken att GAIS anno 2014 i alla fall kan mäta sig med allsvenskt motstånd.

Sedan var det tid att åka hem igen. I och med att mitt illamående släppt något sådär kunde jag nu ta igen lite i öldrickandet och fick upp lite fart och vilja. Under andra omständigheter så skulle jag kanske gjort en vända på stan men alla andra i gubbbussen skulle ju hem till schlagerfestivalen (eller Mello, som det tydligen heter nuförtiden), för det är sådant som vita medelålders män i Stockholm gör. Jag slog eventuella tankar på att gå ut på egen hand och ta en segeröl till men slog det ur hågen utan några större våndor och kunde vid niosnåret på kvällen stiga in i min lägenhet i  downtown Muppsala. Damn it feels good to be a gangsta!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s