GAIS 0 – 2 IF Elfsborg

Traditionsenligt är GAIS inte på tårna, tas på sängen genom Elfsborgs anfallsvilja och får ytterligare två straffar emot sig. En Föredömlig avslutning är inte tillräckligt för att ge laget godkänt.

1. D. Jankulovski;

2. R. Ekunde, 13. C. Angus, 15. F. Lundgren, 5. J. Tamandi;

21. E: Bassombeng (71′ 10. J. Florén), 17. J. Mårtensson, 14. J. Lindberg (64′ 31. M. Gustafsson), 27. M. Celik;

29. A: Rennie (55′ 22. R. Omotoyossi), 25. W. do Carmo

Innan matchen funderade jag mycket på GAIS numera aggressiva försvarsspel. Med 4-4-2 i defensiven har Axén gått ut med att laget skall pressa över stora delar av plan och samtidigt, vilket torde vara nödvändigt, trycka upp backlinjen högt för att minska ytorna. Detta fungerade i mångt och mycket bra mot Mjällby, om vi då bortser från det där traditionella insläppta målen under matchens första minuter. Jag ställde mig tveksam till om detta skulle fungera mot Elfsborg som för det första torde vara lite skickligare med boll och fart än Mjällby och dessutom spelar med tre centrala mittfältare.

Tyvärr blev snart sannspådd. Elfsborg gick direkt in för att vinna och tog GAIS på sängen fullständigt. Kort efter att ett mål blåst av för offside fick bortalaget en straff efter att Jimmy Tamandi, till en början helt vilse på sin plats som högerback, fällde en bortaspelare. Grönsvarta ambitioner att pressa bollhållaren fungerade tydligen inte på mittfältet och att sätta in de hårda tagen i straffområdet fungerar inte vidare bra i allsvenskan. Elfsborg fick senare  under halvleken en mer tveksam straff men det går egentligen inte säga så mycket kring i ett större perspektiv. GAIS ger bort straffar som få andra och det kommer inte att fungera. Elfsborgs sista straff var trots allt den första av fem som var riktigt tveksam, så det är inte riktigt lägligt att skylla på domaren.

GAIS två mittfältare, Jonas Lindberg och Johan Mårtensson, kom helt bort i matchen och raderades av Elfsborgs tre innermittfältare. Återigen saknades någon på mittfältet som fick utrymme och hade blick och passningsskicklighet att få igång GAIS anfallsspel på det sätt som Ayarna kunde göra, bland annat tack vare den högra pressen, i matchen innan. Anfallen kom på kanterna, de platser där GAIS kunde finna lite ytor. Av detta fick vi emellertid ut väldigt lite. För det mesta var ytterbackarna så pass tillbakapressade av Elfsborgs yttrar att de inte kunde komma upp och ge något understöd. Mervan Celik blev isolerad och överarbetare situationerna medan såväl Eric Bassombeng och Wanderson do Carmo var tämligen osynliga. De inlägg som kom in till straffområdet var inte lätta att arbeta på och rann i allmänhet ut i sanden innan det blev spännande.

Under den andra halvlek kom GAIS tillslut in hyfsat bra i matchen. Detta berodde emellertid mer på Elfsborg än GAIS. Med en komfortabel ledning så började 2-3 guliganer att hänga uppe runt mål och arbetade inte tillbaka lika mycket. Genom att GAIS, och detta skall det ges eloge för, faktiskt försökte anfalla och komma in i matchen igen, skapades hyfsat med ytor på mittplan som gav GAIS bättre chanser att starta sina anfall. Razak Omotoyossi kom in en bit in i andra och visade upp flera goda kvalitéer. Med lår som timmerstockar kommer han att kunna bli en tillgång i de få matcher vi får spela honom, innan hans kontrakt löper ut eller Svenska Fotbollförbundet, Fifa eller någon annan pompös organisation ändrar sig om hans licens eller något annat. Med lite mer alternativ kunde Celik, som förvisso fortfarande överarbetare en del, och Bassombeng bidra genom att passa in bollen eller komma till avslut istället för att slå fruktlösa luftpastejer mot en ensam och isolerad anfallare. GAIS avslut, som tidigare under säsongen varit bra, höll tyvärr allt för låg klass (eller för hög kanske skall sägas, då de ofta flög högt över) för att riktigt hota vid mer än ett par tillfällen.

Att förlora mot ett Elfsborg som har guldambitioner och numera tycks ha kommit igång är måhända ingen skam men samtidigt gjorde GAIS det lite för lätt för dem. Jag förklarar härmed GAIS-haussen för över. Åter till rollen som underdog och febrigt kämpande om vår elfteplats. Det som var upplyftande med matchen, det framsteg som laget gjort sedan föregående säsong, är att de inte ger upp och viker ner sig. I slutet av matchen hade Elfsborg sprungit slut på sig och började få kramp medan GAIS trummade på mot det där reduceringsmålet in till sista tilläggsminuten. Med den inställningen går det att i andra halvlek vända och vinna några av matcherna som vi börjar med att tappa i första halvlek.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s