GAIS 0 – 0 BK Häcken

En väl upphaussad premiär där drömmar om guld och gröna skogar (på planen, vid sidan av ser det ju lite annorlunda ut som bekant) tycks ha gripit tag i en förhållandevis stor del av det grönsvarta kollektivet. I alla fall är detta intrycket jag får från min isolerade position i exilens periferi. Matchen som så tillslut utspelades var det en jämn affär där GAIS måhända hade ett visst övertag och hade mer boll men där det magiska inslagen i hög utsträckning lös med sin bortavaro.

32. H. Sillenpää

20. K. Gustafsson, 17. E. Johansson, 13. C. Angus, 2. R. Ekunde;

27. M. Celik, 6. R. Ayarna, 29. Romario, 7. J. Olsson;

25. W. do Carmo, 21. E. Bassombeng

Snacket inför matchen handlade i mångt och mycket om laguppställningen och då i första hand om Mervan Celik skulle bli klar i tid och få plats i startelvan. Det fick han. Bland nyförvärven var det en som fick starta det och det var Jakob Olsson som nominellt stod uppställd som anfallare men som bytte position med Eric Bassombeng och i realiteten mestadels fanns ute till höger, i den mån man nu märkte av honom under matchens gång. Snygg-Erik Johansson fick börja som mittback i kaptenens frånvaro. Således endast en ny spelare från start vid en allsvensk premiär. Det talas ofta om kontinuitet i svensk fotboll och om det är så viktigt som det påstås bör vi kunna gå en relativt ljus vår till mötes.

Först skall dock matcherna spelas också och denna gav kanske inte direkt intryck av GAIS som en väloljat maskin. Det epitetet passar snarare BK Häckens försvarsspel, där endast några blundrar av Östberg, visade på någon svaghet. GAIS var bättre den första tiominutersperioden men resten av första halvlek tillhörde BK Häcken som vann den taktiska bataljen, delvis på GAIS egna misstag. Wanderson do Carmo hamnade för långt upp och blev helt innesluten av för dagen orangefärgade spelare. GAIS hade flera bollskickliga spelare som kunde gå framåt och de ville vinna boll högt upp men det saknades riktig penetration i anfallen. Medan anfallare och tre av fyra mittfältare tryckte framåt så skapades en lucka mellan mittfält och försvar där endast spindelmannen Reuben Ayarna täckte upp och BK Häcken kunde på så sätt kontra genom att slå bollar i denna yta och göra anfall med den vindsnabbe Waris och en eller båda yttrarna utan att på samma sätt som GAIS blotta sig bakåt.

I andra halvlek gjordes ett tidigt dubbelbyte som med facit i hand var både nödvändigt och väl genomtänkt. Peter Ijeh kom in för Jakob Olsson och Markus Gustafsson ersatte Romario. Olsson var som jag uppfattade det inte så värst synlig under matchen och med rutinerade Ijeh fick GAIS ett ankare i anfallet på vilket de kunde vinna förste i motståndarnas straffområde. Romario har kvalitéer som är mer lika Wandersons och när han spelar på innermitten så tar han upp hans ytor samtidigt som han lämnar över ett hästjobb till Ayarna. Romario gör som spelare inte bort sig men han passar helt enkelt inte in i pusslet. Markus Gustafsson, som tycks ha varit i frysboxen för att han har varit dålig eller inte velat skriva på ett nytt kontrakt (spekulationerna har varit många) är, och så även i denna match, mer dynamisk tvåvägsspelare och kunde både hjälpa till bakåt, spela mera direkta djupledsbollar längst med marken och även komma som en andra våg. Tillsammans medförde dessa förändringar att GAIS kunde få lite grepp om matchen och var därigenom det bättre laget i andra halvlek, utan att för den sakens skull dominera eller imponera. Endast vid några få tillfällen kom GAIS fram i anfall likt de som gav guldkant på tillvaron under Allsvenskan 2011. Förvisso fick vi inte sådan manna från himmelen varje match då heller så vi kanske inte skall rita fan på vägen ännu (inläggets pekoralmening!).

BK Häcken gav ett samlat och kompetent intryck. De var sexa förra året och även om de tappar framåt – Waris är snabb men menlös i straffområdet – så har de en stabil bas och kan säkert vara på övre halvan och slåss om poäng. Med tanke på att GAIS var det spelförande laget så kanske det oavgjorda resultatet inte skall ses som någon större katastrof. I allsvenskan kan man emellertid aldrig veta. Under söndagen fick exempelvis det mäktiga och ack så folkligt populära Real Göteborg se sig besegrade av den i mångas ögon givna avstigningskandidaten Syrianska. Allt kan hända. Bollen är rund. Inte ens i Åtvidaberg kan någon RÄKNA med seger.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s