Den effektiva matchtiden

När jag steg upp på morgonen den 19:e juli förra året var jag minst sagt förväntansfull på dagen som låg framför mig. Anledningen till detta var att GAIS skulle spela bortamatch mot AIK på Råsunda och som exilare är det ju inte varje dag som man får värma upp med lite öl och snacka med folk som delar ens av de där passionerna som många, i alla fall inte jag, inte riktigt kan dela med sina närmaste och tala om varje dag. GS hade efter styrt upp med en uppladdning på en av Sundbybergs alla sunkhak (jag gillar sunkhak) och senare skulle ett tåg komma lastat med en massa människor. Dessutom var det bra väder ute.

Avslutningen på dagen blev inte riktigt så rolig som jag hade hoppats på. Detta berodde förstås i relativt hög grad på att GAIS förlorade matchen. Vad jag emellertid mest kommer ihåg var hur lite fotboll jag fick se. Emellanåt – när man tittar på sån där så kallad Europeisk toppfotboll – får man se en siffra på den effektiva matchtiden. Jag har ingen siffra för matchen mellan AIK och GAIS denna dag men mitt minne är att det var fråga om väldigt lite fotboll och väldigt mycket ”aj jag ligger och har ont och någon måste komma och hjälpa mig” och ”nu skall vi göra ett väldigt taktiskt viktigt inkast vid mittlinjen så de måste ju få ta lite tid” och ”som målvakt måste jag ju få sikta i trettio sekunder för att sparka upp bollen lite på måfå mot mittcirkeln för en nickduell där någon kanske lägger sig ner och får lite ont och vill ha frispark”.

Varför tar jag upp detta? Jo, jag läste precis Tony Baloghs debattinlägg på 1894.se, kring bedömningen av Calum Angus och då framförallt de sista raderna:

”Tar det för lång tid att titta på en repris?
Har ni noterat hur lång tid det numera tar att genomföra en frispark i bra läge framför straffområdet?”

Den jag belastade för det dåliga tempot i AIK-matchen förra året var inte i första hand spelarna. Deras bristande sportsmanship (i de fall då de faktiskt inte hade ont på riktigt) är kanske något man får förvänta sig. Det är också delvis därför vi har domare i fotboll – inte ens vid Eton verkade man klara sig utan domare. Jag vet inte om jag förordar att domare skall börja titta på repriser. Då en rejäl nypa konservatism präglar fotbollsregler – och detta är något som jag i grunden är positiv till, då jag ser det som en garant mot tillfälliga infall och dumheter som verkar vara vanligt förekommande i tv-gladiatorleken som kallas Hockey – vet jag inte om jag vill se bedömningar utifrån repriser. Med de hörselsnäckor som domare har idag så skulle dessutom en fjärdedomare kunna se reprisen och meddela en bedömning till domaren på relativt kort tid.  Att de skulle ta tid från spelet håller emellertid inte så länge domaren låter spelare – avsiktligt eller ej – fördröja spelet i så hög utsträckning som vi ser idag.

Det är svårt att få ”extra allt” här i världen. Som det ser ut idag så verkar det emellertid som vi får den sämsta av kombinationer – långa avbrott och snabba (och därigenom ibland felaktiga) bedömningar. I höstas var jag på min första bandymatch när laget som kallas för GAIS Bandy spelade 1-1 på Studenternas. Nog för att jag kan förstå Patrik Perssons ovilja mot den värld som en gång var fotbollens men fortfarande är bandyns men i bandy tar det inte en halv minut att få igång spelet efter en avblåsning – trots att vare sig spelare eller domare är professionella.

Annonser

One comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s