Lilla Baltimore

Det är troligen en slump att slutrapporten av den oberoende granskningskommissionen av muthärvan i Lilla Göteborg släpps samtidigt som jag precis har börjat se om världens bästa teveserie genom tiderna, The Wire. Jag har endast skummat den och läst några valda stycken, speciellt då de som handlar om Göteborgsandan och dess historia.

Göteborgsandan handlar om något som ofta framhävs som väldigt positivt, nämligen förtroende och socialt kapital. Makthavare från olika sfärer kan träffas och diskutera problem och komma till gemensamma lösningar. För att detta skall vara möjligt så krävs det på något plan ett ömsesidigt förtroende om att den andra parten håller sin del av avtalet. På sätt går det att upprätta skapelser som saneringsbolaget Göta Lejon som effektivt och med närmast skoningslös målmedvetenhet genom sin politiska och ekonomiska tyngd kan köpa upp, tömma och riva hela stadsdelar och bygga upp en luftig och rationellt planerad framtid. En sådant förtroende vilar emellertid på att alla inte egentligen släpps in i den goa, glada gemenskapen. Om alla berörda parter skall få vara med så blir det mycket svårare att enas. Det går inte ha med tokskallar som vill rädda Haga, Almarna eller någon park i Istanbul om man vill att saker och ting skall bli förutsägbart och lätthanterligt. Det blir en massa tjafs och splittrade intressen och det kan ibland ta lång tid och det är inte ens säkert att den med mest resurser vinner.

Men häri ligger, får man verkligen hoppas, en skillnad mellan Göteborg och Baltimore, eller den version som ges i den fiktiva men ack så trovärdiga teveserien. För medan Göteborg i hög grad präglas av en anda som underlättar samarbete på bekostnad av andra, en diffus grupp av göteborgare som inte får ta del av fördelarna men där kostnaden per person antagligen inte blir så hög trots allt (i relativa termer, så länge verkstaden i Haga inte rivs och man hamnar hos Higab), så är The Wire-Baltimore en verklighet där det egentligen inte finns något förtroende alls, bara våld, pengar och knark. Göteborg har ju i alla fall GAIS.

Annonser

One comment

  1. Apropå: ”…nämligen förtroende och socialt kapital.”

    Går det så länge som det sedan 1800-talet rådande pyramidiska tänkandet och agerandet pågår ?

    Personligen så tror jag ej det – utan det hopplöst förlegade systemet bör nog ersättas med någon form av artegen nationalekonomi samt politiska strömningar i RiskDagen som strävar åt hållet 12-TUSENKRENIGHET.

    I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har.

    Vad tror Du ?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s