Oxford United 0-2 Bristol Rovers

Oxford United, under en lång tid under namnet Headington United (en stadsdel i Oxford och också under en lång tid platsen för deras arena Manor Ground, nu riven) är kanske inte precis en av landets mest ärorika eller kända klubbar och kom inte ens upp till ligan innan 1963. Oxford United och dagens motståndare Bristol Rovers dök då och då dyka upp på Stryktipskupongens nedre halva under delar av i alla fall min uppväxt men lämnade inga bestående intryck. Att de spelar i ett helgult hemmaställ hjälper kanske inte till heller. Efter en kortare tid i gamla division ett i mitten av 1980-talet, då klubben även vann Ligacupen 1986, så har klubben haft sina problem och har nu börjar komma upp igen efter hårdare tider. Inför matchen ligger laget på 13:e plats i Leauge 2 och därigenom bättre än Bristol Rovers på 19:e plats. Detta är emellertid lite av ett steg bakåt i tabellen, då de kom nia förra året. Klubbens anhängare tycks ha närt förhoppningar om en kvalplats. Förhoppningar som numera tycks grusade.

kassam3

Matchprogram

Jag kan inte säga att jag har någon koll på Oxfords lag överhuvudtaget. Jag köper ett matchprogram för tre pund innan matchen, en helt ok produkt på 84 sidor med en del hyfsade alster (Winner 2012/13 League 2 Programme of the Year står det). Jag hinner emellertid inte studera denna i detalj där jag sitter med mitt te och väntar på matchen. Dessutom är det rätt kallt och det blir inte precis bättre under matchen. Det är inte precis Åtvidaberg borta men inte heller vidare behagligt om man säger så. På den tid jag hade ett beroende av Championship/Football Manager så hade jag nog haft en del koll men det var nu ett tag sedan.

Matchen startar och det blir lite liv på läkarna, där tidigare gästerna har dominerat. Hemmapubliken är emellertid rätt splittrad. Huvuddelen står upp borta på East end men några ungdomar har ställt sig mitt på North stand, nära bortasektionen. YYYEEEELLLOOOOWW verkar vara den ”ramsa” som alla kan men annars är det inte så mycket mer än så. Jag sitter där på min stol, rad U plats 33, och koncentrerar mig på spelet. Oxford försöker sig på att spela 4-3-3 med nya Gillingham-lånet Montrose som balansspelare. Att Kassam Stadium bara har tre sidor för med sig nackdelen att det inte finns någon kortsida att placera bortaföljet på och de har halva the North Stand. Under matchen blir det lite bröt och det kommer upp en massa kravallpolis och ställer sig emellan. Tröttsamt.

Problemet ligger inte så mycket i mittfältet, där Oxford har ett visst övertag under första halvlek, utan i anfallet. Tremannakedjan leds av Constable, en anfallare inne på sin femte säsong och som gjort totalt 90 mål, tio under denna ligasäsong. Detta är emellertid något av ett mysterium för mig. Han verkar inte kunna vinna en nickduell eller hota på djupet, dessutom missar har några bra lägen. Efter en inledande period av lite genombrott flyttar gästerna upp sin backlinje och stänger av ytorna för United-anfall. De två yttrarna verkar av någon anledning också vilja gå in och trängas i mitten, istället för att dra ut på kanterna och hota på djupet.

Bristol Rovers anfallare med det passande namnet Brunt, och hans lite elaka kollega John-Joe (ja, faktiskt hans namn) O’Toole på ena kanten har inte riktigt detta problem, utan fungerar mycket bättre som target. Dessutom har Oxford något slags kommunikationsproblem i backlinjen. Som jag förstår det är målvakten ny, eller i alla fall inte ordinarie, och därför uppstår det vid flera tillfällen situationer av osäkerhet. Redan i första minuten gör gästerna sånär mål på ett sådant misstag. Efter ett byte går Oxford över till att spela med två anfallare, utan att det egentligen verkar lösa problemet (Constable är ju kvar på plan…). Däremot verkar det gynna ett samarbete på vänsterkanten där vänsterbacken Liam Davis (egentligen vänstermittfältare som får lite ytor framför sig efter att ha flyttats ner i samband med ett byte i andra halvlek) visar sig vara en tillgång. Han har både förmågan att ta sin kille, och i andra halvlek har han knäckt sin motståndare på andra sidan. Dessutom har han bra blick för spelet och blandar instick och inlägg nära kortlinjen med smarta djupledsbollar från längre ner i plan. Tyvärr medför detta lite, då spelarna som får ta emot bollarna är för tröga och uddlösa för att utnyttja de möjligheter som detta spel ger.
kassam4

”Common People” med Rovers sektion på den bortre änden

Relativt tidigt i andra halvlek får gästerna en straff som, efter att straffläggaren fått ta om den, ger dem ledningen. Efter dett blir Rovers mer försiktiga och de ytor bakom backlinjen som fanns innan ledningsmålet försvinner. Hemmalaget har svårt att komma igenom och stora delen av matchen blir en kamp på mittfältet som knappast gör någon neutral åskådare glad. Constable bränner ytterligare ett bar hyfsade lägen och på tilläggstid gör gästerna så 2-0. Detta efter en frispark på mittplan som domaren låter gästerna slå direkt, tio meter ifrån där situationen ägde rum, och en alert anfallare kan nogga förbi ett mittförsvar som inte förstått att bollen är i spel och kan sedan enkelt skjuta in nådastöten förbi målvakten.

Kall och frusen blir det till att lunka tillbaka över fältet till Blackbird Leys och ställa sig och vänta på bussen, denna gång från rätt hållplats. Bussen blir snart full och börjar sin färd genom Cowley. Tyvärr är rutorna igenimmade, vilket det även var på utresan, och jag kan inte se något. Hoppar av nära slutet i skuggan av Chirst Church, eller kanske snarare bakom ett Tesco, och traskar mot min bostad. Väljer att avsluta dagen med en hamburgetallrik och pint med Ruddles för sådär 75 spänn och kikar på hur Southampton utklassar Manchester City.

Annonser

2 comments

  1. Dina beskrivna upplevelser av Åxfödd triggar mitt komihåg (har själv varit där) och jag tar mig friheten att berätta om en av mina närmaste vänner. Han är engelsman, född i överklassen med en fiiiin utbildning i klassiska språk med mera. Han jobbar inte alls med detta, flyttade till fastlandet och vidare till Sverige. Där träffade han en kvinna och blev kvar här men tyvärr numera 70 mil från mig. Men ibland träffas vi, käkar fisk, dricker gott och då brukar han berätta om diskrepansen mellan sin uppväxt i England och livet idag. Stelt, adligt, rituellt, bruk och sedvänjor där, som han än idag ställs inför vid sina motvilliga besök hos sin släkt.

    När priserna är förmånliga, säljer han ett av de groteskt fula och antika silverfat, som han ärvt efter sina föräldrar, och får rejält med stålar.
    Han älskar Sverige, något mer nu än på -70-talet, då han kom hit.
    Jag påminns om honom och hans berättelser, när jag läser dina inlägg. Ta det som beröm.

    1. Jo, det är ju lite eljest. Det är märkligt att system består fast det verkar vara så många som ändå är en smula obekväma med det. Det är nog inte så många av akademikerna som jag träffar på som kommer från en sådan bakgrund men de anpassar sig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s