Flyg tillbaka till England

Jag spenderade långhelgen hemma i Muppsala och åkte tillbaka på måndag kväll via SAS och Heathrow. Jag hade, min vana trogen, gnällt lite på SAS då de inte bjöd på en macka på flygresan för oss som åker Economy. Med en affärsidé som bygger på att ge lågprisservice till normalpriser så borde det gå bra för SAS. Nej, just det… Fast min bättre hälft tröttnade snabbt med rätta på mitt gnällande och nog är det inte så värst farligt med en macka mindre här i livet. Jag fick min kopp te/kaffe och det är ju ändå det avbrott i flygplansmonotonin man eftersöker. Att sitta och äta på flygplan är ju inte direkt mysigt i övrigt.

Nå, när jag flög hem så är det ändå några saker som jag noterar. Det skall dock påpekas att jag inte direkt vill gnälla, utan bara tycker att en del saker är lite märkliga, fast trotts detta är detta observationer som i stort sett följer med varje flygresa.

Först säkerhetskontrollerna. Nog för att UK inte är ett Schengenland men är det verkligen nödvändigt att, på ett eller annat sätt, kontrollera mitt pass fem gånger innan jag ens kommer på planet? På Heathrow kollar de ju bara mitt pass en gång. Och hur kan det komma sig att resenärerna som står framför en vid röntgenmaskinerna alltid är lika förvånade över att proceduren? Jag har väldigt svårt att förställa mig att vita, medelålders män i kostym som skall ut och flyga på måndagskvällen aldrig varit i situationen förut. Trots detta är det alltid några som inte tycks fatta att de skall ta av sig bälten, plocka ut sin laptop, lägga i plånbok och nycklar i lådan etc.

Sedan är det detta med välkomnandet. Visst, jag uppskattar att folk är artiga mot varandra, men hur många gånger man man egentligen bli välkomnad ombord utan att det helt förlorar sin innebörd? På denna flygresa fick jag ett välkomnande av tanten som kollade min biljett (och ja, mitt pass förstås), sedan av två personer vid ingången till flygplanet och sedan välkomnades man via högtalarna av tre olika personer.

Sedan var givetvis planet försenat också. Det tycks som att flygbolag vill ta upp en ärlig kamp med SJ i detta avseende. I detta fall var det besättningen till min flygresa som blivit försenade i Oslo på grund av dåligt väder. Nåja, det är kanske inte så mycket att göra något åt. Det är knappast så att SAS anser sig ha råd med att ha en eller ett par besättningar som kan sitta standby på Arlanda. De har ju inte ens råd med gratis mackor… *tröttsamt och lite löjligt gnäll*

Fast egentligen var det en rätt trevlig flygresa. Jag satt och läste en bok och innan vi landade fick jag betrakta ett upplyst London i februarimörkret. Som tack för att vi, alltså passagerarna, varit så trevliga och förståelse kring förseningen bjöd en i besättningen på en sång via högtalarna. Först så drog jag upp axlarna inför en potentiell pinsamhet (jag klarar inte av pinsamheter ens som underhållning. Medan jag intellektuellt förstår att till exempel The Office är en bra komediserie så klarar jag inte av att titta) men det visar sig (eller hör sig?) att hon inte saknade talang och jag får lite sång som går väl ihop med min utsikt från fönstret.

Får sitta och vänta ett tag, men inte så värst länge, på bussen till Oxford och stiger av vid St Aldates i den nästan folktomma Oxfordnatten. De enda som är på plats är snabbmatsvagnen framför ingången till Christ Church. Detta är en av de mest intressanta snabbmatsvagnar jag sett (de bilar som kommer fram mot kvällningen servar gissningsvis de college-ungdomar som inte vill ta del av middagen i sina respektive College Halls). Det är en liten skåpbil i vilken de har installerat en stenugn för att göra pizza. Inte illa.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s