GAIS 2 – 0 AIK

Inför söndagens tidsmässigt märkligt placerade match (klockan sju på kvällen) hade jag blandade förväntningar. Å ena sidan så är AIK betraktad som ett storlag men å andra sidan så är AIK enligt tabellen och sett till spelarna de har att tillgå i det stora hela vare sig bättre eller sämre än GAIS (i den mån jag kan avgöra det). Ena sidan av mig förutspår en förlust med 2-0 medan den andra sidan av mig faktiskt överväger ett omvänt resultat. Den svagare men onekligen levande mer positiva sidan hos mig fick rätt denna gång. Det är kanske tid att lämna gamla föreställningar om vilka lag som är storlag bakom oss och konstatera att GAIS, trots mitt och andras repetativa neggande, är ett etablerat allsvenskt lag.

1. H. Sillanpää

5. J. Tamandi, 2. R. Ekunde, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;

21. E. Bassombeng (80′ 7. J. Lundén), 17. J. Mårtensson, 6. Ayarna, 10. J. Florén (66′ 29. Romario);

25. W. do Carmo, 9. A. Santos (82′ 22. R. Omotoyossi)

Som många tidigare matcher börjar GAIS med en hård och tydlig press som ställer AIK fullständigt. De grönsvarta laget rullar ut motståndarna under den första kvarten och borde måhända redan i detta läge producerat mål. En farlig frispark bara några minuter in i matchen från vår Wanderson do Carmo håller så när på att lura Solna-målvakten efter en styrning från egen försvarare. Sedan fortsätter GAIS att pressa men utan att riktigt få de resultat och chanser som vi kunde hoppats på. Även om AIK:s mittfält är överkört den först delen av första halvlek och Reuben Ayarna får spela ut i sin Pirlo-roll så lyckas försvarare ofta desarmera farliga chanser genom att med god spelförståelse sätta ut en tå vid rätt tillfälle och spoilera vad som skulle ha blivit till synes utmärka genomskärare.

Att GAIS kroknar efter den första initiala pressen är även det något som jag noterat och även förväntade mig. Den sista kvarten av första halvlek får bortalaget, som knappt varit i närheten av målet annat än vid någon halvhyfsad kontring mot GAIS högt placerade backlinje, några halvchanser. Henri Sillenpää fortsätter emellertid att bevaka målet och fick sedan under halvlek några möjligheter att glänsa. Sett till de två matcherna som finländaren nu spelar skall vi nog inte behöva stressa på Dimes rehabilitering.

Inför andra halvlek oroar jag mig för att GAIS nu skall ha sprungit sig trötta och att storlaget AIK skulle ta över. Initialt tycktes jag få rätt (jag noterar nu att halva texten numera tycks gå åt till att jag har haft rätt, kanske skall sluta med det självgoda beteendet) och AIK började dra åt tumskruvarna. De flyttar bland annat in tre spelare centralt på mittfältet och skapar sig på så sätt bättre kontroll över bollinnehavet. Inom tio minuter hade AIK vänt den ”ledning på poäng” som GAIS hade kvar från första. Situationen såg dyster ut.

Så kommer målet. Romario, som gjorde ett utmärkt inhopp och debut för året (läs 1894:s intervju med Axén som förklarar varför), får bollen på mittplan och spelar mot höger, för att sedan dra sig in mot straffområdet, Wanderson hoppar över bollen som kommer ut till Eric Bassombeng. Han växlar med Johan Mårtensson och får tillbaka bollen inne i straffområdet. Trots tät markering av två AIK-spelare får han in bollen framför mål där Alvaro Santos, genom att deras sista försvarare inte hinner med, kan nicka in 1-0.

Efter att GAIS tagit ledningen försöker AIK givetvis replikera men lyckas trots några goda försök (och några mindre lyckade utföranden, AIK:s avslut var emellanåt skrattretande) inte få bollen förbi Sillenpää som fick ett finger ur led i kampen om bollen i eget målområde. Samtidigt som de tryckte på öppnade de upp hav av gröna ytor för Wanderson att komma rättvänd med boll. 2-0 var något av en delikatess: Wanderson fick bollen nära mittstrecket efter att Ayarna och Mårtensson stressat bort den från en råtta. Wanderson spelar den vidare till Romario i mittcirkeln och båda brassarna avancerar. Santos möter och spelar tillbaka till Romario. En råtta försöker pressa honom och han spelar direkt vidare till Wanderson som slår en djupledsboll till Alvaro Santos som springer i luckan mellan bortalagets mittförsvarare och placerar kalt bollen i mål jämte ena stolpen. Sex passningar genom triangulering centralt i banan från Mårtenssons bollstöld till avslut.

GAIS hade i sluten matchen ytterligare några chanser att utöka till 3-0. Detta fallerade tyvärr på grund av den sent inbyte Razak Omotoyossis avgrundsdjupt låga självförtroende. Med tanke på hur väl satsningarna på Santos och Wanderson betalat sig så må detta vara hänt, speciellt då han erfars vara tämligen billig sett till lönekostnaderna (säker mer än dubbla min lön men så billig är de få som är) och har än så länge varit bättre än Islandsrean för några år sedan som genomdrevs av en tidigare demontränare (han har nu vunnit några matcher med ett bottenlag och hyllas förbehållslöst i tidningen som jag läser på jobbet). Fredrik Lundgren, som inte håller för att spela i allsvenskan, var felfri i sin insats som mittback.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s