IF Elfsborg 1 – 3 GAIS

Regnet öste ner i Sveriges regnrikaste ort när GAIS gjorde kaos med guldpretendenterna IF Elfsborg i vad som, trots att segern inte var fullt så sensationell som Elfsborg och media, vill få det till.

32. H. Sillanpää;

2. R. Ekunde, 13. C. Angus, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;

10. J. Florén (76′ 14. J. Lindberg), 31. M. Gustafsson, 6. R. Ayarna, 17. E. Johansson,;

25. W. do Carmo (90′ 7. J. Lundén), 21. E. Bassombeng

Regnet öste som sagt ner. Trots detta skall tydligen IF Elfsborgs markservice för säkerhets skull vattnat konstgräsplanen inför matchen för att få till det snabba underlag på vilket Boråsarnas spel och i förlängningen goda hemmaresultat bygger på (och som också är en delförklaring till deras sämre bortaresultat, då de vägrar acceptera att andra klubbar inte tvunget vill vattna och lägga om till konstgräs bara för att Haglund så önskar).

Den första halvtimmen, och speciellt de första tio minuterna, gick allt närmast planenligt för hemmalaget med det lilla undantaget att de inte lyckades klämma finnen Henri Sillanpää i målet som gjorde ett par bra räddningar under denna första anstormning och med detta la grundstenarna för GAIS viktoria. Bollen flög runt som en flipperkula i GAIS straffområde tack vare det hala underlaget och och tycktes inte nära att gå förbi de två klaffarna (eller vad det nu heter på flipper-språk) som vaktade framför Elfsborgs mål. Elfsborgs spelare frodades i och med att de fick spela på de sätt de ville och GAIS spelare var sällan tvåa på bollen, om de nu inte stod i vägen för ett skott eller en genomskärare.

Att Calum Angus och Fredrik Lundgren, den senare snart med ett bandage kring huvudet i pannband-city – storspelade kunde rimligen inte räcka i längden. Det fåtal gånger som GAIS kunde skapa något under denna första del av matchen var när laget vågade gå upp med mycket folk och pressa Elfsborg på deras egna planhalva. Att göra detta var emellertid förenat med stora risker. Med tanke på motståndarnas och bollens fart på det våta underlaget var det livsfarligt att gå fram med backlinjen för högt upp. GAIS tvingades välja mellan att lämna stora luckor mellan försvar och mittfält eller mellan mittfält och anfall och i det läge som matchen stod var det inte konstigt att valet i stor utsträckning föll på det senare.

Sedan hände något med Elfsborg. Om det var tvivel som trängde in i deras hybris eller om de inte orkade hålla uppe sitt furiösa tempo längre är svårt att sia om men tempot sjönk och helt plötsligt kunde GAIS mittfältare börja bryta bollen och behålla kontrollen. I att klockan började ticka mot slutet av halvleken kunde GAIS vinna boll på mittfältet och stressa ett Elfsborgsförsvar som inte var tillnärmelsevis så tekniskt och snabbt som sina offensiva spelare. När domaren blåste av för halvlek var antalet farliga chanser jämt fördelat i och med bland annat ett hårt skott av Eric Bassombeng.

Andra halvlek blev en helt annan upplevelse för de rättrogna än den första. Medan den tillresta klacken överröstade deras trumma började GAIS spelare att trumma sönder hemmaspelarna. När tempot och självförtroendet försvunnit hos Boråsarna blev det hala underlag som laget så ofta lever på istället en akilleshäl när Gårdakvarnen malde till sig bollarna med den aggressiva press som så ofta gett utdelning denna säsong. När Elfsborg kontroll över matchen var som bortblåst kunde så Reuben Ayarna stiga in i sin roll som defensiv spelfördelare (detta trots domarens sedvanliga ofördelaktiga bedömning, vilket inte drabbade ansiktet utåt för den svenska nationalrätten Tacos) och börja fördela bollar fram till Wanderson do Carmo.

I 49:e och 54:e minuten gjorde GAIS två snabba mål som krossade Elfsborgs gulddrömmar. Jesper Florén, Elfsborgslånet, dribblade sig igenom centralt och lyckades få bollen förbi Elfsborgs målvakt från en snäv vinkel i målområdet. Kort därefter kom Bassombeng förbi på högerkanten och placerade in 2-0. Efter detta var Elfsborg ett slaget lag. GAIS tvingades inte tillbaka för att försvara sin ledning utan kunde i stora delar fortsätta att kontrollera matchen. Genom att täcka ytorna, tvinga ner tempot och sedan erövra boll följt av snabba omställningar alternativt bollhållande kringpassande på mittfältet kunde Elfsborg endast vid ett fåtal tillfällen hota GAIS. Att Haglund försökte lasta in fler och fler anfallare genom offensiva byten hjälpte föga när kampen om mittfältet förlorats.

Wanderson kunde förnedra sista backen Martin Andersson – som innan matchen tagit ut segern i förskott genom att kommentera Helsingborgs oavgjorda resultat som att de kommit två poäng närmare – och placerade in 3- via en förtvivlad målvakts ben. Inte ens ett reduceringsmål till 3-1 i 72:a minuten kunde skapa rörelseenergi nog för hemmalaget, även om undertecknad givetvis kände en klump i hjärtat och tänkte på diverse berömda och smärtsamma poängtapp – fast det är ju gamla manualen!

Förloraren Stefan Ishizaki kunde efter matchen inte förstå att laget kunder förlora mot GAIS, återigen nederlagstippat före match och degraderingstippat av en samlad expertkår. Kunde man inte vinna mot GAIS på hemmaplan kunde man inte heller vinna guld, konstigt nog då även Helsingborg tappade poäng hemma mot GAIS och ändå ligger i toppen av tabellen. GAIS är ett topplag men konstigt nog är det endast de invigda som verkar förstå det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s