GAIS 2-1 Ängelholms FF

Torsdagens match var en seger som i ljuset av den andra halvleken snarare upplevdes som undvikandet av en förlust; en seger för ett lag som kämpar i nedre halvan av poängen och där tre poäng är skäl för att dra en suck av lättnad över att inte ha dragits in i bottenträsket. I realiteten var det det fråga om ett GAIS som återigen fick en outsider-position för en allsvensk kvalplats. För den som – mot förmodan, för alla älskar la GAIS – inte kände till detta var det knappast så matchen kan ha upplevts.

Med Joel Johansson tillbaka från avstängning kunde GAIS mönstra ett anfallspar som det knappast går att klaga på – kanske det bästa i Superettan. Joels kampvilja över nittio minuter och Daniel Mendes känsla för mål var onekligen de helt avgörande faktorerna bakom GAIS seger. Kalmar-lånet har nu fyra mål på tre matcher för GAIS, och i den första av dessa var han osynlig. Övriga spelaren i uppställningen kändes tämligen egalt. Även om ett litet plus i kanten skall delas ut till Malkolm Moenza, som spelade fram till Mendes andra mål.

Mittfält och försvar var helt enkelt inte så pass roligt att titta på. Detta var framförallt uppenbart i försvarsspelet, vilket också tog upp stora delar av andra halvlek. När Ängelholm gick för kvittering och GAIS för att försvara så blev försvarsspelet och anfallsspelet paradoxalt sämre. När de grönsvarta anfall och försvarade som Barcelona – högt upp i banan med mycket folk – fungerade det helt enkelt bättre än när laget föll ner och försökte täcka ytor.GAIS blev mycket passiva och föll väldigt lågt. Gästerna kunde ofta komma igenom och skapa farliga chanser trots detta. Mittfältet fungerade inte så bra heller, och det lämnade ofta GAIS försvarslinje utsatt redan som det var, utan försvarets tvehågsenhet. Vi kan ju inte leva på att Tommi Vahio kan göra några bra reflexräddningar varje match om vi vill vinna dem.

Dessutom fungerade inte GAIS omställningsspel något vidare, vilket alltså är mycket märkligt med de spelare som GAIS hade på topp. Måhända förtjänar Ängelholm en eloge i det senare avseendet medan deras anfallsspel inte var mer farligt än vad GAIS erbjöd dem, vilket i och för sig var lite för mycket.

I slutet av andra halvlek blev den knipp-i-magen-ångest som GAIS försvarsspel som jag bevittnade något för mycket och av någon anledning så råkade mitt bälte gå sönder och föll ner till golvet i delar. Det var egentligen inte mitt bälte utan min bättre hälfts, som jag ”lånat” för att jag förlagt mitt gamla bälte. Mitt bälte hade jag – tydligen, jag minns egentligen inget och förnekar det – fått av henne för att jag ”lånat” ett av hennes andra bälten. Nu fick jag köpa ett nytt på konfektionsbutiken för 49 spänn. några dagar senare hittade min bättre hälft mitt gamla bälte. Nu vill hon ha ett nytt bälte från Italien, dit hon och jag åker om några veckor. De har uppenbarligen ingen känsla för kvalité i Italien. Tacka vet jag kinesiskt.

Nästa match är redan nu på onsdag mot IK Frej från Täby. Tveksamt om jag kan avvika till denna match, trots att den fågelvägen endast är mycket mer än fem mil hemifrån. Kollektivtrafiken är inte precis planerad för en resa mellan Muppsala och en för alla utom de som spelar på hästar ointressant Storstockholmsförort som Täby.

Annonser

One comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s