GAIS 3-3 GIF Sundsvall

Även om lördagens match inte riktigt nåde upp till föregående helgs dramatik så var det i vilket fall en på många sätt välspelat superettanmatch. Enligt vad undertecknad erfar i vilket fall mindre loj än den så kallade supermatchen. Att GAIS inte kunde ta sin tvåmålsledning och vinna matchen är onekligen irriterande. I dagens läge kan jag emellertid inte riktigt mäkta med att bli så upprörd som jag troligen hade blivit under andra omständigheter, då jag inte riktigt tror på GAIS som ett allsvenskt lag 2014. För detta vill jag först ha lite stabilitet i ekonomin.

Men det var skönt att i alla fall slippa den inledande kallduschen i föregående match. Istället fick vi uppleva lite numerologiska tecken när Joel Johansson, spelare nummer nio kunde göra sitt nionde mål i den nionde matchminuten. 9-9-9 the number of the Mackerel? Nä, så bra gick det ju inte. Askebrand tycks ha gett hoppen om andra anfallare än just nummer nio och använde Malkolm Moenza som den andra anfallaren. I realiteten verkar han dock i första hand spelat som en offensiv mittfältare ute till vänster och GAIS fick på så sätt lite bättre ordning på mittfältet genom att eliminera övertaget som GIF hade centralt förra gången. Möjligen som en följd av denna på vänsterkanten överbelastning anföll GAIS under första halvlek denna vägen initialt för att, när något genombrott inte kunde nås på den kanten, låta bollen gå ut mot högerkanten för inläggsfötter. Jag kommer osökt att tänka på von Schlieffens påstådda dödsord ”Kom ihåg att hålla den högra flygeln stark”; fast spegelvänt då.

Precis som vid slaget vid Marne så gick det la sådär i slutändan. GAIS tog ledningen i första halvlek i en hyfsat jämn, välspelad halvlek från båda sidor. I andra halvlek tog GAIS kommandot och den kanske mest irriterande mål som GAIS släppte in var Sundsvalls reducering till 2-1, som då skedde helt mot spelets riktning. GAIS kunde återigen dryga ut ledningen till 3-1 genom ännu en säker straff av Andreas Drugge – GAIS 2-0-mål var en stabil nick av Björn Andersson – och borde alltså i detta läge kunnat hålla ut till seger. Istället kände tränare Askebrand något slags behov av att destabilisera backlinjen – som fungerade väl internt om än sådär i relation till målvakten – med Jimmy Tamandi och Mirza Mujcic.

Nu vet jag inte riktigt vad statistiken säger, då sändningen via csports är så pass grundläggande att bilden inte störs av diverse statistik med jämna mellanrum. I slutändan tror jag dock att det var gästerna som hade lite fler farliga halvlägen. I hög grad skulle jag säga att detta beror på en dålig kommunikation i försvarslinjen med Tommi Vahio. Det är allt för många gånger farligheter måste lösas med ingripanden i sista stunden när Vahio inte går ut och tar bollen i straffområden. Att motståndarna kunde göra två – i och för sig snygga – frisparksmål och chippa bollen över vår målvakt efter en luftpastej in i straffområdet torde ju vara exempel som understryker detta problem. Att då avståndet mellan försvar och mittfält inte var så enerverande dåligt som förra helgen blir på så sätt en klen tröst.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s