Dls 2 – 1 GAIS

Ordningen är återställd. Efter att GAIS dominerat matchen under två tredjedelar av första halvlek släpper laget kontrollen över till den lilla satans änglar och vi tvingas återigen uppleva en derbyförlust med uddamålet.

1. D. Jankulovski;

2. R. Ekunde, 13. C. Angus, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;

21. E. Bassombeng, 17. J. Mårtensson, 6. R. Ayarna (75′ 31. M. Gustafsson), 27. M. Celik (87′ 10. J. Florén);

22. R. Omotoyossi (70′ 9. A. Santos), 25. W. do Carmo

jag skall hålla mig kort. Kanske framförallt för att jag faktiskt inte orkar med att skriva så vidare mycket om denna händelse i årets fotbollskalender. Jag har i stort sett undvikit alla medium för sportnyheter sedan slutsignalen och har inte heller någon lust att kolla upp fakta och information om matchen. Som en följd av detta kommer jag inte att skriva något om enskilda händelser eller individuella insatser, annat än att jag anser att Mervan Celik och den felplacerade högerbacken Richard Ekunde var bäst i GAIS.

Så som jag uppfattade matchen fanns det en positiv överraskning och en mer väntad negativ effekt av GAIS uppställning visavi motståndarna. Den positiva överraskningen var hur väl GAIS spel på mittplan fungerade under stora delar av matchen. Med tanke på motståndarnas uppställning med en central mittfältstriangel hade jag väntat mig att både Wanderson do Carmo och uppspel från innermittfältarna i GAIS skulle stävjas. Så var inte alls fallet. Sin föregående seger, för vilket motståndarna hyllades, hade de ett bollinnehav på mäktiga 38 procent. Från denna information hade jag förvisso kunnat förvänta mig att Wanderson skulle omringas och spelutrymme istället skulle skapas längre ner i laget för GAIS del. Nu lyckades motståndarna trots detta alltså emellanåt tappa bort honom helt, vilket man kanske hade hoppats skulle straffa sig lite mer.

GAIS förväntade svaghet, vilket förstås delvis hänger samman med den bollvinnande strategin på mittfältet som laget försökt sig på, var de ytor som skapades mellan mittfält och det i många avseenden stabbiga försvaret. Den lilla satans offensiva triumvirat innehåller så pass snabba och tekniskt kunniga spelare att dessa kunde komma fram bra även utan understöd från övriga sju utespelare. Den i många avseenden långsamma backlinjen kunde inte trycka uppåt, vilket är en förutsättning för att hög press verkligen skall fungera, utan att öppna upp sig för snabba omställningar. Vissa hade varnat för en sådan risk och de fick i mina ögon delvis rätt. Samtidigt kanske det går att hävda att Axén troligen var medveten om detta och tog en kalkylerad risk med ambitionen att vinna matchen. Något som också för en tid såg ut att kunna gå vägen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s