Hammarby IF 3-1 GAIS

En match som i hög grad inte kom att handla om fotboll men som i grund och botten fick ett förutsägbart resultat som ej heller kan förväntas ändras ; i och med att ingen slängde in nått päron kunde en riktig katastrof undvikas.

Efter att ha suttit kvar på kontoret länge nog för att berättiga min arbetsdag satte jag mig på tåget till storstaden och promenerade snart raskt till Gamla stan. En i alla avseenden föredömligt arrangerad pub-uppladdning bidrog till att lugna ner mig en smula (när jag kom dit var jag allt för stressad över förlusten allaredan). Bekanta ansikten ramlade in med jämna mellanrum. Ölen smakade gott. Den där tequilan, som jag prackades på av den som minst behövde det, ligger emellertid fortsatt kvar i det nedre registret på mina smaklökar morgonen efter, trots frukost, tandborstning och tre koppar kaffe.

Jag har kommit till en allt större insikt om att jag inte gillar vare sig nya arenor eller kortsidor. Den tätt, inneslutna miljön sägs ge närhet och stämning. Jag känner mig emellertid snarare distanserad och alienerad. Det är något plastigt med alltihop. Kortsida hjälper som sagt inte. I alla fall inte om man gillar att titta på fotboll på det sätter jag gillar att titta på fotboll. Fast nu handlade ju inte den här kvällen om fotboll (det är lite som vitt vin och räkor i filmen Repmånad, fast i mer negativt hänseende).

Hammarbys supportar är tydligen upprörda. Jag kan i och för sig förstå dem. Förra året hade Hammarby Fotboll en omsättning (kostnad) på över 60 miljoner kronor, över 20 miljoner mer än de närmsta konkurrenterna. Det är resurser för övre halvan i allsvenskan (och då skulle också klubben ha än högre inkomster).  Kopplingen mellan resurser och resultat är sällan glasklar för en enskilt säsong men att harva på år efter år i denna serie är inget annat än ett misslyckande från ledningens sida. Första halvtimmen höll de sig därför borta från sin kortsida, som stod öde. Detta verkade emellertid gynna hemmalaget. Endast några minuter in i matchen kunde de göra mål och dominerade också. Någon minut efter att hemmaklacken kom ut, efter en halvtimme, kom GAIS fram till en av sina ytterst få avslut och Daniel Mendes fick in 1-1. Man får änna intrycket att spelarna inte riktigt är bekväma med den press det innebär att spela i en klubb med många engagerade anhängare. Det kanske hade varit bättre om det tagit upp hobbyodling eller frimärkssamling istället för fotboll, där pressen måhända är lite mindre. Fast nu kanske jag, som gaismedlem, inte är den som skall kasta sten i glashus. Det var ju inte precis spelare med självförtroende som sprang runt i GAIS bortaställ på torsdagskvällen.

Nå, efter att ha kommit för sent till andra halvlek från bortapuben (jag träffade en av mina bloggläsare som jag aldrig träffat i verkligheten förut och han bjöd på en öl. Det är inte första gången, så jag har säkert fått en centiliter öl per GAIS-inlägg genom åren) hann jag inte se många minuter fotboll innan jag fick uppleva ett inte fullt så diskret regn av öl över mig (mycket öl det blev här helt plötsligt). Synd att jag hade regnstället i väskan och inte på mig. En grupp… – ja, vad man nu skall kalla dem – hade tagit sig ut på den (tidigare) tomma sektionen ovanför bortasektionen och började slänga ner saker och spotta över räcket. Några bortasupportar tog sig sedan över till hörnet mot långsidan till vänster och hamnade i handgemäng. Samtidigt var det en mindre grupp på fem personer som från höger långsida slängde diverse mynt och glåpord. En av dem såg lite ut som Mr. T:s son. Förutom de inledande dropparna av öl så drabbades jag inte i någon större utsträckning och istället började en lång period av tröttsam väntan på ett beslut om matchen framtid.

Då ingen människa av värde hade skadats – bara bortasupportar, vars själars existens säkerligen diskuterats på något SvFF-koncilium med ett nekande svar – kunde matchen återupptas. Under en tid hade GAIS en hyfsad period och kanske kunde ha pressat ett till synes nervöst hemmalag ytterligare. Istället, på grund av taktiska misstag, bristande ork och/eller bristande självförtroende, blev laget med tiden allt mer passivt och mot slutet kunde hemmalaget placera in två mål. Ett tämligen förutsägbart resultat.  Tack och godnatt.

På vägen hem på sista SJ-tåget mot Muppsala (det tåg jag hade hoppats åka missade jag med några minuter och fick vänta en timme) tittade jag ut i mörkret på Stockholms näst nyaste arena. Två neon-bokstäver hade slocknat och det stod därför ”ends arena”…

This is the end
Beautiful friend
This is the end
My only friend, the end
Of our elaborate plans, the end
Of everything that stands, the end

Nå, kanske inte. Man får la helt enkelt odla sin trädgård. Sände ett e-post till Hammarby Fotboll om huruvida jag kan få tillbaka pengarna för biljetten. Snackade med en kollega som också var där. Tydligen är stämningen bland Bajen-anhängarna mest i linje med en Norén-pjäs. Interna konflikter och slagsmål blossade upp mellan olika fraktioner och individer både före och efter kalabaliken.   När vi gjorde 1-1 var det flera på långsidan som skanderade till kortsidesklacken att det vore bättre för Hammarby om de höll sig borta helt och hållet. Han trodde dock inte jag skulle få tillbaka några pengar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s